Ormen Långe – igen

Ormen Långe i Vårby/Masmo är utan tvekan ett av kommunens mest spektakulära byggen. Vi har redan för några år sedan (20 februari 2013) berört Anders Carstens 300 meter slingrande ”mastodont”. Vi nämnde i detta tidigare inlägg den strid inom socialdemokratin som planerna på Ormen Långe startade. Bygget ledde till att två falanger inom partiet uppstod: en Tidefeldt-falang och en Eliasson-falang, där Tidefeldt anklagade den senare, ”Huddinges starke man” för maktfullkomlighet. Själva överklagandet föll dock på rent formella grunder och bygget blev av. Vi kompletterar nu med ett ytterligare pressklipp från DN 7/9 1962. Klicka på det för att göra det läsbart.

Men den egentliga anledningen till detta inlägg är det filminslag ni kan se nedan. Följ med Stockholms Läns Museums antikvarie Stina Hagelqvist på en initierad visning av huset. Allra längst ner avslutar vi med en översiktsbild över Masmo (fotograf okänd, 1960-tal) där Ormen Långe är självklar medelpunkt.

 


Butiksinteriörer

Backspegelns inlägg om livsmedelsaffärer tycks ha engagerat läsekretsen och en del bilder och kommentarer har flutit in. Det tackar vi för! Bland annat ovanstående fina bild från Flodströms livs i hörnet Stationsvägen/Stuvstavägen. Därför kör vi som ett extranummer lite interiörbilder från huddingeaffärer genom åren. Dessa bilder speglar också tydligt förändrade konsumtionsvanor från handel över disk till självbetjäning. Bilden ovan kommer från Kerstin Alm och grabben i den svarta mössan (nr två från höger) är hennes svärfar som jobbade som springpojke och expedit hos Flodström första halvan av 30-talet. Bilderna nedan visar uppifrån och ner: Charkuteriaffär vid Stuvsta station, Karl Sjöbergs fästmö (hon verkar inte vara begåvad med något eget namn), foto Karl Sjöberg, 1920-30-tal; personal i Sven Peterssons köttaffär vid Udden, foto Ragnar Larsson, 1947; Kvickly (Domus), Huddinge centrum, fotograf okänd, 1960-tal, ur KF:s arkiv och längst ner utgångkassorna på Obs i Vårby Haga, fotograf okänd, 1960-tal, ur KF:s arkiv

 


Stadighs och andra livsmedelsbutiker

Vi skrev ju i vårt förra inlägg (om Reynols Livs) att uppgifterna om gamla lanthandlare och livsmedelsbutiker ofta är knapphändig. Ett undantag kan var Stadighs affär i Hörningsnäs. Detta tack vare en omfattande intervju som Gunnel Jacobsen och Bernt Mattson gjorde 1979 med Togo Stadigh (1904-1984), vars far öppnade Stadighs livs i närheten av Lännavägen ca 1908. Intervjun finns utskriven i kommunarkivet men har också i stora delar tryckts i Alf Nordströms bok om Huddingeprofiler, 1992.  Stadigh d ä hade en liten speceriaffär på Götgatan då han kontaktades av tomtförsäljare från Hörningsnäs. Mark införskaffades och hus byggdes under förespeglingen att hela området skulle exploateras. Det tog nu några år och kundunderlaget var inledningsvis knappt. Det löste man genom utkörningar med häst och vagn till kommunens mer avlägsna och lantliga delar. Ett slags ambulerande livsmedelsbutik helt enkelt. Med tiden växte Hörningsnäs till sig och lönsamheten gjorde det onödigt med den uppsökande verksamheten. Nu arbetade far, son och en springpojke i affären. Med tiden blev Stadighs en renodlad livsmedelsaffär men länge hade den lanthandelns typiska utbud av hästskor, träskor, kol och koks, takpapp, fotogen …

Stadighs Livs lades sedan ner i Hörningsnäs kring 1950 men Togo flyttade så småningom verksamheten till Rådsbacken i alldeles nybyggda lokaler, ordnade av ingen mindre än Nils Eliasson. Redan 1959 upphörde dock Togo med verksamheten helt och tog istället anställning i partihandeln i Slakthusområdet.

Om övriga butiker i denna kavalkad vet vi inte alls lika mycket. Här hoppas vi på hjälp med eventuella hågkomster och information från vår kvalificerade läsekrets. Hör av er – gärna i kommentarsfältet nedan – om ni vill bidra!

Bilderna visar uppifrån och ner: Stadigs Livsmedel, Hörningsnäs (1912); Backens Livs i Flemingsberg med Grindstugan t v (1947), blev redan 1950 Konsumbutik; Aronsson Livsmedel, Källbrinksvägen 13 (1950); Topasens livsmedel, 1941, oklart var denna låg; Flodströms livsmedelsbutik i  hörnet Stationsvägen/Stuvstavägen; 1937; Hellstens livsmedel, Stuvsta, 1951. Samtliga bilder ur Ragnar Larssons bildarkiv i kommunarkivet.

 


Reynols livs

Vi har ju tidigare uppmärksammat förändringarna i detaljhandeln med fokus på nya innovationer som snabbköp och stormarknader, men ganska okänsligt lämnat det som i och med förändringarna kom att försvinna – i detta fall de lokalt belägna lanthandlarna. Lanthandlarnas (eller de privatägda livsmedelsbutikernas) historia i kommunen är svår att följa. De har i allmänhet inte lämnat något material efter sig. Ibland kan de spåras bara genom en annons i någon tidning, ett sparat kvitto eller kanske ett fotografi. Men att det funnits många butiker i kommunen utanför stora centra eller kedjor som Coop eller Ica är alldeles klart. Hans Björkman har i en sammanställning han gjort hittat inte mindre än 13 privata livsmedelshandlare i enbart Stuvsta under 1940/50-tal.

Denna gång ska vi ägna oss år Reynols Livs och om ett par veckor återkommer vi med en kavalkad av bilder på andra livsmedelsbutiker från förr. Vi kan ju inte ensidigt gynna Reynols!

I pressklippet härintill, om Reynols livs, (ur DN/Storstockholm, 14 augusti 1968), får vi ta del av varma hågkomster men också prövningarna i en förändrad omvärld. Enligt föreståndaren Tyra Reynols har dock stormarna ridits ut, kunderna har med tiden återvänt från snabbköpsbutikerna. Kundkretsen är trogen.

Det hindrar inte att Reynols livs tog ner skylten 1971, delvis på grund av ett inbrott. Inledningsvis säger Tyra att man skulle kunna skriva en hel roman med roliga minnen från Holmgård. Någon roman blev det nu inte, men väl en småskrift utgiven av Huddinge hembygdsförening 2004, författad av Tyras dotter Jill Reynols-Carlsson. Reynols livs låg i hörnet Holmgårdsbacken/Holmgårdsvägen. På en promenad i området nyligen kunde konstateras att byggnaden nu är riven. Men det var nog inte så länge sedan – se bilden från Eniros karta längst ner. Det är väl det man kallar vackert förfall. Är det någon som vet när byggnaden försvann?

Bilderna uppifrån och ner: pressklipp ur DN 1968; annons ur tidningen Vårdkasen 1950, bild på Reynols hämtad från internet, fotograf och årtal okänt samt bild från Eniro. Bilderna går att förstora genom att trycka på dem.


Mer om Huddinges posthistoria

Mitt i Huddinge har ju, bl a på sin facebooksida, nyligen publicerat gamla bilder från Postmuseum över diverse postkontor i Huddinge? Kommentarerna till dessa har varit många; därför tänkte Backspegeln i all enkelhet spinna vidare på intresset och publicera ytterligare bilder från kommunens postala historia.

Vill man läsa mer om kommunens posthistoria rekommenderas Huddinge Frimärksklubbs bok i ämnet, Huddinge posthistoria, författad av Ture Gustafsson, Bertil Eriksson och Ragnar Ericsson, utgiven 1985. Den torde finnas på biblioteket. Här får vi veta det mesta om posthanteringen tillbaka till 1500-talet, om postdilligenser och om Kästa posthemman, m m. Kommunens första egentliga poststation kom t ex med västra stambanan och öppnade på Huddinge station 1863.

På bilderna uppifrån och ner ser vi: Brevbäraren Adolf Nilsson, Segeltorp 1967, foto Hans Olsson (ur Segeltorps Hembygdsförenings arkiv); interiör från postkontoret inrymt i ”Liggande skyskrapan”, postföreståndaren Ester Dahlqvist med dottern Anita, troligen 1930-tal, fotograf okänd; bild på Fullersta Torg där den skarpögde skymtar postkontoret till höger, foto Ragnar Larsson 1950-tal; postkontoret på Stationsvägen i Stuvsta, ur boken Huddinge Posthistoria, fotograf okänd 1985; översiktbild över Huddinge centrum med posten till vänster, fotograf okänd, sent 1970-tal och slutligen samma postkontor under ombyggnationerna i centrum 1980-tal, fotograf Kurt Johansson.

 


”Vårt fagra Huddinge”

Har ni sett att den nya Huddingekartan nu finns att tillgå? Det är en tryckt karta för dig som vill upptäcka Huddinges natur, kultur, historia och cykelvägar. Kartan är försedd med mycket tips och information om sevärdheter. Dessutom är nya Huddingeleden tydligt utmärkt för den som vill vandra genom kommunen. Kartan finns att hämta kostnadsfritt på Servicecenter, Patron Pehrs väg 6 eller på kommunens bibliotek. Den går också att ladda ner som PDF från kommunens hemsida.

Om olika huddingekartor har vi skrivit tidigare (15 april 2016, t ex), men idag tänkte vi uppmärksamma en karta över ”Vårt fagra Huddinge”. Ni ser den ovan – klicka för att förstora och närstudera. I vilket sammanhang denna karta ursprungligen togs fram är för mig något oklar. Jag vet att kartan fanns som vykort utgivet av Huddinge hembygdsförening redan 1953. När sedan föreningen utgav Seth-Stenungs bok Huddinge en socken i storstadens skugga 1956 fanns kartan fäst som utvik i bokens bakpärm. Längst ner i högra hörnet finns en lite otydlig signatur som ger en del ytterligare information. Där står Olle Hellgren, filmare, Segeltorp, dec 1950. Om Olof Hellgren (1891-1965), eller ”Olle filmare” som han stundom kallades, kan vi läsa i boken Huddingeprofiler av Alf Nordström. Det var en mångsidig man: civilingenjör, aktiv i föreningen Blostervännerna i Segeltorp, ledamot av Segeltorps municipalfullmäktige, filmproducent och så då konstnären bakom flera vackert tecknade och detaljrika hembygdskartor från Huddinge och Sörmland. Ni kan se ett par ytterligare av dem nedan. Kartorna från Vårby och Glömsta är skannade ur Huddinge hembygdsförenings årsskrifter 1954 respektive 1955. Har ni mer infromation om Olle Hellgren får ni gärna höra av er.

 

 


Stuvstas ”nya” stationshus

2018 firades 100-årsjubileet av Stuvstas gamla fina stationshus. Men för oss som åkte med pendeltågen och lokalbussarna under 1960-70-talen är det nog snarare det ”nya”, numera rivna, stationshuset som räknas. Detta uppfördes 1958, delvis för att resenärerna upplevde att vägen från väntsalen i huset från 1918 till perrongen var väl lång. Det nya stationshuset placerades vid busstorget i anslutning till den östra nergången. Lite närmare i alla fall! Vi som vintertid väntade på försenade tåg och bussar var i alla fall tacksamma för den uppvärmda väntsalen. ”Min” buss 714/716 stannade alldeles utanför vill jag minnas. Blev väntan lång och hungern svår kunde man ju alltid styrka sig hos Loffes grill.

 

Nya stationshusets historia skulle komma att bli relativt kort, redan 1975 stängdes huset och revs 1984 för att ge plats för nya spår. Det hade under de sista åren använts som distributionscentral för utbäring av tidningar.

Vill ni läsa mer om Stuvstas stationshus, banvaktarstuga och annat med anknytning till verksamheten rekommenderas Jan-Erik Heikefelts bok Stuvsta station 100 år 1918-2018 . Även i Hans Björkman bok om Stuvsta väster om Huddingevägen  finns fylligt material och bilder om stationen. Bägge böckerna finns givetvis på biblioteket.

Bilderna uppifrån och ner: två bilder hämtade ur Trafikverkets museisamling, interiörbilden något beskuren, fotograf okänd, 1950-tal; Loffes Grill 1980-tal, foto Kurt Johansson samt rivningen av stationshuset, 1984, foto Kurt Johansson.

 


Pryo hos kungen

Minns ni era pryo-platser?  Själv var jag en gång på Ikea och en gång hos en reklamfotograf som till min besvikelse mest ägnade sig åt att fota juicepaket. I två (2) veckor!

Praktisk yrkesorientering (Pryo) eller Praktisk arbetslivsorientering (Prao) som det  heter från 1980, har sin bakgrund i 1960-talets utbildningsreformer. Det ansågs nödvändigt att ge skolan en tydligare samhällsförankring. Man ska inte glömma att elever i slutet av grundskolan stod då ofta nära yrkeslivet, eftersom förhållandevis få läste vidare på 1960-talet. Syftet med pryo var och är att ge eleven kunskaper om arbetslivet. För en del innebar detta kanske att man hittade sin väg in i arbetslivet – för andra snarare att man satsade på högre studier!

Som synes av mina exempel var det inte alla som hamnade på mer glamorösa platser medan några, ofta på egna initiativ, gjorde det. Så är onekligen fallet för huddingetjejerna i dessa nästan på dagen 50 år gamla tidningsklipp. Åttondeklassarna Margareta Jansson och Ann-Charlotte Åkerblad på Kvarnbergsskolan, tog själva initiativet till en förfrågan till hovet om möjlig pryo hos kungen. Tjejerna höll detta hemligt för såväl kamrater, skola och föräldrar. Detaljerna hur detta gick till och en dagbok fån vistelsen på Drottningholm kan ni läsa i pressklippen (klicka för att förstora). Men vi kan avslöja att det hela avslutades med en audiens hos kungen. Initiativet uppmärksammades av såväl Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter men de huvudsakliga klippen här är hämtade ur Huddingeposten, vad jag kan förstå. Om Margareta eller Ann-Charlotte läser detta vore det roligt om de hörde av sig i kommentarsfältet nedan. Och ni andra som har minnen från er Prya/Prao-period får naturligtvis också bidra!

 

 



Lucia på Vihem

Idag är det Lucia och Backspegeln uppmärksammar detta genom att publicera två fina fotografier vi fått oss tillsända av Bengt Larsson. Dessa bilder är tagna på lekskolan Vihem, ca 1946-48. Så vitt jag förstår låg dåvarande Vihem i korsningen Stationsvägen/Grindstuvägen. Nuvarande förskolan Vihem har adressen Grindstuvägen 1. Vihems historia är mångskiftande, här har varit dansbana, tombola och bodar för försäljning, allt i föreningsregi. Och så då lekskola och långt senare förskola. Vill ni läsa mer om Vihem rekommenderas Hans Björkmans bok Stuvsta – Väster om Huddingevägen.

Bengt själv syns på bilderna utklädd till tomte, med en något oortodox huvudbonad. Bengt vill gärna tillägga att ni särskilt ska lägga märke till ”vilken beundrande blick jag får från flickan på min högra sida, det är nog min huvudbonad som hon ler så spjuveraktigt åt…, men man vet ju aldrig…”.

Vem flickan, eller övriga fotograferade, är vet vi inte. Är det någon som vill ge sig till känna eller har egna minnen från Vihem kan ni använda kommentarsfältet nedan eller maila oss.
Fotografen är okänd. Kanske någon förälder eller rentav Ragnar Larsson?