Konstrond på Edsvägen

skorstenskonstskorstenHar ni som jag ofta gått förbi konstverket på skorstenen utanför Edsvägen 5 och undrat vad det är och vem som gjort det? Snyggt och lite tidstypisk är det, inte sant? Efter en smula forskande har jag kommit fram till följande: verket är skapat av Jörgen Fogelquist (1927-2005), består av emaljerade stålplåtar, kom till samtidigt som bostadsområdet 1952 och heter ”Titta på röken”. Fogelquist studerade vid tiden på Konstakademin (och före det bl a Konstfack) och blev mest känd för sin grafik och just offentliga utsmyckningar. Jag hittade även den lilla artikeln ur Stockholmstidningen till höger där vi kan läsa lite om hur verket togs emot. Märkligt nog förefaller bilden vara spegelvänd i tidningen! Klicka gärna på bilderna för att göra dem större.

Husen på Edsvägen är ritade av Sture Frölén (som ju även ritat kommunalhuset). Området är ganska nyligen renoverat och fasaderna är återigen fräscha i färgen. Särskilt snygga är de välvda portingångarna. Nedan kan se hela härligheten när det var nytt på Ragnar Larssons foto, komplett med tillhörande personbil utanför. Till vänster på fotot syns skorstenen.

edsvägen


Stenen från Kvarnberget

kvarnstenI ett medborgarförslag daterat 17 november 2011 förordar förslagsställaren Hans Wångberg att den kvarnsten som ligger på Kvarnberget bör rengöras och flyttas till en plats där fler medborgare har en möjlighet att se den. I fjol bifölls förslaget i Kultur- och fritidsnämnden och nu kan stenen rengjord och fin beskådas på sin nya plats invid infarten till skolan från Gymnasievägen. På sikt ska även en informationsskylt sättas upp. Där den ligger fungerar den som en snygg symbol för skolan, tycker jag.

En del kritik har framförts mot att flytta stenen från sin ursprungliga plats och att man istället bör rusta upp platsen där kvarnen låg som ju också utgör en fin utsiktsplats. Att utsikten från berget en gång var imponerande kan ni se på nedanstående vykort från 1940-talet. Problemet är bara att det i dag som bekant står en del hus i vägen! Diagonalt över bilden går Kommunalvägen och längst uppe till vänster syns Tomtbergaskolan. Vattendraget man kan ana hette Sågbäcksån.

Idag finns det bara en väderkvarn kvar i Huddinge, Balingsta kvarn. Men en del ort- och vägnamn som Fullerstakvarnsvägen och Kvarnbergsplan minner om andra, och om den jordbruksbygd Huddinge en gång var. Kvarnen på Kvarnberget tillhörde Stuvsta by och Stuvsta gård och lär ha förfallit under 1800-talet. Mig veterligt finns inget fotografi av kvarnen.

SJÖ 176


Bostadsförsörjning söder om huvudstaden

Var ska folk bo i Stockholm? Det är titieln på ett seminarium som Huddinge kommun arrangerar i samarbete med Mälardalsrådet under Almdelsveckan i Visby. Frågan har varit aktuell i Stockholmsområdet sedan 1800-talet då industrier och andra näringar koncentrerades till de svenska städerna. Bostadsbrist och höga hyror i huvudstaden kombinerat med stora kronomarker i norr och nordväst gjorde att Stockholms expansion till stor del kom att ske mot socknarna söderut med privatägd mark längs stambanan, som Huddinge, Botkyrka och Salem. Privata förstadsexploatörer och de större gårdarnas ägare sålde villatomter i Segeltorp, Hörningsnäs, Huddinge, Fullersta, Snättringe och Stuvsta.

Efter andra världskriget ökade den kommunala ambitionen i bostadsbyggandet genom allmännyttan och uppförandet av flerfamiljshus. Den kommunala bostadsproduktionen överfördes till Bostadsstiftelsen Huge 1955. Samordningen i Stockholmsregionen skedde bland annat genom regionplaner och tillhörande aktionsprogram för bostadsbyggandet i Stor-Stockholm. En gemensam planeringsnämnd, Stor-Stockholms planeringsnämnd, skapades på 60-talet som ett samordningsorgan mellan Stockholms stad, förortskommunerna och de statliga myndigheter som gav bostadslån till projekten. Under 70-talet kom länsplaner, som beteckning på konkreta regionalpolitiska handlingsprogram, t ex Länsprogram 70.

Stockholms stad förde en aktiv markpolitik och ville bland annat exploatera i nordligaste Vårby längs den blivande sydvästra förstadsbanan (i dag tunnelbanans röda linje 13). Marken i Sätra, Skärholmen och Vårberg tillfördes till Stockholms stad genom den så kallade Vårbyaffären 1961 för explaotering.

Vårby Gård och Masmo stannade kvar i Huddinge kommun men exploaterades av Stockholms stad i samarbete med Huddinge i samband med utbyggnaden av spårvägen. 

I Flemingsberg, som kommunen förvärvat 1958, planerade landstinget och kommunen tillsammans för byggandet av ett nytt regionsjukhus/kroppssjukhus och ett större bostadsområde. För ändamålet skapades  samordningskommittéer för Vårby respektive Flemingsbergs exploatering. Även längs Nynäsbanan, i Skogås-Trångsund, planerades för kommande exploateringar. Utbyggnaden av Östra Skogås genomfördes med Svenska Bostäder som generalentreprenör. Utbyggnaden av Huddinge centrum beslutades 1971 och skulle genomförs 1976, men utbyggnaden dröjde till 1984.

För att klara arbetspendlingen (år 1951 har 70 procent av de yrkesverksamma i Stor-Stockholm sin arbetsplats i innerstaden) till följd av den omfattande exploateringen behövdes ett modernt trafiksystem i Huddinge, som skulle klara den ökande privatbilismen och en förväntad befolkning på 139 000 invånare år 1985. Antalet sysselsatt i kommunen förväntades uppgå till 45 000-50 000. I förarbeten till 60-talets regionplaner för Stockholmstrakten skulle Södertäljevägen och Nynäsvägen bli motorvägar medan Huddingevägen skulle avlastas genom byggandet av Flottsbroleden genom Snättringe-Glömsta-Flottsbro och Fläsklösaleden genom Myrängen, Solfagra, Solgård och Visättra.

Kungshattsleden genom Glömsta, Flemingsberg, Lissma och Jordbro liksom en mer nordlig motorväg, som skulle länka samman Nynäsvägen med Ågestavägen och Häradsvägen, planerades som tvärförbindelser. Sammanlagt skulle tre stadsmotorvägar och tre fjärrmotorvägar utgöra basen i den moderna trafiklösningen för Huddinge. Stora arbetsområden planerades utmed främst Kungshattsleden för att omlokalisera arbetsplatser från innerstaden och möjliggöra ytkrävande industriområden.

1960-talets expansionsfas kom att förbytas i en stagnationsfas under 1970-talet då stora bostadsprojekt färdigställdes och det visade sig bli ett bostadsöverskott. Inflyttningen till Stor-Stockholm blev inte så stor som man prognostiserat och motorvägsleder som Flottsbroleden och Kungshattsleden bantades eller lades på is.

1960-talets expansiva bostads- och infrastrukturplanering innebar att lägenhetsbeståendet i Huddinge fördubblades från 9 590 lägenheter år 1960 till 18 819 lägenheter år 1970. Småhusbeståndet gick ned från 69,1 procent till 43,7 procent under samma period.

 


Kapten Zoom i Skogås

Kapten Zoom utanför Skogås Bibliotek 70tal (2)
Vi har lånat dagens bild från biblioteket i Skogås. Där tror man att någon i personalen tagit bilden, oklart när. Men det kan inte ha varit före 1976 eftersom TV-serien ”Galaxer i mina braxer, sa Kapten Zoom” visades första gången då.

Vi har inte så mycket att säga om bilden, men nog är det i alla lite häftigt att den rättrådige Kapten Zoom en gång besökt Skogås Centrum?



Egen härd guld värd

stuvstaloggaFilmen ”Egen härd guld värd – hur man skaffar sig ett eget hem smärtfritt” är en ca tio minuter lång stum reklamfilm producerad av AB Industri- och reklamfilm för Stuvsta Fastighets AB 1928. Fastighetsbolaget hade sitt kontor på Kungsgatan 35. Längst ner kan ni spela filmen!

I filmen möter vi ett ungt par i jakt på boende. Det är ett mödosamt spring i innerstadshusens stentrappor. När uppgivenheten hotar ser emellertid paret en affisch signerad Stufsta Fastighets AB som utlovar att Stuvsta är platsen att bygga och bo billigt och bra. Man tar tåget (19 minuter!) ut till Stuvsta station och tas där om hand av Stuvsta-bolagets ”erfarna ciceron” som visar paret runt Stuvsta. Han visar tomtmarker, natur och villatyper. Ortens barnvänlighet prisas. Fördelaktiga ekonomiska kalkyler förevisas, jämförelser görs med boende i staden. Hur det hela utfaller? Givetvis blir det affär!

Stuvsta Fastighets AB bildades 1910. Från 1915 hade Knut Tillberg aktiemajoriteten. Han var då en känd finansman i kretsen Wallenberg och Thiel. Tanken var att Stuvsta skulle bli som Djursholm, ett villasamhälle med egen station, parker och en huvudgata från stationen ner till Huddingevägen (motsvarande Stuvstaleden). Stuvsta station skulle egentligen ha varit två hus med en administrativ byggnad som pendang (se teckningen ovan). Tankar fanns att göra Stuvsta till en köping. I slutet av tiotalet började tågen stanna i Stuvsta. 1917 stannade det tåg tre gånger per dag.

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=uyBPtBGD6FU&w=420&h=315]


Strumpfabriken

annonsSom en följd av det upprop om gamla huddingebilder kommunarkivet genomfört på bl a Huddingedagarna dök en man upp med några bilder han hade efter sin mor. Fantastiska bilder från den s.k. strumpfabriken som i början av 1950-talet rentav var kommunens största fabrik, ett företag dominerat av kvinnlig arbetskraft.

1939 flyttade Aktiebolaget Stockholms Strumpfabrik in i de lokaler som gick under namnet ”oljefabriken” efter tidigare innehavarna Christiernsons Oljefabrik. Fabriken låg på fullerstasidan av järnvägen ungefär där det gamla tingshuset nu ligger. Tillverkningen bestod av damstrumpor i materialen konstsilke, natursilke och nylon. 1951 var fabriken som sagt Huddinges största med 164 anställda men bara några få år senare lades verksamheten ner. Oklart varför – är det någon som vet? Kanske till följd av nylonet som snabbt blev storindustri inom konfektionen?

Nedan syns två interiörbilder från fabriken, troligen tagna sent 40-tal eller tidigt 50-tal, fotografen är okänd. Arbetsmiljön andas inte rationell storindustri precis och kanske ligger svaret på frågan ovan i just detta lite omoderna intryck verksamheten gör.

Har ni minnen från strumpfabriken får ni gärna höra av er till Huddinge 150!

strump 3
strump1


… och den ljusnande framtid är vår

student2Så här i studenttider vill vi påminna om att det 2013 är jämt 50 år sedan den första kullen gymnasister tog studentexamen i Huddinge. 1960 startades ett försöksgymnasium på Kvarnbergsskolan med tre årskurs 1-klasser och tre år senare var det alltså dags för examen. Ni kan läsa mer om detta i pressklippet hämtat ur Vårdkasen, nr 6 1963 härintill. Ur samma nummer hämtar vi också bilden på Yvonne Svenström som var en av studenterna, vid det här laget rentav riksbekant som utmanare till indianexperten Erik ”Uncas” Englund i 10.000-kronorsfrågan 1960. Klicka på bilderna för att göra dem större!

student1Redan 1954 presenterade en kommunalt tillsatt skolutredningskommitté en utredning angående behovet av högre skolform i Huddinge. Man konstaterade att ungdomen i Huddinge praktiskt taget saknade möjligheter att i hemkommunen få teoretisk och praktiskt utbildning efter folkskolan, med undantag av den nyligen och i blygsam form startade yrkesskolan. De möjligheter till gymnasieutbildning som stod öppna för Huddinges del var läroverken i Stockholm. Resorna och inte minst kostnaderna för dessa resor kan innebära att man helt avstår från högre utbildning, menade utredningen. Det hade dessutom blivit allt svårare för huddingeungdomarna att vinna inträde till de för varje år alltmer överbelagda gymnasierna i huvudstaden. Platsbristen hade lett till att inträdeskraven blivit höga – minst AB i varje ämne krävdes. Utredningen konstaterar med viss framsynthet: Detta system har fått synnerligen otrevliga följder på så sätt, att en olidlig betygshets skapats i folkskolan, som medfört otrivsel för såväl lärare som elever. Utredningens förslag att så snart som möjligt inrätta ett s k statligt försöksgymnasium blev som synes verklighet först sex år senare.

I Huddinge finns idag fyra kommunala gymnasieskolor med drygt 3 400 elever – Huddingegymnasiet, Östra Gymnasiet, Sjödalsgymnasiet och Sågbäcksgymnasiet. I kommunen finns även två fristående gymnasieskolor, IT-gymnasiet och Yrkesgymnasiet. Vid sidan om försöksgymnasiet på Kvarnberga och Sågbäck (yrkesskola då) var Huddingegymnasiet först ut. Jättebygget planerades under senare delen av 60-talet, byggstart skedde 1970-71 och skolan togs i bruk höstterminen 1972. På bilden nedan syns hörnet Huddingevägen/ Lännavägen innan den nya skolan börjat byggas eller ens villorna utmed Lännavägen rivits. Framför husen vid Kvarnbergsplan syns den gamla filadelfiakyrkan. Bilden är tagen 1969 eller 1970, troligen av Ingvar Larsson.

gymntomt

Senast i raden av kommunala gymnasieskolor är Östra Gymnasiet i Skogås som stod klar 2005. Faktum är att behovet av ett gymnasium i de östra kommundelarna första gången uppmärksammades 1963! Östra gymnasiet är kommunens arkitektoniskt mest anmärkningsvärda skolbyggnad, djärvt men smakfullt ritad av Fråne Hedréus Malmström. Definitivt värd ett besök.

ostra_506px


Bröllopsfoto efterlyses!

DOC270513-27052013114108-0001Från 1967 har man kunnat gifta sig borgerligt i Huddinge kommunalhus. Om det kan man läsa i klippet från socialdemokraternas tidning Vårdkasen från augusti 1966 här intill. Tydligen har vi förslagsställaren Märta Sandström (s) att tacka för detta. Ironisk nog slutade man publicera bröllopsfoton i sagda publikation kort därefter! Vigsel har genom åren förrättats i sammanträdesrummet Kajutan, i sessionssalen och sedan några år i ett särskilt vigselrum intill receptionen. Går ni i giftastankar kan ni spana in vad som gäller på länken här:  huddinge.se/vigsel

Till nästa nummer av Vårt Huddinge planeras en artikel om borgerliga vigslar. Till denna söks privata bilder på brudpar som gift sig i kommunalhuset. Har du själv gift dig eller känner du någon som gifte sig borgerligt i slutet av 60-talet eller början av 70-talet i Huddinge kommun och har kvar bröllopsfoton? Kontakta då lotta.segelberg@huddinge.se senast den 31 maj.


Huddinge 150 på Huddingedagarna

Fredag den 31 maj och lördag den 1 juni går Huddingedagarna av stapeln i Sjödalsparken. Samtidigt pågår jazzfestivalen i samma park. Vi på kommunarkivet kommer givetvis vara där! Besök gärna vår monter där ett par gamla huddingefilmer och ett väl tilltaget bildspel med fotografier ur kommunarkivets samlingar kommer att visas. Vi gör dessutom ett upprop om värdefulla huddingefotografier som ni kan läsa nedan.

image003