”Hemester” på 1930-talet

I dessa Coronatider verkar ju sommarens semesterplaner bli föremål för revidering. Utlandsresor kan vi nog glömma. Det har nu öppnats för en ”Svemester” med iaktagen försiktighet, men det är kanske lika bra att förbereda sig på en ”Hemester”. Och varför inte? Huddinge (och Stockholmsregionen) har verkligen en hel del att erbjuda. Inte minst för den som gillar att vara i naturen. Huddinge har återigen utsetts till bästa friluftskommun i länet av Naturvårdsverket, Svenskt friluftsliv och Sveriges Fritids- och kulturchefsförening i den årliga undersökningen Sveriges friluftskommun. Arbetet med att göra naturområdena tillgängliga för alla kan särskilt uppmärksammas. Förra året invigdes Huddingeleden som binder samman 13 skyddade naturområden till en 8 mil lång vandringsled. Ni kan läsa mer om detta på kommunens webbplats under Natur och Sjöar, och ladda gärna ner Naturkartan så har ni hela härligheten i telefonen!

I dagens två pressklipp (klicka på dem för att förstora) får vi lite huddingerelaterade semestertips från 1930-talet. En tid när utlandssemestrar var mycket få förunnat och en tripp med buss från Ringvägen ut mot Södertörn kunde betraktas som lätt exotiskt för en inbiten innerstadsbo. ”Kolhydrater så långt ögat når”, som Lena Nyman sa.

I klippet signerat Gösta Wijkman, publicerat i Aftonbladet 16 maj 1936, bjuds vi på en rundtur bland de mest intressanta platserna i ”Rikstens- och Stensättraskogarna”. Här bestigs Valborgsmässoberget; kaffe och Pommac intas vid en liten servering vid Metarbron; platsen för gamla adelsgodset Gladö besöks innan vi till slut landar vid Stensättra med tillhörande fornborg. Artikeln är tacksamt nog försedd med en särskild faktaruta om lämpliga tåg- och busskommunikationer. Det var inte bättre förr kan man konstatera. Det vore intressant att försöka göra om bedriften idag – se där ett tips till sommaren!

Gösta Wijkman, som kallades ”orienteringsprofessorn”, var författare och redaktör samt aktiv orienterare. Så man kan förutsätta att han hittade i markerna.

Det andra klippet är än mer kåserade. Bakom signaturen ”Eld”dolde sig Erik Lundegård som underhöll med kåserier i lättsam vardagston i Dagens Nyheter, detta fall från 4 april 1938. Detta kåseri fokuserar närmast på själva resandet – med buss. Busstrafiken till Stockholms omgivningar beskrivs som fungerande från centrum till periferi. Värre är det med tvärförbindelserna, vilket beskrivs som ”ett nät med glesa maskor”. Efter en resa med buss 8 från Ringvägen till Hörningsnäs blir det ett längre uppehåll i Huddinge på centralkaféet (i liggande skyskrapan?) innan färden går vidare med Fittjabussen. Stamgästerna på caféet beskrivs som ”präktiga arbetare med blanka kragknappar i de nystärkta skjortlinningarna”. Exotisk värre!

Bilden överst är hämtad från kommunens webbplats. Bilden längst ner har egentligen inte något med själva inlägget att göra men är en fin illustration ändå. Den är från Svartvik, tagen ca 1940-50-tal och saknar uppgift om fotograf.

 

Kommentera

E-postadress publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*
*
*