Skogås – fakta eller fantasi?

Den minnesgode kanske erinrar sig att vi för länge sedan (25 mars 2013) hade ett inlägg om kriminalromaner som åtminstone delvis utspelar sig i Huddinge. Idag tänkte vi vända blicken mot barn- och ungdomslitteratur och då speciellt en bok som heter ”Hörna från höger” av Stig Malmberg och härförleden hittades på en loppmarknad. Huddingeanknytningen är här förlagd till Skogås och väcker en del förbryllande frågor. I bokens inledning heter det:

Skogås var från början ett villasamhälle, men när Stockholm växte och fick sovstäder, sköt höghusen snart upp och förvandlade Skogås från en av stadens bortglömda och avlägsna delar till en av de populäraste förorterna. Samhället fick ett torg med affärscentrum, och detta torg kom att bilda en gräns mellan norra och södra delen av samhället lika tydligt som om någon skulle ha dragit en röd linje över det. Norr var det nya Skogås med enbart höghusbebyggelse, medan Söder var det Skogås som funnits redan på ”den gamla goda tiden”.

Malmbergs bok är utgiven 1960 – så vad är det för ett Skogås han beskrev? Ett framtida, ett planerat eller rena påhittet? Eller är det rentav Södertörns villastad och Farsta Centrum som stått som modell för skildringen. Skogås första stadsplan för de norra delarna av Skogås är från just 1960 (fastställd 1961) och 1964 följde planläggningen för de södra delarna. Då tillkom även Skogås centrum intill järnvägsstationen.

Beskrivningen av motsättningen mellan de södra och norra delarna har dessutom sin motsvarighet i den långt senare ”antagonismen” mellan västra och östra Skogås. I en artikel ur Södra Sidan från i fjol berättar Aimen Shawky för reportern Jonas Gosende Grönvik: – Ungdomar pratar om den finare och den fulare sidan. Vi hör det ofta och det är tyvärr en stor grej i Skogås. De skämtar med mig och Yousri. Gå till er sida! Bara för att vi har flyttat till den finare sidan. Så har det varit sen slutet av 70-talet. Då byggdes ett av Sveriges största radhusområde på den östra sidan av järnvägen. Den västra delen med loftgångar och höghus byggdes i början av 60-talet.

När det gäller barn- och ungdomslitteratur från Huddinge i övrigt har ju Stig Ericson skrivit en rad böcker om Huddinge Hockey och på senare år har Annika Huett skrivit ett par om Gittas uppväxt i Hörningsnäs på 1920-30-talet. Men i övrigt? Bidra gärna med egna tips.

Bilderna uppifrån och ner: omslag till Malmbergs bok, 1960, arkitektmodell över västra Skogås , 1961, utdrag ur stadsplan, 1960 samt vykort 1970-tal.


Livat i ”Holken”

10689716_800278266698777_4829493203512571808_n

I protokollet från Tomtbergaskolans Hem & Skolaförening den 31 maj 1959, står att läsa:

Holken3Mors dag, söndag, invigningsdag. Strålande solsken, fladdrande fana, klingande spel och lottor som svarade för förplägnaden. Just så är det den stora dagen då resultatet av så mycket arbete, glädje och gamman ska redovisas.. Till och med hemlighuset hade i tid kommit på plats. Visserligen står det på dörren ”Arbeta ej under spänning”, men det spända förhållandet får väl lättas under tryck. Hr. Herman Löfgren högtidstalade och vår ordförande Henry Johansson lade ut texten. Skolans hornmusikkår spelade under ledning av dir. Söderberg. Kanonfotografer från tidningen Vårdkasen och de andra tidningsdrakarna var där. Så kom det stora ögonblicket då täckelset skulle falla och avslöja namnet på friluftsgården, och si, allting fungerade. Herman Löfgren drog i snöret och wellpappen singlade som höstlöv. ”Holken” stod det upphöjt i trä. /…/

Holken ligger än i dag i anslutning till Balingsnäsvägen inte så långt från Trehörningen. Den ursprungliga byggnaden brann dock ner på 1970-talet. Idag är stugan föreningslokal för Balingnäs Byalag men den fungerade alltså ursprungligen som skolornas friluftsgård. Har du minnen av verksamheten vid Holken vore det trevligt om du skrev en kommentar nedan.

Bilderna är hämtade ur Tomtberga Hem & Skolaförenings arkiv och pressklippet är ur Dagens Nyheter.

Holken1

Holken2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Ishall eller inte ishall?

ishall3För några månader skrev vi om det rekordjämna valet 1976 och efterspelet till detta. Man kan säga att denna oroliga och osäkra höst kulminerade först på årets näst sista dag, alltså idag för jämnt 40 år sedan. Den 30 december 1976 mellan klockan 19.00-19.50 hölls ett extra fullmäktigemöte som i allt väsentligt ägnades ett ämne: ishallsfrågan.

Bo Öhngren har förtjänstfullt sammanfattat det komplicerade förloppet i sin bok om Samhällsutveckling, folkrörelser och politik i Huddinge 1900-1988 (nr 9 i serien Huddinges historia, 1991). Vi citerar därför Bo flitigt i detta inlägg.

ishall4Saken gällde alltså huruvida man skulle bygga en inomhusarena för ishockey i Huddinge. Svenska ishockeyförbundet hade tidigare bestämt att ishockeymatcher i översta divisionen framledes skulle spelas inomhus. Huddinge ishockeyklubb var vid den här tiden mycket framstående och hade god chans till spel i elitserien. Klubben var därför mycket angelägen att få till stånd en ishall.

De borgerliga var positiva till idén, men till följd av kort beredningstid hade man inte haft tid att fullständigt penetrera alla kostnadsaspekter. Den 20 december behandlade fullmäktige ärendet. Åhörarläktarna var fyllda till bristningsgränsen och utanför kommunalhuset demonstrerade ett par hundra av föreningens medlemmar för att politikerna skulle fatta ett positivt beslut.

ishall5ishall1Socialdemokraterna hade redan på ett tidigt stadium avvisat förslaget och menade att kommunen inte hade råd att betala kostnaderna för ishallen, vilka skulle uppgå till 2,5 miljoner kronor. Den politiska situationen var som berättats tidigare tillspetsad. Det socialistiska blocket hade vid valet i september återerövrat majoriteten i fullmäktige, men rent formellt hade de borgerliga makten fram till nyår. Efter en het och lång debatt, (mötet avslutades först halv ett på natten), blev frågan bordlagd – trots att det fanns en majoritet för ishallsbygget. För att få detta till stånd begärde S och VPK en s k minoritetsbordläggning, för vilket krävdes att minst en tredjedel av ledamöterna yrkade bifall. Syftet med denna taktik var att vid nästa ordinarie fullmäktigemöte som skulle äga rum 1977 besluta i frågan i enlighet med det socialistiska blockets förslag. Efter årsskiftet skulle ju maktförhållandena vara ändrade och det socialistiska blocket vara i majoritet. Ingen ishall alltså. Beslutet om bordläggning möttes av starka protester från stora grupper ute i samhället. De borgerliga gav inte upp och stärkta av allmänhetens upprördhet kallade man till ett extra sammanträde på årets näst sista dag för att besluta i frågan innan årsskiftet. Denna gång gick det inte att åberopa minoritetsbordläggning och beslutet blev därför att ishallen skulle byggas!

ishall2Illustrationerna på sidan: Bild på den färdiga hallen, fotograf okänd; två exempel på mängder av pressklipp, ur Dagens Nyheter och ur Aftonbladet; protokollutdrag fullmäktige 30 december och demonstrerande ishallsförespråkare,  20 december 1976, foto Stig Almqvist.


Tomtberga bollplan – 1950-tal

non2Att Backspegeln har många initierade läsare tror vi oss veta. Då och då bidrar dessa med kommentarer och någon gång ibland med egna berättelser. Det är självklart något vi uppmuntrar och uppskattar! För någon vecka sedan hörde Bengt Larsson från Svartsjö av sig med nedanstående berättelse och bilder:

Jag kan kanske få bidra till Backspegeln med en lagbild i fotboll med namn och allt – Ett vinnande lag – tagit efter en klassmatch hösten 1952 på Tomtbergaskolans bollplan i Huddinge?

Jag och mina medspelare gick i 4:e klass då och fotot fick jag publicerat på Namn o Nytt i DN 2009-06-25. DN hade något tema vid den tiden, minns inte vad det var, kanske gamla bilder. Fotograf okänd, men det var antagligen någon spelare i det förlorande laget som chevalereskt ställde upp för att bevara den historiska händelsen till eftervärlden – och ingen kunde då ana att bilden skulle publiceras 57 år senare i den stora draken Dagens Nyheter… Och inte för den delen heller, förhoppningsvis, i Backspegeln i nutid…

unspecified2

Det blev även en liten rättelse i DN dagen därpå då jag lyckades skriva att jag hade en pullover på mig på fotot, men det var i själva verket en slipover (korta ärmar, ej långa), sic – och all publicitet (nästan) är ju inte att förakta…

unspecifiedStrax efter publiceringen blev jag uppringd av Reie Nordmark, en av spelarena på fotot och som tipsats av publiceringen av en vän. Det visade sig att Reie nu bodde i Skogås och det blev en hel del hågkomster vid samtalet. Själv hade jag och min fru bott i över två decennier i Skogås till strax innan millenniumskiftet, och jag själv över tre decennier, utan att Reie och undertecknad sprungit på varandra. Förra året var jag, och även min fru Anita, äntligen hemma hos Reie och hans fru Fai i Skogås för en trevlig återträff 63 år efter det att vi två klasskamrater hösten 1952 spelat fotboll på bollplanen precis bakom Tomtbergaskolan i Huddinge. Ja, vi spelade även på några andra bollplaner i Huddinge och vann nog de flesta matcherna, vad jag minns…!

Det är ju i alla fall vinter, kolla i almanackan om ni inte tror mig, så vi bidrar även med en underbar liten vintersportbild från Tomtberga idrottsplan. Hämtad ur Barbro Nordlöfs fotoalbum. Gissningsvis från 1950-talet. Med detta tar vi lite julledigt!

nordlöf 8


Huddinge Skidklubb 90 år

HSK2För några veckor sedan uppmärksammade vi jubilerande Trångsunds IF – idag fortsätter vi med en tio år äldre huddingeklubb.  Mig gick det förbi  att Huddinge Skidklubb i våras fyllde 90 år, måste erkännas. Det uppmärksammades inte särskilt vad jag vet och på föreningens webplats kan jag inte finna spår av historisk återblick. Man kanske samlar sig inför 100-årsjubileet? Material saknas inte: klubbens arkiv som finns bevarat  i kommunarkivet omfattar inte mindre än 15 hyllmeter, låt vara att mycket består av räkenskaper och resultatredovisning.

Klubben bildades alltså den 15 mars 1926. Från början fanns tre sektioner för längdåkning, backhoppning och skidorientering. Först på 1960-talet tillkom den gren som väl idag mest förknippas med klubben: alpin utförsåkning. Namn som Jessica Lindell Vikarby, Janette och Mattias Hargin har gjord klubben känd långt utanför kommungränsen.

HSK4Men det var snarare i hoppbacken som tonvikten låg i klubbens begynnelse. Skidklubbens initiativtagare och första ordförande Oscar Blomgren lyckades redan från början få till en rejäl hoppbacke i nuvarande Sjödalen/Storängen, på mark som skänktes av paret Sande på Stensättra gård. Skidbacksvägen i området minner om den tidigare verksamheten än idag. Under många år hölls tävlingar flitigt i backen. Lyckligtvis finns verksamheten väl dokumenterad I Ragnar Larssons fina bilder, som säkert många har sett. Olle Magnusson har skrivit om verksamheten och bilderna i sin bok om ”Larssons Huddinge” 1988.

HSK3

Bilderna uppifrån och ner: gåvobrev rörande marken för skidbacken, ur arkivet, observera att detta är daterat 1939; publikbild från backtävling 1930, foto Ragnar Larsson; bilder på uppförande av backen, ur förenings fotosamling, okänd fotograf 1926; pressklipp ur Stockholms läns tidning 1927.

HSK1


Trångsunds IF 80 år

trånkan1Nyligen har Trångsunds idrottsförening firat 80-årsjubileum. Lagom till det har delar av föreningens arkiv lämnats in till kommunarkivet. Materialet består av sedvanliga protokoll och beslutshandlingar, klubbtidningen TIF-aren, lite fotografier, pressklipp och korrespondens. Sannolikt är mycket intressant material spritt för vinden eller förvarat hos diverse tidigare styrelsemedlemmar, vilket ofta är fallet när det gäller föreningars arkiv.

Finns det några gamla TIF:are där ute som vet mer får ni gärna höra er!

stortorp1

Vid ett möte på Stortorps pensionat 1936 bildades Trångsunds IF:s föregångare IF Stortorparna. trånkan3Namnbytet skedde först 1964. Från starten hade man särskilda sektioner för fotboll, allmän (fri) idrott, bandy schack, bordtennis samt damidrott (som tydligen utgjorde en sektion i sig!). Genom åren har sedan grenarna kommit och gått men från mitten av 1950-talet kan man säga att lagidrotterna var dominerande. Från 1993 ingick klubben i Trånsund/Skogås-alliansen vars material också lämnats in arkivet.

trånkan2

Illustrationerna är hämtade ur klubbens arkiv (undantaget diabilden och bilden på pensionatet som är hämtade ur kommunens bildsamlingar) och visar uppifrån och ner: klubbmärke; Stortorps pensionat med förståndaren Alma Eklund, fotograf okänd, 1930; pressklipp från Länstidningen, troligen från 1964 när klubbens fotbollsektion relanserades; tjejlag, Huddingemästerskapen 1972, fotograf okänd samt Stortorps IP 1966, foto Huddinge kommun

trånkan4


Rening av Trehörningen

trehörn1 1955Sjön Trehörningen i Stuvsta är sedan länge den mest förorenade sjön i kommunen. Nu ska där byggas en ny dagvattenanläggning under 2017, med dammar och kanaler för att rena sjön från bl a höga fosforhalter.

-Nu igen! skulle den minnesgode skulle kunna yttra. Det är sannerligen inte första gången sjön är föremål för mer eller mindre akuta insatser. Redan 1948, inför planerna på en omfattande upprensning och byggandet av ett reningsverk vid sjön sammanfattade Byggnadsnämnden: ”Denna sjö har sannolikt genom den näringstillförsel, som erhålles genom avloppsdikena Huddingeån och Sågbäcksån erhållit ökad takt i den igenväxningsprocess, som är naturlig för de allra flesta mellansvenska sjöar. Sålunda har den fria vattenytan år från år minskats enligt uppgift av gamla ortsbor, och vassen knappar för varje år in på sjöns fria yta”

trehörn2 1955

Under 60- och det tidiga 70-talet förvärrades situationen alltmer. Vi som var barn ombads iakta försiktighet i närheten av sjön. Och det var inte drunkningsrisken som var den stora faran! 1968 startades en omfattande utredning och 1972 påbörjades ett mångårigt restaureringsarbete.

trehörn4 1955I det nu planerade arbetet har kommunen efterfrågat synpunkter från allmänheten. Tanken är nämligen att förena nytta med nöje.  Planer på att kombinera området med en satsning på friluftsliv och rentav en vision om ett framtida friluftsbad har presenterats.  Att frågan engagerar är lätt att konstatera om man tittar i kommunens e-postlåda. Förslagen är många: strandpromenad, handbollsplan, utegym, hinderbana, fågeltorn, hundrastgård…  Ni har på er till den 25 september att komma med önskemål. Se mer på kommunens webbplats.

Bilderna visar uppifrån och ner: 1-2) vattenledning av platsrör läggs ner i Trehörningen, foto Huddinge kommun 1955; 3) sommarvattenledning i närheten av Trehörningen, foto Huddinge kommun 1955; 4) badliv vid Trehörningen, 1920-tal, foto Nils Enkvist. Att inte mycket är nytt under solen kan konstateras i klippet ur Vårdkasen, nr 3 1971, längst ner.

nils enqvist 32

treartikel

 


Semesterminne från Vårby

vårbyannons2Huddinge är kanske inte känt som ett stort semestermål precis. Men faktum är att Vårby, som dagens inlägg handlar om, har gamla anor som badort och semesterparadis! I gamla annonser som den härintill kallades trakten rentav för ”Stockholms solsida”. Här handlar det om försäljning av tomtmark 1926. Vi har tidigare (11 juni 2015) skrivit om Vårby Strandbad som bevistades av mången stockholmare som tog sig hit via båt från stan.

Berättelsen här nedanför har jag fått från Kent Meissner som hört av sig med ett minne från en campingsemester i våra trakter från 1959. Kartbilderna har Kent tagit fram själv: den ena från Google Maps och den andra från en ekonomisk karta daterad 1951 från Wårby-bryggeriet (eller ”mineralvattenfabrik” som kartan anger). Kent tillägger ”- Den dåvarande campingplatsen (då markerad på Motormännens Riksförbunds vägkarta) låg vid den nutida badplatsen, men var ytmässigt större. Den lilla allén bredvid Wårby bryggeri ner till campingplatsen motsvarar den mindre vägen (den nutida Vårby allé tycks, breddad, ligga vid sidan av den gamla) bredvid den nutida Vårby allé”. Klicka på bilden för att förstora. Stora bilden är ett vykort, gissningsvis från 50/60-tal

*

Det hände i Wårby under en bilsemester sommaren 1959. Jag och mina föräldrar tältade och resan gick från Skåne, över ostkusten till Stockholm och därefter över Örebro till Västergötland och västkusten hem igen.

karta 2Wårby campingplats var markerad på Motormännens Riksförbunds karta och min far körde dit. Den skulle vara vår bas för besöken i Stockholm under några dagar. Vi svängde vänster från Riksettan in på den smala allén förbi bryggeriet, som då ägdes av Konsumtionsföreningen Stockholm. En bit in i allén såg min far i backspegeln att en man sprang efter oss och vinkade. ”Det kanske är något fel på bilen?” trodde han och stannade. En man i trettioårsåldern fram till fars nervevade bilruta. ”Är ni från Skåne?” frågade han glatt och andfådd. Jo, det stämde. Vår Zephyr hade bokstaven M före siffrorna. Det betydde ”Malmöhus län”. Mannen arbetade på ”Mineralvattenfabrik”:en, som det stod på vår bilkarta, och hade sett hans hemläns beteckning på bilen som sakta körde förbi. Han förklarade ”Det kommer nästan aldrig någon bil från Malmöhus län hit. Var kommer ni ifrån?”. Under samtalet visade det sig att min far, som arbetade med enskilda vägar i hela Malmöhus län, och mannen hade gemensamma bekanta! Mannen lämnade sin adress och sade: ”Skriv ett vykort när ni kommer tillbaka till Åkarp!” Vi körde så vidare till campingplatsen och mannen återvände till sin arbetsplats vid bryggeriet. Vi pratade om mötet med mannen medan vi satte upp vårt tält.

vårbybadet

Så kom en Mercedes med en båt på släp och parkerade bredvid oss. Bilen hade en registreringsskylt som började på HH, dvs ”Hansestadt Hamburg” i dåvarande Västtyskland. Förmodligen en ännu mer sällsynt gäst på campingplatsen! De sjösatte båten som hade en utombordsmotor baktill. De försvann över vattnet åt Ekeröhållet. Till vår förvåning kom de inte tillbaka den kvällen och på morgonen såg vi att någon varit inne i deras tält. Min far kontaktade mannen från bryggeriet och far frågade honom om han kunde ringa till polisen. Vid denna tiden fanns inga mobiltelefoner utan bara telefonkiosker och fasta telefoner. Efter en ganska lång stund kom en polisbil med två konstaplar. Far berättade vad vi sett, ägarna till tältet hade inte kommit tillbaka och vi hade inte hört något på natten. Poliserna undersökte tältet och satte dit en lapp på svenska om att de kunde kontakta polisen. Jag vågade inte säga något till poliserna, men sade till min far, som i sin tur sade till poliserna att ägarna till tältet kanske inte kunde svenska. Jag hade en vag förhoppning om att någon – kanske jag – kunde översätta det som stod på lappen till tyska. Jag hade läst tyska på realskolan under fyra år och tyckte att jag behärskade språket. Men den ene polisen sade bara: ”Då får dom väl hitta någon som kan översätta!”

Efter att ha ätit frukost körde vi in till det centrala Stockholm. Då vi kom tillbaka på kvällen var tyskarnas tält och bil borta.

– Kent Meissner 


Sportklubben Ilion

Ilion400004Idag tänkte vi fortsätta med lite sportnostalgi. Men denna gång genom att presentera en förening som idag sannolikt är okänd för de flesta: SK Ilion. En av grundarna Sigvard Sjöqvist har skrivit lite mer fylligt om klubben i Huddinge Hembygdsförenings årsbok 2001-2002. Vi lånar här en del uppgifter därifrån.

Grunderna till Ilion lades av ett gäng grabbar som höll till på familjen Sjöqvists äng i närheten av Trehörningen i Stuvsta. Många av dessa sökte sig sedan till Stuvsta IF som på 1920-talet hade en livlig friidrottsverksamhet. När denna sedan falnade bildades SK Ilion 1934. Framförallt ägnade man sig som framgår av Fri Idrott, i början under mycket enkla former på nämnda äng och på själva Solfagravägen!

”Vi i Ilion hade mest besvär av mjölkskjutsen från Stuvsta Gård. Hästen hade ju ingen brådska”, skriver Sigvard i sin artikel i hembygdsföreningens årsbok

Ilion100001Verksamheten växte och under 30-40-talen var man kommunens ledande friidrottsförening,  innan HAIS tog över den stafettpinnen. Man excellerade framför allt i stafettlöpning där flera segrar togs hem runtom i Stockholmstrakten. Klubben stod även som arrangör för de första Huddingemästerskapen som hölls 1945 på Stuvsta idrottplats (se affischen härintill). 1940 breddades verksamheten till att inkludera även orientering. 1943 anordnade man budkavle i Huddingeskogarna.

Från 1960-talet vidtog en långsam nedgångsperiod, andra klubbar växte sig starka,  och föreningen lades så småningom i malpåse. När, eller ens om, Ilion upphörde att existera vet jag inte bestämt. Är det någon som vet mer om föreningens öde får ni gärna höra av er.

Ilion200002För några år sedan överlämnades Ilions handlingar till kommunarkivet. Arkivet består av knappt en hyllmeter av mestadels protokoll, verksamhetsberättelser, korrespondens och resultatredovisningar och omspänner åren 1934-1964. Bilderna är hämtade ur arkivet och föreställer Stuvsta Runt 1948 och Ilion-laget vid Länstidningens orientering 1947. Fotograf okänd. Rit-Olas teckning är saxad ur artikeln i hembygdsföreningens årsbok och går förstora med ett knapptryck.

Ilion300003