”Tråkiga” vykort från Huddinge

Postmuseum har på sin facebooksida denna sommar givit exempel på tråkiga vykort från svenska orter från A till Ö. Huddinge har inte funnits representerat i denna virala kavalkad men också vi har, som framgår nedan, stolta traditioner att försvara!

Ofta brukar det handla om vykort ”från den tid då man med stolthet skickade en hälsning med motiv från ett nytt höghus, en Konsumbutik, en vägkorsning eller en parkeringsplats” – som det heter i baksidestexten till en flera böcker som skrivits i ämnet. Visst är det lätt att raljera över tristessen och den inte sällan usla bildkompositionen. Men samtidigt tycker vi som är lokalhistoriskt intresserade att det nog är synd att produktionen av kort av denna typ nästan helt upphört.

Själv är jag särskilt förtjust i kort som består av flera bilder som tillsammans visar det bästa orten har att erbjuda. Som kortet från Trångsund överst, där två av bilderna kan sägas visa vägen därifrån! En annan subgenre är de kort där gångtrafikanter, malplacerade fordon, etc, till synes oförklarligt fått vara med i bild. Dessa kort ger inte sällan ett gåtfullt intryck. Ta kortet från Solfagravägen ovan: vart är mannen på väg, varför är han med och vad har han i portföljen? Eller vems är den ensliga PV:n utanför tingshuset nedan?

Bilderna uppifrån och ner: Trångsund, utgivare Trångsunds kommundelsförvaltning, foto Jan Asplund; Felmingsberg, utan uppgifter; Solfagravägen, Atelje Harling; Tingshuset, Larssons foto; Skogås, utan uppgifter;



Gårdagens nyheter


Genom den s k Sverigeförhandlingen kommer som bekant Spårväg Syd byggas med start 2024 – en förbindelse mellan Flemingsberg och Älvsjö. Kommunen åtar sig å sin sida att bygga 18 500 bostäder till 2035 i spårvägens ”influensområde”. Enligt befolkningsprognoser förväntas vi vara närmare 150 000 invånare i kommunen år 2030.

I detta hisnande framtidsscenario kan det vara intressant att tänka på en tid när ”Blodpuddingen” vid Fullersta torg var kommunens högsta byggnad och ett under av modernitet. Den inrymde också, kan vi läsa, en av förorternas få spritrestauranger. Men redan i pressklippet nedan från 1954 talas om de skyskrapor som börjat byggas på andra sidan järnvägen … Klicka på bilden så är det lättare att se bildtexten. En sak är säker: också framtiden blir en gång gårdagens nyheter.

Vid Fullersta torg har Backspegeln stannat till flera gånger tidigare: i januari, april och september 2013 samt i februari 2016. Bilden högst upp är en av de ikoniska huddingebilderna med en fartfylld cyklist i rondellen framför torget, tagen av Ragnar Larsson. Teckningen är ur en annons från Vårdkasen 1952.

 


Vad hände med ”Daggkåpan”?

När Olle Magnusson för HUGE:s räkning sammanfattade den offentliga konstens historia i kommunen valde han att, lätt retoriskt, att kalla boken ”Är det någon som sett konsten?”. Den titeln kan ses som en alternativ rubrik till dagens inlägg. Vad hände egentligen med Arne Jones skulptur ”Daggkåpan”? När centrumet byggdes om på 1980-talet tycktes det inte finnas plats för Jones fontän. Eller försvann den ännu tidigare – det ryktades rentav att den stod och rostade i något av gatukontorets förråd. Är det någon som vet mer?

Arne Jones som var bördig från Borgsjö i Medelpad finns flitigt representerad på offentliga platser runtom i Sverige. När man skulle bygga nytt och modernt – som ju var fallet med nya Huddinge centrum – passade en abstrakt skapelse som ”Daggkåpan” in i konceptet. Namnet på skulpturen är inte Jones eget – det kom till genom en lokal tävling. Verket var utformat i hamrad koppar i tre plan som påminner om daggkåpeblad och från vart och rinner vatten i tunna strålar.

Bilderna uppifrån och ner: pressklipp ur Expressen 31 augusti 1961 (klicka ett par gånger för att förstora); Arne Jones, okänd fotograf, troligen 1950-tal samt ”Daggkåpan” vi invigningen men Kvickly i bakgrunden, ur KF:s bildarkiv.


Vyer över Tomtberga och Kvarnbergsplan

Idag blir det oförblommerad bildnostalgi i Backspegeln. Området kring Kvarnbergsplan har ju förändrats mycket de senaste åren. Bostäder har byggts och många nya Huddingebor har flyttat in. Området har blivit mycket lyckat tycker jag och det är ju positivt att vi blir fler, eller hur?

Och visst kan det vara intressant för de nyinflyttade som kanske inte alls har sina rötter i Huddinge att se hur det en gång såg ut där de nu bor. För att kunna orientera sig i det förflutna är det viktigt med referenspunkter. Konstanterna i de bilder ni ser här är Huddinge kyrka och Tomtbergaskolan.

Bilderna uppifrån och ner: 1) flygfoto, Ahrenbergsflyg, från 1936 med Centralskolan (= Tomtbergaskolan), nuvarande Kommunalvägen, gamla polishuset samt bussgaraget vid Kvarnbergsplan högst upp; 2) vykort troligen taget uppifrån Kvarnberget ca 1945, fotograf okänd, visandes nuvarande Kommunalvägen med Sågbäcksån flytande under, skolan och kyrkan längst bort; 3) bussgaraget vid Kvarnbergsplan (troligen), hållplats Solfagravägen, 1939, ur Trafikverkets museisamling.


Tomtberga bollplan – 1950-tal

non2Att Backspegeln har många initierade läsare tror vi oss veta. Då och då bidrar dessa med kommentarer och någon gång ibland med egna berättelser. Det är självklart något vi uppmuntrar och uppskattar! För någon vecka sedan hörde Bengt Larsson från Svartsjö av sig med nedanstående berättelse och bilder:

Jag kan kanske få bidra till Backspegeln med en lagbild i fotboll med namn och allt – Ett vinnande lag – tagit efter en klassmatch hösten 1952 på Tomtbergaskolans bollplan i Huddinge?

Jag och mina medspelare gick i 4:e klass då och fotot fick jag publicerat på Namn o Nytt i DN 2009-06-25. DN hade något tema vid den tiden, minns inte vad det var, kanske gamla bilder. Fotograf okänd, men det var antagligen någon spelare i det förlorande laget som chevalereskt ställde upp för att bevara den historiska händelsen till eftervärlden – och ingen kunde då ana att bilden skulle publiceras 57 år senare i den stora draken Dagens Nyheter… Och inte för den delen heller, förhoppningsvis, i Backspegeln i nutid…

unspecified2

Det blev även en liten rättelse i DN dagen därpå då jag lyckades skriva att jag hade en pullover på mig på fotot, men det var i själva verket en slipover (korta ärmar, ej långa), sic – och all publicitet (nästan) är ju inte att förakta…

unspecifiedStrax efter publiceringen blev jag uppringd av Reie Nordmark, en av spelarena på fotot och som tipsats av publiceringen av en vän. Det visade sig att Reie nu bodde i Skogås och det blev en hel del hågkomster vid samtalet. Själv hade jag och min fru bott i över två decennier i Skogås till strax innan millenniumskiftet, och jag själv över tre decennier, utan att Reie och undertecknad sprungit på varandra. Förra året var jag, och även min fru Anita, äntligen hemma hos Reie och hans fru Fai i Skogås för en trevlig återträff 63 år efter det att vi två klasskamrater hösten 1952 spelat fotboll på bollplanen precis bakom Tomtbergaskolan i Huddinge. Ja, vi spelade även på några andra bollplaner i Huddinge och vann nog de flesta matcherna, vad jag minns…!

Det är ju i alla fall vinter, kolla i almanackan om ni inte tror mig, så vi bidrar även med en underbar liten vintersportbild från Tomtberga idrottsplan. Hämtad ur Barbro Nordlöfs fotoalbum. Gissningsvis från 1950-talet. Med detta tar vi lite julledigt!

nordlöf 8


Huddinge orkesterförening 1931-2004

HOF 5

Under hösten 1931 samlades ett antal intresserade amatörmusiker under ledning av Huddinge församlings kantor Åke Brunfelter för att musicera tillsammans. Man bildade Huddinge Orkesterförening som från början bestod av 17 medlemmar. Det i stadgarna uttalade ändamålet med föreningen var ”att samla musikintresserade för att under värdiga former inom Huddinge verka för klassisk och kulturellt bildande orkestermusik”.

HOF 3Orkestern blev genom åren ofta efterfrågad i offentliga sammanhang som invigningar och jubileer, vid hembygdsfester och föreningsmöten. Man ordnade egna friluftskonserter och konserterade flitigt i Huddinge kyrka.

Föreningen strävade vid sitt val av repertoar att finna musik, som var publikvänlig men också av en sådan svårighetsgrad att ingen orkestermedlem uteblev för att musiken upplevdes alltför svårspelad. Samtidigt som ambitionen varit att hela tiden höja ribban.

HOF 4När orkesterföreningen lades ner 2004 överlämnade arkivet till kommunarkivet. I leveransen ingick en stor mängd partitur till diverse orkesterverk. Vid överlämnandet bestämdes att detta notbibliotek skulle vara öppet för utlån till andra orkesterföreningar. Notbiblioteket  innehåller drygt 350 verk. Tonsättarregister i kortlåda därtill. Hör av er om ni är en orkester som vill låna!

HOF 2

För dem som vill fördjupa sig i föreningens historia finns förutom arkivet också jubileumsskrifter författade till 10-, 50- och 60-årsjubileerna. Bilderna är hämtade ur föreningens arkiv. Uppifrån och ner: repetition 1950 i ”högtidssalen”; stråksektionen vid repetition i Centralskolans högtidssal 1938; orkestern avbildad tillsammans med Västerhaningekören i Huddinge kyrka 1937. Fotagraferna okända. Pressklippet nedan är ur Huddingeposten 1981 i samband med 50-årsjubileet.

HOF 1


Huddinge Skidklubb 90 år

HSK2För några veckor sedan uppmärksammade vi jubilerande Trångsunds IF – idag fortsätter vi med en tio år äldre huddingeklubb.  Mig gick det förbi  att Huddinge Skidklubb i våras fyllde 90 år, måste erkännas. Det uppmärksammades inte särskilt vad jag vet och på föreningens webplats kan jag inte finna spår av historisk återblick. Man kanske samlar sig inför 100-årsjubileet? Material saknas inte: klubbens arkiv som finns bevarat  i kommunarkivet omfattar inte mindre än 15 hyllmeter, låt vara att mycket består av räkenskaper och resultatredovisning.

Klubben bildades alltså den 15 mars 1926. Från början fanns tre sektioner för längdåkning, backhoppning och skidorientering. Först på 1960-talet tillkom den gren som väl idag mest förknippas med klubben: alpin utförsåkning. Namn som Jessica Lindell Vikarby, Janette och Mattias Hargin har gjord klubben känd långt utanför kommungränsen.

HSK4Men det var snarare i hoppbacken som tonvikten låg i klubbens begynnelse. Skidklubbens initiativtagare och första ordförande Oscar Blomgren lyckades redan från början få till en rejäl hoppbacke i nuvarande Sjödalen/Storängen, på mark som skänktes av paret Sande på Stensättra gård. Skidbacksvägen i området minner om den tidigare verksamheten än idag. Under många år hölls tävlingar flitigt i backen. Lyckligtvis finns verksamheten väl dokumenterad I Ragnar Larssons fina bilder, som säkert många har sett. Olle Magnusson har skrivit om verksamheten och bilderna i sin bok om ”Larssons Huddinge” 1988.

HSK3

Bilderna uppifrån och ner: gåvobrev rörande marken för skidbacken, ur arkivet, observera att detta är daterat 1939; publikbild från backtävling 1930, foto Ragnar Larsson; bilder på uppförande av backen, ur förenings fotosamling, okänd fotograf 1926; pressklipp ur Stockholms läns tidning 1927.

HSK1


Huvudbiblioteket 50 år

biblioteket 1969I dag den 23/9 är det exakt 50 år sedan huvudbiblioteket på Kommunalvägen invigdes. Detta skedde gemensamt med invigningen av kommunalhusets nyare del som trots att det avviker utseendemässigt alltså är byggt samtidigt.  Biblioteksdelen anknyter ju stilmässigt bättre till kommunalhusets äldre del – den från 1948. I samtliga fall är arkitekten Sture Frölén. Lustigt nog hölls själva invigningsfestligheterna i ABF-husets studiehem. Man kan ju undra varför – kanske var inte allt klart? Nåväl, kommunpolitiker höll anförande, fanfarer smattrade, landshövdingen förrättade invigning och Bo Setterlind reciterade. I en artikel om festligheterna ur Svenska Dagbladet meddelar bibliotekarien Daisy Dahl att man redan påföljande måndag kan välkomna nya och trogna gäster till den nya byggnaden som invändigt utrustats av inredningsarkitekten Gustaf Berglund. Dahl konstaterar nöjt att här finns plats för utlåningshallar, tidningsrum, musikrum, sagorum med barnteaterscen, forskar- och studierum, TV-hall, utställningslokaler, samt arkiv- och bokmagasin. Man förstår att det nya biblioteket innebär ett rejält lyft för verksamheten.

I och med invigningen av den nya byggnaden fick biblioteket för första gången lokaler som var avsedda för verksamheten. Hittills hade man blivit lite styvmoderligt behandlade och fått överta lokaler från andra verksamheter som snart, eller rentav från början, blivit för små. Det framgår med önskvärd tydlighet i en skrivelse till kommunstyrelsen från bibliotekstyrelsens ordförande Harry Claesson, redan 1960. Claesson påpekar som en slutkläm i sin inlaga ”att biblioteket bör beredas möjlighet till en fortsatt utveckling som står i proportion till samhällets allmänna expansion”. Huddinge folkbibliotek fick sina första egentliga lokaler i Klockargården 1950 och fick sedan i mitten av 1950-talet överta hela Klockargården sedan kommunförvaltningen i sin helhet flyttat därifrån. Under åren i Klockargården växte bokbestånden från 4000 titlar (1950) till 28 000 titlar (1959). Bibliotekets yta växte under motsvarande tid från 100 till endast 250 kvadratmeter. Så man förstår att man var trångbodda.

Bibl 5000014

Vill ni läsa mer om biblioteksverksamhetens historia i Huddinge har skrifter författats till såväl 25-års som 40-årsjubileerna. Dessa finns förstås på bilioteket. Under nästa vecka planerar huvudbiblioteket att uppmärksamma jubileet med en liten utställning och en del andra arrangemang.

Illustrationerna uppifrån och ner: behagligt blekt färgdia från 1969, foto Huddinge kommun; pressklipp ur Vårdkasen, juni 1966; bild från det elegant inredda musikrummet, Dagens Nyheter Syd, 10/1 1968.

Bibl 5000012


”Missbruk och oordningar” vid Huddinge station

patron3Vi har i ett tidigare inlägg (31 mars 2016) lovat återkomma med nedslag i de äldre handlingar som antogs vara förlorade men som nu återlämnats till Kommunarkivet. Backspegeln har ju en särskild känsla för det till synes obetydliga och då särskilt när det gäller ordningsfrågor och andra olämpligheter. Från kommunalstämmans protokoll 27 oktober 1873 hämtar vi nedanstående klagomål från ingen mindre än själva patron Pehr Pettersson, godsägare vid bl a Fullersta. Om ni klickar på bilderna kan ni läsa att klagomålet gäller idkande av ölförsäljning vid Huddinge station, vilket lett till ”missbruk och oordningar”. Pettersson pekar på att det finns ett kommunalt beslut att villkoret för ölförsäljning är att den under inga omständigheter får äga rum mellan ”kl 8 e.m. den dag som föregår Sön- och Helgdag till kl 5 den dagen som följer efter nämnda högtidsdagar”. Pettersson menar att de regler som gäller för resten av kommunen tydligen inte tillämpas vid stationen.

Dessutom påpekar han att 3:dje klassens väntsal upplåtits till danslokal åt kringboende. Ett förhållande som själva Järnvägsstyrelsen tydligen varit okunnig om. En nutida läsare känner kanske större upprördhet över det faktum att det alls fanns en ”3:dje klassens väntsal”!

patron2patron1

Om Patron Pehr har det skrivits mycket. Han har blivit någon slags portalfigur för det moderna Huddinge. När han köpte Fullersta 1848 hade han på kort tid gjort sig en förmögenhet genom framgångsrik bränneriverksamhet på Flemingsbergs gård. På Fullersta skedde en omedelbar upprustning och modernisering. Odlingsarealen gick från 15 till 366 tunnland på tio år! Pettersson köpte även upp Glömsta, Kästa och Viggestabergs gårdar och blev därmed den helt dominerande producenten av jordbruksprodukter och mjölk i Huddinge. Han hade rentav landets största djurbesättning med 300 kor utspridda på gårdarna. Mjölk var emellertid en ömtålig produkt som snabbt surnade. Pehr fick tidigt tips om att västra stambanan skulle byggas och skära genom Huddinge. Han erbjöd då SJ gratis mark på hans ägor för anläggande av en station och kunde därmed få snabb distribution av sina varor till huvudstaden. Den ofrälse Pehr Pettersson hade nu blivit en veritabel maktfaktor och satt bl a i skolstyrelsen med andra (adliga) godsherrar. Han må ha varit progressiv och framsynt på vissa områden men när det gäller skolfrågan var han i det längsta motståndare till inrättande av skolor i Huddinge – barnen behövdes ju i jordbruket! Som husbonde kunde han vara hård: mjölktågen innebar att statarfruarna måste påbörja mjölkningen redan kl 4 på morgonen för att hinna i tid.

För den som vill läsa mer om patron Pehr rekommenderas Alf Nordströms Huddingeprofiler och Huges bok om Fullersta Gård – 400 år kulturhistoria ”mitt i byn”.


Huddingeprofiler: Konditor Frans Oscar Isaacsson

bap2Frågan om ett nytt kommunhus har som ni säkert sett engagerat kommuninnevånarna och många ifrågasätter lämpligheten att placera huset i anslutning till Sjödalsparken. Att nagga parken i kanten är det som upprör mest. Inte minst att den gröna lilla kullen försvinner, känd bland Huddingeborna som ”Isakssons kulle”.

Men vem var egentligen denne Isaacsson (korrekt stavning) och hur såg han egentligen ut?

Frans Oscar Isaacsson föddes 1861 i Närke och sökte sig till Stockholm som 19-åring. Efter några år med diverse jobb slog han sig på bagaryrket och öppnade snart egen kaférörelse. Tillsammans med systern Klara innehade han bageri med servering och även övernattningsmöjligheter vid såväl Döbelsgatan som Hornstull. 1912 flyttade man till Huddinge, byggde hus vid – rätt gissat – Isaacssons kulle, med bageri i bottenvåningen och servering mer strategiskt nere vid Kommunalvägen (eller Huddingevägen som det var då).

isak1Vid sidan av sitt yrkesliv var Isaacsson även aktivt troende. Redan i ungdomen hade han dragits till frikyrkorörelsen och var medlem i huvudstadens första baptistförsamling Betel. Väl i Huddinge var han med att starta föreningen Sällskapet Rätt och Sanning med syfte att skapa förutsättningar för en egen predikolokal. 1929 nådde man målet då den nya Baptistkyrkan kunde invigas vid Paradisbacken. Isaacsson hade nog helst sett att denna placerades på kullen vi nuvarande Sjödalsparken men kyrkan blev ju fin och den står där än idag. Vill man läsa mer om Isaacsson rekommenderas de ”memoarer” som finns bevarade i Baptistförsamlingens arkiv i kommunarkivet. Dessa är snarare glimtar och hågkomster av religiös karaktär än en regelrätt levnadsbeskrivning men är ändå en fascinerande inblick i huddingeprofilens liv. Frans Oscar Isaacsson dog 1936.

isak2

Så gäller det då den enda kända bilden av Isaacsson (höst upp). Föreställer den Frans Oscar eller inte? Fotografen Ragnar Larsson, som kände Isaacsson väl, verkar tveka om identifieringen. Är det möjligen sotarmästare Pettersson istället? Bilden är hämtad ur baptistförsamlingens arkiv, och de verkar ju säkra på sin sak. Ni kan läsa mer om detta i Olle Magnussons bok om Larssons Huddinge. I övrigt har jag hämtat uppgifter ur Alf Nordströms Huddingeprofiler och ur baptistförsamlingens arkiv.

bap1

Bilderna uppifrån och ner: porträttbild av (förmodligen) Isaacsson, år och fotograf okänd; Isaacssons bageri, ungefär mellan kullen och Kommunalvägen i höjd med Grillpalatset, foto Ragnar Larsson 1927; Huddinge poliskår har kafferast på Isaacsson konditori, foto Larsson 1930 samt taklagsfest för baptistkyrkan, nuvarande Paradisbacken, fotograf okänd 1929.