Liggande skyskrapan

sky 400012Affärshuset som förr låg ungefär vid ena hörnet  av nuvarande Huddinge centrum har med åren fått en nästan mytiskt klang. Många känner till smeknamnet ”Den liggande skyskrapan” – många fler än de som hann se huset innan det försvann.

sky 200010Huset, som kan sägas vara Huddinge första egentliga centrumbildning, började sin bana som en liten kiosk med servering, vilken uppfördes av affärsmannen Oscar Andér i mitten av 1920-talet. Kiosken kompletterades snart med en bensinstation och så småningom med två separata förlängningar. Om Andér som var såväl missionär, politiker som entreprenör i oljebranschen, har sonsonen Bo Andér skrivit boken Farfar steg alltid upp klockan fyra (www.bod.se, 2012). Väl värd att läsa för den med intresse för Huddinges historia.

Affärshuset kom med tiden att innehålla häpnadsväckande många olika verksamheter: möbelaffär, syateljé, skoaffär, bosättningsaffär, färghandel, m.m. Tror ni mig inte kan ni studera annonsen från Vårdkasen härintill. Dessutom fanns där ett postkontor och rentav en kindergarten som drevs i Röda Korsets regi.

sky 300011Just färgaffären var upphovet till den brand som förstörde delar av byggnaden den 27 december 1955.  Elden förmodades ha uppkommit i husets pannrum, skadorna blev omfattande och i branden omkom en man som befann sig i tunneln under järnvägen. Ni kan läsa mer i pressklippet från Aftontidningen. Klicka på bilden för att bättre kunna se texten. Några större tankar på renovering och upprustning tycks därefter inte ha förekommit. En ny tid med nya krav och ett nytt centrum var i antågande. 2-3 september 1961 invigdes det nya centrumet och redan i början av oktober revs ”Den liggande skyskrapan” slutgiltigt. På dess plats uppfördes så småningom bland annat ett EPA-varuhus. I pressklippet från Vårdkasen längst ner (nr 10 1961) ser vi hur rivningen påbörjats.

Fotografierna är tagna av Ragnar Larsson och visar dels skyskrapan i vinterskrud (oklart vilket år) samt spontanbad utanför Centralcafeet till följd av översvämning 1930.

sky 500013

sky 100009


Ikea Kungens kurva 50 år

ikea interiörNu i sommar, mitt i semesterstiltjen, passade Ikea Kungens Kurva på att fylla 50 år. Den 18 juni 1965 slogs portarna upp till vad som skulle bli företagets största varuhus (31 000 kvadratmeter vid öppnandet). Succén var omedelbar, över en halv miljon besökare första halvåret. Den runda byggnaden, själva signaturen för Ikea, ritades av Claes Knutsson, med tydlig inspiration från Guggenheimmuseet i New York.

Och nu när Ikea ska bygga nytt på platsen är det oklart vad som händer med den runda byggnaden. Den är inte som många tror K-märkt men har enligt Stockholms länsmuseum ”högt kulturhistoriskt värde”.

ikeadn00008Annonsen gällande själva invigningen publicerades i Dagens Nyheter och är hämtad ur tidningens webarkiv. Om ni klickar på den kan ni hjälpligt läsa vad där står. Till exempel om restaurangen Gästabudet där det bland annat serveras gammaldags småländsk mat som kan sköljas ner med en flaska vin! Skärholmens tunnelbana (eller centrum för den delen) fanns ju inte ännu så de allmänna kommunikationerna gick över Fruängen. En buss avgick dessutom från Zinkensdamm. Övriga bilder visar exteriör och interiör från varuhuset. Fotograf okänd.

Ikeas etablering i Huddinge är ju en del i den infekterade markaffär som under några år rådde mellan Huddinge och Stockholm. Per Wirtén har i sin utmärkta bok Där jag kommer från (Bonniers 2010) berört denna och så sent som i mars i år hade Mitt i Huddinge en artikel i ämnet som finns på tidningens hemsida.

m�belvaruhuset ikea vid kungens kurva �r invigningsklart.


TV-veckan 1954

radio1Satt ni möjligen bänkade framför Kalle Anka och Karl Bertil Jonsson på julafton? Inte det? I dessa tider när TV-apparaten inte längre är den lägereld kring vilken vi samlas, ung som gammal och tittandet i realtid alltmer minskar, kan det vara på sin plats att påminna om hur det en gång var och att man i Stuvsta Centrum kunde se TV redan 1954, två år innan den officiella starten.

Hur kommer nu sig detta? Jo, 17-25 maj 1954 sändes Sandrews TV-vecka och det kan sägas vara starten för televisionen i Sverige. TV-veckan var ett försök till kommersiell television årtionden innan den svenska publiken fick se kommersiell TV igen. TV-veckan sammanföll med de politiska diskussioner som fördes om framtiden för mediet och som så småningom ledde fram till beslutet i riksdagen i maj 1956 om att införa det nya mediet i Radiotjänst. Beslutet resulterade i en kanal som sände några timmar om dagen vilket gav den en unik position som bärare av gemensamma erfarenheter.

Stuvsta RadioDiskussionen som fördes var att filmbolagen var de som hade erfarenhet av produktion av rörliga bilder, något som radion inte hade. Men filmbranschen, och framförallt biografägarna, var måttligt intresserade av television.

Utifrån pressuppmärksamhet och tittarantal var TV-veckan en stor framgång även om den inte övertygade riksdagen. Vad som gjorde veckan till en stor händelse var spridningen av TV-apparater på offentliga platser: i skyltfönster hos radiohandlarna, varuhus, restauranger och biograffoajeer. Totalt gav polisen 72 tillstånd för publika visningar och antalet TV-apparater utspridda på dessa platser uppgick till drygt tusen. Åtminstone en av dessa syns på klippet ur Vårdkasen, nr 6 1954, högst upp på sidan. Ur samma tidning har vi också hämtat annonsen från Stuvsta Radio som enligt egen uppgift var Huddinges enda specialaffär för radio och television (klicka på bilden för att göra den större).

 


Kiosken i våra hjärtan

kiosk1I veckans nummer av Mitt i Huddinge kan vi läsa om Elof ”Loffe” Bråtfors korvkiosk på Stuvsta Torg som i dagarna fyller 50 år. Många har speciella minnen kring Loffes och för den delen andra kiosker som funnits eller finns runtom i Huddinge. Så idag kör vi lite kiosknostalgi!

Från webbsidan Handelns historia hämtar vi följande (lätt redigerade) text om kioskens historia:
Ordet kiosk hämtades från turkiskan på 1700-talet, där det betecknade ett litet lusthus. Först följande sekel fick det dagens betydelse. Under det sena 1800-talet spred sig kioskerna runt om i Sverige. Vanligast var vattenkiosker som sålde mineralvatten (och senare läsk), men även cigarrkiosker, biljettkiosker, tidningskiosker, och allmänna kiosker, som saluförde lite av varje, förekom. De uppfördes vanligtvis på kommunal mark, för vilket arrende betalades. Små handelsrörelser av denna typ förestods ofta av kvinnor, som annars sällan drev affärsrörelse. En bit in på 1900-talet flyttade även glass- och korvförsäljning in i kioskbyggnader. Kioskernas främsta konkurrensmedel var öppettiderna. Vanliga butikers öppethållande var strängt reglerat, men kiosker fick i princip ha öppet när de ville. I gengäld fick de endast föra ett begränsat sortiment. De kom att få stor betydelse som försäljningskanal för press, drycker och konfektyr. Pressbyrån, med tidningarna som ägare, ägde de flesta, men även bryggerierna och godistillverkarna engagerade sig i kiosker.
Kioskens guldålder inföll under 1950-talet. Ändrade öppettidslagar och skärpta krav på arbetsmiljön fick dem sedan att minska i antal. På 1980-talet insåg man att självbetjäning lönade sig även i detta fall, varför de började göras om till små butiker. Idag lever rätt många glass- och korvkiosker vidare och nya kaffekiosker slår upp sina luckor, men som kanal för varuförsäljning tycks kiosken vara hopplöst död.

kiosk3

Bilderna visar uppifrån och ner Ida Larsson som förestod kiosken på Stuvsta Torg (okänd fotograf, troligen 1940-tal) och två vykort på Kafé Ärlan som var både kiosk och café och låg på Huddingevägen inte långt från Stockholmsgränsen. Bilderna är tagna av Holger Ståårns, gissningsvis i början av femtiotalet. I anslutning till fotografierna finns en liten berättelse signerad innehavaren Kerstin Svensson: Som kiosktant kom jag till Stuvsta 1947. På den tiden var det en glädje att vara i allmänhetens tjänst. Att dagligen få träffa trevliga människor och att ha en uppgift att fylla. Men medaljen har ju alltid en baksida, vägen var för smal och måste breddas, vår tomt måste ge det som fattades. År 1964 efter 17 år var det bara att konstatera att det var bäst att ge upp och Ärlans saga var all.

kiosk2


Stormarknader i kooperativ regi

Idag ser vi måhända med längtan tillbaka på den gamla lanthandeln, där man beställde varorna av handlaren över disk. Men för 60 år sedan önskade kunderna något annat, något nytt. I dagens inlägg på Huddinge 150 beskriver vi en trestegsraket mot för alltid förändrade inköpsvanor!

pressklipp19551952 öppnade Konsum sitt första ”varuhus” i Huddinge. Affären vid Fullersta torg motsvarar kanske inte vår bild av ett varuhus men faktum är att det på sin tid var något av ett genombrott och att affären med sitt centrala läge förväntades bli ”de södra förorternas speciella varuhus”. Ni kan läsa mer om detta i pressklippet från tidningen Vi här intill.

interiörKvickly3

1960 öppnade sedan Kvickly (sedemera Domus) i nya Huddinge Centrum som ju kom att stå som en av symbolerna för det moderna Huddinge. Många huddingebor har minnen förknippade med skivbaren eller cafeterian här. Kvickly var ett typiskt varuhus, ett sådant som snart fanns i varje större ort landet runt. Inte så mycket att yvas över kanske, men inredningsbilder från 1960 vittnar ändå om ett slags exklusivitet som med tiden bleknade bort. På bilden ovan syns disponent Bernhard Eriksson drilla personalen på husgerådsavdelningen (fotograf okänd).

vårdobsNär sedan Obs i Vårby invigdes i slutet av 1963 var det kooperationens första riktiga stormarknad i Sverige. Konceptet hade noggrant studerats i USA, där kallades det one stop shopping som försvenskat blev ”allt under ett tak”. Prisnivån på livsmedel uppgavs vara upp till 15% lägre än i vanliga butiker. Ytan var 15 000 kvm och utanför fanns 900 parkeringsplatser. Att man verkligen kunde köpa allt här kan vi läsa i en artikel skriven av KF:s bibliotekarie Michael Hagström. Förutom livsmedel, kläder och andra daglig- och kapitalvaror kunde man rentav inhandla båtar och till och flygplan här. En Piper Cherokee i standardutförande kostade endast 79 600 kr! Vill ni läsa en annan samtida artikel kan ni förstora klippet från Vårdkasen nr 12 1963 härintill.

interiörobsreseeffekter

Vid starten tvivlade många på konceptets framgång. Skulle verkligen kunderna åka så långt utanför staden bara för att handla? Men resultatet blev över förväntan och det första året (1964) uppgick omsättningen till 36 miljoner kronor, vilket var betydligt över budgeten.

Själva byggnaden är också anmärkningsvärd. Arkitekt var Niels Lund-Hansen vid KF:s eget arkitektkontor KFAI. Byggnaden är formad som en triangel med 63 takpyramider som bildar ett intrikat mönster. Invändigt var två våningar förbundna med rullband så man lätt skulle kunna medföra sin shoppingvagn runtom i affären. Samtliga fotografier är hämtade ut KF:s arkiv.

obsparkering2