”Tråkiga” vykort från Huddinge

Postmuseum har på sin facebooksida denna sommar givit exempel på tråkiga vykort från svenska orter från A till Ö. Huddinge har inte funnits representerat i denna virala kavalkad men också vi har, som framgår nedan, stolta traditioner att försvara!

Ofta brukar det handla om vykort ”från den tid då man med stolthet skickade en hälsning med motiv från ett nytt höghus, en Konsumbutik, en vägkorsning eller en parkeringsplats” – som det heter i baksidestexten till en flera böcker som skrivits i ämnet. Visst är det lätt att raljera över tristessen och den inte sällan usla bildkompositionen. Men samtidigt tycker vi som är lokalhistoriskt intresserade att det nog är synd att produktionen av kort av denna typ nästan helt upphört.

Själv är jag särskilt förtjust i kort som består av flera bilder som tillsammans visar det bästa orten har att erbjuda. Som kortet från Trångsund överst, där två av bilderna kan sägas visa vägen därifrån! En annan subgenre är de kort där gångtrafikanter, malplacerade fordon, etc, till synes oförklarligt fått vara med i bild. Dessa kort ger inte sällan ett gåtfullt intryck. Ta kortet från Solfagravägen ovan: vart är mannen på väg, varför är han med och vad har han i portföljen? Eller vems är den ensliga PV:n utanför tingshuset nedan?

Bilderna uppifrån och ner: Trångsund, utgivare Trångsunds kommundelsförvaltning, foto Jan Asplund; Felmingsberg, utan uppgifter; Solfagravägen, Atelje Harling; Tingshuset, Larssons foto; Skogås, utan uppgifter;



Vyer över Tomtberga och Kvarnbergsplan

Idag blir det oförblommerad bildnostalgi i Backspegeln. Området kring Kvarnbergsplan har ju förändrats mycket de senaste åren. Bostäder har byggts och många nya Huddingebor har flyttat in. Området har blivit mycket lyckat tycker jag och det är ju positivt att vi blir fler, eller hur?

Och visst kan det vara intressant för de nyinflyttade som kanske inte alls har sina rötter i Huddinge att se hur det en gång såg ut där de nu bor. För att kunna orientera sig i det förflutna är det viktigt med referenspunkter. Konstanterna i de bilder ni ser här är Huddinge kyrka och Tomtbergaskolan.

Bilderna uppifrån och ner: 1) flygfoto, Ahrenbergsflyg, från 1936 med Centralskolan (= Tomtbergaskolan), nuvarande Kommunalvägen, gamla polishuset samt bussgaraget vid Kvarnbergsplan högst upp; 2) vykort troligen taget uppifrån Kvarnberget ca 1945, fotograf okänd, visandes nuvarande Kommunalvägen med Sågbäcksån flytande under, skolan och kyrkan längst bort; 3) bussgaraget vid Kvarnbergsplan (troligen), hållplats Solfagravägen, 1939, ur Trafikverkets museisamling.


Yrkesundervisningen i Huddinge

yrke 1När Sågbäcksskolan invigdes 1961 markerades slutet på yrkesundervisningens kappsäckstillvaro i Huddinge. I och med den nya skolan samlades undervisningen till ett ställe.

Redan 1945 inrättades yrkesskola i Huddinge. De första åren handlade det om deltidskurser i ämnen som sömnad, vävning, spädbarnsvård, matlagning, bilmekanik och svetsning. Från 1950 övergick utbildningen till heltidsstudier vid 1- och 2-åriga linjer för bl a handel, elektriker och sömnad.

yrke 5

yrke 3

 

Under dessa första dryga 15 år var verksamheten hänvisad till provisoriska lokaler spridda runtom i kommunen. Lokaler av minst sagt varierande lämplighet och kvalitet. Vissa lokaler hyrdes av HUGE men rent privatägda villor och verkstäder förekom också i verksamheten. I syfte att centralisera verksamheterna, bl a till gagn för en effektivare administration, tillsattes 1954 en kommitté för att utreda organisation och projektera för en ny skolbyggnad. I kommitténs slutbetänkande 1957 presenterar arkitekten Lars Åkerlund planerna för den nya byggnaden.

yrke 2Den 3 september 1961 förrättades slutligen invigning av den nya, nio våningar höga yrkesskolan (senare kallad Sågbäcksskolan och -gymnasiet) vid Huddingevägen. Det var f. ö. samma helg som Huddinge Centrum invigdes och Arne Jones skulptur ”Daggkåpa” avtäcktes. Trots detta uppmärksammades skolans invigning i flera av de stora tidningarna.

Bilderna: högst upp ses en trycksak (gruppkorsband!) från läsåret 1963/64; här intill pressklipp ur Dagens Nyheter 4 september 1961. Fotografierna är tre exempel ur en serie av 45 jättefina bilder som visar verksamheten,  hämtade ur Yrkesskolans arkiv. Sannolikt från tidigt 60-tal. Fotograf okänd.

yrke 4


Petad av ”petmojen”

KM+71165Dagens inlägg kan sägas beröra ett teknikskifte inom telefonin och konsekvenserna av detta. I och med införandet av telefoner med fingerskiva (eller petmoj) möjliggjordes automatiseringen av telefontrafiken. I detta fall var USA förgångare där de nya telefonerna började införas kring sekelskiftet 1900. I Sverige lär det ha dröjt ända till 1920-talet innan automatiseringen inleddes och ännu 1942 fanns de gamla växlarna kvar. Åtminstone i Huddinge – om man får tro bildtexten till fotografiet till här nedan.

tele1Bildtexten lyder: 1942 31 december. Den avgående telefonstationsföreståndaren i Huddinge Carl Andersson blev på nyårsafton tackad för sin mångåriga tjänst. Tacksamma abonnenter överlämnade en större penningsumma och blommor. Hr Andersson har innehaft tjänsten i nära 30 år. I och med petmojens intåg blev han entledigad från sin befattning.

tele2Frågan är dock om mannen på bilden verkligen är hr Andersson? På den stående bilden härintill, som uppenbarligen är tagen vid samma tillfälle omnämns det äldre paret som föreståndare herr o fru Engqvist. Mystiskt. Är det någon som vem som är vem? Jag lutar nog att Andersson inte finns med på bild.

Vilka de 7 telefonisterna är förblir obekant – om inte någon känner igen en gammal släkting på bilden? Längst ner ser ni en bild av paret Engqvists villa på Hjortvägen som också utgjorde telefonstationen. Bilderna är tagna av Ragnar Larsson.

Ivar Engqvist var också skomakare och om honom kan ni läsa i ett inlägg från 2 oktober. Om Stuvsta telefonistation står även att läsa i Hans Björkmans: Stuvsta väster om Huddingevägen och i Huddinge Hembygdsförenings årsskrift 2007-2008

tele3

 


TV-villan på Sjövägen

tv-villaMinns ni TV-villan på Sjövägen? Den auktionerades ut tillsammans med två likadana hus i Stäket och Lomma till förmån för CP-skadade i Lennart Hylands program Stora Famnen 1959. Cerebral pares är ett samlingsnamn för ett rörelsehinder som orsakats av skada i hjärnan.   Auktionerna fick enorm uppmärksamhet i pressen – ni kan se flera exempel här. Att gå på visning kostade 1 krona och Huddingeborna vallfärdade till korsningen Sjövägen/Prästvägen. Den 31 maj sändes så auktionen i TV. Huddingevillan hade värderats högst, till 70 000 kr men budgivningen stannade på nästan det dubbla, 137 000 kr. En ansenligt summa på den tiden.

Tvilla2

Villorna uppfördes i en rasande fart, på bara några dagar och det talades därför följdaktligen om fuskbygge. Hur det var med den saken är oklart och kan vara bara elakt förtal. Huddingevillan stod i alla kvar i många år, men revs så småningom på 1980-talet om jag inte minns fel.

Tvilla1

Är det någon av våra (något) äldre läsare som har minnen av auktion och visning får ni gärna bidra! Klippen (uppifrån och ner) är hämtade ur Vårdkasen, Stockholmstidningen och Expressen. Den suddiga bilden längst ner – där radhusen på Gräsvägen och Lövängsvägen syns i bakgrunden –  är ur Stockholmstidningen.

Tvilla3


Ishall eller inte ishall?

ishall3För några månader skrev vi om det rekordjämna valet 1976 och efterspelet till detta. Man kan säga att denna oroliga och osäkra höst kulminerade först på årets näst sista dag, alltså idag för jämnt 40 år sedan. Den 30 december 1976 mellan klockan 19.00-19.50 hölls ett extra fullmäktigemöte som i allt väsentligt ägnades ett ämne: ishallsfrågan.

Bo Öhngren har förtjänstfullt sammanfattat det komplicerade förloppet i sin bok om Samhällsutveckling, folkrörelser och politik i Huddinge 1900-1988 (nr 9 i serien Huddinges historia, 1991). Vi citerar därför Bo flitigt i detta inlägg.

ishall4Saken gällde alltså huruvida man skulle bygga en inomhusarena för ishockey i Huddinge. Svenska ishockeyförbundet hade tidigare bestämt att ishockeymatcher i översta divisionen framledes skulle spelas inomhus. Huddinge ishockeyklubb var vid den här tiden mycket framstående och hade god chans till spel i elitserien. Klubben var därför mycket angelägen att få till stånd en ishall.

De borgerliga var positiva till idén, men till följd av kort beredningstid hade man inte haft tid att fullständigt penetrera alla kostnadsaspekter. Den 20 december behandlade fullmäktige ärendet. Åhörarläktarna var fyllda till bristningsgränsen och utanför kommunalhuset demonstrerade ett par hundra av föreningens medlemmar för att politikerna skulle fatta ett positivt beslut.

ishall5ishall1Socialdemokraterna hade redan på ett tidigt stadium avvisat förslaget och menade att kommunen inte hade råd att betala kostnaderna för ishallen, vilka skulle uppgå till 2,5 miljoner kronor. Den politiska situationen var som berättats tidigare tillspetsad. Det socialistiska blocket hade vid valet i september återerövrat majoriteten i fullmäktige, men rent formellt hade de borgerliga makten fram till nyår. Efter en het och lång debatt, (mötet avslutades först halv ett på natten), blev frågan bordlagd – trots att det fanns en majoritet för ishallsbygget. För att få detta till stånd begärde S och VPK en s k minoritetsbordläggning, för vilket krävdes att minst en tredjedel av ledamöterna yrkade bifall. Syftet med denna taktik var att vid nästa ordinarie fullmäktigemöte som skulle äga rum 1977 besluta i frågan i enlighet med det socialistiska blockets förslag. Efter årsskiftet skulle ju maktförhållandena vara ändrade och det socialistiska blocket vara i majoritet. Ingen ishall alltså. Beslutet om bordläggning möttes av starka protester från stora grupper ute i samhället. De borgerliga gav inte upp och stärkta av allmänhetens upprördhet kallade man till ett extra sammanträde på årets näst sista dag för att besluta i frågan innan årsskiftet. Denna gång gick det inte att åberopa minoritetsbordläggning och beslutet blev därför att ishallen skulle byggas!

ishall2Illustrationerna på sidan: Bild på den färdiga hallen, fotograf okänd; två exempel på mängder av pressklipp, ur Dagens Nyheter och ur Aftonbladet; protokollutdrag fullmäktige 30 december och demonstrerande ishallsförespråkare,  20 december 1976, foto Stig Almqvist.


Affärslängan på Stationsvägen 21

Med anledning av planerna på rivning av den gamla affärslängan på Stationsvägen i Huddinge och protesterna som följt därav publicerar vi idag utdrag gällande den nu aktuella fastigheten, ur den bebyggelseinventering vi skrev om för en månad sedan. I inventeringen som är gjord av Carin Arnborg 1980-81 och som omfattar bara en bråkdel av husen i Stuvsta har affärslängan tagits med och klassats som ”intressant” enligt skalan: intressant-värdefull-omistlig.

Här kommer dokumentationen i sin helhet.

stationsv1 stationsv2 stationsv3


Omistlig villa i Stuvsta

lejon2I kommunarkivet finns flera intressanta kulturhistoriska bebyggelseinventeringar. Dessa gjordes i allmänhet under 1970- och 1980-talen och är i sig ett stycke historia. En av dessa, från 1980-1981, behandlar området centrala Stuvsta, d v s ungefär från Huddingevägen upp mot järnvägen och Stuvsta Station. Det är ju ett område med mängder av äldre villor men av kostnads- och tidsskäl begränsades inventeringen att omfatta ca 200 objekt. Arbete är gjort av Carin Arnborg på uppdrag av Kulturnämnden. Objekten klassas i stigande skala från intressant – värdefull – omistlig. Av objekten har endast två klassats som omistliga. Att Stuvsta station (ritat av Folke Zettervall och uppfört 1917-1919) är ett av dem överraskar ingen men det andra är kanske mer otippat. Det handlar om det så kallade ”postmästarhuset” i kvarteret Lejonet med adress Stuvstavägen 7.

lejon1Huset, som ni ser avbildat exteriört och interiört på bilderna, uppfördes av postdirektören Johannes Enger 1922-23. Villan bedöms som unik i området, med ursprunglig fasad, samt ursprungliga interiöra snickerier, kakelugnar (3 st) samt behållen ursprunglig planlösning. Husets bemålning är dock ändrad – ursprungligen var fasaden målad med brun impregneringsfärg men var 1980 ommålad med gul akrylfärg som dock inte häftar på underlaget, enligt inventeringsrapporten.

Jag vet inte särskilt mycket om detta hus men jag tror det står kvar. Jag har letat i Hans Björkman stuvstaböcker men kan inte se det omnämnas där. Är det någon som vet mer får ni gärna höra av er.

Bilderna är från 1980 och är sannolikt tagna av Carin Arnborg.

lejon3


Flytande ö i Långsjön

I dagens inlägg tänkte vi bara publicera ett pressklipp ur Huddingeposten 28/9 1977. Som en följd av höststormen slet sig en ö i Långsjön och drev från segeltorpssidan över till stuvstasidan Med tanke på att sjön ju utgör gräns mot Stockholm får man vara tacksam över att den inte drev in mot grannkommunen och därmed gav upphov till gränsdragningsproblem! Vi vet inte mycket mer om denna fråga. Vad hände sen? Bogserades ön tillbaka till Segeltorp? Ni kan läsa artikeln nedan. Klicka för att förstora.

Är det någon som minnas denna händelse och kan berätta mer? Använd i så fall gärna kommentarsfältet.

DOC061016-06102016092650-0001


Rening av Trehörningen

trehörn1 1955Sjön Trehörningen i Stuvsta är sedan länge den mest förorenade sjön i kommunen. Nu ska där byggas en ny dagvattenanläggning under 2017, med dammar och kanaler för att rena sjön från bl a höga fosforhalter.

-Nu igen! skulle den minnesgode skulle kunna yttra. Det är sannerligen inte första gången sjön är föremål för mer eller mindre akuta insatser. Redan 1948, inför planerna på en omfattande upprensning och byggandet av ett reningsverk vid sjön sammanfattade Byggnadsnämnden: ”Denna sjö har sannolikt genom den näringstillförsel, som erhålles genom avloppsdikena Huddingeån och Sågbäcksån erhållit ökad takt i den igenväxningsprocess, som är naturlig för de allra flesta mellansvenska sjöar. Sålunda har den fria vattenytan år från år minskats enligt uppgift av gamla ortsbor, och vassen knappar för varje år in på sjöns fria yta”

trehörn2 1955

Under 60- och det tidiga 70-talet förvärrades situationen alltmer. Vi som var barn ombads iakta försiktighet i närheten av sjön. Och det var inte drunkningsrisken som var den stora faran! 1968 startades en omfattande utredning och 1972 påbörjades ett mångårigt restaureringsarbete.

trehörn4 1955I det nu planerade arbetet har kommunen efterfrågat synpunkter från allmänheten. Tanken är nämligen att förena nytta med nöje.  Planer på att kombinera området med en satsning på friluftsliv och rentav en vision om ett framtida friluftsbad har presenterats.  Att frågan engagerar är lätt att konstatera om man tittar i kommunens e-postlåda. Förslagen är många: strandpromenad, handbollsplan, utegym, hinderbana, fågeltorn, hundrastgård…  Ni har på er till den 25 september att komma med önskemål. Se mer på kommunens webbplats.

Bilderna visar uppifrån och ner: 1-2) vattenledning av platsrör läggs ner i Trehörningen, foto Huddinge kommun 1955; 3) sommarvattenledning i närheten av Trehörningen, foto Huddinge kommun 1955; 4) badliv vid Trehörningen, 1920-tal, foto Nils Enkvist. Att inte mycket är nytt under solen kan konstateras i klippet ur Vårdkasen, nr 3 1971, längst ner.

nils enqvist 32

treartikel