Trångsunds Gård: ”Drevvikens pärla”

adel200040I år är det 300 år sedan Carl Fredrik Adelcrantz föddes vilket sannolikt kommer att uppmärksammas flitigt under jubileumsåret. Senast genom en fyllig understräckare signerad Fredrik Bedoire i Svenska Dagbladet. Adelcrantz är arkitekten bakom sådana storverk som Drottningholmsteatern, Adolf Fredriks kyrka, Kina slott och den ursprungliga (nu rivna) Kungliga Operan. Det vore kanske magstarkt att kalla den framstående arkitekten för en huddingeprofil, men faktum är att han under drygt 25 år bodde på Trångsunds gård.

Adelcrantz gjorde som synes ett stort arkitektoniskt avtryck, låt vara att detta i tiden inskränkte sig till i princip två hektiska årtionden av ett långt liv. När Adelcrantz 1762 köpte Trångsunds Gård var han stjärna redan i dalande.

Bedoire: Han trivdes med det stilla lantlivet med dess möjlighet att också härbärgera de äldre oförsörjda damer som han hade ansvar för. Det ointresse som han på äldre dagar mötte från Gustav III visade sig också i ovillighet att ordna för Adelcrantz försörjning.

adel 100038Adelcrantz bebodde alltså gården tillsammans med sin svåger och dennes familj plus ett hov bestående av nio ensamstående damer inom släkten som han saknade utrymme för i sin våning på Karduansmakargatan. Vid den här tiden var alla änkor och ogifta kvinnor omyndiga och stod under ett manligt förmyndarskap, i regel en nära släkting.

1789 tvingades han sälja Trångsund och vid tiden för sin död bodde han utfattig i ett enkelt hem på Götgatan.

trång100039

Trångsunds Gård har sitt ursprung i ett dagsverkstorp under Östergården i Länna, sannolikt från 1600-talet.

trång200041När Adelcrantz tog över fastigheten ritade han- och lät omedelbart bygga den vackra kubiska mangårdsbyggnaden i två våningar. Efter 1789 har gårdens ägolängd växlat: Adelcrantz sålde till Scharp som sålde till Lovéns. Södertörns villastad och dess styrelsemedlem Gustav Norström har stått som ägare. Sedan 1936 ägs gården av familjen Dinkelspiel.

Fotografierna visar uppifrån och ner: interiör Trångsunds Gård med Roslins porträtt av Adelcrantz; herrgården exteriör och interiör med väl bevarad 1700-talsstil. Bilderna är tagna av Jan Asplund, 1980-tal, källa: Kulturnämndens arkiv. Tuschteckningen  är gjord av Sergel och visar: ”Baron Adelcrantz dricker kaffe med fröken Stiernhoff på Trångsund 1783”, hämtad ur Huddinge hembygdsförenings årsskrift 1973/74. Det går bra att klicka på bilderna för att förstora dem.

1 kommentarer

Kommentarrubrik

Lasse Jansson

Lasse Jansson

Tog mig friheten att klistra in en text jag gjorde för Magasin Huddinge om spökerierna på Trångsunds gård. Håll till godo. Det spökar på Trångsunds herrgård Klara Drifvenbladh blev tidigt föräldralös. Pappan dog i tuberkulos och hennes mor i en brand några år senare. En äldre kvinna, Aleina, ett stammande fattighjon från spinnhuset, den tidens kvinnofängelse, fick ta hand om henne. Aleina lärde ut det hon kunde om så kallad svartkonst och om tarotkort och astrologi. Hon lärde henne också grundkunskaperna i rättstavning och matematik. Aleina dog så småningom av en lunginflammation och Klara blev återigen ensam i världen. På 1770-talet fick Klara arbete som piga vid Trångsunds herrgård. Här blev hon snabbt omtyckt, inte minst för sitt blänkande svarta hår och sina vackert gnistrande ögon. Hon blev ganska omgående populär även hos herrefolket och blev behandlad som en dam i stället för som piga. Hennes kunskaper i svartkonst ansågs spännande. Sådant var inne på den tiden. De övriga pigorna gillade inte Klaras snabba avancemang in i de fina salongerna. De började baktala henne och snart fick hon öknamnet ”Svarta madam”. Ofta när hon tog fram tarotkorten eller ägnade sig åt astrologi förändrades hennes annars så vackra ansikte. Allvarsamma rynkor, som aldrig tidigare fårat hennes glada anlete visade sig. När hon hanterade korten var handen snabbare än ögat och siffror hanterade hon mer flyhänt än den mest förslagne räknenissen. Det här var ett tidevarv fyllt med magi och mystik. Sådant som lyckoamuletter, spådomar och trolldom var hennes stora intresse och livsgåva. Hennes lyckotal var fyra. Precis som elementen: eld, vatten, jord och luft eller som de fyra kortfärgerna och årstiderna. Vid en bjudning träffade Klara en mycket högt uppsatt man som arbetade inom hovet och dessutom redan hade ingått äktenskap, dock ett olyckligt sådant. De blev förälskade och hon träffade sin förälskelse i hemlighet. Tiden gick och ödet började visa sin mörkaste sida. Det florerade allt fler rykten om Klara, om tarotkorten, trolleri och häxkonst och att hon skulle vara i djävulens tjänst. Hon blev gravid och det blev allt svårare för henne att dölja grossessen. Det började skvallras om havandeskapet och rykten om mörk magi började florera på gården. Klara orkade inte med pressen, ingen på gården pratade längre med henne. Då hon hade behov av att lätta sitt hjärta avslöjade hon gråtande historien om sitt havandeskap och vem hon i hemlighet träffat från hovet. Ämbetsmannen på hovet anförtror även han sina närmaste och berättar vad som hänt. Den totala skandalen är nu på väg att bli en riktig snackis. En högt uppsatt man inom hovet som lever i ett äktenskap har varit otrogen och gjort en enkel bondpiga på smällen. Som detta inte vore nog påstås det att flickan är en hejare på svartkonst. En tid senare fick Klara en hälsning om att hennes älskare ville träffa henne vid vattnet en bit bort från Trångsunds Herrgård. Den 12 maj år 1777 började hon sakta gå ner mot sjön i skydd av mörkret. Hon hade klätt sig i sin finaste svarta klänning och borstat det glänsande svarta håret ordentligt. När hon väl kom fram var det inte hennes vän som väntade där. Det rörde sig om de pigor som spritt rykten om henne. Hon bands, fick munkavle och blev misshandlad innan hon roddes ut i Drevviken. Hon fjättrades vid ett ankare och kastades över bord. Klara blev 23 år gammal. Ryktet säger att högt uppsatta tjänstemän inom hovet såg till att hennes namn ströks överallt där det överhuvudtaget träffades på. Hela historien tystades ner i möjligaste mån. Spöklika kvällar kan man skönja en skepnad vid Trångsunds Herrgård. Skepnaden kallas i folkmun för Svarta madam och det lär vara Klara Drifvenbladh som visar sig. Hur många som bor i Trångsund känner till att det spökar kring Trångsunds herrgård? Det berättas om hur man mörka kvällar hört fotsteg, kvistar som bryts och stenar som slagits mot varandra, utan att någon synts till. Vill man verkligen träffa Klaras ande påstås det att om man, en mörk kväll i anslutning till herrgården, säger ”svarta madam, svara madam, kom fram” och stänker tre gånger med vatten på en spegel så visar hon sig. Magasin Huddinge har inte provat ännu. Vågar du?

Svara

Kommentera

E-postadress publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*
*
*