Ishall eller inte ishall?

ishall3För några månader skrev vi om det rekordjämna valet 1976 och efterspelet till detta. Man kan säga att denna oroliga och osäkra höst kulminerade först på årets näst sista dag, alltså idag för jämnt 40 år sedan. Den 30 december 1976 mellan klockan 19.00-19.50 hölls ett extra fullmäktigemöte som i allt väsentligt ägnades ett ämne: ishallsfrågan.

Bo Öhngren har förtjänstfullt sammanfattat det komplicerade förloppet i sin bok om Samhällsutveckling, folkrörelser och politik i Huddinge 1900-1988 (nr 9 i serien Huddinges historia, 1991). Vi citerar därför Bo flitigt i detta inlägg.

ishall4Saken gällde alltså huruvida man skulle bygga en inomhusarena för ishockey i Huddinge. Svenska ishockeyförbundet hade tidigare bestämt att ishockeymatcher i översta divisionen framledes skulle spelas inomhus. Huddinge ishockeyklubb var vid den här tiden mycket framstående och hade god chans till spel i elitserien. Klubben var därför mycket angelägen att få till stånd en ishall.

De borgerliga var positiva till idén, men till följd av kort beredningstid hade man inte haft tid att fullständigt penetrera alla kostnadsaspekter. Den 20 december behandlade fullmäktige ärendet. Åhörarläktarna var fyllda till bristningsgränsen och utanför kommunalhuset demonstrerade ett par hundra av föreningens medlemmar för att politikerna skulle fatta ett positivt beslut.

ishall5ishall1Socialdemokraterna hade redan på ett tidigt stadium avvisat förslaget och menade att kommunen inte hade råd att betala kostnaderna för ishallen, vilka skulle uppgå till 2,5 miljoner kronor. Den politiska situationen var som berättats tidigare tillspetsad. Det socialistiska blocket hade vid valet i september återerövrat majoriteten i fullmäktige, men rent formellt hade de borgerliga makten fram till nyår. Efter en het och lång debatt, (mötet avslutades först halv ett på natten), blev frågan bordlagd – trots att det fanns en majoritet för ishallsbygget. För att få detta till stånd begärde S och VPK en s k minoritetsbordläggning, för vilket krävdes att minst en tredjedel av ledamöterna yrkade bifall. Syftet med denna taktik var att vid nästa ordinarie fullmäktigemöte som skulle äga rum 1977 besluta i frågan i enlighet med det socialistiska blockets förslag. Efter årsskiftet skulle ju maktförhållandena vara ändrade och det socialistiska blocket vara i majoritet. Ingen ishall alltså. Beslutet om bordläggning möttes av starka protester från stora grupper ute i samhället. De borgerliga gav inte upp och stärkta av allmänhetens upprördhet kallade man till ett extra sammanträde på årets näst sista dag för att besluta i frågan innan årsskiftet. Denna gång gick det inte att åberopa minoritetsbordläggning och beslutet blev därför att ishallen skulle byggas!

ishall2Illustrationerna på sidan: Bild på den färdiga hallen, fotograf okänd; två exempel på mängder av pressklipp, ur Dagens Nyheter och ur Aftonbladet; protokollutdrag fullmäktige 30 december och demonstrerande ishallsförespråkare,  20 december 1976, foto Stig Almqvist.


Målfoto vid valet 1976

valprop76Kommunalvalet i Huddinge 1976 har gått till historien som det kanske allra jämnaste i kommunens historia. På valnatten framgick att det socialistiska blocket hade ett övertag med ett mandat. Men ledningen var knapp och kunde påverkas av poströsterna. Efter det att poströsterna räknats tycktes det klart att socialdemokraterna erövrat det sista mandatet med 44 rösters övervikt och därmed fick s och vpk majoritet med 31 mandat mot de borgerligas 30. Men det var inte slut med detta. Centerpartiets ledare Arthur Wadman överklagade valresultatet då han fått veta att kommunens valnämnd underkänt så många som drygt 200 valsedlar. Valprövningsnämnden handlade överklagandet och kontrollerade dessa s.k. ”kladdar” men fann att detta inte påverkade det konstaterade valresultatet.

val76

Också efter valet fortsatte tonläget i kommunhuset vara högt. Socialdemokraterna sa sig vara tvungna att frångå sitt vallöfte om oförändrad skatt. Man menade att Wadman medvetet hållit tyst om det bekymmersamma budgetläget inför valet. – Illvilligt förtal kontrade centerpartisten! En annan tvistefråga gällde löftet om en ishockeyhall i Björkängen. Mer om denna fråga och dess remarkabla upplösning ska vi berätta om vid ett senare tillfälle.

sossarValet 1973 hade inneburit att Huddinge fick borgerligt styre och att socialdemokraterna kom i opposition för första gången sedan 1920-talet. Valets store segerherre den gången var centerpartisten Arthur Wadman. Valet 1976 innebar början till en förskjutning inom det borgerliga blocket, moderaterna gick framåt och centerpartiet bakåt. Ledaren för borgerligheten i Huddinge skulle snart vara moderaten Petrén och inte centerpartisten Wadman.

Bilder: Högst upp ses ett urval av den valpropaganda som skickades till hushållen inför valet 1976. Materialet hämtat ur respektive partis arkiv. Pressklipp från DN med redogörelse för valrysaren. Till höger: glada socialdemokrater – partiets ledartrojka fr v Gunnel Jacobsen, Hjalmar Söderström och Ulla-Britt Larsson, ur Vårdkasen nr 8 1976 och lägst ner, valrörelse i Huddinge centrum, inte från 1976 men väl 1979, foto Stig Almqvist.

val79


”Missbruk och oordningar” vid Huddinge station

patron3Vi har i ett tidigare inlägg (31 mars 2016) lovat återkomma med nedslag i de äldre handlingar som antogs vara förlorade men som nu återlämnats till Kommunarkivet. Backspegeln har ju en särskild känsla för det till synes obetydliga och då särskilt när det gäller ordningsfrågor och andra olämpligheter. Från kommunalstämmans protokoll 27 oktober 1873 hämtar vi nedanstående klagomål från ingen mindre än själva patron Pehr Pettersson, godsägare vid bl a Fullersta. Om ni klickar på bilderna kan ni läsa att klagomålet gäller idkande av ölförsäljning vid Huddinge station, vilket lett till ”missbruk och oordningar”. Pettersson pekar på att det finns ett kommunalt beslut att villkoret för ölförsäljning är att den under inga omständigheter får äga rum mellan ”kl 8 e.m. den dag som föregår Sön- och Helgdag till kl 5 den dagen som följer efter nämnda högtidsdagar”. Pettersson menar att de regler som gäller för resten av kommunen tydligen inte tillämpas vid stationen.

Dessutom påpekar han att 3:dje klassens väntsal upplåtits till danslokal åt kringboende. Ett förhållande som själva Järnvägsstyrelsen tydligen varit okunnig om. En nutida läsare känner kanske större upprördhet över det faktum att det alls fanns en ”3:dje klassens väntsal”!

patron2patron1

Om Patron Pehr har det skrivits mycket. Han har blivit någon slags portalfigur för det moderna Huddinge. När han köpte Fullersta 1848 hade han på kort tid gjort sig en förmögenhet genom framgångsrik bränneriverksamhet på Flemingsbergs gård. På Fullersta skedde en omedelbar upprustning och modernisering. Odlingsarealen gick från 15 till 366 tunnland på tio år! Pettersson köpte även upp Glömsta, Kästa och Viggestabergs gårdar och blev därmed den helt dominerande producenten av jordbruksprodukter och mjölk i Huddinge. Han hade rentav landets största djurbesättning med 300 kor utspridda på gårdarna. Mjölk var emellertid en ömtålig produkt som snabbt surnade. Pehr fick tidigt tips om att västra stambanan skulle byggas och skära genom Huddinge. Han erbjöd då SJ gratis mark på hans ägor för anläggande av en station och kunde därmed få snabb distribution av sina varor till huvudstaden. Den ofrälse Pehr Pettersson hade nu blivit en veritabel maktfaktor och satt bl a i skolstyrelsen med andra (adliga) godsherrar. Han må ha varit progressiv och framsynt på vissa områden men när det gäller skolfrågan var han i det längsta motståndare till inrättande av skolor i Huddinge – barnen behövdes ju i jordbruket! Som husbonde kunde han vara hård: mjölktågen innebar att statarfruarna måste påbörja mjölkningen redan kl 4 på morgonen för att hinna i tid.

För den som vill läsa mer om patron Pehr rekommenderas Alf Nordströms Huddingeprofiler och Huges bok om Fullersta Gård – 400 år kulturhistoria ”mitt i byn”.


Behövs en krog i Huddinge?

krog100042Med anledning av att kommunen bildat ett kafé- och restaurangbolag och planerade för en restaurang med fullständiga rättigheter inbjöd nykterhetsorganisationerna i Huddinge den 18 april 1951 till diskussionsmöte under den något tendensiösa rubriken ”Behövs en krog i Huddinge?” Frågan var het och kontroversiell och lockade en rekordpublik till församlingshemmet, ”där slaget stod” och man ”praktiskt taget satt på varandras axlar”, för att citera Stockholms-Tidningen.

Kommunen hade bildat bolaget 1950 i syfte att tillgodose allmänhetens intresse i fråga om prisbillig matservering av god standard. För att nå lönsamhet i verksamheten tänkte man sig också att utskänkning av rusdrycker skulle erbjudas. 1951 hölls konstituerande stämma och i april 1952 öppnades restaurang Udden. Frågan om utskänkningstillstånd var uppe i fullmäktige vid två tillfällen 1951-52. Att saken var infekterad framgår av att bägge besluten gick till votering där förespråkarna för att kommunen skulle söka ett mer permanent utskänkningstillstånd på årsbasis, enligt samma princip som i Stockholm, vann som man säger ”klart men knappt”. Om restaurang Udden har vi skrivit tidigare (22 januari 2013). Dess ”kommunala” historia blev kort, redan 1957 försattes bolaget i konkurs, men verksamheten drevs som bekant vidare i privat regi.

krog100043Men nu åter till debatten i församlingshemmet. Till mötet hade inbjudits representanter från kommunalfullmäktige, kommunalnämnd, nykterhetsnämnd samt styrelsen för kafé- och restaurangbolaget, som skulle ges tillfälle att försvara sin ståndpunkt och redogöra för de framtida planerna. Just den ton av räfst- och rättarting som genomsyrat själva inbjudan var något kommunalnämndens Nils Eliasson vände sig mot. – Självklart b e h ö v s inte en krog i Huddinge, menade han, men tyckte samtidigt att frågeställningen var onödig. Han kunde inte förstå att en krog i Huddinge så allvarligt skulle äventyra nykterheten när det redan fanns 102 i Stockholm och tågen gick tätt. Arne Svensson som talade för nykterhetsfolket kunde å sin sida inte förstå att de annars så debattglada kommunalmännen plötsligt var så ömhudade. Särskilt vände han sig mot nykterhetsnämndens tillstyrkande till förslaget om utskänkningen. Kvällens varmaste applåder tillföll dock en man av folket, timmermannen Nils Karlsson, som förordade en folkrestaurang framför en representations- eller guldkrog, där han utan åthävor kunde inta sina 8 cl ”te maten”! Ni kan se Karlsson på bilden i pressklippet från Stockholms-Tidningen här intill. Där kan ni också läsa ett fylligt referat av kvällen. Än mer noggrant finns debatten redovisad i socialdemokraternas lokaltidning Vårdkasen 5/5 1951. Bilderna i övrigt visar affischen för evenemanget hämtad ur IOGT Huddinges arkiv samt annonsmaterial för Udden ur Vårdkasen 1957-58, när verksamheten övergått i privat regi.

krog200044


Huddinge åren omkring 1950 – en historisk kavalkad

bokbild00001På 1970-talet, när Huddinges historia skulle skrivas, tillsattes en särskild historiekommitté för att genomföra projektet. Resultatet blev inte något tjockt praktverk utan istället i tio tunna volymer som behandlar historien ur olika aspekter. Böckerna gavs ut mellan 1981 och 1992 och finns att låna på biblioteket. I och med arbetet samlades fotografier och också en del rörlig bild in. Klipp ur en del av dessa smalfilmer användes i den videofilm ni kan se ovan. Dessa äldre filmer har titlar som Flydda tider, Kommunalhusets tillkomst, Kommunalfullmäktige sammanträder, Sista municipalsammanträdet och, håll i er nu, Medaljutdelning i kommunalhuset. Arbetet med att sammanfoga detta till en film gjordes 1988 av Ingvar Larsson, klipp och Gunilla Sandén, manus och speakertext och var en beställning av historiekommittén.

filmbildI filmen möter vi ett Huddinge på tröskeln till den moderna tiden. Municipalorganisationen håller på att fasas ut, ett nytt fint kommunalhus står färdigt och det byggs som aldrig förr. Bland berättarrösterna kan ni höra socialdemokraterna Wilgot Blixman som bl a var ordförande i fullmäktige fram till sin pensionering 1954 och Nils Eliasson, ordförande i kommunstyrelsen och en av arkitekterna i Huddinges snabba förändring under dessa år. Blixman talar här främst om flydda tider men var på många sätt den som överbryggade det nya och det gamla. Vill ni läsa mer om dessa herrar rekommenderas särskild del 10 i historiesviten, den om Huddingeprofiler. I ett annat avsnitt kan vi höra Sven X-et Erixson berätta om tillkomsten av den stora fresken i kommunhusets sessionssal.

Videofilmen har nu digitaliserats och finns, förutom här, också på kommunens youtube-sida. Tanken är att de gamla originalfilmerna på sikt ska digitaliseras i sin helhet, eftersom de innehåller en del material som inte använts i videon och att kvaliteten blir bättre om man digitaliserar från smalfilmen.


1862 års kommunalförordning

förordning00107Så här i jubileumsårets elfte timme är det dags återvända till själva förutsättningen till jubileet, nämligen 1862 års kommunalförordning. Förordningen trädde i kraft den första januari 1863. I och med detta kan man säga att kommunerna kommer till. 1863 bildades förutom ett hundratal stadskommuner hela 2400 s k landskommuner, bland dem Huddinge.
Därmed inte sagt att det inte funnits gemensam eller ”kommunal” verksamhet i bygderna också före 1863. På landsbygden hade det sedan medeltiden varit på sockenstämman som man behandlade gemensamma angelägenheter. Där dryftades bl a kyrkliga ärenden, frågor om eldbekämpning, snöröjning och, inte minst, hur man skulle ta om hand fattiga och äldre.

Reformen innebar att det tidigare förvaltningsorganet socknen ersattes med två olika sorters kommuner. Dels den borgerliga- och dels den kyrkliga kommunen; bägge med skilda organ och med skilda uppgifter.

kommunaltjänstemän00108

Kommunalförordningen kan sägas vara ett decentraliseringsprojekt. Syftet var att flytta makt från staten till förmån för ett lokalt styre. I förordningens förarbeten heter det att decentraliseringen skulle främja utveckling och upplysning i demokratisk anda och fostra människor till medborgaransvar och fosterlandskärlek. Samtidigt innebar reformen att den kostsamma statsförvaltningen blev billigare.

Frågan är hur mycket denna förändring märktes i det vardagliga politiska arbetet? Om man närmare studerar första kommunalstämmoprotokollet från 17 februari 1863 nedan får man intrycket av ”business as usual”. Futtiga fyra paragrafer, där två utgör val till taxeringsberedningen och av revisorer, ett handlar om avlöning av barnmorskan och ett en fråga om fattigvårdsunderstöd till änkan Larsson.

prot00104

Fotografiet ovan visar en grupp kommunaltjänstemän (i huvudsak kvinnor) utanför dåvarande kommunalkontoret i numera rivna Klockargården. Bilden är från 1940-talet, fotografen okänd.


Valet 1973

Scan000042014 är ju som bekant ett ”supervalår” med val till Europaparlamentet (25 maj) och val till riksdag, kommun- och landstingsfullmäktige (14 september).

Huddinge 150 väljer att uppmärksamma ett annat historiskt valår, nämligen 1973. Ett val som innebar att Huddinge fick borgerligt styre och att socialdemokraterna kom i opposition för första gången sedan 1920-talet. S tappade tre mandat till 20. Enligt tidningarna var missnöjet med kommunalrådet Henry Ericson en starkt bidragande orsak till förlusten. I artikeln från DN Sydväst nedan spekuleras i att många socialdemokrater röstade i protest mot Ericson på framför allt centerpartiet.
Valets stora segrare var otvivelaktigt Centerpartiet som snudd på fördubblade sin utdelning då man gick från 8 mandat 1970 till 14 1973. Att centerpartisterna andades kaxig tillförsikt kan nästan anas i flygbladet till partiets valvaka härintill. Maktfördelningen var emellertid inte alldeles självklar efter valet då vissa folkpartister sade sig hellre samarbeta med Socialdemokraterna än med Centern och Moderaterna. Så blev det nu inte, det borgerliga blocket landade på 27 mandat mot 24. Hela valresultatet kan ni se nedan.

Scan00002

1973 års val inledde en period av växlande majoriteter och redan 1976 var det socialistiska blocket tillbaka i majoritet. Med tanke på de senaste valens borgerliga majoritet är väl frågan om perioden med växlande majoriteter är över eller inte. I september 2014 vet vi svaret! Nedan kan ni läsa DN Sydvästs rapportering från valnatten, där både vinnare och förlorare kommer till tals. Om ni klickar på artikeln blir den lättare att läsa.

Scan00003


Huddinges organisation över tiden

Huddinge kommun har varit påfallande intakt under dess 150-åriga historia. Där andra kommuner har slagits samman eller delats har Huddinges gränser förblivit i stort sett oförändrade. Visst, det har ganska nyligen folkomröstats om delning av kommunen men av detta blev ju som bekant intet. De smärre gränsförändringar som gjorts framför allt i området Vårby/Skärholmen är dock mycket intressanta och förtjänar ett framtida inlägg på Huddinge 150.

Om ni närmare studerar det historiska organisationsschemat nedan kommer ni säkert att se att bilden blir en annan. Man kan se att kommunen tydligt sönderfaller i olika geografiska delar och att detta också stundom återspeglats organisatoriskt.  Mellan 1924 och 1946 hade kommunen sex stycken municipalsamhällen och i modern tid, mellan 1989 och 2002 sju (från 1999 sex) kommundelsnämnder. Klicka på bilden för att göra den större.


Arbetarrörelsen i Flemingsberg

På lördag öppnar Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek i Flemingsberg. Följ länken för att läsa mer: http://www.arbark.se/wp-content/dokument/2012/10/program_invigning.pdf

Flytten har gått från Upplandsgatan inte långt från LO-borgen till nya ändamålsenliga lokaler. Huddinge 150 tycker det är särskilt roligt att en etablerad kulturintitution nu slår sig ner utanför tullarna och dessutom i Huddinge Kommun! För att bidra till festligheterna publicerar vi därför nedanstående bild från en första maj-demostration 1926. Bilden är tagen på Kommunalvägen ungefär i höjd med nuvarande Huddinge centrum och station. Vem som tagit bilden är dessvärre okänt.

 


”Medel som anslogos för kråkors dödande”

Ur Ordinarie Kommunalstämmans protokoll, den 26 oktober 1913:

§4

Herr A. Åbergs vid föregående stämma väckta förslag om ersättning af kommunens medel för dödande af kråkor företogs till behandling och anmälde ordförande att enl Landstingets beslut en premie af 15 öre af landstingsmedel utgår för hvarje dödad kråka. Herr Åberg anförde härtill att detta belopp måste anses för lågt så väl med hänsyn till den skada som af kråkorna förorsakas som på grund af svårigheten att åtkomma desamma. Föreslog därför att utöfver förenämnda belopp 10 öre pr styck skulle utbetalas af kommunens medel och att det måtte tagas under öfvervägande huruvida icke äfven ersättning för ägg kunde utgå. För att täcka häraf uppkommande utgifter hänvisade han till höjande af hundskatten. Från 5 till 10 kronor per styck. Herr Bång ansåg att de medel som anslogos för kråkors dödande borde utgå efter gemensam grund.

Efter någon diskussion beslöt stämman hänskjuta dessa förslag till Kommunalnämnden