Selvaag-radhusen på Gräsvägen/Lövängsvägen


Ett problem med nyproduktionen av bostäder är som bekant att prislappen blir hög och många ställer sig frågan: vem ska ha råd att bo i alla dessa nyproducerade lägenheter och hus? Detta är inget nytt, ungefär samma diskussion fördes under 50-talets bostadsbrist.

I Norge fanns en ingenjör och byggmästare vid namn Olav Selvaag (1912-2002) Han blev känd för sitt innovativa sätt att producera bostäder i stora antal och till låga kostnader. Selvaags patenterade radhuskonstruktioner lanserades i Sverige på bomässan Bo54 i Lund av den svenske byggmästaren Harry Karlsson. Det blev starten för en rad s k Selvaag-radhus i Sverige, varav två hamnade i Stuvsta på Gräsvägen respektive Lövängsvägen. Dessa stod färdiga 1955 och var rentav de första radhusen som byggdes i Huddinge.

Vad var det då som var så revolutionerande? Det är inte alldeles solklart om man läser bifogade pressklipp. Vi citerar ur Expressen: ”Kostnaderna har trots hög kvalitet kunnat pressas genom förenklade metoder, långt driven rationalisering och avsteg från en del paragrafer”. De svenska husen utgör vidare, enligt en skribent från Stockholmstidningen, ”en förbättrad upplaga av det norska originalet. Köksutrustningen är av hög svensk standard och i badrummen finns förutom vanlig inredning även el-urtag för tvättmaskin”. Inga undermåliga norska produkter här inte!

Vi som växte upp i området på 60-talet minns speciellt omgivningarna innan Solfagraskolan byggdes. En väl tilltagen äng (Björkängen!) med en å, eller nåja kanske ett dike, som ringlade fram. Perfekt för naturnära lek. På bilden från uppförandet av skolan 1969-70 nedan kan man ana hur det såg ut dessförinnan. På platsen för nuvarande Björkängens grusplan skymtar bortre delen av ängen.

Husen hade ursprungligen eternitfasad men försågs i slutet av 1970-talet med tegelfasad – undantaget ett av hörnhusen på Lövängsvägen där innehavaren länge höll fast vid eterniten. Kanske fortfarande?

Illustrationerna uppifrån och ner: repig och knastrig bild från längan på Gräsvägen, ca 1955, hämtat från nätet, fotograf okänd; pressklipp ur Expressen 2 juli 1955 och DN 3 juli 1955; arkitektritning ur kommunens digitala bygglovsarkiv samt Solfagraskolan under uppförande med Lövängsvägen i bakgrunden, foto Huddinge kommun 1970.

1 kommentarer

Kommentarrubrik

IngaLill Larsson

IngaLill Larsson

Vi flyttade in 1956 o då såg området ut som på övre bilden. Rena landet. Där Björkängshallen ligger var det en stor björkdunge. Perfekt att bygga kojor i. Krondiket gick till Trehörningen o var ett mer eller mindre öppet dagvatten o kloakdike. Marken är gammal sjöbotten som vi själva fixade till en liten fotbolls o brännbollsplan på. På sensommaren lyste ängen av rallarrosor o på valborg hade vi en egen brasa där. Alla ungar var med o deltog i aktiviteterna liksom många av föräldrarna. På andra sidan Prästvägen (numera Tallhedsvägen) gick en häst o betade. Vi ungar hade en fin barndom här.

Svara

Kommentarrubrik

Kerstin Eriksson

Kerstin Eriksson

Det var min moster och morbror som höll fast vid eterniten så länge.De flyttade in när huset var nybyggt och bodde kvar så länge de kunde. När min moster flyttade fanns köket kvar i originalskick. Nu bebos huset av ett syskonbarnbarn.

Svara

Kommentera

E-postadress publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*
*
*