”Tråkiga” vykort från Huddinge

Postmuseum har på sin facebooksida denna sommar givit exempel på tråkiga vykort från svenska orter från A till Ö. Huddinge har inte funnits representerat i denna virala kavalkad men också vi har, som framgår nedan, stolta traditioner att försvara!

Ofta brukar det handla om vykort ”från den tid då man med stolthet skickade en hälsning med motiv från ett nytt höghus, en Konsumbutik, en vägkorsning eller en parkeringsplats” – som det heter i baksidestexten till en flera böcker som skrivits i ämnet. Visst är det lätt att raljera över tristessen och den inte sällan usla bildkompositionen. Men samtidigt tycker vi som är lokalhistoriskt intresserade att det nog är synd att produktionen av kort av denna typ nästan helt upphört.

Själv är jag särskilt förtjust i kort som består av flera bilder som tillsammans visar det bästa orten har att erbjuda. Som kortet från Trångsund överst, där två av bilderna kan sägas visa vägen därifrån! En annan subgenre är de kort där gångtrafikanter, malplacerade fordon, etc, till synes oförklarligt fått vara med i bild. Dessa kort ger inte sällan ett gåtfullt intryck. Ta kortet från Solfagravägen ovan: vart är mannen på väg, varför är han med och vad har han i portföljen? Eller vems är den ensliga PV:n utanför tingshuset nedan?

Bilderna uppifrån och ner: Trångsund, utgivare Trångsunds kommundelsförvaltning, foto Jan Asplund; Felmingsberg, utan uppgifter; Solfagravägen, Atelje Harling; Tingshuset, Larssons foto; Skogås, utan uppgifter;



Skogås – fakta eller fantasi?

Den minnesgode kanske erinrar sig att vi för länge sedan (25 mars 2013) hade ett inlägg om kriminalromaner som åtminstone delvis utspelar sig i Huddinge. Idag tänkte vi vända blicken mot barn- och ungdomslitteratur och då speciellt en bok som heter ”Hörna från höger” av Stig Malmberg och härförleden hittades på en loppmarknad. Huddingeanknytningen är här förlagd till Skogås och väcker en del förbryllande frågor. I bokens inledning heter det:

Skogås var från början ett villasamhälle, men när Stockholm växte och fick sovstäder, sköt höghusen snart upp och förvandlade Skogås från en av stadens bortglömda och avlägsna delar till en av de populäraste förorterna. Samhället fick ett torg med affärscentrum, och detta torg kom att bilda en gräns mellan norra och södra delen av samhället lika tydligt som om någon skulle ha dragit en röd linje över det. Norr var det nya Skogås med enbart höghusbebyggelse, medan Söder var det Skogås som funnits redan på ”den gamla goda tiden”.

Malmbergs bok är utgiven 1960 – så vad är det för ett Skogås han beskrev? Ett framtida, ett planerat eller rena påhittet? Eller är det rentav Södertörns villastad och Farsta Centrum som stått som modell för skildringen. Skogås första stadsplan för de norra delarna av Skogås är från just 1960 (fastställd 1961) och 1964 följde planläggningen för de södra delarna. Då tillkom även Skogås centrum intill järnvägsstationen.

Beskrivningen av motsättningen mellan de södra och norra delarna har dessutom sin motsvarighet i den långt senare ”antagonismen” mellan västra och östra Skogås. I en artikel ur Södra Sidan från i fjol berättar Aimen Shawky för reportern Jonas Gosende Grönvik: – Ungdomar pratar om den finare och den fulare sidan. Vi hör det ofta och det är tyvärr en stor grej i Skogås. De skämtar med mig och Yousri. Gå till er sida! Bara för att vi har flyttat till den finare sidan. Så har det varit sen slutet av 70-talet. Då byggdes ett av Sveriges största radhusområde på den östra sidan av järnvägen. Den västra delen med loftgångar och höghus byggdes i början av 60-talet.

När det gäller barn- och ungdomslitteratur från Huddinge i övrigt har ju Stig Ericson skrivit en rad böcker om Huddinge Hockey och på senare år har Annika Huett skrivit ett par om Gittas uppväxt i Hörningsnäs på 1920-30-talet. Men i övrigt? Bidra gärna med egna tips.

Bilderna uppifrån och ner: omslag till Malmbergs bok, 1960, arkitektmodell över västra Skogås , 1961, utdrag ur stadsplan, 1960 samt vykort 1970-tal.


Pendelolyckan i Skogås 1985

Vi har ju tidigare skrivit om den närmast mytiska tågsammanstötningen vid Huddinge station 1908 (9 januari 2014). Idag vänder vi blickarna mot en långt senare tågolycka.

X1_3079_198502s2

Vintern 1984/85 var besvärlig för pendlare i Huddinge. Förseningarna på Södertälje/Märsta-linjen var många och väntandet tålamodsprövande. Tonen mot SL i lokalpressen var närmast hånfull. SL hade besparingskrav och funderade helt sonika på att stänga av tunnelbanestationen Masmo under kvällstid (det blev emellertid inte så), och som detta inte vore nog inträffade en pendeltågsolycka på Nynäsbanan vid Skogås station.

skogås00005Olyckan inträffade i februari 1985 bara några veckor efter det att en liknande olycka inträffat i Haninge. I Skogås skadades dessbättre bara föraren och en passagerare lindrigt. Orsaken till olyckan är föremål för en animerad debatt – åtminstone på ett forum under Svenska Järnvägsklubbens hemsida som Backspegeln tagit del av. Enligt pressklippet härintill hävdas det att det var tågets säkerhetssystem ATC som var satt ur funktion. Tåget var på väg söderut när två av tågsetets vagnar spårade ur och kanade nedför en slänt. Bilden på det urspårade tåget har vi lånat från nämnda forum, fotograf troligen Gunnar Berglund. Har ni minnen av olyckan får ni gärna bidra i kommentarsfältet.

Nynäsbanan öppnades för trafik 1901 men planer på en järnvägsförbindelse mellan Stockholm och Nynäshamn hade debatterats sedan 1850-talet. Förutsättningarna för att anlägga en hamn i det förutvarande fiskeläget Nynäshamn var goda och tanken var att den nya hamnen skulle avlasta Stockholms hamnar. Men då krävdes en fast förbindelse med huvudstaden. Utefter banan mellan Älvsjö och Nynäshamn uppstod stationer vid ett 15-tal ställen, redan från 1901, bl a vid Trångsund, Drevviken, Fagersjö och Södertörns Villastad. Stationen vid Skogås tillkom först 1931. Vill ni veta mer om Nynäsbanans historia rekommenderas ett besök vid Nynäshamns järnvägsmuseum.


Ung jubilar

11902547_904108679673759_40624567440134141_nTänk var tiden går. I dagarna är det tio år sedan Östra Gymnasiet i Skogås hälsade de första eleverna välkomna. Skolan byggdes mellan åren 2003-2005. Byggnaden är ritad av arkitektkontoret Fråne Hedréus Malmström. För den lika anmärkningsvärda interiören svarar inredningsarkitekten Åsa Conradsson. Har ni inte besökt skolan rekommenderas en resa till Skogås. Det första man slås av när man stiger in är all rymd – högt i tak och stora fria ytor. Hela skolan i tre våningar med tre södervända flyglar är på cirka 10 000 kvadratmeter. I nuläget har skolan plats för ca 800 elever och 100 personal, fördelat på ungdomsgymnasiet, språkintroduktion och gymnasiesärskola. I programförklaringen heter det att skolan är ritad och byggd med en tanke omöstra 100017 att underlätta möten och synliggöra alla som befinner sig här. De traditionella skolkorridorerna är ersatta av öppna studieytor och gemensamma utrymmen i olika programavdelningar. De fungerar som flexibla undervisningslokaler, för att ge en varierande och inspirerande undervisning. Östra karaktäriseras av en familjär stämning mellan alla som tillbringar dagarna här – elever, lärare och övrig personal.

I artikeln hämtad från Vårt Huddinge nr 5, 2005 uttalar sig bl a den stolte rektorn, då som nu Stefan Vilkman. Bilden högst upp är hämtad från skolans facebooksida. I övrigt är bilderna från den broschyr som producerades inför starten, fotografierna tagna av Thomas Svensson.

östra 200018östra 300019


Bostadsbyggande och befolkning

pressklipp byggAtt det byggs för lite i Sverige är välkänt. 96 av de 100 kommuner som ökat mest i antal invånare sedan 2006 möter inte bostadsmarknadens behov. Detta enligt en undersökning gjord av Statistiska centralbyrån (SCB) i fjol. Föga hedrande hamnar Huddinge i denna undersökning näst längst ner på listan i Stockholms län på hur mycket kommuner bygger i förhållande till sin befolkningsökning. Visserligen verkar en vändning vara på gång, men vad det kan bero på och om detta är tillräckligt ska vi inte diskutera här, utan bara konstatera att det såg annorlunda ut för jämnt 50 år sedan.

Av artikeln härintill (ni kan klicka på den för att göra den större), införd i Svenska Dagbladet 30 januari 1965 framgår att Huddinge då var den vid sidan av Stockholm största producenten av bostäder i länet. Vilka som skulle bo i alla dessa nya bostäder är lätt att föreställa sig när man tar del av den befolkningsprognos som presenteras i det andra pressklippet, denna gång från Stockholmstidningen i november 1965 (också denna bild går att göra större). Enligt prognosen skulle Huddinge de närmaste 25 åren öka sin befolkning till ca 110 000 invånare. Facit visar att Huddinge 1990 i själva verket hade knappt 74 000 invånare. Nu har det gått femtio år sedan prognosen och vi har ännu inte nått upp till 110 000 men är som bekant på god väg …
pressklipp 1990

Bilden från Loftvägen i Skogås nedan är från 1975 och är tagen av Ateljé Weloks.

Loftvagen-Skogas-2