”Hemester” på 1930-talet

I dessa Coronatider verkar ju sommarens semesterplaner bli föremål för revidering. Utlandsresor kan vi nog glömma. Det har nu öppnats för en ”Svemester” med iaktagen försiktighet, men det är kanske lika bra att förbereda sig på en ”Hemester”. Och varför inte? Huddinge (och Stockholmsregionen) har verkligen en hel del att erbjuda. Inte minst för den som gillar att vara i naturen. Huddinge har återigen utsetts till bästa friluftskommun i länet av Naturvårdsverket, Svenskt friluftsliv och Sveriges Fritids- och kulturchefsförening i den årliga undersökningen Sveriges friluftskommun. Arbetet med att göra naturområdena tillgängliga för alla kan särskilt uppmärksammas. Förra året invigdes Huddingeleden som binder samman 13 skyddade naturområden till en 8 mil lång vandringsled. Ni kan läsa mer om detta på kommunens webbplats under Natur och Sjöar, och ladda gärna ner Naturkartan så har ni hela härligheten i telefonen!

I dagens två pressklipp (klicka på dem för att förstora) får vi lite huddingerelaterade semestertips från 1930-talet. En tid när utlandssemestrar var mycket få förunnat och en tripp med buss från Ringvägen ut mot Södertörn kunde betraktas som lätt exotiskt för en inbiten innerstadsbo. ”Kolhydrater så långt ögat når”, som Lena Nyman sa.

I klippet signerat Gösta Wijkman, publicerat i Aftonbladet 16 maj 1936, bjuds vi på en rundtur bland de mest intressanta platserna i ”Rikstens- och Stensättraskogarna”. Här bestigs Valborgsmässoberget; kaffe och Pommac intas vid en liten servering vid Metarbron; platsen för gamla adelsgodset Gladö besöks innan vi till slut landar vid Stensättra med tillhörande fornborg. Artikeln är tacksamt nog försedd med en särskild faktaruta om lämpliga tåg- och busskommunikationer. Det var inte bättre förr kan man konstatera. Det vore intressant att försöka göra om bedriften idag – se där ett tips till sommaren!

Gösta Wijkman, som kallades ”orienteringsprofessorn”, var författare och redaktör samt aktiv orienterare. Så man kan förutsätta att han hittade i markerna.

Det andra klippet är än mer kåserade. Bakom signaturen ”Eld”dolde sig Erik Lundegård som underhöll med kåserier i lättsam vardagston i Dagens Nyheter, detta fall från 4 april 1938. Detta kåseri fokuserar närmast på själva resandet – med buss. Busstrafiken till Stockholms omgivningar beskrivs som fungerande från centrum till periferi. Värre är det med tvärförbindelserna, vilket beskrivs som ”ett nät med glesa maskor”. Efter en resa med buss 8 från Ringvägen till Hörningsnäs blir det ett längre uppehåll i Huddinge på centralkaféet (i liggande skyskrapan?) innan färden går vidare med Fittjabussen. Stamgästerna på caféet beskrivs som ”präktiga arbetare med blanka kragknappar i de nystärkta skjortlinningarna”. Exotisk värre!

Bilden överst är hämtad från kommunens webbplats. Bilden längst ner har egentligen inte något med själva inlägget att göra men är en fin illustration ändå. Den är från Svartvik, tagen ca 1940-50-tal och saknar uppgift om fotograf.

 


Livat i ”Holken”

10689716_800278266698777_4829493203512571808_n

I protokollet från Tomtbergaskolans Hem & Skolaförening den 31 maj 1959, står att läsa:

Holken3Mors dag, söndag, invigningsdag. Strålande solsken, fladdrande fana, klingande spel och lottor som svarade för förplägnaden. Just så är det den stora dagen då resultatet av så mycket arbete, glädje och gamman ska redovisas.. Till och med hemlighuset hade i tid kommit på plats. Visserligen står det på dörren ”Arbeta ej under spänning”, men det spända förhållandet får väl lättas under tryck. Hr. Herman Löfgren högtidstalade och vår ordförande Henry Johansson lade ut texten. Skolans hornmusikkår spelade under ledning av dir. Söderberg. Kanonfotografer från tidningen Vårdkasen och de andra tidningsdrakarna var där. Så kom det stora ögonblicket då täckelset skulle falla och avslöja namnet på friluftsgården, och si, allting fungerade. Herman Löfgren drog i snöret och wellpappen singlade som höstlöv. ”Holken” stod det upphöjt i trä. /…/

Holken ligger än i dag i anslutning till Balingsnäsvägen inte så långt från Trehörningen. Den ursprungliga byggnaden brann dock ner på 1970-talet. Idag är stugan föreningslokal för Balingnäs Byalag men den fungerade alltså ursprungligen som skolornas friluftsgård. Har du minnen av verksamheten vid Holken vore det trevligt om du skrev en kommentar nedan.

Bilderna är hämtade ur Tomtberga Hem & Skolaförenings arkiv och pressklippet är ur Dagens Nyheter.

Holken1

Holken2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Reaktortransport till Ågesta 1961

Jvm.KBDB12393 06I dagarna är det jämnt 55 år sedan en mycket uppmärksammad transport gick genom Huddinge. Reaktordelarna anlände till Huddinge station per tåg från Degerfors natten till onsdagen den 8 november. Under onsdagen skedde omlastning från tågvagnar till landsvägsboggi. Omlastningen var mycket komplicerad – bara reaktorblocket vägde 75 ton – och beräknades ta 12 timmar i anspråk. Vägtransporten till Ågesta skedde sedan natten till torsdagen i mycket låg fart, 5 km i timmen enligt pressklippet ur Dagens Nyheter nedan. Färden gick från Kommunalvägen – Björkängsvägen – Västergårdsvägen – Sofiebergsvägen – Ågestavägen – Peder Smeds väg fram till slutdestinationen. Är det någon som var vaken och minns denna häpnadsväckande kolonn?

ågesta2Ågestareaktorn var det första kärnkraftverket i Sverige (om man inte räknar en försöksreaktor på KTH). Tanken var  att förse stadsdelen Farsta med el och fjärrvärme. Verket laddades 1961 och inledde sin verksamhet 1963. År 1974 lade man ned verksamheten sedan el- och fjärrvärmeproduktionen blivit olönsam. Många förknippar kärnkraftsmotståndet med 1970-talet och folkomröstningen, men faktum är att det redan 1959 bildats en motståndsorganisation lokalt i form av Intresseföreningen Magelungen. Syftet var att föra en process gentemot Aktiebolaget Atomenergi och hävda att sjön Magelungen var olämplig som plats för ett atomkraftverk. En publicitetskampanj fördes under flera år: insändare skrevs, smärre artiklar publicerades och åtminstone en större artikel med rubriken ”Blir jag atomförgiftad” publicerades i Folket i Bild  1959. Ni kan läsa den längre ner på sidan. I kvällstidningarna var tonläget uppskruvat, Aftonbladet talade om en ”pyrande atombomb” och i Expressen kallades reaktorn för ”Ågestamonstret”.

Alla bilder och pressklipp går att förstora med ett klick. Uppifrån och ner: Bild från omlastningen vid Huddinge station, lånad från Sveriges Järnvägsmuseum; artikel ur Dagens Nyheter 9 nov 1961; artikel i Folket i Bild 1959 i fem delar.

fib1 fib2 fib3

 

 

fib4 fib5


Flytande ö i Långsjön

I dagens inlägg tänkte vi bara publicera ett pressklipp ur Huddingeposten 28/9 1977. Som en följd av höststormen slet sig en ö i Långsjön och drev från segeltorpssidan över till stuvstasidan Med tanke på att sjön ju utgör gräns mot Stockholm får man vara tacksam över att den inte drev in mot grannkommunen och därmed gav upphov till gränsdragningsproblem! Vi vet inte mycket mer om denna fråga. Vad hände sen? Bogserades ön tillbaka till Segeltorp? Ni kan läsa artikeln nedan. Klicka för att förstora.

Är det någon som minnas denna händelse och kan berätta mer? Använd i så fall gärna kommentarsfältet.

DOC061016-06102016092650-0001


Rening av Trehörningen

trehörn1 1955Sjön Trehörningen i Stuvsta är sedan länge den mest förorenade sjön i kommunen. Nu ska där byggas en ny dagvattenanläggning under 2017, med dammar och kanaler för att rena sjön från bl a höga fosforhalter.

-Nu igen! skulle den minnesgode skulle kunna yttra. Det är sannerligen inte första gången sjön är föremål för mer eller mindre akuta insatser. Redan 1948, inför planerna på en omfattande upprensning och byggandet av ett reningsverk vid sjön sammanfattade Byggnadsnämnden: ”Denna sjö har sannolikt genom den näringstillförsel, som erhålles genom avloppsdikena Huddingeån och Sågbäcksån erhållit ökad takt i den igenväxningsprocess, som är naturlig för de allra flesta mellansvenska sjöar. Sålunda har den fria vattenytan år från år minskats enligt uppgift av gamla ortsbor, och vassen knappar för varje år in på sjöns fria yta”

trehörn2 1955

Under 60- och det tidiga 70-talet förvärrades situationen alltmer. Vi som var barn ombads iakta försiktighet i närheten av sjön. Och det var inte drunkningsrisken som var den stora faran! 1968 startades en omfattande utredning och 1972 påbörjades ett mångårigt restaureringsarbete.

trehörn4 1955I det nu planerade arbetet har kommunen efterfrågat synpunkter från allmänheten. Tanken är nämligen att förena nytta med nöje.  Planer på att kombinera området med en satsning på friluftsliv och rentav en vision om ett framtida friluftsbad har presenterats.  Att frågan engagerar är lätt att konstatera om man tittar i kommunens e-postlåda. Förslagen är många: strandpromenad, handbollsplan, utegym, hinderbana, fågeltorn, hundrastgård…  Ni har på er till den 25 september att komma med önskemål. Se mer på kommunens webbplats.

Bilderna visar uppifrån och ner: 1-2) vattenledning av platsrör läggs ner i Trehörningen, foto Huddinge kommun 1955; 3) sommarvattenledning i närheten av Trehörningen, foto Huddinge kommun 1955; 4) badliv vid Trehörningen, 1920-tal, foto Nils Enkvist. Att inte mycket är nytt under solen kan konstateras i klippet ur Vårdkasen, nr 3 1971, längst ner.

nils enqvist 32

treartikel