Huddinge på YouTube

På Huddinge kommuns YouTube-sida finns en hel del egenproducerade filmer. De flesta av dessa handlar naturligtvis om aktuella spörsmål som nybyggnationer och olika kommunala tjänster. Men bland filmerna finns också en kort historisk exposé på 3 minuter (!) om Huddinges moderna historia. Denna film är en bland flera som tagits fram som en introduktion för nyanställda i kommunen. Vi tänkte att den kanske kunde vara av allmänt intresse.

 


Yrkesundervisningen i Huddinge

yrke 1När Sågbäcksskolan invigdes 1961 markerades slutet på yrkesundervisningens kappsäckstillvaro i Huddinge. I och med den nya skolan samlades undervisningen till ett ställe.

Redan 1945 inrättades yrkesskola i Huddinge. De första åren handlade det om deltidskurser i ämnen som sömnad, vävning, spädbarnsvård, matlagning, bilmekanik och svetsning. Från 1950 övergick utbildningen till heltidsstudier vid 1- och 2-åriga linjer för bl a handel, elektriker och sömnad.

yrke 5

yrke 3

 

Under dessa första dryga 15 år var verksamheten hänvisad till provisoriska lokaler spridda runtom i kommunen. Lokaler av minst sagt varierande lämplighet och kvalitet. Vissa lokaler hyrdes av HUGE men rent privatägda villor och verkstäder förekom också i verksamheten. I syfte att centralisera verksamheterna, bl a till gagn för en effektivare administration, tillsattes 1954 en kommitté för att utreda organisation och projektera för en ny skolbyggnad. I kommitténs slutbetänkande 1957 presenterar arkitekten Lars Åkerlund planerna för den nya byggnaden.

yrke 2Den 3 september 1961 förrättades slutligen invigning av den nya, nio våningar höga yrkesskolan (senare kallad Sågbäcksskolan och -gymnasiet) vid Huddingevägen. Det var f. ö. samma helg som Huddinge Centrum invigdes och Arne Jones skulptur ”Daggkåpa” avtäcktes. Trots detta uppmärksammades skolans invigning i flera av de stora tidningarna.

Bilderna: högst upp ses en trycksak (gruppkorsband!) från läsåret 1963/64; här intill pressklipp ur Dagens Nyheter 4 september 1961. Fotografierna är tre exempel ur en serie av 45 jättefina bilder som visar verksamheten,  hämtade ur Yrkesskolans arkiv. Sannolikt från tidigt 60-tal. Fotograf okänd.

yrke 4


Var låg kurvan?

kk3Då och då reses förslag på att den exakta platsen där själva dikeskörningen vid vad som blev Kungens Kurva borde märkas ut. Och det kan ju tyckas vara en rimlig begäran. Inte minst nu när bostäder planeras och kurvan ska bli en hembygd! För den oinvigde har alltså Kungens Kurva sitt namn efter en olycka där Gustav V:s ekipage körde i diket 28 september 1946 på väg hem från en jaktresa vid Tullgarn. Problemet är att det inte alldeles lätt att veta var man skulle sätta ett sådant minnemärke; var låg själva diket, helt enkelt? Vägarnas sträckning har ändrats, nya har anlagts, bebyggelse har tillkommit, osv.

I Dagens Nyheter 1985 gjordes i alla fall ett allvarligt försök. Journalisten Eva Li Johansson hade letat upp Knut Sööhr, ett av de tunga vittnena till händelsen. Sööhr var mannen som bärgade bilen och hade klara minnen av händelsen trots att nära 40 år förflutit, han 1985 hunnit bli 72 år och avflyttat till Vagnhärad. Ni kan läsa hela artikeln längst ner. Trycket är lite svagt men ni kan som vanligt förstora för att se bättre. För säkerhets skull citerar vi avsnittet om själva placeringen:

Idag är det nästan omöjligt att hitta ”den kungliga olycksplatsen” i detta trassliga virrvarr vid sidan av E4. Men med Knut Sööhrs lokalkänndom är ingenting omöjligt. Han ledsagade DN Huddinge till en meterhög snövall, två tre hundra meter norr om Essomackens utfart och konstaterade helt lugnt – ”här var det!”

Nu har det visserligen gått ytterligare 30 år och förändringarna fortsatt men kanske kan det ge lite ledning i sökandet efter rätt plats. Är det någon av våra läsare som vet mer bestämt besked är det bara att höra av sig. Högst upp ser vi ett knappt läsbart utdrag ur DN:s förstasida 29 september 1946. Den som har tillgång till DN:s  digitala arkiv kan läsa hela reportaget där.

kk1kk2


Petad av ”petmojen”

KM+71165Dagens inlägg kan sägas beröra ett teknikskifte inom telefonin och konsekvenserna av detta. I och med införandet av telefoner med fingerskiva (eller petmoj) möjliggjordes automatiseringen av telefontrafiken. I detta fall var USA förgångare där de nya telefonerna började införas kring sekelskiftet 1900. I Sverige lär det ha dröjt ända till 1920-talet innan automatiseringen inleddes och ännu 1942 fanns de gamla växlarna kvar. Åtminstone i Huddinge – om man får tro bildtexten till fotografiet till här nedan.

tele1Bildtexten lyder: 1942 31 december. Den avgående telefonstationsföreståndaren i Huddinge Carl Andersson blev på nyårsafton tackad för sin mångåriga tjänst. Tacksamma abonnenter överlämnade en större penningsumma och blommor. Hr Andersson har innehaft tjänsten i nära 30 år. I och med petmojens intåg blev han entledigad från sin befattning.

tele2Frågan är dock om mannen på bilden verkligen är hr Andersson? På den stående bilden härintill, som uppenbarligen är tagen vid samma tillfälle omnämns det äldre paret som föreståndare herr o fru Engqvist. Mystiskt. Är det någon som vem som är vem? Jag lutar nog att Andersson inte finns med på bild.

Vilka de 7 telefonisterna är förblir obekant – om inte någon känner igen en gammal släkting på bilden? Längst ner ser ni en bild av paret Engqvists villa på Hjortvägen som också utgjorde telefonstationen. Bilderna är tagna av Ragnar Larsson.

Ivar Engqvist var också skomakare och om honom kan ni läsa i ett inlägg från 2 oktober. Om Stuvsta telefonistation står även att läsa i Hans Björkmans: Stuvsta väster om Huddingevägen och i Huddinge Hembygdsförenings årsskrift 2007-2008

tele3

 


TV-villan på Sjövägen

tv-villaMinns ni TV-villan på Sjövägen? Den auktionerades ut tillsammans med två likadana hus i Stäket och Lomma till förmån för CP-skadade i Lennart Hylands program Stora Famnen 1959. Cerebral pares är ett samlingsnamn för ett rörelsehinder som orsakats av skada i hjärnan.   Auktionerna fick enorm uppmärksamhet i pressen – ni kan se flera exempel här. Att gå på visning kostade 1 krona och Huddingeborna vallfärdade till korsningen Sjövägen/Prästvägen. Den 31 maj sändes så auktionen i TV. Huddingevillan hade värderats högst, till 70 000 kr men budgivningen stannade på nästan det dubbla, 137 000 kr. En ansenligt summa på den tiden.

Tvilla2

Villorna uppfördes i en rasande fart, på bara några dagar och det talades därför följdaktligen om fuskbygge. Hur det var med den saken är oklart och kan vara bara elakt förtal. Huddingevillan stod i alla kvar i många år, men revs så småningom på 1980-talet om jag inte minns fel.

Tvilla1

Är det någon av våra (något) äldre läsare som har minnen av auktion och visning får ni gärna bidra! Klippen (uppifrån och ner) är hämtade ur Vårdkasen, Stockholmstidningen och Expressen. Den suddiga bilden längst ner – där radhusen på Gräsvägen och Lövängsvägen syns i bakgrunden –  är ur Stockholmstidningen.

Tvilla3


Livat i ”Holken”

10689716_800278266698777_4829493203512571808_n

I protokollet från Tomtbergaskolans Hem & Skolaförening den 31 maj 1959, står att läsa:

Holken3Mors dag, söndag, invigningsdag. Strålande solsken, fladdrande fana, klingande spel och lottor som svarade för förplägnaden. Just så är det den stora dagen då resultatet av så mycket arbete, glädje och gamman ska redovisas.. Till och med hemlighuset hade i tid kommit på plats. Visserligen står det på dörren ”Arbeta ej under spänning”, men det spända förhållandet får väl lättas under tryck. Hr. Herman Löfgren högtidstalade och vår ordförande Henry Johansson lade ut texten. Skolans hornmusikkår spelade under ledning av dir. Söderberg. Kanonfotografer från tidningen Vårdkasen och de andra tidningsdrakarna var där. Så kom det stora ögonblicket då täckelset skulle falla och avslöja namnet på friluftsgården, och si, allting fungerade. Herman Löfgren drog i snöret och wellpappen singlade som höstlöv. ”Holken” stod det upphöjt i trä. /…/

Holken ligger än i dag i anslutning till Balingsnäsvägen inte så långt från Trehörningen. Den ursprungliga byggnaden brann dock ner på 1970-talet. Idag är stugan föreningslokal för Balingnäs Byalag men den fungerade alltså ursprungligen som skolornas friluftsgård. Har du minnen av verksamheten vid Holken vore det trevligt om du skrev en kommentar nedan.

Bilderna är hämtade ur Tomtberga Hem & Skolaförenings arkiv och pressklippet är ur Dagens Nyheter.

Holken1

Holken2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Huddingeprofil: Stig Johannesson

stig2Stig Johannesson var Trångsundsbo med rötterna i Blekinge. Han flyttade till Trångsund 1961. I det civila arbetade han som hälsovårdskonsulent i Stockholm men på fritiden var han en amatörkonstnär som gärna använde Trångsundmiljöer i sina motiv. Efter pensioneringen var han av dem som engagerade sig Trångsundsprojektet som syftade till att uppmärksamma bygdens historia. I kommunarkivet finns en del material från detta projekt. Bland detta material finns en redogörelse där Stig berättar om den första tiden i Trångsund. Vi publicerar den lätt förkortad med några av Stig bilder som illustration. Färgbilden visar utsikten från Stigs sovrumsfönster. Bilden på Stig är hämtad från ett pressklipp ur Södernyheterna 1986.

En iskall vinterkväll åkte jag till Farsta. Varför? Jo, av outgrundliga skäl hade jag efter årsvis pendlande mellan min hemort och arbetsplats i Stockholm fått en lägenhet i Trångsund. Från Farsta till Trångsund var endast ett stenkast – sas det. Det var ett långt stenkast. Nåja, jag hittade dit. Året var 1961.

stig1

Mina första intryck av samhället var synnerligen blandade. Högt uppe på ett berg fanns ett åttavåningshus. I min blivande bostad höll hantverkare på med justeringsarbeten. Ett antal liknande hus var under uppförande. Nåja i bostadsbristens dagar var jag glad över att få samla ihop min familj och vi flyttade in.

stig4Hur såg samhället ut i övrigt? Jo det fanns en hel del gamla vackra byggnader. Men efterhand försvann de. De användes oftast av brandpersonal som övningsobjekt. Något centrum fanns inte. Servicen i fråga om butiker etc. inskränkte sig till en butik. Så småningom tillkom en barack som Konsum byggt. Kommunikationerna var bedrövliga. Ett tuff-tuff-tåg gick då och då mot stan. Däremot fanns det många bussar som tyvärr oftast stod i kö vid Johanneshov. En arbetsresa från Trångsund till Gärdet kunde ta en timme. Skolor etc var provisorier. En av mina döttrar fick pendla till Huddinge eftersom högstadium inte fanns. I stort sett bestod Trångsunds centrala del av ett antal höghus utan den service vi nu är vana vid.

Men med tiden har jag kommit att tycka om Trångsund och känner mig som en länk i en kedja i ett samhälle vars tidigare öden jag är ganska obekant med – men vill kära mig känna.

Stig Johannesson, november 1986

stig3


På bio i Huddinge

bio2I årets första inlägg behöver vi hjälp med att skriva Huddinges biografhistoria. Bilden härintill är hämtad från Huddinge Tidning 1924 och visar Huddinge Biografteaters program. Men var låg denna byggnad?

bio3Ska man gå på bio i Huddinge idag är det ju Heron City eller Huddinge Filmstudio på Bio Hjärtat som gäller. Men hur var det förr? Här behöver vi lite hjälp. Är det någon som har koll på vilka biografer som funnits i kommunen och kan dela med sig av egna erfarenheter? Vi känner till att Fullersta, Stuvsta och Segeltorp har haft egna biografer – men har det funnits fler? Kanske har ni minnen av Tarzanmatinéer på Fullersta bio, bioklubbsvisningar av ryska 3-timmarsepos i gymnasiets aula eller från besök på näraliggande förortsbiografer som Focus i Hagsätra, Rondo i Högdalen eller Fanfaren i Farsta. Hör av er och bidra gärna med berättelser eller rentav bilder i kommentarsfältet.

Fotot längst ner visar interören från Fullersta bio vid tiden för invigningen 1933 och är hämtad ur KF:s arkiv. Vi har skrivit mer om byggnaden i ett ilägg från 9 oktober 2013. Filmaffischen med Elisabeth Taylor är också från Fullersta bio – hämtad ur ABF:s arkiv.

Interiör2Fullerstabio


Ishall eller inte ishall?

ishall3För några månader skrev vi om det rekordjämna valet 1976 och efterspelet till detta. Man kan säga att denna oroliga och osäkra höst kulminerade först på årets näst sista dag, alltså idag för jämnt 40 år sedan. Den 30 december 1976 mellan klockan 19.00-19.50 hölls ett extra fullmäktigemöte som i allt väsentligt ägnades ett ämne: ishallsfrågan.

Bo Öhngren har förtjänstfullt sammanfattat det komplicerade förloppet i sin bok om Samhällsutveckling, folkrörelser och politik i Huddinge 1900-1988 (nr 9 i serien Huddinges historia, 1991). Vi citerar därför Bo flitigt i detta inlägg.

ishall4Saken gällde alltså huruvida man skulle bygga en inomhusarena för ishockey i Huddinge. Svenska ishockeyförbundet hade tidigare bestämt att ishockeymatcher i översta divisionen framledes skulle spelas inomhus. Huddinge ishockeyklubb var vid den här tiden mycket framstående och hade god chans till spel i elitserien. Klubben var därför mycket angelägen att få till stånd en ishall.

De borgerliga var positiva till idén, men till följd av kort beredningstid hade man inte haft tid att fullständigt penetrera alla kostnadsaspekter. Den 20 december behandlade fullmäktige ärendet. Åhörarläktarna var fyllda till bristningsgränsen och utanför kommunalhuset demonstrerade ett par hundra av föreningens medlemmar för att politikerna skulle fatta ett positivt beslut.

ishall5ishall1Socialdemokraterna hade redan på ett tidigt stadium avvisat förslaget och menade att kommunen inte hade råd att betala kostnaderna för ishallen, vilka skulle uppgå till 2,5 miljoner kronor. Den politiska situationen var som berättats tidigare tillspetsad. Det socialistiska blocket hade vid valet i september återerövrat majoriteten i fullmäktige, men rent formellt hade de borgerliga makten fram till nyår. Efter en het och lång debatt, (mötet avslutades först halv ett på natten), blev frågan bordlagd – trots att det fanns en majoritet för ishallsbygget. För att få detta till stånd begärde S och VPK en s k minoritetsbordläggning, för vilket krävdes att minst en tredjedel av ledamöterna yrkade bifall. Syftet med denna taktik var att vid nästa ordinarie fullmäktigemöte som skulle äga rum 1977 besluta i frågan i enlighet med det socialistiska blockets förslag. Efter årsskiftet skulle ju maktförhållandena vara ändrade och det socialistiska blocket vara i majoritet. Ingen ishall alltså. Beslutet om bordläggning möttes av starka protester från stora grupper ute i samhället. De borgerliga gav inte upp och stärkta av allmänhetens upprördhet kallade man till ett extra sammanträde på årets näst sista dag för att besluta i frågan innan årsskiftet. Denna gång gick det inte att åberopa minoritetsbordläggning och beslutet blev därför att ishallen skulle byggas!

ishall2Illustrationerna på sidan: Bild på den färdiga hallen, fotograf okänd; två exempel på mängder av pressklipp, ur Dagens Nyheter och ur Aftonbladet; protokollutdrag fullmäktige 30 december och demonstrerande ishallsförespråkare,  20 december 1976, foto Stig Almqvist.


Tomtberga bollplan – 1950-tal

non2Att Backspegeln har många initierade läsare tror vi oss veta. Då och då bidrar dessa med kommentarer och någon gång ibland med egna berättelser. Det är självklart något vi uppmuntrar och uppskattar! För någon vecka sedan hörde Bengt Larsson från Svartsjö av sig med nedanstående berättelse och bilder:

Jag kan kanske få bidra till Backspegeln med en lagbild i fotboll med namn och allt – Ett vinnande lag – tagit efter en klassmatch hösten 1952 på Tomtbergaskolans bollplan i Huddinge?

Jag och mina medspelare gick i 4:e klass då och fotot fick jag publicerat på Namn o Nytt i DN 2009-06-25. DN hade något tema vid den tiden, minns inte vad det var, kanske gamla bilder. Fotograf okänd, men det var antagligen någon spelare i det förlorande laget som chevalereskt ställde upp för att bevara den historiska händelsen till eftervärlden – och ingen kunde då ana att bilden skulle publiceras 57 år senare i den stora draken Dagens Nyheter… Och inte för den delen heller, förhoppningsvis, i Backspegeln i nutid…

unspecified2

Det blev även en liten rättelse i DN dagen därpå då jag lyckades skriva att jag hade en pullover på mig på fotot, men det var i själva verket en slipover (korta ärmar, ej långa), sic – och all publicitet (nästan) är ju inte att förakta…

unspecifiedStrax efter publiceringen blev jag uppringd av Reie Nordmark, en av spelarena på fotot och som tipsats av publiceringen av en vän. Det visade sig att Reie nu bodde i Skogås och det blev en hel del hågkomster vid samtalet. Själv hade jag och min fru bott i över två decennier i Skogås till strax innan millenniumskiftet, och jag själv över tre decennier, utan att Reie och undertecknad sprungit på varandra. Förra året var jag, och även min fru Anita, äntligen hemma hos Reie och hans fru Fai i Skogås för en trevlig återträff 63 år efter det att vi två klasskamrater hösten 1952 spelat fotboll på bollplanen precis bakom Tomtbergaskolan i Huddinge. Ja, vi spelade även på några andra bollplaner i Huddinge och vann nog de flesta matcherna, vad jag minns…!

Det är ju i alla fall vinter, kolla i almanackan om ni inte tror mig, så vi bidrar även med en underbar liten vintersportbild från Tomtberga idrottsplan. Hämtad ur Barbro Nordlöfs fotoalbum. Gissningsvis från 1950-talet. Med detta tar vi lite julledigt!

nordlöf 8