Vic-Jos

När Huddingegymnasiet skulle byggas i skarven mellan 1960-70-tal krävdes ganska omfattande insatser i form av expropriation av fastigheter. Området skulle ju omfatta inte bara själva gymnasiet, utan också simhall, förvaltningsbyggnad och en jättelik parkeringsplats. Själv var jag en liten parvel men kan ännu vagt minnas mystiskt övergivna trädgårdar med prunkande blomsterprakt och dignande fruktträd. Oerhört spännande och lite förbjudet!

I området låg förutom villor också några företag och föreningslokaler. Om ett av dessa ska det handla nu: Vic-Jos. Hur många huddingeungar har inte minnen av Vic-Jos och en slät bulle i samband med mellanmål i skolan eller utflykter med badbussarna?

Tanken var att även Vic-Jos fastighet skulle exproprieras men här valde man en annan väg. Ni kan läsa mer om detta i pressklippet här, klicka för att göra det större:

I korthet gick det ut på att kommunen köpte alla aktier i bolaget för en miljon. För köpesumman fick man marken och byggnaderna men inga inventarier. Tanken var ju inte att bedriva någon verksamhet. Inte heller namnet övertog man utan ändrade detta raskt till Vihem AB. Förutvarande Vic-Jos var därmed fria att bygga upp verksamheten på nytt med det gamla namnet på ett annat ställe. Hur det blev med den saken är jag osäker på – är det någon som vet? Jag vet att det sedan fanns en fabrik för juicetillverkning i Storängens industriområde – men var det Vic-Jos? Som sagt läs pressklippet för att få grepp på alla turerna!

Vic-Jos registrerades första gången hos Patent- och registreringsverket 1958 och hette först Victoria Juicefabrik AB. Styrelsen hade sitt säte i Djursholm.

Bilderna uppifrån och ner: typisk Vic-Jos tetra; bild på fabriken som låg på numera upphörda adressen Stjärnvägen 4-6 som låg ungefär där nuvarande gymnasieparkeringen ligger, fotograf okänd. Byggnaden huserade ursprungligen ett mejeri; pressklipp ur DN Sydväst 4 februari 1970 och karta (ca 1969-70) som visar hela området för gymnasietomten, stadsäga 5026 är Vic-Jos tomt (klicka för att förstora).

 

 


Jubileer i kommunfullmäktige

Det politiska livet i Huddinge firar detta år två tunga jubileer som kanske gått de flesta förbi.

1919, alltså för jämnt 100 år sedan, inrättades kommunfullmäktige och första mötet avhölls den 21 maj i Församlingssalen. Av fullmäktiges 22 ledamöter var 21 närvarande. Endast Hr K Simonsson var frånvarande på grund av resa kan vi läsa i protokollet vars första sida ni kan se härintill (klicka på det för att förstora). Mandatfördelningen i församlingen var som följer: Arbetarpartiet 10 mandat, Borgerlig samling 6 samt Frisinnade 6. 3 av ledamöterna var kvinnor, bland dem Signe Boye, Karins mamma.

Riksdagen beslutade 1918 att i kommuner över 1500 invånare skulle kommunfullmäktige ersätta sockenstämman. 1918 hade Huddinge drygt 3000 invånare.

Som om detta inte vore nog är det nu i höst dessutom 70 år sedan den äldre delen av kommunhuset invigdes. Huset stod visserligen delvis klart 1948 men själva verksamheten drog igång 1949. Den 26/9 1949 hölls det första fullmäktigemötet i den nya vackra sessionssalen och i november samma år skedde den officiella invigningen med närvaro av landshövding och representanter från vänorterna.

Fullmäktigesalen är sig ganska lik nu 70 år senare. Det ursprungliga, av arkitekten Sture Frölén designade, möblemanget byttes dock ut för ett tiotal år sedan. Stolarna var erkänt obekväma! Om ni inte varit där kan ni med fördel besöka ett fullmäktigemöte om inte annat för att titta på själva lokalen!

En särskild plats i salen har naturligtvis Sven X-et Erixsons magnifika fresk. Den tillkom 1948-49 på initiativ av dåvarande kommunalrådet Vilgot Blixman. Inga särskilda pengar för utsmyckningen fanns med i kommunalhusbyggets budget så Blixman ordnade med en insamling som räckte inte bara till fresken utan också till Bror Hjorts staty ”Flicka med fruktkorg” som står utanför huset. X-et har själv kallat motivet för ett slags memoarer över stationssamhällen som Huddinge och Tumba (X-ets hemort). Några genuina huddingemotiv är igenkännbara: kyrkskolan, kyrkan och kyrkans altartavla.

Bilderna uppifrån och ner: Utdrag ur fullmäktiges protokoll 21 maj 1919; framsidan till program vid invigningen; ledamöter och åhörare i fullmäktigesalen 1950-tal, fotograf Olssons fotostudio; X-ets fresk fotograferad vid renovering av sessionssalen, ca 1980-90-tal, fotograf Stig Almqvist.

För den som vill meta mer om tillkomsten av sessionssalen och höra X-et själv berätta om fresken rekommenderas filmen Huddinge åren omkring 1950 – en historisk kavalkad  som finns på Youtube och på annat ställe i denna blogg.


Kommunalhuset i ovan vinkel

Den här gången tar vi utgångspunkt i en Ragnar Larsson-bild tagen under Arrendatorsvägens uppförande 1949. I mitten av bilden syns kommunalhuset s a s bakifrån med den vackra sessionssalens höga fönster och rena gavel i centrum. Vanligen brukar ju kommunalhuset fotograferas framifrån. Ännu är inte tillbyggnader i form av bibliotek och ny förvaltningsbyggnad uppförda. det skulle dröja till mitten av 1960-talet. Till vänster i bilden syns Arrendator Bengtssons villa som snart skulle rivas. Marken tillhörde kyrkan och prästgården innan kommunen tog över.

Nedan följer två försök att fotografera samma vy idag.


 


Målfoto vid valet 1976

valprop76Kommunalvalet i Huddinge 1976 har gått till historien som det kanske allra jämnaste i kommunens historia. På valnatten framgick att det socialistiska blocket hade ett övertag med ett mandat. Men ledningen var knapp och kunde påverkas av poströsterna. Efter det att poströsterna räknats tycktes det klart att socialdemokraterna erövrat det sista mandatet med 44 rösters övervikt och därmed fick s och vpk majoritet med 31 mandat mot de borgerligas 30. Men det var inte slut med detta. Centerpartiets ledare Arthur Wadman överklagade valresultatet då han fått veta att kommunens valnämnd underkänt så många som drygt 200 valsedlar. Valprövningsnämnden handlade överklagandet och kontrollerade dessa s.k. ”kladdar” men fann att detta inte påverkade det konstaterade valresultatet.

val76

Också efter valet fortsatte tonläget i kommunhuset vara högt. Socialdemokraterna sa sig vara tvungna att frångå sitt vallöfte om oförändrad skatt. Man menade att Wadman medvetet hållit tyst om det bekymmersamma budgetläget inför valet. – Illvilligt förtal kontrade centerpartisten! En annan tvistefråga gällde löftet om en ishockeyhall i Björkängen. Mer om denna fråga och dess remarkabla upplösning ska vi berätta om vid ett senare tillfälle.

sossarValet 1973 hade inneburit att Huddinge fick borgerligt styre och att socialdemokraterna kom i opposition för första gången sedan 1920-talet. Valets store segerherre den gången var centerpartisten Arthur Wadman. Valet 1976 innebar början till en förskjutning inom det borgerliga blocket, moderaterna gick framåt och centerpartiet bakåt. Ledaren för borgerligheten i Huddinge skulle snart vara moderaten Petrén och inte centerpartisten Wadman.

Bilder: Högst upp ses ett urval av den valpropaganda som skickades till hushållen inför valet 1976. Materialet hämtat ur respektive partis arkiv. Pressklipp från DN med redogörelse för valrysaren. Till höger: glada socialdemokrater – partiets ledartrojka fr v Gunnel Jacobsen, Hjalmar Söderström och Ulla-Britt Larsson, ur Vårdkasen nr 8 1976 och lägst ner, valrörelse i Huddinge centrum, inte från 1976 men väl 1979, foto Stig Almqvist.

val79


Huvudbiblioteket 50 år

biblioteket 1969I dag den 23/9 är det exakt 50 år sedan huvudbiblioteket på Kommunalvägen invigdes. Detta skedde gemensamt med invigningen av kommunalhusets nyare del som trots att det avviker utseendemässigt alltså är byggt samtidigt.  Biblioteksdelen anknyter ju stilmässigt bättre till kommunalhusets äldre del – den från 1948. I samtliga fall är arkitekten Sture Frölén. Lustigt nog hölls själva invigningsfestligheterna i ABF-husets studiehem. Man kan ju undra varför – kanske var inte allt klart? Nåväl, kommunpolitiker höll anförande, fanfarer smattrade, landshövdingen förrättade invigning och Bo Setterlind reciterade. I en artikel om festligheterna ur Svenska Dagbladet meddelar bibliotekarien Daisy Dahl att man redan påföljande måndag kan välkomna nya och trogna gäster till den nya byggnaden som invändigt utrustats av inredningsarkitekten Gustaf Berglund. Dahl konstaterar nöjt att här finns plats för utlåningshallar, tidningsrum, musikrum, sagorum med barnteaterscen, forskar- och studierum, TV-hall, utställningslokaler, samt arkiv- och bokmagasin. Man förstår att det nya biblioteket innebär ett rejält lyft för verksamheten.

I och med invigningen av den nya byggnaden fick biblioteket för första gången lokaler som var avsedda för verksamheten. Hittills hade man blivit lite styvmoderligt behandlade och fått överta lokaler från andra verksamheter som snart, eller rentav från början, blivit för små. Det framgår med önskvärd tydlighet i en skrivelse till kommunstyrelsen från bibliotekstyrelsens ordförande Harry Claesson, redan 1960. Claesson påpekar som en slutkläm i sin inlaga ”att biblioteket bör beredas möjlighet till en fortsatt utveckling som står i proportion till samhällets allmänna expansion”. Huddinge folkbibliotek fick sina första egentliga lokaler i Klockargården 1950 och fick sedan i mitten av 1950-talet överta hela Klockargården sedan kommunförvaltningen i sin helhet flyttat därifrån. Under åren i Klockargården växte bokbestånden från 4000 titlar (1950) till 28 000 titlar (1959). Bibliotekets yta växte under motsvarande tid från 100 till endast 250 kvadratmeter. Så man förstår att man var trångbodda.

Bibl 5000014

Vill ni läsa mer om biblioteksverksamhetens historia i Huddinge har skrifter författats till såväl 25-års som 40-årsjubileerna. Dessa finns förstås på bilioteket. Under nästa vecka planerar huvudbiblioteket att uppmärksamma jubileet med en liten utställning och en del andra arrangemang.

Illustrationerna uppifrån och ner: behagligt blekt färgdia från 1969, foto Huddinge kommun; pressklipp ur Vårdkasen, juni 1966; bild från det elegant inredda musikrummet, Dagens Nyheter Syd, 10/1 1968.

Bibl 5000012


Huddinge på webben

web3

För 25 år sedan öppnades webben upp för världen. Ni har väl inte missat att detta firas i dagarna världen över?  Ett särskilt tack riktas i detta sammanhang till Sir Tim Berners-Lee och andra internetpionjärer som gjort världen mer öppen och kommunikativ.

web1Så länge som 25 år har inte Huddinge kommun funnits på webben. Men väl i 19! 1997 lanserades kommunens officiella hemsida och presenterades i Vårt Huddinge. I artikeln här intill (klicka för att förstora) talas om den explosionsartade ökningen av internetanvändandet och vad som ska finnas på sidan. Mestadels handlar det om envägskommunikation. Länge fungerade hemsidan som ett slags digital broschyr.

Sedan dess har webbplatsen funnits i flera olika inkarnationer och graden av interaktivitet har givetvis ökat. Den grafiska presentationen har förbättrats – inte minst genom själva mediets utveckling. Och snart är det dags för en ny stor förändring som lanseras till hösten. Man talar nu om en servicewebb som (än) mer utgår från besökaren och ger denne möjlighet att uträtta sina ärenden och få svar på frågor. ”Förutom att hjälpa våra besökare så kan en ny webbplats också minska belastningen på vår organisation, när besökarna kan hitta svar på sina frågor på egen hand”, menar man på Kommunikationsavdelningen.

Ovan och nedan kan ni se lite skärmdumpar från webbplatsen genom åren. I tur och ordning från 1999, 2003 och 2005. En del av dessa är från webbplatsen WaybackMachine som arkiverar exempel på gamla webbsidor från bl a myndigheter. Sök på huddinge.se så hittar ni strösidor så långt tillbaka som 1998.

web2 web4


Huddingebyxan – dröm eller schlager?

v-jeans_24164452Många av de problem som diskuterats som samhälleliga faror, särskilt för det uppväxande släktet, reduceras med tidens gång till något lite löjeväckande. Att i efterhand göra sig lustig över detta kan anses vara att ta en billig poäng. Men trots att föresatserna i allmänhet varit relevanta, uppsåtet gott och omtanken genuin är det svårt att inte i efterhand le en smula.

Det kan vara raggarfrågan på 50-60-talet som rentav blev föremål för en särskild statlig utredning eller debatten om videovåldet på 80-talet. Dagens inlägg tangerar ett annat problem som var högaktuellt på 1970-talet: jeansmodets märkeshysteri och jeansmodellernas hälsovådliga effekter! Vi ser framför oss gravt rörelsehindrade tonåringar som avsätter en ansenlig del av morgonbestyren liggandes på golvet, under stora påfrestningar tvingandes V-jeansen över höfterna. Den äldre generationen skakar uppgivet och unisont på huvudena och undrar stilla vad som hänt med avkomman.

danielsson00004Utifrån detta samhällsproblem är det intressant att ta del av en motion (Kommunfullmäktige 25 april 1977, §127) framställd av Folkpartiets fullmäktigegrupp genom Bengt Davidsson (bilden) med titeln: ”Jeans! En uppgift för konsumentnämnden”. Motionären pekar på att märkeshysterin pressar tonårsföräldrarnas ekonomi, att modellerna är av mycket dålig kvalitet och rentav innebär hälsorisker då plaggen är alltför tunna för vårt klimat samt så tajta att de innebär risker av det skälet.  Dessutom tänker man sig en kampanj där den då nyinrättade kommunala konsumentnämnden tillsammans med skolorna ska få eleverna att inse att de är manipulerade av modet och branschen. Den får dem: ”att inte bara acceptera dåliga kvalitéer utan också att kräva inköp av plagg, som utsatts för extra slitage genom blekning och skrubbning.”

Så långt allt gott. Men Davidsson tänker sig att man kan gå lite längre, så att säga, från ord till handling. Också här tänker han använda sig av konsumentnämnden som ska ges i uppdrag att undersöka marknaden för lämpliga textilkvalitéer och modeller av typen moderna arbetskläder. Skolorna och eleverna ska genom textilslöjden och teckningsämnet involveras för att ta fram modeller som eleverna själva ska kunna acceptera. Sedan ska producentledet och storstockholms övriga konsumentnämnder bearbetas. Pressen kommer naturligtvis nappa på nyheten. Davidsson avslutar i en anda av eufori:

”Chansen finns ju att Huddinge-byxan blir en schlager, som slår i hela landet.”

HP770511Och nog nappade pressen. Nåja, i alla fall Huddingeposten. Ni kan läsa deras artikel med rubriken: ”Vill satsa på kommunala brallor”  här intill. Mot denna gick motionären i svaromål (se även denna artikel, förstora bilderna för att göra dem läsbara) med påföljden att han kom att kallas jeansfantast och den gode herden i Huddinge.HP770504

Ärendet remitterades via kommunstyrelsens 3:avd till konsumentnämnden som i sin tur efterfrågade åsikter från skolstyrelsen. I svaren instämmer man i problemen gällande mode och barn/ungdom och hänvisar till att frågan måste lösas i samarbete mellan skolan, föräldrarna, ungdomen och konsumentrådgivarna. Man föreslår alltså informationsinsatser, idén med att undersöka möjligheten att producera själva förbigås med tystnad. Huddingebyxan förblev bara en dröm – ingen schlager.


Nygammalt på Kommunarkivet

IMG_0036När man på 1980-talet skrev böckerna om Huddinges historia eftersöktes saknade äldre kommunala handlingar med ljus och lykta. Det ryktades om att äldre kommunala arkivalier förvarades i en övergiven ladugård och sedan försvann när hela rasket revs. Men nu verkar viktiga delar ha dykt upp.

Att handlingar från äldre tid på detta sätt ”får fötter” är ingen ovanlighet i en  liten kommun som Huddinge en gång var. Någon förvaltning i egentlig mening fanns inte på den tiden utan politikerna hade s a s kontoret på fickan. Därför är det inte ovanligt att arkivet spreds på flera platser och en del har nog dessvärre förkommit.

För några veckor sedan fick vi ett mail med ungefär följande innehåll:

I mina föräldrars hem hittade jag och min bror en klädkartong, fylld av gamla handlingar. En gång frågade vi vår far var de kom ifrån. Han berättade att han hittade gamla handlingar i en gammal lada på en bondgård någonstans vid Kvarnbergsplan, tillsammans med en massa skräp i början av 1960-talet. Bondgården revs för byggande av en skola.

Nu har en resa till Täby Kyrkby företagits (där handlingarna på krokiga vägar hamnat), kaffe med dopp har intagits, gamla minnen om Huddinge behandlats och så, framför allt, har handlingarna omhändertagits. De visar sig bestå av inbundna protokoll från kommunalstämman 1863-1876 och 1886-1898, kommunalnämnden 1863-1885 samt en bunt lösa handlingar motsvarande ca 200 sidor med korrespondens ställd till fattigvårdsstyrelse och kommunalnämnd, räkenskaper samt utdrag ur taxeringslängder mm. Vi lovar att återvända till delar av innehållet när vi hunnit läsa.

IMG_0035


A. W. Ståhls obrukbara cykel

Cykel400004Ibland när man studerar kommunfullmäktiges protokoll från äldre tider slås man av att vissa ärenden är av en dignitet som knappast anstår dagens högsta beslutande församling. Tillståndsärenden rörande pilsnerförsäljning var flitigt förekommande på 20- och 30-talen, enskilda tjänstemäns tillsättande och lönefrågor dryftades inte sällan och frågan om hur man bäst skulle använda influtna medel från hundskatten diskuterades vi ett flertal tillfällen. I dagens inlägg fördjupar vi oss i en begäran om pengar till en ny cykel och kan konstatera att även en till synes rätt obetydlig fråga kan få den kommunala byråkratins kvarnar att mala.

Cykel1 Den 18 mars 1921 skrev fjärdingsmannen A. W. Ståhl ett brev till kommunalfullmäktiges ordförande Gideon Hydén i vilket han anhåller om medel till en ny cykel, att användas i tjänsten då den gamla blivit obrukbar. Ni kan läsa hela brevet härintill (klicka för att göra det läsbart). Satsbyggnaden må vara lite snårig men argumentationen är nog så redig. Göromålen i det utsträckta distriktet har en tendens att öka, inte minst med tanke på den med fjärdingsmannatjänsten numera förordnade polistjänten. Han klagar på svårigheten att få ihop expeditionsförhållandena, dyrtiden som inte synes ha något slut samt slutligen på att den knappt tilltagna lönen nätt och jämt räcker till mat och husrum. Tonen är den för tiden gängse när man tilltalar överheten. Han gör en ”vördsam anhållan” och undrar om det ”kunde låta sig göra att få hjälp”. Avslutningsvis vill han försäkra sig om att ”Fullmäktige inte ville upptaga detta som ett oförsynt tiggeri”. ”Jag vill ej onödigtvis för min del betunga Kommunen”, forsätter han.

Ärendet remitterades till kommunalnämnden (= kommunstyrelsen) för yttrande. I sitt utlåtande ställer man sig kallsinnig till Ståhls begäran och yrkar för avslag med hänvisning till:

”den nyligen verkställda regleringen av fjärdingsmännens löner samt med anledning av den prejudicerande verkan ett tillmötesgående tvivelsutan skulle komma att innebära och det principiellt oriktiga uti att tilldela blott en bland 4 kollegor en ifrågasatt förmån”.

Fullmäktige går på nämndens linje och avslår begäran utan vidare komplettering vid sitt möte den 3 maj. Ingen cykel till Ståhl sålunda. Vad som senare hände med saken vet vi inte. Om nu något hände alls. Så mycket vet vi att Ståhl fortsatte som fjärdingsman till augusti 1925 då han begärde att få bli entledigad utan att ange något skäl i sin begäran.

Cykel3

Bilden högst upp är tagen vid en basar i Fullerstaparken 1930. Ingen av de uppställda polismännen torde därför vara Ståhl. Bilden tagen av Ragnar Larsson. Avbildade handlingar är ur kommunalfullmäktiges protokoll med bilagor.


Bakom den vackra fasaden

vykort00031När vi började vårt historiebloggande i Backspegelns föregångare hösten 2012 handlade första inlägget om kommunalhuset. Vi tänkte återvända dit för dagens inlägg.

kopparlåda400030Året är 1968, 19 år efter det att den äldsta delen och två år efter det att biblioteksdelen och den nya förvaltningsbyggnaden är invigda. Det har nu, på oklara grunder, beslutats att ett kopparskrin ska fyllas med viktiga dokument, lödas igen och muras in i golvet nedanför stora trappan i ”gamla” kommunalhuset.

I skrinet lär finnas ritningar på byggnaden av arkitekt Sture Frölén, dokumentation kring själva arkitekttävlingen om förvaltningsbyggnaden, utdrag ur protokoll från kommunalnämnd och fullmäktige om husets tillblivelse samt en då nyskriven redogörelse för den kommunala förvaltningens historia i Huddinge, signerad, f.d. rektor Harry Claëson. Därtill placeras där mynt av alla förekommande valörer mellan 1 öre och 2 kronor från 1948. 1948, eftersom det var året då huset stod klart.

Ur Cläesons redogörelse citerar vi följande om själva invigningen den 12 november 1949:

Allt är färdigt, tjänstemännen har besatt sina rum, märkligt nog inget överflödigt, och i den stora salen har landshövdingen Karl Levinsson med maka vid sidan av representanter från Landskommunernas förbund, från Huddinges vänorter i de nordiska länderna jämte en hel rad prominenta personer tagit plats. Sedan man med sång och musik hälsat den förnäma publiken, framträdde kommunalfullmäktiges ordförande herr W. Blixman, som efter att ha tecknat byggnadens historia och nämnt en del siffror bl. a. att hela bygget kostat 1 249 718 kronor, överlämnade byggnaden till kommunalnämndens ordförande herr Eliasson. Denne framhöll i sitt svarstal bl. a. att bakom den vackra fasaden fanns så många ändamålsenliga och funktionsdugliga lokaler, att man på länge ej skulle behöva begära utökade utrymmen.

kopparlåda100027Själva inmurningsceremonin, 19 år senare, ägde rum efter ordinarie fullmäktigesammanträde den 16 december 1968. Ni kan med hjälp av den bifogade ritningen ovan leta upp stället där skinet än i dag är placerat. Därtill syns pressens (Södernyheterna) fylliga rapportering från evenemanget samt en bild från ceremonin (Wilgot Blixman till höger, fotograf okänd) och ett kolorerat vykort på kommunalhuset, (foto Ragnar Larsson, 1949). Samtliga bilder blir större om man klickar på dem.

kopparlåda200028