Millennieskiftet

hum00015I morgon är det nyårsafton, vilket kommer mig att tänka på nyårsafton 1999 och hotet om den stora millenniebuggen. Minns ni? Hotet om buggen orsakade stor uppståndelse när millennieskiftet närmade sig, och stora summor pengar spenderades av företag, organisationer och myndigheter över hela världen för att åtgärda problemet och korrigera programmen. Millennieskiftet kom och gick emellertid utan att några större problem uppstod. I media talades det om antiklimax och många människor reagerade med upprördhet över att så mycket pengar och arbete hade slösats bort i onödan på något som tydligen inte var något större problem.

Också i Huddinge kommun gjordes ett omfattande förberedelsearbete. Ett särskilt ”Projekt 2000” tillsattes av kommunstyrelsen redan 1998. En politisk styrgrupp inrättades och tjänstgöring på nyårsnatten aviserades. Projektgruppen bemannades av bl a IT-strateg, IT-chef, kanslichef och informationschef och särskilda 2000-samordnare inrättades på respektive förvaltning och i kommundelarna. Reservrutiner sågs över, el- och vattenförsörjning garanterades, medicinsk utrustning kontrollerades, en lista över kritiska produkter med allt från kärnkraftverk till videoapparater upprättades av regeringens 2000-delegation. Innevånare och personal informerades i Vårt Huddinge och interntidningen HUM. Det första numret 1999 av den senare ägnades helt millennieproblematiken. Ni kan se omslaget högst upp och den inledande artikeln om hotbilden nedan. Tonläget var onekligen uppskruvat.

När sedan januari inföll var det som om frågan bara dog. I ovan nämnda publikationer, inte en rad. Inget hade hänt och allt var som vanligt.
Det är ju lätt att bli upprörd eller göra sig lustig över hela historien men som det heter, efterklokhet är en exakt vetenskap. Eller, för att citera den store filosofen Homer J Simpson: After the event, even a fool is wise.

hum200016


Tallgården – en mönsteranstalt

Tall1Äldreomsorgen i kommunen sköttes i äldre tid av fattigvårdsstyrelsen som först sorterade under den kyrkliga socknen och från 1863 den borgerliga kommunen. Verksamheten vilade på två ben, dels fattighuset, dit i huvudsak endast vanföra och åldringar som ej var försörjningsförmögna hänvisades och dels ett system som brukar kallas husbondeansvar/husbonderätt. Detta innebar att åldringar och fattiga som i någon men ringa omfattning kunde bidra till sin egen försörjning bortackorderades under husbondeansvar att vårdas och försörjas. Husbonden hade då rätt att dra nytta av den arbetsinsats dessa kunde bidra med. Då denna insats inte översteg kostnaden för vård och försörjning utgick ett understöd per ackorderad person.
002Vid ingången av 1900-talet spelade gårdarnas ägare inte längre samma roll som arbetsgivare varför uppkomsten av moderna inrättningar s k ålderdomshem blev nödvändiga. Fattigvårdsstyrelsens mångårige (1909-44) ordförande Emil Andersson var drivande bakom realiserandet av ett sådant i Huddinge.
1912 invigdes hemmet av landshövdingen Sahlin och lär då ha varit det första ålderdomshemmet med enskilda rum i Sverige. På ritningen härintill förefaller dock de flesta rum vara för två personer men sovsalar lyser onekligen med sin frånvaro. Överhuvudtaget var Tallgården, som det senare kom att kallas, en modern mönsteranstalt med praktiska anordningar för vatten och avlopp, värmeledning och vädringskanaler. 1928 byggdes ytterligare en byggnad på samma tomt. 1961 revs de gamla byggnaderna för att ge plats åt en ny anläggning som invigdes året efter.

Tall2
Bilden högst upp torde vara tagen vid själva invigningen. På bilden trängs kända Huddingepotentater från såväl kommun som kyrka med personal och, vad jag kan se, en av de inneboende. Han står längst till vänster på verandan och heter Johan Kling. Vi lämnar alla de andra därhän denna gång och koncentrerar oss på denna Johan. I boken Huddingeprofiler (Huddinges Historia 10, 1992) beskriver författaren Alf Nordström honom så här:
kling/…/ Johan Kling, det något förståndshandikappade originalet eller ”byfånen”, som det hette på dåtida språk. Också han ömmade för sina medmänniskor och hade sett som sin uppgift här i livet att varna alla som tog genvägen över spåren nere vid stationen – gångtunnel kom först 1922. Som hans tal var något obegripligt och främlingen kanske inte alltid förstod hans högljudda ”Se upp för tåget!” brukade han bryskt greppa tag i den försumlige vare sig faran var överhängande eller ej. Något som gjorde att Johan Kling fick sluta med sin välmenande verksamhet.
Kling finns förevigad på den fina bilden härintill där han syns hämtandes posten till Tallgården. I bakrunden Huddinge kyrka. Alla fotografier är tagna av Ragnar Larsson och visar uppifrån och ner: invigningen av ålderdomshemmet 1912 (möjligen visar bilden invigningen av den nya byggnaden 1928), Tallgården 1928 och Johan Kling, 1927. Klicka på bilderna för att göra dem större.


Badbussarna

bad3Redan sommaren 1954 började badbussarna rulla mot Albybadet (numera Flottsbrobadet). En motion från Anna Nergårdh och Ragnar Norén föreslog att försöket skulle utvärderas för att sedan eventuellt permanentas. Bakom initiativet fanns på nationell nivå även Simfrämjandet och denna simskoleverksamhet fanns i många kommuner. I början var intresset ganska klent men verksamheten växte för att nå sin topp på 1960- och 1970-talet. Då badades det även på andra ställen som synes här intill. Under toppåren bussades upp till femhundra barn till baden på soliga dagar. Vid baden fanns förutom simlärare även lekledare och badvakter. Många minns en närmast militärisk disciplin inte minst när det vankades utspisning av mjölk, saft och bullar. Å andra sidan, säg den Huddingebo född på 1950- eller 1960-talet som inte blir nostalgisk när de hör om solbullar och vic-jos!

bad1Med tiden lärde sig ungarna i allmänhet att simma i inomhusbassänger istället varför verksamheten klingade av. Nedan kan ni läsa en fyllig artikel om verksamheten. Bland annat får vi veta att konsumtionen av sjukvårdsartiklar detta år uppgick till en liter desivon och tio meter plåster!

Illustrationerna är hämtade ur Fritidskontorets arkiv: en broschyr från 1969, pressklipp ur Länstidningen, 20/8 1970 samt en redogörelse för verksamhetsåret 1973 härintill. En rekordsommar f ö , ännu varmare och soligare än den vi har i år. Som vanligt, klicka på de små bilderna för att göra dem större.

bad2


Idel jubilarer

Det är inte bara hela kommunen som fyller jämnt detta år. Bara i höst duggar jubileerna tätt. Obs i Vårby invigdes för 50 år sedan, Trångsunds Centrum fyller också 50 och Vårby Gårds Centrum 40 år. Det finns säkert anledning att återkomma till detta. Tillsvidare nöjer vi oss dock med trycksaken Vårat Vårby Gård utgiven av kommunen inför den då stundande invigningen av ”stadsdelen” Vårby Gård. Invigningen varade i fyra dagar och bland höjdpunkterna fanns konserter med Solar Plexus (pris 1 krona!) och Sylvia Vrethammar, invigningstal av kommunfullmäktiges ordförande samt möjlighet till färd med tuff-tuff-tåg.

vårbycentrum


Vårby källas 250-årsjubileum 1957

Vårby källaSom redan tidigare meddelats på dessa sidor håller verksamheten på Vårby Bryggerier på att avvecklas. Spendrups avser att succesivt flytta produktionen till Grängesberg.

Annat var det 1957. Då firades Vårby Hälsobrunns 250-årsjubileum. Bryggeriet (som vid tiden ägdes av Konsumtionsföreningen, KF) producerade då nedanstående jubileumsfilm som vi hämtat från Youtube. Kvaliteten är kanske inte den bästa (fast bleknad färgfilm ger ju en viss patina!) men vi belönas ändå med lite fina Huddingemiljöer inledningsvis. Ur tidningen Vårdkasen, juni 1957 hämtar vi den fylliga artikeln om mineralvattenfabriken här intill. Klicka upp och läst!

För den som verkligen vill fördjupa sig i källans historia och verksamheten som bedrivits där rekommenderas den bok som utgavs av Kooperativa Förbundets Bokförlag redan 1951. Inte helt lätt att få tag på men säkert tillgänglig på biblioteket.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=X2PoFOpA_jY&w=420&h=315]


Konstrond på Edsvägen

skorstenskonstskorstenHar ni som jag ofta gått förbi konstverket på skorstenen utanför Edsvägen 5 och undrat vad det är och vem som gjort det? Snyggt och lite tidstypisk är det, inte sant? Efter en smula forskande har jag kommit fram till följande: verket är skapat av Jörgen Fogelquist (1927-2005), består av emaljerade stålplåtar, kom till samtidigt som bostadsområdet 1952 och heter ”Titta på röken”. Fogelquist studerade vid tiden på Konstakademin (och före det bl a Konstfack) och blev mest känd för sin grafik och just offentliga utsmyckningar. Jag hittade även den lilla artikeln ur Stockholmstidningen till höger där vi kan läsa lite om hur verket togs emot. Märkligt nog förefaller bilden vara spegelvänd i tidningen! Klicka gärna på bilderna för att göra dem större.

Husen på Edsvägen är ritade av Sture Frölén (som ju även ritat kommunalhuset). Området är ganska nyligen renoverat och fasaderna är återigen fräscha i färgen. Särskilt snygga är de välvda portingångarna. Nedan kan se hela härligheten när det var nytt på Ragnar Larssons foto, komplett med tillhörande personbil utanför. Till vänster på fotot syns skorstenen.

edsvägen


Stenen från Kvarnberget

kvarnstenI ett medborgarförslag daterat 17 november 2011 förordar förslagsställaren Hans Wångberg att den kvarnsten som ligger på Kvarnberget bör rengöras och flyttas till en plats där fler medborgare har en möjlighet att se den. I fjol bifölls förslaget i Kultur- och fritidsnämnden och nu kan stenen rengjord och fin beskådas på sin nya plats invid infarten till skolan från Gymnasievägen. På sikt ska även en informationsskylt sättas upp. Där den ligger fungerar den som en snygg symbol för skolan, tycker jag.

En del kritik har framförts mot att flytta stenen från sin ursprungliga plats och att man istället bör rusta upp platsen där kvarnen låg som ju också utgör en fin utsiktsplats. Att utsikten från berget en gång var imponerande kan ni se på nedanstående vykort från 1940-talet. Problemet är bara att det i dag som bekant står en del hus i vägen! Diagonalt över bilden går Kommunalvägen och längst uppe till vänster syns Tomtbergaskolan. Vattendraget man kan ana hette Sågbäcksån.

Idag finns det bara en väderkvarn kvar i Huddinge, Balingsta kvarn. Men en del ort- och vägnamn som Fullerstakvarnsvägen och Kvarnbergsplan minner om andra, och om den jordbruksbygd Huddinge en gång var. Kvarnen på Kvarnberget tillhörde Stuvsta by och Stuvsta gård och lär ha förfallit under 1800-talet. Mig veterligt finns inget fotografi av kvarnen.

SJÖ 176


Bostadsförsörjning söder om huvudstaden

Var ska folk bo i Stockholm? Det är titieln på ett seminarium som Huddinge kommun arrangerar i samarbete med Mälardalsrådet under Almdelsveckan i Visby. Frågan har varit aktuell i Stockholmsområdet sedan 1800-talet då industrier och andra näringar koncentrerades till de svenska städerna. Bostadsbrist och höga hyror i huvudstaden kombinerat med stora kronomarker i norr och nordväst gjorde att Stockholms expansion till stor del kom att ske mot socknarna söderut med privatägd mark längs stambanan, som Huddinge, Botkyrka och Salem. Privata förstadsexploatörer och de större gårdarnas ägare sålde villatomter i Segeltorp, Hörningsnäs, Huddinge, Fullersta, Snättringe och Stuvsta.

Efter andra världskriget ökade den kommunala ambitionen i bostadsbyggandet genom allmännyttan och uppförandet av flerfamiljshus. Den kommunala bostadsproduktionen överfördes till Bostadsstiftelsen Huge 1955. Samordningen i Stockholmsregionen skedde bland annat genom regionplaner och tillhörande aktionsprogram för bostadsbyggandet i Stor-Stockholm. En gemensam planeringsnämnd, Stor-Stockholms planeringsnämnd, skapades på 60-talet som ett samordningsorgan mellan Stockholms stad, förortskommunerna och de statliga myndigheter som gav bostadslån till projekten. Under 70-talet kom länsplaner, som beteckning på konkreta regionalpolitiska handlingsprogram, t ex Länsprogram 70.

Stockholms stad förde en aktiv markpolitik och ville bland annat exploatera i nordligaste Vårby längs den blivande sydvästra förstadsbanan (i dag tunnelbanans röda linje 13). Marken i Sätra, Skärholmen och Vårberg tillfördes till Stockholms stad genom den så kallade Vårbyaffären 1961 för explaotering.

Vårby Gård och Masmo stannade kvar i Huddinge kommun men exploaterades av Stockholms stad i samarbete med Huddinge i samband med utbyggnaden av spårvägen. 

I Flemingsberg, som kommunen förvärvat 1958, planerade landstinget och kommunen tillsammans för byggandet av ett nytt regionsjukhus/kroppssjukhus och ett större bostadsområde. För ändamålet skapades  samordningskommittéer för Vårby respektive Flemingsbergs exploatering. Även längs Nynäsbanan, i Skogås-Trångsund, planerades för kommande exploateringar. Utbyggnaden av Östra Skogås genomfördes med Svenska Bostäder som generalentreprenör. Utbyggnaden av Huddinge centrum beslutades 1971 och skulle genomförs 1976, men utbyggnaden dröjde till 1984.

För att klara arbetspendlingen (år 1951 har 70 procent av de yrkesverksamma i Stor-Stockholm sin arbetsplats i innerstaden) till följd av den omfattande exploateringen behövdes ett modernt trafiksystem i Huddinge, som skulle klara den ökande privatbilismen och en förväntad befolkning på 139 000 invånare år 1985. Antalet sysselsatt i kommunen förväntades uppgå till 45 000-50 000. I förarbeten till 60-talets regionplaner för Stockholmstrakten skulle Södertäljevägen och Nynäsvägen bli motorvägar medan Huddingevägen skulle avlastas genom byggandet av Flottsbroleden genom Snättringe-Glömsta-Flottsbro och Fläsklösaleden genom Myrängen, Solfagra, Solgård och Visättra.

Kungshattsleden genom Glömsta, Flemingsberg, Lissma och Jordbro liksom en mer nordlig motorväg, som skulle länka samman Nynäsvägen med Ågestavägen och Häradsvägen, planerades som tvärförbindelser. Sammanlagt skulle tre stadsmotorvägar och tre fjärrmotorvägar utgöra basen i den moderna trafiklösningen för Huddinge. Stora arbetsområden planerades utmed främst Kungshattsleden för att omlokalisera arbetsplatser från innerstaden och möjliggöra ytkrävande industriområden.

1960-talets expansionsfas kom att förbytas i en stagnationsfas under 1970-talet då stora bostadsprojekt färdigställdes och det visade sig bli ett bostadsöverskott. Inflyttningen till Stor-Stockholm blev inte så stor som man prognostiserat och motorvägsleder som Flottsbroleden och Kungshattsleden bantades eller lades på is.

1960-talets expansiva bostads- och infrastrukturplanering innebar att lägenhetsbeståendet i Huddinge fördubblades från 9 590 lägenheter år 1960 till 18 819 lägenheter år 1970. Småhusbeståndet gick ned från 69,1 procent till 43,7 procent under samma period.

 


Kapten Zoom i Skogås

Kapten Zoom utanför Skogås Bibliotek 70tal (2)
Vi har lånat dagens bild från biblioteket i Skogås. Där tror man att någon i personalen tagit bilden, oklart när. Men det kan inte ha varit före 1976 eftersom TV-serien ”Galaxer i mina braxer, sa Kapten Zoom” visades första gången då.

Vi har inte så mycket att säga om bilden, men nog är det i alla lite häftigt att den rättrådige Kapten Zoom en gång besökt Skogås Centrum?