Vic-Jos

När Huddingegymnasiet skulle byggas i skarven mellan 1960-70-tal krävdes ganska omfattande insatser i form av expropriation av fastigheter. Området skulle ju omfatta inte bara själva gymnasiet, utan också simhall, förvaltningsbyggnad och en jättelik parkeringsplats. Själv var jag en liten parvel men kan ännu vagt minnas mystiskt övergivna trädgårdar med prunkande blomsterprakt och dignande fruktträd. Oerhört spännande och lite förbjudet!

I området låg förutom villor också några företag och föreningslokaler. Om ett av dessa ska det handla nu: Vic-Jos. Hur många huddingeungar har inte minnen av Vic-Jos och en slät bulle i samband med mellanmål i skolan eller utflykter med badbussarna?

Tanken var att även Vic-Jos fastighet skulle exproprieras men här valde man en annan väg. Ni kan läsa mer om detta i pressklippet här, klicka för att göra det större:

I korthet gick det ut på att kommunen köpte alla aktier i bolaget för en miljon. För köpesumman fick man marken och byggnaderna men inga inventarier. Tanken var ju inte att bedriva någon verksamhet. Inte heller namnet övertog man utan ändrade detta raskt till Vihem AB. Förutvarande Vic-Jos var därmed fria att bygga upp verksamheten på nytt med det gamla namnet på ett annat ställe. Hur det blev med den saken är jag osäker på – är det någon som vet? Jag vet att det sedan fanns en fabrik för juicetillverkning i Storängens industriområde – men var det Vic-Jos? Som sagt läs pressklippet för att få grepp på alla turerna!

Vic-Jos registrerades första gången hos Patent- och registreringsverket 1958 och hette först Victoria Juicefabrik AB. Styrelsen hade sitt säte i Djursholm.

Bilderna uppifrån och ner: typisk Vic-Jos tetra; bild på fabriken som låg på numera upphörda adressen Stjärnvägen 4-6 som låg ungefär där nuvarande gymnasieparkeringen ligger, fotograf okänd. Byggnaden huserade ursprungligen ett mejeri; pressklipp ur DN Sydväst 4 februari 1970 och karta (ca 1969-70) som visar hela området för gymnasietomten, stadsäga 5026 är Vic-Jos tomt (klicka för att förstora).

 

 


Stuvsta IF:s förlorade arkiv

Häromdagen fick kommunarkivet av Hans Wångberg ett arkivfragment från Stuvsta IF historia. Materialet består av ett par jubileumsskrifter, en gästbok och lite fotografier m m. Vid överlämnandet kom vi in på frågan var den ärevördiga föreningens arkiv kan ha tagit vägen. Ingen tycks veta. Det är ju för all del inte ovanligt att föreningars material sprids för vinden och inte sällan, åtminstone delvis, kastas vid vindsröjningar och flyttbestyr. Är det någon som vet besked om saken får ni gärna höra av er till kommunarkivet i Huddinge eller i kommentarsfältet nedan. Kan åtminstone delar av arkivet finnas hemma hos någon?

Stuvsta IF bildades 1926 och är en av kommunens verkligt betydelsefulla föreningar. Vi har i ett tidigare inlägg skrivit om Stuvsta IP(19 maj 2016): ”Stuvsta idrottsplats kom till stånd 1932 efter flera års, till stor del, ideellt arbete. Marken som Stuvsta Idrottsförening tilldelats av municipalsamhället dög inte till villatomter. Det var sankt och unket. Dränerings- och diktningsarbeten krävdes. Därför tog arbetet med att färdigställa platsen många år och mycket slit”  Där som så många gånger förut när det gäller Stuvsta hänvisas till Hans Björkmans förträffliga böcker.

Bilderna är hämtade ur det nyligen överlämnade materialet. Uppifrån och ner: Framsida till jubileumsskrift 1951, utdrag ur skriften visande föreningens framgångsrika damlag i handboll 1951, samt två bilder från verksamheten, fotograf okänd, troligen 1930-tal.


När Storön skulle bebyggas

Södertörn växer så det knakar, överallt planeras det för nya bostäder. I Haninge och Nynäshamn planeras helt nya bostadsområden i Vega och Segersäng. Och Huddinge vill inte vara sämre, här planeras ny bebyggelse i Glömstadalen/Loviseberg. I dagens Backspegeln ser vi emellertid tillbaka på ett projekt som inte blev av, exploateringen av Storön i sjön Trehörningen.

Byggnadsnämnden fick i uppdrag av Kommunstyrelsen i slutet av 1995 att göra en förstudie och upprätta program för markanvändningen för Storön, inklusive intilliggande Råholmen. I förstudien presenterades flera alternativ varav ett avsåg byggande av ett bostadområde och promenadområde. Enligt uppgift hade HSB visat intresse för att bygga 50 bostadsrättslägenheter i fyravåningshus.

Protesterna lät snart höra av sig, sakägarna menade att bebyggelsen på ön var tillräcklig som den var men medgav att en upprustning för att komma till rätta med förslumningen av ön var nödvändig. Ön skulle bevaras grön och göras tillgänglig för alla, menade man. Fältbiologerna distribuerade protestlistor och menade att planerad flerbostadsbebyggelse stred mot naturvårdslagens bestämmelser om utökat strandskydd.

Självfallet blev det inga flerbostadshus, den sittande majoriteten backade från planerna bara någon vecka innan valet -98. Ni kan läsa mer om saken i pressklippen här, klicka för att förstora dem. De är hämtade ur Mitt I Huddinge 1997-98. Bilderna i övrigt visar Storön från ett vykort (50-tal) samt från ett flygfoto från 1974 (Svensk Reportagetjänst). Programkarta är hämtad ur Byggnadsnämndens arkiv.

Vill ni läsa mer om levnadsbetingelserna på Storön på 1920- 30-talen rekommenderas Ingrid Hedlunds artikel ur Huddinge hembygdsförenings årsskrift 1977/78.

 

 


”Tråkiga” vykort från Huddinge

Postmuseum har på sin facebooksida denna sommar givit exempel på tråkiga vykort från svenska orter från A till Ö. Huddinge har inte funnits representerat i denna virala kavalkad men också vi har, som framgår nedan, stolta traditioner att försvara!

Ofta brukar det handla om vykort ”från den tid då man med stolthet skickade en hälsning med motiv från ett nytt höghus, en Konsumbutik, en vägkorsning eller en parkeringsplats” – som det heter i baksidestexten till en flera böcker som skrivits i ämnet. Visst är det lätt att raljera över tristessen och den inte sällan usla bildkompositionen. Men samtidigt tycker vi som är lokalhistoriskt intresserade att det nog är synd att produktionen av kort av denna typ nästan helt upphört.

Själv är jag särskilt förtjust i kort som består av flera bilder som tillsammans visar det bästa orten har att erbjuda. Som kortet från Trångsund överst, där två av bilderna kan sägas visa vägen därifrån! En annan subgenre är de kort där gångtrafikanter, malplacerade fordon, etc, till synes oförklarligt fått vara med i bild. Dessa kort ger inte sällan ett gåtfullt intryck. Ta kortet från Solfagravägen ovan: vart är mannen på väg, varför är han med och vad har han i portföljen? Eller vems är den ensliga PV:n utanför tingshuset nedan?

Bilderna uppifrån och ner: Trångsund, utgivare Trångsunds kommundelsförvaltning, foto Jan Asplund; Felmingsberg, utan uppgifter; Solfagravägen, Atelje Harling; Tingshuset, Larssons foto; Skogås, utan uppgifter;



Vyer över Tomtberga och Kvarnbergsplan

Idag blir det oförblommerad bildnostalgi i Backspegeln. Området kring Kvarnbergsplan har ju förändrats mycket de senaste åren. Bostäder har byggts och många nya Huddingebor har flyttat in. Området har blivit mycket lyckat tycker jag och det är ju positivt att vi blir fler, eller hur?

Och visst kan det vara intressant för de nyinflyttade som kanske inte alls har sina rötter i Huddinge att se hur det en gång såg ut där de nu bor. För att kunna orientera sig i det förflutna är det viktigt med referenspunkter. Konstanterna i de bilder ni ser här är Huddinge kyrka och Tomtbergaskolan.

Bilderna uppifrån och ner: 1) flygfoto, Ahrenbergsflyg, från 1936 med Centralskolan (= Tomtbergaskolan), nuvarande Kommunalvägen, gamla polishuset samt bussgaraget vid Kvarnbergsplan högst upp; 2) vykort troligen taget uppifrån Kvarnberget ca 1945, fotograf okänd, visandes nuvarande Kommunalvägen med Sågbäcksån flytande under, skolan och kyrkan längst bort; 3) bussgaraget vid Kvarnbergsplan (troligen), hållplats Solfagravägen, 1939, ur Trafikverkets museisamling.


Yrkesundervisningen i Huddinge

yrke 1När Sågbäcksskolan invigdes 1961 markerades slutet på yrkesundervisningens kappsäckstillvaro i Huddinge. I och med den nya skolan samlades undervisningen till ett ställe.

Redan 1945 inrättades yrkesskola i Huddinge. De första åren handlade det om deltidskurser i ämnen som sömnad, vävning, spädbarnsvård, matlagning, bilmekanik och svetsning. Från 1950 övergick utbildningen till heltidsstudier vid 1- och 2-åriga linjer för bl a handel, elektriker och sömnad.

yrke 5

yrke 3

 

Under dessa första dryga 15 år var verksamheten hänvisad till provisoriska lokaler spridda runtom i kommunen. Lokaler av minst sagt varierande lämplighet och kvalitet. Vissa lokaler hyrdes av HUGE men rent privatägda villor och verkstäder förekom också i verksamheten. I syfte att centralisera verksamheterna, bl a till gagn för en effektivare administration, tillsattes 1954 en kommitté för att utreda organisation och projektera för en ny skolbyggnad. I kommitténs slutbetänkande 1957 presenterar arkitekten Lars Åkerlund planerna för den nya byggnaden.

yrke 2Den 3 september 1961 förrättades slutligen invigning av den nya, nio våningar höga yrkesskolan (senare kallad Sågbäcksskolan och -gymnasiet) vid Huddingevägen. Det var f. ö. samma helg som Huddinge Centrum invigdes och Arne Jones skulptur ”Daggkåpa” avtäcktes. Trots detta uppmärksammades skolans invigning i flera av de stora tidningarna.

Bilderna: högst upp ses en trycksak (gruppkorsband!) från läsåret 1963/64; här intill pressklipp ur Dagens Nyheter 4 september 1961. Fotografierna är tre exempel ur en serie av 45 jättefina bilder som visar verksamheten,  hämtade ur Yrkesskolans arkiv. Sannolikt från tidigt 60-tal. Fotograf okänd.

yrke 4


Petad av ”petmojen”

KM+71165Dagens inlägg kan sägas beröra ett teknikskifte inom telefonin och konsekvenserna av detta. I och med införandet av telefoner med fingerskiva (eller petmoj) möjliggjordes automatiseringen av telefontrafiken. I detta fall var USA förgångare där de nya telefonerna började införas kring sekelskiftet 1900. I Sverige lär det ha dröjt ända till 1920-talet innan automatiseringen inleddes och ännu 1942 fanns de gamla växlarna kvar. Åtminstone i Huddinge – om man får tro bildtexten till fotografiet till här nedan.

tele1Bildtexten lyder: 1942 31 december. Den avgående telefonstationsföreståndaren i Huddinge Carl Andersson blev på nyårsafton tackad för sin mångåriga tjänst. Tacksamma abonnenter överlämnade en större penningsumma och blommor. Hr Andersson har innehaft tjänsten i nära 30 år. I och med petmojens intåg blev han entledigad från sin befattning.

tele2Frågan är dock om mannen på bilden verkligen är hr Andersson? På den stående bilden härintill, som uppenbarligen är tagen vid samma tillfälle omnämns det äldre paret som föreståndare herr o fru Engqvist. Mystiskt. Är det någon som vem som är vem? Jag lutar nog att Andersson inte finns med på bild.

Vilka de 7 telefonisterna är förblir obekant – om inte någon känner igen en gammal släkting på bilden? Längst ner ser ni en bild av paret Engqvists villa på Hjortvägen som också utgjorde telefonstationen. Bilderna är tagna av Ragnar Larsson.

Ivar Engqvist var också skomakare och om honom kan ni läsa i ett inlägg från 2 oktober. Om Stuvsta telefonistation står även att läsa i Hans Björkmans: Stuvsta väster om Huddingevägen och i Huddinge Hembygdsförenings årsskrift 2007-2008

tele3

 


TV-villan på Sjövägen

tv-villaMinns ni TV-villan på Sjövägen? Den auktionerades ut tillsammans med två likadana hus i Stäket och Lomma till förmån för CP-skadade i Lennart Hylands program Stora Famnen 1959. Cerebral pares är ett samlingsnamn för ett rörelsehinder som orsakats av skada i hjärnan.   Auktionerna fick enorm uppmärksamhet i pressen – ni kan se flera exempel här. Att gå på visning kostade 1 krona och Huddingeborna vallfärdade till korsningen Sjövägen/Prästvägen. Den 31 maj sändes så auktionen i TV. Huddingevillan hade värderats högst, till 70 000 kr men budgivningen stannade på nästan det dubbla, 137 000 kr. En ansenligt summa på den tiden.

Tvilla2

Villorna uppfördes i en rasande fart, på bara några dagar och det talades därför följdaktligen om fuskbygge. Hur det var med den saken är oklart och kan vara bara elakt förtal. Huddingevillan stod i alla kvar i många år, men revs så småningom på 1980-talet om jag inte minns fel.

Tvilla1

Är det någon av våra (något) äldre läsare som har minnen av auktion och visning får ni gärna bidra! Klippen (uppifrån och ner) är hämtade ur Vårdkasen, Stockholmstidningen och Expressen. Den suddiga bilden längst ner – där radhusen på Gräsvägen och Lövängsvägen syns i bakgrunden –  är ur Stockholmstidningen.

Tvilla3


Ishall eller inte ishall?

ishall3För några månader skrev vi om det rekordjämna valet 1976 och efterspelet till detta. Man kan säga att denna oroliga och osäkra höst kulminerade först på årets näst sista dag, alltså idag för jämnt 40 år sedan. Den 30 december 1976 mellan klockan 19.00-19.50 hölls ett extra fullmäktigemöte som i allt väsentligt ägnades ett ämne: ishallsfrågan.

Bo Öhngren har förtjänstfullt sammanfattat det komplicerade förloppet i sin bok om Samhällsutveckling, folkrörelser och politik i Huddinge 1900-1988 (nr 9 i serien Huddinges historia, 1991). Vi citerar därför Bo flitigt i detta inlägg.

ishall4Saken gällde alltså huruvida man skulle bygga en inomhusarena för ishockey i Huddinge. Svenska ishockeyförbundet hade tidigare bestämt att ishockeymatcher i översta divisionen framledes skulle spelas inomhus. Huddinge ishockeyklubb var vid den här tiden mycket framstående och hade god chans till spel i elitserien. Klubben var därför mycket angelägen att få till stånd en ishall.

De borgerliga var positiva till idén, men till följd av kort beredningstid hade man inte haft tid att fullständigt penetrera alla kostnadsaspekter. Den 20 december behandlade fullmäktige ärendet. Åhörarläktarna var fyllda till bristningsgränsen och utanför kommunalhuset demonstrerade ett par hundra av föreningens medlemmar för att politikerna skulle fatta ett positivt beslut.

ishall5ishall1Socialdemokraterna hade redan på ett tidigt stadium avvisat förslaget och menade att kommunen inte hade råd att betala kostnaderna för ishallen, vilka skulle uppgå till 2,5 miljoner kronor. Den politiska situationen var som berättats tidigare tillspetsad. Det socialistiska blocket hade vid valet i september återerövrat majoriteten i fullmäktige, men rent formellt hade de borgerliga makten fram till nyår. Efter en het och lång debatt, (mötet avslutades först halv ett på natten), blev frågan bordlagd – trots att det fanns en majoritet för ishallsbygget. För att få detta till stånd begärde S och VPK en s k minoritetsbordläggning, för vilket krävdes att minst en tredjedel av ledamöterna yrkade bifall. Syftet med denna taktik var att vid nästa ordinarie fullmäktigemöte som skulle äga rum 1977 besluta i frågan i enlighet med det socialistiska blockets förslag. Efter årsskiftet skulle ju maktförhållandena vara ändrade och det socialistiska blocket vara i majoritet. Ingen ishall alltså. Beslutet om bordläggning möttes av starka protester från stora grupper ute i samhället. De borgerliga gav inte upp och stärkta av allmänhetens upprördhet kallade man till ett extra sammanträde på årets näst sista dag för att besluta i frågan innan årsskiftet. Denna gång gick det inte att åberopa minoritetsbordläggning och beslutet blev därför att ishallen skulle byggas!

ishall2Illustrationerna på sidan: Bild på den färdiga hallen, fotograf okänd; två exempel på mängder av pressklipp, ur Dagens Nyheter och ur Aftonbladet; protokollutdrag fullmäktige 30 december och demonstrerande ishallsförespråkare,  20 december 1976, foto Stig Almqvist.


Affärslängan på Stationsvägen 21

Med anledning av planerna på rivning av den gamla affärslängan på Stationsvägen i Huddinge och protesterna som följt därav publicerar vi idag utdrag gällande den nu aktuella fastigheten, ur den bebyggelseinventering vi skrev om för en månad sedan. I inventeringen som är gjord av Carin Arnborg 1980-81 och som omfattar bara en bråkdel av husen i Stuvsta har affärslängan tagits med och klassats som ”intressant” enligt skalan: intressant-värdefull-omistlig.

Här kommer dokumentationen i sin helhet.

stationsv1 stationsv2 stationsv3