Tallgården – en mönsteranstalt

Tall1Äldreomsorgen i kommunen sköttes i äldre tid av fattigvårdsstyrelsen som först sorterade under den kyrkliga socknen och från 1863 den borgerliga kommunen. Verksamheten vilade på två ben, dels fattighuset, dit i huvudsak endast vanföra och åldringar som ej var försörjningsförmögna hänvisades och dels ett system som brukar kallas husbondeansvar/husbonderätt. Detta innebar att åldringar och fattiga som i någon men ringa omfattning kunde bidra till sin egen försörjning bortackorderades under husbondeansvar att vårdas och försörjas. Husbonden hade då rätt att dra nytta av den arbetsinsats dessa kunde bidra med. Då denna insats inte översteg kostnaden för vård och försörjning utgick ett understöd per ackorderad person.
002Vid ingången av 1900-talet spelade gårdarnas ägare inte längre samma roll som arbetsgivare varför uppkomsten av moderna inrättningar s k ålderdomshem blev nödvändiga. Fattigvårdsstyrelsens mångårige (1909-44) ordförande Emil Andersson var drivande bakom realiserandet av ett sådant i Huddinge.
1912 invigdes hemmet av landshövdingen Sahlin och lär då ha varit det första ålderdomshemmet med enskilda rum i Sverige. På ritningen härintill förefaller dock de flesta rum vara för två personer men sovsalar lyser onekligen med sin frånvaro. Överhuvudtaget var Tallgården, som det senare kom att kallas, en modern mönsteranstalt med praktiska anordningar för vatten och avlopp, värmeledning och vädringskanaler. 1928 byggdes ytterligare en byggnad på samma tomt. 1961 revs de gamla byggnaderna för att ge plats åt en ny anläggning som invigdes året efter.

Tall2
Bilden högst upp torde vara tagen vid själva invigningen. På bilden trängs kända Huddingepotentater från såväl kommun som kyrka med personal och, vad jag kan se, en av de inneboende. Han står längst till vänster på verandan och heter Johan Kling. Vi lämnar alla de andra därhän denna gång och koncentrerar oss på denna Johan. I boken Huddingeprofiler (Huddinges Historia 10, 1992) beskriver författaren Alf Nordström honom så här:
kling/…/ Johan Kling, det något förståndshandikappade originalet eller ”byfånen”, som det hette på dåtida språk. Också han ömmade för sina medmänniskor och hade sett som sin uppgift här i livet att varna alla som tog genvägen över spåren nere vid stationen – gångtunnel kom först 1922. Som hans tal var något obegripligt och främlingen kanske inte alltid förstod hans högljudda ”Se upp för tåget!” brukade han bryskt greppa tag i den försumlige vare sig faran var överhängande eller ej. Något som gjorde att Johan Kling fick sluta med sin välmenande verksamhet.
Kling finns förevigad på den fina bilden härintill där han syns hämtandes posten till Tallgården. I bakrunden Huddinge kyrka. Alla fotografier är tagna av Ragnar Larsson och visar uppifrån och ner: invigningen av ålderdomshemmet 1912 (möjligen visar bilden invigningen av den nya byggnaden 1928), Tallgården 1928 och Johan Kling, 1927. Klicka på bilderna för att göra dem större.

Kommentera

E-postadress publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*
*
*