Kiosken i våra hjärtan

kiosk1I veckans nummer av Mitt i Huddinge kan vi läsa om Elof ”Loffe” Bråtfors korvkiosk på Stuvsta Torg som i dagarna fyller 50 år. Många har speciella minnen kring Loffes och för den delen andra kiosker som funnits eller finns runtom i Huddinge. Så idag kör vi lite kiosknostalgi!

Från webbsidan Handelns historia hämtar vi följande (lätt redigerade) text om kioskens historia:
Ordet kiosk hämtades från turkiskan på 1700-talet, där det betecknade ett litet lusthus. Först följande sekel fick det dagens betydelse. Under det sena 1800-talet spred sig kioskerna runt om i Sverige. Vanligast var vattenkiosker som sålde mineralvatten (och senare läsk), men även cigarrkiosker, biljettkiosker, tidningskiosker, och allmänna kiosker, som saluförde lite av varje, förekom. De uppfördes vanligtvis på kommunal mark, för vilket arrende betalades. Små handelsrörelser av denna typ förestods ofta av kvinnor, som annars sällan drev affärsrörelse. En bit in på 1900-talet flyttade även glass- och korvförsäljning in i kioskbyggnader. Kioskernas främsta konkurrensmedel var öppettiderna. Vanliga butikers öppethållande var strängt reglerat, men kiosker fick i princip ha öppet när de ville. I gengäld fick de endast föra ett begränsat sortiment. De kom att få stor betydelse som försäljningskanal för press, drycker och konfektyr. Pressbyrån, med tidningarna som ägare, ägde de flesta, men även bryggerierna och godistillverkarna engagerade sig i kiosker.
Kioskens guldålder inföll under 1950-talet. Ändrade öppettidslagar och skärpta krav på arbetsmiljön fick dem sedan att minska i antal. På 1980-talet insåg man att självbetjäning lönade sig även i detta fall, varför de började göras om till små butiker. Idag lever rätt många glass- och korvkiosker vidare och nya kaffekiosker slår upp sina luckor, men som kanal för varuförsäljning tycks kiosken vara hopplöst död.

kiosk3

Bilderna visar uppifrån och ner Ida Larsson som förestod kiosken på Stuvsta Torg (okänd fotograf, troligen 1940-tal) och två vykort på Kafé Ärlan som var både kiosk och café och låg på Huddingevägen inte långt från Stockholmsgränsen. Bilderna är tagna av Holger Ståårns, gissningsvis i början av femtiotalet. I anslutning till fotografierna finns en liten berättelse signerad innehavaren Kerstin Svensson: Som kiosktant kom jag till Stuvsta 1947. På den tiden var det en glädje att vara i allmänhetens tjänst. Att dagligen få träffa trevliga människor och att ha en uppgift att fylla. Men medaljen har ju alltid en baksida, vägen var för smal och måste breddas, vår tomt måste ge det som fattades. År 1964 efter 17 år var det bara att konstatera att det var bäst att ge upp och Ärlans saga var all.

kiosk2

6 kommentarer

Kommentarrubrik

Gunilla Wastesson

Gunilla Wastesson

Underbara kioskbilder! När jag flyttade till Huddinge/Stuvsta för drygt 25 år sen fanns "Gula kiosken" vid Huddingegymnasiets parkering (numera Thai-kiosk) och "Röda kiosken" vid Västergårdsvägen/Sofiebergsvägen (numera riven). Nån som vet nåt om deras historia? /Gunilla ("kiosktjej" på sommarloven i S:t Anna på 70-talet)

Svara

Kommentarrubrik

Lasse Jansson

Lasse Jansson

Gula kiosken drevs först av familjen som bodde i huset bakom den. Då var det en vanlig "gottkiosk". Sedan tog en kille som heter Toni över. Han ville bygga ut och öppna gatukök, men fick nobben av kommunen. Under en storstädning hittade han ett gatukökstillstånd från slutet av 60-talet så han kunde helt lagligt bygga sin korvkiosk. Tyvärr så kastades det mängder med gamla Huddinge-vykort under storstädningen. När Toni haft korvkiosken ett tag tog Johnny som hade pizzerian på Kvarnbergsplan över och drev tjorren till den såldes och blev thaikiosk. Röda kiosken vet jag inte så mycket om, förutom att Huddingeprofilen "Toiko" drev den ett tag innan en tjej som bodde på ,Sofiebergsvägen tog över och hade kiosken till den revs. Spillvirket användes till att bygga en friggebod på hennes tomt.

Svara

Kommentarrubrik

Anders Ljungberg

Anders Ljungberg

Gula Kiosken spelade större roll än något annat då jag var barn. Eventuellt var mina föräldrar viktigare,men dom var en förutsättning för mina godis & hockeybilderinköp..Kiosken vid Västergårdsvägen kände jag till,men den låg lite avigt till. Dom övriga godisaffärerna Stuvsta/Huddinge var chanslösa mot gula kiosken!

Svara

Kommentarrubrik

Jan Åkerberg

Jan Åkerberg

Röda kiosken vid Sofiebergsvägen/Västergårdsvägen känner jag väl till då jag bodde i många år på Stubbkärrsvägen. Mycket av mina fickpengar hamnade i den kioskens kassa. Ägare under många år var Arne Flodin! Jag tror han bodde på Daggstigen. Vad jag kommer ihåg var det en välbesökt plats, många stannade till för att köpa tidning på väg hem från jobbet. Ett alternativt ställe för att köpa godis var Kynäs livs i en villa vid Sofiebergvägen/Lövtäcksvägen.

Svara

Kommentarrubrik

Börje Isaksson

Börje Isaksson

Som 1-åring kom jag till Snättringe /Stuvsta, från centrala Stockholm. Mellan 1942 till 1954 bodde vi på Häradsvägen 10. Då mina klass, lekkamrater & jag cyklade till Älvsjöbadet passerade vi Kafé Ärlan. Vi slank ofta in och tog ett glas saft el.dyl. alltid beroende på ekonomiska tillgången. (vilken aldrig var den bästa på 1940-talet). Kostnaden för ett glas saft var 10 öre till en början, sedan höjdes priset till 15 öre, katastrof för vår ekonomi. Kommer ihåg att det var första gången jag såg och spelade på ett riktigt flipperspel. Första gångerna vi spelade kostade det 10 öre per spel, snart höjdes priset till 25 öre per spel, då började det bli kärvt med pengarna. De intjänade förmögenheterna skulle ju räcka till både badet och bion, så det gällde att prioritera. Men jag minns även att det var ett riktigt trevligt ställe med en snäll tant som servade oss ungar.

Svara

Kommentarrubrik

Anders Åhlfeldt

Anders Åhlfeldt

Kiosknostalgi! Eftersom jag bodde bara 100 meter från gula kiosken utmed nuvarande Huddingevägen, då Lanthemsvägen, minns jag mycket väl "Gerres kiosk", alltså Gula kiosken. Gerre bodde med fru Gun, efternamn Forslund vill jag minnas, och sonen, som vi kallade "Lill-Gerre", som tog över kiosken efter föräldrarna. På Gerres och Guns tid var det både kiosk och kafé. Efterträdaren, efter Toni som jag inte kände, kom ju Johnny in i bilden. Jag har för mig att han hade en Maserati och en trevlig blond tjej som tillsammans med sin mor jobbade i kiosken. Jag tror att de sedan startade ett smörgåskafé vid Huddinge sjukhus i byggnaden nära huvudentrén. Apropå "Röda kiosken" hade jag en kompis som bodde granne med densamma och som med hjälp av min sommarhjulsförsedda VW-58 en vinter var nära att ramma "Gula kiosken". Stjärnvägen som gick ut till Kommunalvägen, var såphal på grund av alla Vic-Jos lastbilar som slipade upp isen. Omkring 1968/69 var det nog. Kafé Ärlan minns jag men handlade nog aldrig där. Låg väl på gränsen mellan Huddinge/Stockholm?

Svara

Kommentera

E-postadress publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*
*
*