Högertrafikomläggningen 50 år

På söndag, den 3 september är det femtio år sedan högertrafikomläggningen. Projektet har gått till historien som en synnerligen gedigen och lyckad informationskampanj där ca 100 000 frivilliga deltog för att göra övergången så smidig som möjlig. Inte minst skolorna var bärare av informationen. Enligt direktiv från Statens Högertrafikkommission och Kungl. Skolöverstyrelsen utsågs elever i årskurs 9 till särskilda ”vägledare” i samband med omläggningen. Passen var om två timmar och var ”i princip” frivilliga. På skolgårdarna i Trångsundsskolan, Vretskolan, Kvarnbergsskolan och Tomtbergaskolan anlades särskilda manöverbanor där osäkra bilister kunde genomföra körövningar (parkering, backning, vändning …) för befrämjandet av trafiksäkerheten. I ett särskilt utskick till föräldrarna (bilden nedan, klicka för att göra den läsbar) ombads man provgå skolvägen med sina barn och särskilt uppmärksamma potentiella trafikfällor m m.

Att övergången gick bra också i Huddinge är föga överraskande. I ett tackbrev berömmer Huddinge Polisdistrikts polismästare Lennart Printz särskilt vägledningsorganisationen: ”Inom Huddinge polisdistrikt har efter dagen H hittills icke inträffat någon trafikolycka, där fotgängare varit inblandad. Det råder ingen tvekan om att vägledningsorganisationen effektivt bidragit till detta glädjande resultat”, heter det bland annat.

Uppgifterna ovan har jag hämtat ur Folkskolestyrelsens arkiv, men i övrigt finns ganska lite information bevarat i kommunens arkiv. Inga foton finns dessvärre så bilderna här jag vi fått låna från annat håll. Den svartvita bilden från Gullmarsplan är tagen av Henrik Henriksson och den fina med damen med cykeln från Björketorps sockens hembygdsförening, fotograf Dagny Bengtsson. Tilläggas bör dock att Huddinge  har en särskild betydelse i högerstrafikomläggningen eftersom Peter Himmelstrand, vid tiden boende i Stuvsta, var kompositör till den officiella kampanjmelodin ”Håll dig till höger Svensson”, som framfördes av Telstars.

Har du minnen av dagen H, kanske rentav bilder, får du gärna bidra i kommentarsfältet.


 

 

 


Vyer över Tomtberga och Kvarnbergsplan

Idag blir det oförblommerad bildnostalgi i Backspegeln. Området kring Kvarnbergsplan har ju förändrats mycket de senaste åren. Bostäder har byggts och många nya Huddingebor har flyttat in. Området har blivit mycket lyckat tycker jag och det är ju positivt att vi blir fler, eller hur?

Och visst kan det vara intressant för de nyinflyttade som kanske inte alls har sina rötter i Huddinge att se hur det en gång såg ut där de nu bor. För att kunna orientera sig i det förflutna är det viktigt med referenspunkter. Konstanterna i de bilder ni ser här är Huddinge kyrka och Tomtbergaskolan.

Bilderna uppifrån och ner: 1) flygfoto, Ahrenbergsflyg, från 1936 med Centralskolan (= Tomtbergaskolan), nuvarande Kommunalvägen, gamla polishuset samt bussgaraget vid Kvarnbergsplan högst upp; 2) vykort troligen taget uppifrån Kvarnberget ca 1945, fotograf okänd, visandes nuvarande Kommunalvägen med Sågbäcksån flytande under, skolan och kyrkan längst bort; 3) bussgaraget vid Kvarnbergsplan (troligen), hållplats Solfagravägen, 1939, ur Trafikverkets museisamling.


Petad av ”petmojen”

KM+71165Dagens inlägg kan sägas beröra ett teknikskifte inom telefonin och konsekvenserna av detta. I och med införandet av telefoner med fingerskiva (eller petmoj) möjliggjordes automatiseringen av telefontrafiken. I detta fall var USA förgångare där de nya telefonerna började införas kring sekelskiftet 1900. I Sverige lär det ha dröjt ända till 1920-talet innan automatiseringen inleddes och ännu 1942 fanns de gamla växlarna kvar. Åtminstone i Huddinge – om man får tro bildtexten till fotografiet till här nedan.

tele1Bildtexten lyder: 1942 31 december. Den avgående telefonstationsföreståndaren i Huddinge Carl Andersson blev på nyårsafton tackad för sin mångåriga tjänst. Tacksamma abonnenter överlämnade en större penningsumma och blommor. Hr Andersson har innehaft tjänsten i nära 30 år. I och med petmojens intåg blev han entledigad från sin befattning.

tele2Frågan är dock om mannen på bilden verkligen är hr Andersson? På den stående bilden härintill, som uppenbarligen är tagen vid samma tillfälle omnämns det äldre paret som föreståndare herr o fru Engqvist. Mystiskt. Är det någon som vem som är vem? Jag lutar nog att Andersson inte finns med på bild.

Vilka de 7 telefonisterna är förblir obekant – om inte någon känner igen en gammal släkting på bilden? Längst ner ser ni en bild av paret Engqvists villa på Hjortvägen som också utgjorde telefonstationen. Bilderna är tagna av Ragnar Larsson.

Ivar Engqvist var också skomakare och om honom kan ni läsa i ett inlägg från 2 oktober. Om Stuvsta telefonistation står även att läsa i Hans Björkmans: Stuvsta väster om Huddingevägen och i Huddinge Hembygdsförenings årsskrift 2007-2008

tele3

 


Huddingeprofil: Stig Johannesson

stig2Stig Johannesson var Trångsundsbo med rötterna i Blekinge. Han flyttade till Trångsund 1961. I det civila arbetade han som hälsovårdskonsulent i Stockholm men på fritiden var han en amatörkonstnär som gärna använde Trångsundmiljöer i sina motiv. Efter pensioneringen var han av dem som engagerade sig Trångsundsprojektet som syftade till att uppmärksamma bygdens historia. I kommunarkivet finns en del material från detta projekt. Bland detta material finns en redogörelse där Stig berättar om den första tiden i Trångsund. Vi publicerar den lätt förkortad med några av Stig bilder som illustration. Färgbilden visar utsikten från Stigs sovrumsfönster. Bilden på Stig är hämtad från ett pressklipp ur Södernyheterna 1986.

En iskall vinterkväll åkte jag till Farsta. Varför? Jo, av outgrundliga skäl hade jag efter årsvis pendlande mellan min hemort och arbetsplats i Stockholm fått en lägenhet i Trångsund. Från Farsta till Trångsund var endast ett stenkast – sas det. Det var ett långt stenkast. Nåja, jag hittade dit. Året var 1961.

stig1

Mina första intryck av samhället var synnerligen blandade. Högt uppe på ett berg fanns ett åttavåningshus. I min blivande bostad höll hantverkare på med justeringsarbeten. Ett antal liknande hus var under uppförande. Nåja i bostadsbristens dagar var jag glad över att få samla ihop min familj och vi flyttade in.

stig4Hur såg samhället ut i övrigt? Jo det fanns en hel del gamla vackra byggnader. Men efterhand försvann de. De användes oftast av brandpersonal som övningsobjekt. Något centrum fanns inte. Servicen i fråga om butiker etc. inskränkte sig till en butik. Så småningom tillkom en barack som Konsum byggt. Kommunikationerna var bedrövliga. Ett tuff-tuff-tåg gick då och då mot stan. Däremot fanns det många bussar som tyvärr oftast stod i kö vid Johanneshov. En arbetsresa från Trångsund till Gärdet kunde ta en timme. Skolor etc var provisorier. En av mina döttrar fick pendla till Huddinge eftersom högstadium inte fanns. I stort sett bestod Trångsunds centrala del av ett antal höghus utan den service vi nu är vana vid.

Men med tiden har jag kommit att tycka om Trångsund och känner mig som en länk i en kedja i ett samhälle vars tidigare öden jag är ganska obekant med – men vill kära mig känna.

Stig Johannesson, november 1986

stig3


Reaktortransport till Ågesta 1961

Jvm.KBDB12393 06I dagarna är det jämnt 55 år sedan en mycket uppmärksammad transport gick genom Huddinge. Reaktordelarna anlände till Huddinge station per tåg från Degerfors natten till onsdagen den 8 november. Under onsdagen skedde omlastning från tågvagnar till landsvägsboggi. Omlastningen var mycket komplicerad – bara reaktorblocket vägde 75 ton – och beräknades ta 12 timmar i anspråk. Vägtransporten till Ågesta skedde sedan natten till torsdagen i mycket låg fart, 5 km i timmen enligt pressklippet ur Dagens Nyheter nedan. Färden gick från Kommunalvägen – Björkängsvägen – Västergårdsvägen – Sofiebergsvägen – Ågestavägen – Peder Smeds väg fram till slutdestinationen. Är det någon som var vaken och minns denna häpnadsväckande kolonn?

ågesta2Ågestareaktorn var det första kärnkraftverket i Sverige (om man inte räknar en försöksreaktor på KTH). Tanken var  att förse stadsdelen Farsta med el och fjärrvärme. Verket laddades 1961 och inledde sin verksamhet 1963. År 1974 lade man ned verksamheten sedan el- och fjärrvärmeproduktionen blivit olönsam. Många förknippar kärnkraftsmotståndet med 1970-talet och folkomröstningen, men faktum är att det redan 1959 bildats en motståndsorganisation lokalt i form av Intresseföreningen Magelungen. Syftet var att föra en process gentemot Aktiebolaget Atomenergi och hävda att sjön Magelungen var olämplig som plats för ett atomkraftverk. En publicitetskampanj fördes under flera år: insändare skrevs, smärre artiklar publicerades och åtminstone en större artikel med rubriken ”Blir jag atomförgiftad” publicerades i Folket i Bild  1959. Ni kan läsa den längre ner på sidan. I kvällstidningarna var tonläget uppskruvat, Aftonbladet talade om en ”pyrande atombomb” och i Expressen kallades reaktorn för ”Ågestamonstret”.

Alla bilder och pressklipp går att förstora med ett klick. Uppifrån och ner: Bild från omlastningen vid Huddinge station, lånad från Sveriges Järnvägsmuseum; artikel ur Dagens Nyheter 9 nov 1961; artikel i Folket i Bild 1959 i fem delar.

fib1 fib2 fib3

 

 

fib4 fib5


”Missbruk och oordningar” vid Huddinge station

patron3Vi har i ett tidigare inlägg (31 mars 2016) lovat återkomma med nedslag i de äldre handlingar som antogs vara förlorade men som nu återlämnats till Kommunarkivet. Backspegeln har ju en särskild känsla för det till synes obetydliga och då särskilt när det gäller ordningsfrågor och andra olämpligheter. Från kommunalstämmans protokoll 27 oktober 1873 hämtar vi nedanstående klagomål från ingen mindre än själva patron Pehr Pettersson, godsägare vid bl a Fullersta. Om ni klickar på bilderna kan ni läsa att klagomålet gäller idkande av ölförsäljning vid Huddinge station, vilket lett till ”missbruk och oordningar”. Pettersson pekar på att det finns ett kommunalt beslut att villkoret för ölförsäljning är att den under inga omständigheter får äga rum mellan ”kl 8 e.m. den dag som föregår Sön- och Helgdag till kl 5 den dagen som följer efter nämnda högtidsdagar”. Pettersson menar att de regler som gäller för resten av kommunen tydligen inte tillämpas vid stationen.

Dessutom påpekar han att 3:dje klassens väntsal upplåtits till danslokal åt kringboende. Ett förhållande som själva Järnvägsstyrelsen tydligen varit okunnig om. En nutida läsare känner kanske större upprördhet över det faktum att det alls fanns en ”3:dje klassens väntsal”!

patron2patron1

Om Patron Pehr har det skrivits mycket. Han har blivit någon slags portalfigur för det moderna Huddinge. När han köpte Fullersta 1848 hade han på kort tid gjort sig en förmögenhet genom framgångsrik bränneriverksamhet på Flemingsbergs gård. På Fullersta skedde en omedelbar upprustning och modernisering. Odlingsarealen gick från 15 till 366 tunnland på tio år! Pettersson köpte även upp Glömsta, Kästa och Viggestabergs gårdar och blev därmed den helt dominerande producenten av jordbruksprodukter och mjölk i Huddinge. Han hade rentav landets största djurbesättning med 300 kor utspridda på gårdarna. Mjölk var emellertid en ömtålig produkt som snabbt surnade. Pehr fick tidigt tips om att västra stambanan skulle byggas och skära genom Huddinge. Han erbjöd då SJ gratis mark på hans ägor för anläggande av en station och kunde därmed få snabb distribution av sina varor till huvudstaden. Den ofrälse Pehr Pettersson hade nu blivit en veritabel maktfaktor och satt bl a i skolstyrelsen med andra (adliga) godsherrar. Han må ha varit progressiv och framsynt på vissa områden men när det gäller skolfrågan var han i det längsta motståndare till inrättande av skolor i Huddinge – barnen behövdes ju i jordbruket! Som husbonde kunde han vara hård: mjölktågen innebar att statarfruarna måste påbörja mjölkningen redan kl 4 på morgonen för att hinna i tid.

För den som vill läsa mer om patron Pehr rekommenderas Alf Nordströms Huddingeprofiler och Huges bok om Fullersta Gård – 400 år kulturhistoria ”mitt i byn”.


Trafiksäkerhet på 60-talet

såg300011Ur bildarkivet vill vi uppmärksamma ovanstående bild i dag. Den är tagen i korsningen Huddingevägen och Sågbäcksvägen/Lännavägen. Det som först slår en är hur förändrat allt är idag. Jämför med färgbilden nedan. Vinkeln är bara möjlig att få från något av klassrummen i skolan men det får duga. Sedan börjar man titta lite närmare på bilden. Vad är det som har hänt? Tydligen en bilolycka av något slag. En Volvo har hamnat i diket, en Fiat står övergiven i körbanan, en bärgare är på plats … På bilden finns ett datum angivet: 16/10 -68. Vi tittar i kommunens förträffliga pressklippssamling och hittar orsaken. Två av Sågbäcksskolan elever har skadats i en bilolycka vilket utlöst en spontan demonstration bland elever och personal. Se mer i klippet från DN längst ner (klicka för att göra läsbart). Vi kan konstatera att denna allvarliga händelse ledde fram till att vi åtminstone har rödljus i korsningen idag. Är det någon som var med denna dag och kan berätta mer? Använd gärna kommentarsfältet för att bidra.

såg1

Med uppmaningen att ta det lugnt i sommartrafiken tar nu Backspegeln lite ledigt och återkommer senare i sommar!

såg200010


Pendelolyckan i Skogås 1985

Vi har ju tidigare skrivit om den närmast mytiska tågsammanstötningen vid Huddinge station 1908 (9 januari 2014). Idag vänder vi blickarna mot en långt senare tågolycka.

X1_3079_198502s2

Vintern 1984/85 var besvärlig för pendlare i Huddinge. Förseningarna på Södertälje/Märsta-linjen var många och väntandet tålamodsprövande. Tonen mot SL i lokalpressen var närmast hånfull. SL hade besparingskrav och funderade helt sonika på att stänga av tunnelbanestationen Masmo under kvällstid (det blev emellertid inte så), och som detta inte vore nog inträffade en pendeltågsolycka på Nynäsbanan vid Skogås station.

skogås00005Olyckan inträffade i februari 1985 bara några veckor efter det att en liknande olycka inträffat i Haninge. I Skogås skadades dessbättre bara föraren och en passagerare lindrigt. Orsaken till olyckan är föremål för en animerad debatt – åtminstone på ett forum under Svenska Järnvägsklubbens hemsida som Backspegeln tagit del av. Enligt pressklippet härintill hävdas det att det var tågets säkerhetssystem ATC som var satt ur funktion. Tåget var på väg söderut när två av tågsetets vagnar spårade ur och kanade nedför en slänt. Bilden på det urspårade tåget har vi lånat från nämnda forum, fotograf troligen Gunnar Berglund. Har ni minnen av olyckan får ni gärna bidra i kommentarsfältet.

Nynäsbanan öppnades för trafik 1901 men planer på en järnvägsförbindelse mellan Stockholm och Nynäshamn hade debatterats sedan 1850-talet. Förutsättningarna för att anlägga en hamn i det förutvarande fiskeläget Nynäshamn var goda och tanken var att den nya hamnen skulle avlasta Stockholms hamnar. Men då krävdes en fast förbindelse med huvudstaden. Utefter banan mellan Älvsjö och Nynäshamn uppstod stationer vid ett 15-tal ställen, redan från 1901, bl a vid Trångsund, Drevviken, Fagersjö och Södertörns Villastad. Stationen vid Skogås tillkom först 1931. Vill ni veta mer om Nynäsbanans historia rekommenderas ett besök vid Nynäshamns järnvägsmuseum.


Bussnostalgi

buss 200010Idag ska Backspegeln ägna sig åt lite bussnostalgi. Mer om trafikformen som sådan än enskilda fabrikat dock: att skilja en Leyland från en Scania ingår inte i uppdraget! Att med några ord beskriva busstrafikens och kollektivtrafikens historia i Huddinge är en grannlaga uppgift. Jag har inte hittat någon bra sammanställning och vi ska inte ge oss på något försök här. Generellt kan sägas att busstrafiken i länet innan Hörjelöverenskommelsen 1964 bedrevs av en rad olika aktörer. Under 1920-talet sköttes busstrafiken av flera lokala privata företagare. I Huddinge fanns bl a Stuvsta Lokaltrafik AB. Dessa köptes sedan i allmänhet upp av större regionala bussbolag som inte sällan ägdes av länets olika järnvägsbolag (t.ex. Nynäsbanan, Roslagsbanan och statliga SJ). Just SJ trafikerade Huddinge med bland annat linjerna 3 och 6 vars linjesträckning ni kan se nedan till höger.

2113

buss 100009Den rådande ordningen med olika aktörer i länet innebar ett samordningsproblem som ledde till att resenärerna fick sämre service. Framför allt omstigningen mellan olika trafikslag och aktörer förde med sig att resorna fördyrades och bristen på samordning av tidtabeller gjorde resandet ineffektivt. Hörjelöverenskommelsen (som har sitt namn efter Nils Hörjel , stadssekreterare i Kommunikations-departementet) innebar en principöverenskommelse mellan landstingskommunen och Stockholms stad som ledde fram till att all kollektiv lokaltrafik i Stockholms län kom att samlas under AB Storstockholms Lokaltrafik.

buss 400005buss 300002

 

Bilderna uppifrån och ner: Tidtabell för Huddingelinjerna, 1960; linje 16X (?) på Sjödalsvägen, bild Spårvägsmuseet, fotograf okänd; linjekarta 1959; två bilder från bussgaragen vid Kvarnbergsplan, ca sent 60-tal-tidigt 70-tal, Huddinge kommun, okänd fotograf;  Snättringebussen på plats utanför Stuvsta station, 1940-tal, vykort ur Trafikverkets museisamling fotograf okänd. Samtliga bilder blir större om ni klickar på dem.

Jvm.KDAA13205