Huddingebyxan – dröm eller schlager?

v-jeans_24164452Många av de problem som diskuterats som samhälleliga faror, särskilt för det uppväxande släktet, reduceras med tidens gång till något lite löjeväckande. Att i efterhand göra sig lustig över detta kan anses vara att ta en billig poäng. Men trots att föresatserna i allmänhet varit relevanta, uppsåtet gott och omtanken genuin är det svårt att inte i efterhand le en smula.

Det kan vara raggarfrågan på 50-60-talet som rentav blev föremål för en särskild statlig utredning eller debatten om videovåldet på 80-talet. Dagens inlägg tangerar ett annat problem som var högaktuellt på 1970-talet: jeansmodets märkeshysteri och jeansmodellernas hälsovådliga effekter! Vi ser framför oss gravt rörelsehindrade tonåringar som avsätter en ansenlig del av morgonbestyren liggandes på golvet, under stora påfrestningar tvingandes V-jeansen över höfterna. Den äldre generationen skakar uppgivet och unisont på huvudena och undrar stilla vad som hänt med avkomman.

danielsson00004Utifrån detta samhällsproblem är det intressant att ta del av en motion (Kommunfullmäktige 25 april 1977, §127) framställd av Folkpartiets fullmäktigegrupp genom Bengt Davidsson (bilden) med titeln: ”Jeans! En uppgift för konsumentnämnden”. Motionären pekar på att märkeshysterin pressar tonårsföräldrarnas ekonomi, att modellerna är av mycket dålig kvalitet och rentav innebär hälsorisker då plaggen är alltför tunna för vårt klimat samt så tajta att de innebär risker av det skälet.  Dessutom tänker man sig en kampanj där den då nyinrättade kommunala konsumentnämnden tillsammans med skolorna ska få eleverna att inse att de är manipulerade av modet och branschen. Den får dem: ”att inte bara acceptera dåliga kvalitéer utan också att kräva inköp av plagg, som utsatts för extra slitage genom blekning och skrubbning.”

Så långt allt gott. Men Davidsson tänker sig att man kan gå lite längre, så att säga, från ord till handling. Också här tänker han använda sig av konsumentnämnden som ska ges i uppdrag att undersöka marknaden för lämpliga textilkvalitéer och modeller av typen moderna arbetskläder. Skolorna och eleverna ska genom textilslöjden och teckningsämnet involveras för att ta fram modeller som eleverna själva ska kunna acceptera. Sedan ska producentledet och storstockholms övriga konsumentnämnder bearbetas. Pressen kommer naturligtvis nappa på nyheten. Davidsson avslutar i en anda av eufori:

”Chansen finns ju att Huddinge-byxan blir en schlager, som slår i hela landet.”

HP770511Och nog nappade pressen. Nåja, i alla fall Huddingeposten. Ni kan läsa deras artikel med rubriken: ”Vill satsa på kommunala brallor”  här intill. Mot denna gick motionären i svaromål (se även denna artikel, förstora bilderna för att göra dem läsbara) med påföljden att han kom att kallas jeansfantast och den gode herden i Huddinge.HP770504

Ärendet remitterades via kommunstyrelsens 3:avd till konsumentnämnden som i sin tur efterfrågade åsikter från skolstyrelsen. I svaren instämmer man i problemen gällande mode och barn/ungdom och hänvisar till att frågan måste lösas i samarbete mellan skolan, föräldrarna, ungdomen och konsumentrådgivarna. Man föreslår alltså informationsinsatser, idén med att undersöka möjligheten att producera själva förbigås med tystnad. Huddingebyxan förblev bara en dröm – ingen schlager.

2 kommentarer

Kommentarrubrik

Lennart Wallen

Lennart Wallen

Rätt skall vara rätt. Folkpartisten hette Davidsson och inget annat.

Svara

Kommentarrubrik

Göran Johansson

Göran Johansson

Helt korrekt: Davidsson ska det vara. Ändrat nu.

Svara

Kommentera

E-postadress publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*
*
*