Reaktortransport till Ågesta 1961

Jvm.KBDB12393 06I dagarna är det jämnt 55 år sedan en mycket uppmärksammad transport gick genom Huddinge. Reaktordelarna anlände till Huddinge station per tåg från Degerfors natten till onsdagen den 8 november. Under onsdagen skedde omlastning från tågvagnar till landsvägsboggi. Omlastningen var mycket komplicerad – bara reaktorblocket vägde 75 ton – och beräknades ta 12 timmar i anspråk. Vägtransporten till Ågesta skedde sedan natten till torsdagen i mycket låg fart, 5 km i timmen enligt pressklippet ur Dagens Nyheter nedan. Färden gick från Kommunalvägen – Björkängsvägen – Västergårdsvägen – Sofiebergsvägen – Ågestavägen – Peder Smeds väg fram till slutdestinationen. Är det någon som var vaken och minns denna häpnadsväckande kolonn?

ågesta2Ågestareaktorn var det första kärnkraftverket i Sverige (om man inte räknar en försöksreaktor på KTH). Tanken var  att förse stadsdelen Farsta med el och fjärrvärme. Verket laddades 1961 och inledde sin verksamhet 1963. År 1974 lade man ned verksamheten sedan el- och fjärrvärmeproduktionen blivit olönsam. Många förknippar kärnkraftsmotståndet med 1970-talet och folkomröstningen, men faktum är att det redan 1959 bildats en motståndsorganisation lokalt i form av Intresseföreningen Magelungen. Syftet var att föra en process gentemot Aktiebolaget Atomenergi och hävda att sjön Magelungen var olämplig som plats för ett atomkraftverk. En publicitetskampanj fördes under flera år: insändare skrevs, smärre artiklar publicerades och åtminstone en större artikel med rubriken ”Blir jag atomförgiftad” publicerades i Folket i Bild  1959. Ni kan läsa den längre ner på sidan. I kvällstidningarna var tonläget uppskruvat, Aftonbladet talade om en ”pyrande atombomb” och i Expressen kallades reaktorn för ”Ågestamonstret”.

Alla bilder och pressklipp går att förstora med ett klick. Uppifrån och ner: Bild från omlastningen vid Huddinge station, lånad från Sveriges Järnvägsmuseum; artikel ur Dagens Nyheter 9 nov 1961; artikel i Folket i Bild 1959 i fem delar.

fib1 fib2 fib3

 

 

fib4 fib5


Huddingeprofiler: Konditor Frans Oscar Isaacsson

bap2Frågan om ett nytt kommunhus har som ni säkert sett engagerat kommuninnevånarna och många ifrågasätter lämpligheten att placera huset i anslutning till Sjödalsparken. Att nagga parken i kanten är det som upprör mest. Inte minst att den gröna lilla kullen försvinner, känd bland Huddingeborna som ”Isakssons kulle”.

Men vem var egentligen denne Isaacsson (korrekt stavning) och hur såg han egentligen ut?

Frans Oscar Isaacsson föddes 1861 i Närke och sökte sig till Stockholm som 19-åring. Efter några år med diverse jobb slog han sig på bagaryrket och öppnade snart egen kaférörelse. Tillsammans med systern Klara innehade han bageri med servering och även övernattningsmöjligheter vid såväl Döbelsgatan som Hornstull. 1912 flyttade man till Huddinge, byggde hus vid – rätt gissat – Isaacssons kulle, med bageri i bottenvåningen och servering mer strategiskt nere vid Kommunalvägen (eller Huddingevägen som det var då).

isak1Vid sidan av sitt yrkesliv var Isaacsson även aktivt troende. Redan i ungdomen hade han dragits till frikyrkorörelsen och var medlem i huvudstadens första baptistförsamling Betel. Väl i Huddinge var han med att starta föreningen Sällskapet Rätt och Sanning med syfte att skapa förutsättningar för en egen predikolokal. 1929 nådde man målet då den nya Baptistkyrkan kunde invigas vid Paradisbacken. Isaacsson hade nog helst sett att denna placerades på kullen vi nuvarande Sjödalsparken men kyrkan blev ju fin och den står där än idag. Vill man läsa mer om Isaacsson rekommenderas de ”memoarer” som finns bevarade i Baptistförsamlingens arkiv i kommunarkivet. Dessa är snarare glimtar och hågkomster av religiös karaktär än en regelrätt levnadsbeskrivning men är ändå en fascinerande inblick i huddingeprofilens liv. Frans Oscar Isaacsson dog 1936.

isak2

Så gäller det då den enda kända bilden av Isaacsson (höst upp). Föreställer den Frans Oscar eller inte? Fotografen Ragnar Larsson, som kände Isaacsson väl, verkar tveka om identifieringen. Är det möjligen sotarmästare Pettersson istället? Bilden är hämtad ur baptistförsamlingens arkiv, och de verkar ju säkra på sin sak. Ni kan läsa mer om detta i Olle Magnussons bok om Larssons Huddinge. I övrigt har jag hämtat uppgifter ur Alf Nordströms Huddingeprofiler och ur baptistförsamlingens arkiv.

bap1

Bilderna uppifrån och ner: porträttbild av (förmodligen) Isaacsson, år och fotograf okänd; Isaacssons bageri, ungefär mellan kullen och Kommunalvägen i höjd med Grillpalatset, foto Ragnar Larsson 1927; Huddinge poliskår har kafferast på Isaacsson konditori, foto Larsson 1930 samt taklagsfest för baptistkyrkan, nuvarande Paradisbacken, fotograf okänd 1929.


Behövs en krog i Huddinge?

krog100042Med anledning av att kommunen bildat ett kafé- och restaurangbolag och planerade för en restaurang med fullständiga rättigheter inbjöd nykterhetsorganisationerna i Huddinge den 18 april 1951 till diskussionsmöte under den något tendensiösa rubriken ”Behövs en krog i Huddinge?” Frågan var het och kontroversiell och lockade en rekordpublik till församlingshemmet, ”där slaget stod” och man ”praktiskt taget satt på varandras axlar”, för att citera Stockholms-Tidningen.

Kommunen hade bildat bolaget 1950 i syfte att tillgodose allmänhetens intresse i fråga om prisbillig matservering av god standard. För att nå lönsamhet i verksamheten tänkte man sig också att utskänkning av rusdrycker skulle erbjudas. 1951 hölls konstituerande stämma och i april 1952 öppnades restaurang Udden. Frågan om utskänkningstillstånd var uppe i fullmäktige vid två tillfällen 1951-52. Att saken var infekterad framgår av att bägge besluten gick till votering där förespråkarna för att kommunen skulle söka ett mer permanent utskänkningstillstånd på årsbasis, enligt samma princip som i Stockholm, vann som man säger ”klart men knappt”. Om restaurang Udden har vi skrivit tidigare (22 januari 2013). Dess ”kommunala” historia blev kort, redan 1957 försattes bolaget i konkurs, men verksamheten drevs som bekant vidare i privat regi.

krog100043Men nu åter till debatten i församlingshemmet. Till mötet hade inbjudits representanter från kommunalfullmäktige, kommunalnämnd, nykterhetsnämnd samt styrelsen för kafé- och restaurangbolaget, som skulle ges tillfälle att försvara sin ståndpunkt och redogöra för de framtida planerna. Just den ton av räfst- och rättarting som genomsyrat själva inbjudan var något kommunalnämndens Nils Eliasson vände sig mot. – Självklart b e h ö v s inte en krog i Huddinge, menade han, men tyckte samtidigt att frågeställningen var onödig. Han kunde inte förstå att en krog i Huddinge så allvarligt skulle äventyra nykterheten när det redan fanns 102 i Stockholm och tågen gick tätt. Arne Svensson som talade för nykterhetsfolket kunde å sin sida inte förstå att de annars så debattglada kommunalmännen plötsligt var så ömhudade. Särskilt vände han sig mot nykterhetsnämndens tillstyrkande till förslaget om utskänkningen. Kvällens varmaste applåder tillföll dock en man av folket, timmermannen Nils Karlsson, som förordade en folkrestaurang framför en representations- eller guldkrog, där han utan åthävor kunde inta sina 8 cl ”te maten”! Ni kan se Karlsson på bilden i pressklippet från Stockholms-Tidningen här intill. Där kan ni också läsa ett fylligt referat av kvällen. Än mer noggrant finns debatten redovisad i socialdemokraternas lokaltidning Vårdkasen 5/5 1951. Bilderna i övrigt visar affischen för evenemanget hämtad ur IOGT Huddinges arkiv samt annonsmaterial för Udden ur Vårdkasen 1957-58, när verksamheten övergått i privat regi.

krog200044


Wårbydrycker

sinalco_headerIdag tänkte vi göra ohämmad reklam för nedlagda Wårbybryggerier och i synnerhet för citrusläsken Sinalco. Är det någon som minns den?

sinalco 100013Sinalco är en läskedryck som lanserades redan 1905 i Duisburg, Tyskland och är därmed en av de allra äldsta läskedyckerna i Europa. Redan på 1930-talet såldes drycken på licens i Sverige och i början av 60-talet var det som synes Wårbybryggeriernas tur att ta över lanseringen. Pressklippet där drycken förtärs av såväl landshövding som högvakten är hämtat ur Kooperativa förbundets tidning Storstaden 1961. Klicka på artikeln för att göra den läsbar.

På bilden nedanför syns Wårbyprodukter i ett av Kvicklys skyltfönster i Huddinge Centrum. Den skarpögde kan se ett antal Sinalcoflaskor ungefär i mitten av bilden till salu från 52 öre flaskan. Bilden är ur KF:s arkiv, fotograf okänd, tidigt 60-tal.

kvicklyskyltning2

Sinalco var som ni ser en licensprodukt, men det var inte ovanligt att bryggerierna försökte lansera egna varianter av världsprodukter som t.ex Coca-Cola. Apotekarnes hade sin Cuba Cola och Wårby Mexi Cola. Vi avslutar med lite reklam för den senare.

Mexicola


”Oljefabriken” strax innan rivningen

oljefabrik 5Fabriksområdet i Fullersta ofta kallat Oljefabriken hade sitt namn efter Christiernssons oljefabrik som huserade i lokalerna från ca 1917 fram till 1939. Fabriksområdet låg ungefär mellan Huddinge station och tingshuset. Centralt värre med andra ord. Före Christiernssons var här en maskinreparationsverkstad och efter 1939 en strumpfabrik (som vi skrivit om tidigare på Backspegeln). Sista större hyresgästerna var L M Ericsson som bedrev tillverkning av transmissionsutrustning i lokalerna mellan åren 1954 och 1966. Efter det förföll området och revs slutligen 1974.

oljefabrik 1

Backspegeln publicerar idag några mycket sällan sedda bilder från området strax före rivningen. Sannolikt tagna efter 1973 eftersom bilarna på en av bilderna har registreringsskyltar utan länsbokstav. Interiörbilden med takfönstren kan jämföras med den vi publicerade från strumpfabriken (7 juni 2013).  Bilderna är hämtade ur kulturnämndens arkiv men den ursprungliga källan är sannolikt en annan. Fotograf okänd. Bilden högst upp är hämtad från ett annat sammanhang. Här syns fabriken nere till höger i sin omgivning. Bilden (som är något beskuren) är tagen i mitten av 50-talet från brandstationens slangtorkartorn.

oljefabrik 700012

Har ni minnen från fabriksområdet får ni gärna bidra med en kommentar.

oljefabrik 4


Storängens industriområde

industri2000022009 togs en fördjupad översiktsplan fram för Storängen. Huvudinriktningen i planen är att omvandla området till en så kallad blandstad, där bostäder utgör huvuddelen men där verksamheter som är förenliga med bostäder får finnas kvar i området. Markägoförhållandena i Storängen är mycket varierande varför omvandlingen kommer att ske långsiktigt på fastighetsägarnas eget initiativ. En förutsättning för att omvandlingen ska kunna realiseras fullt ut är sålunda att verksamhet som är oförenlig med blandstaden flyttas. Då måste dessa företag erbjudas annan lokalisering, helst inom kommunen. Ni kan läsa mer om detta på kommunens hemsida. Den som går längs Sjödalsvägen kan dock se att förändringen påbörjats.

Storängen fick sin första stadsplan 1951. I den ingick inte bara planer för hyreshus vid Edsvägen och Ängsnäsvägen utan också industribebyggelse på den sanka delen av området. Industrier skulle lockas hit och ge huddingeborna fler arbetstillfällen. Först bebyggdes kvarteren runt Dalhemsvägen och Centralvägen – kvarteren Fabriken, Verkstaden, Hantverket, Förrådet samt Brandstegen. Marken som idag utgör Storängen bestod tidigare av jordbruksmark på gammal sjöbotten tillhörande Fullersta Gård.

Storängen 4Storängen 2

Bilderna uppifrån och ner: Åsbrinks fabrik i hörnet Sjödalsvägen/Förrådsvägen, ur Vårdkasen nr 4 1957; företagare i industriområdet, foto Göran Johansson 2009 samt översiktsbild med Dalhemsvägen och Storängsvallen högst upp, foto Boo Jonsson 1975.

industri00001


Centrum med sjönära läge

sjöförslag 3Träsk blir city i Huddinge – så stod att läsa i lokaltidningen Söderort redan 1955 inför planerna på ett nytt centrum i Sjödalen. Med åren kom centrum sedan att beskrivas som en koloss på lerfötter, (se Håkan Ljungs teckning från DN 1982 härintill). Den gamla leriga sjöbottnen rörde sig, den inte bara sjönk utan försköts i sidled också. Efter flera år av räddningsaktioner enligt lappa-och-laga systematik beslutade kommunen i slutet av 1970-talet att på allvar ta tag i frågan om centrumförnyelsen. Tidigare tankar på att avyttra delar av anläggningarna lades åt sidan. Först byggdes en vård- och servicecentral vid Paradistorget, varefter planerna för de kommersiella delarna av området påbörjades. Den ursprungliga intentionen var att i tidens anda bygga ett inomhuscentrum. Dessa planer mötte stort ogillande hos allmänheten och förkastades snart på grund av markförhållandena. I stället förordades nu ett öppet centrum med stadskaraktär i form av gågator och torg, där kommersiella centrumfunktioner integrerades med bostäder. Omdaningen påbörjades 1984 och blev färdig i flera etapper med start 1985. Hur det blev kan ni lätt kolla genom att promenera genom dagens centrum.

sjöförslag 7Backspegeln väljer emellertid att presentera ett av de förslag som förkastades av en ganska enig politisk majoritet men som vann stort gillande hos andra – Erik Lindholms sjöförslag. Många menade att förslaget behandlades styvmoderligt och närmast raljant av de styrande inom bägge blocken. Men kanske är det så att Lindholms förslag med dess betoning på småskalighet, miljöhänsyn och kulturverksamhet i själva verket var det mest framåtsyftande? Det menade i alla fall en rad kulturarbetare, verksamma i kommunen, som skrev ett upprop för att förslaget skulle tas på allvar – också i kommunalhuset.

sjöförslag 4Centralt i Lindholms idéförslag är alltså anläggandet av en sjö mellan dåvarande Domus- och Tempovaruhusen. ”– Jag vill återge vattnet dess betydelse i området och skapa ett miljömässigt och tekniskt bra centrum. Helt enkelt anlägga en sjö med fiskar och växter. Där man kan bada på somrarna och åka skridskor på vintrarna” , säger han i en intervju i DN 1981.

Vattnet skulle hämtas från den kulvert som finns placerad i anslutning till centrum, som leder överskottsvatten från Gömmaren till Trehörningen. I och med anläggandet av en sjö skulle dessutom trycket på lermassorna minska.

sjöförslag 5

 

Erik Lindholm är som arkitekt här i Huddinge mest känd för bostadsområdet Milsten och ABF:s studiehem vid Kommunalvägen 26. Han flyttade till kommunen på själva fredsdagen 1945 och var länge verksam sjöförslag 6som ordförande i ABF Huddinge. Han var socialdemokrat och som sådan kulturnämndens förste ordförande 1967. Han var också en av initiativtagarna till Karin Boye-sällskapet. Illustrationerna i detta inlägg är, undantaget fotot från gamla centrum, hämtade ur Erik Lindholms personarkiv som finns förvarat i kommunarkivet.

Bilderna uppifrån och ner (klicka för förstoring): Teckning av Håkan Ljung ur Dagens Nyheter 16/9 1982; platsen där sjön skulle anläggas, bild sent 70-tal, fotograf okänd; Bravo Erik!, teckning av Oskar Karlsson 1981, en av kulturarbetarna bakom uppropet; ritning på Lindholms idéförslag; Erik Lindholm i arbete med modell av tidigare centrumförslag, fotograf okänd 1950-tal och härunder en enkät ur Huddinge Extrablad 1983 där det sedan genomförda förslaget ”C16” ställs mot Lindholms förslag i en läsartävling. Domen från läsarna blev sedan tydlig: 97,4% av de 528 inkomna svaren lade sin röst på Sjöförslaget. Hur skulle du ha röstat idag? Lägg din röst i kommentarsfältet!

sjöförslag 1

 


Liggande skyskrapan

sky 400012Affärshuset som förr låg ungefär vid ena hörnet  av nuvarande Huddinge centrum har med åren fått en nästan mytiskt klang. Många känner till smeknamnet ”Den liggande skyskrapan” – många fler än de som hann se huset innan det försvann.

sky 200010Huset, som kan sägas vara Huddinge första egentliga centrumbildning, började sin bana som en liten kiosk med servering, vilken uppfördes av affärsmannen Oscar Andér i mitten av 1920-talet. Kiosken kompletterades snart med en bensinstation och så småningom med två separata förlängningar. Om Andér som var såväl missionär, politiker som entreprenör i oljebranschen, har sonsonen Bo Andér skrivit boken Farfar steg alltid upp klockan fyra (www.bod.se, 2012). Väl värd att läsa för den med intresse för Huddinges historia.

Affärshuset kom med tiden att innehålla häpnadsväckande många olika verksamheter: möbelaffär, syateljé, skoaffär, bosättningsaffär, färghandel, m.m. Tror ni mig inte kan ni studera annonsen från Vårdkasen härintill. Dessutom fanns där ett postkontor och rentav en kindergarten som drevs i Röda Korsets regi.

sky 300011Just färgaffären var upphovet till den brand som förstörde delar av byggnaden den 27 december 1955.  Elden förmodades ha uppkommit i husets pannrum, skadorna blev omfattande och i branden omkom en man som befann sig i tunneln under järnvägen. Ni kan läsa mer i pressklippet från Aftontidningen. Klicka på bilden för att bättre kunna se texten. Några större tankar på renovering och upprustning tycks därefter inte ha förekommit. En ny tid med nya krav och ett nytt centrum var i antågande. 2-3 september 1961 invigdes det nya centrumet och redan i början av oktober revs ”Den liggande skyskrapan” slutgiltigt. På dess plats uppfördes så småningom bland annat ett EPA-varuhus. I pressklippet från Vårdkasen längst ner (nr 10 1961) ser vi hur rivningen påbörjats.

Fotografierna är tagna av Ragnar Larsson och visar dels skyskrapan i vinterskrud (oklart vilket år) samt spontanbad utanför Centralcafeet till följd av översvämning 1930.

sky 500013

sky 100009


Ikea Kungens kurva 50 år

ikea interiörNu i sommar, mitt i semesterstiltjen, passade Ikea Kungens Kurva på att fylla 50 år. Den 18 juni 1965 slogs portarna upp till vad som skulle bli företagets största varuhus (31 000 kvadratmeter vid öppnandet). Succén var omedelbar, över en halv miljon besökare första halvåret. Den runda byggnaden, själva signaturen för Ikea, ritades av Claes Knutsson, med tydlig inspiration från Guggenheimmuseet i New York.

Och nu när Ikea ska bygga nytt på platsen är det oklart vad som händer med den runda byggnaden. Den är inte som många tror K-märkt men har enligt Stockholms länsmuseum ”högt kulturhistoriskt värde”.

ikeadn00008Annonsen gällande själva invigningen publicerades i Dagens Nyheter och är hämtad ur tidningens webarkiv. Om ni klickar på den kan ni hjälpligt läsa vad där står. Till exempel om restaurangen Gästabudet där det bland annat serveras gammaldags småländsk mat som kan sköljas ner med en flaska vin! Skärholmens tunnelbana (eller centrum för den delen) fanns ju inte ännu så de allmänna kommunikationerna gick över Fruängen. En buss avgick dessutom från Zinkensdamm. Övriga bilder visar exteriör och interiör från varuhuset. Fotograf okänd.

Ikeas etablering i Huddinge är ju en del i den infekterade markaffär som under några år rådde mellan Huddinge och Stockholm. Per Wirtén har i sin utmärkta bok Där jag kommer från (Bonniers 2010) berört denna och så sent som i mars i år hade Mitt i Huddinge en artikel i ämnet som finns på tidningens hemsida.

m�belvaruhuset ikea vid kungens kurva �r invigningsklart.


TV-veckan 1954

radio1Satt ni möjligen bänkade framför Kalle Anka och Karl Bertil Jonsson på julafton? Inte det? I dessa tider när TV-apparaten inte längre är den lägereld kring vilken vi samlas, ung som gammal och tittandet i realtid alltmer minskar, kan det vara på sin plats att påminna om hur det en gång var och att man i Stuvsta Centrum kunde se TV redan 1954, två år innan den officiella starten.

Hur kommer nu sig detta? Jo, 17-25 maj 1954 sändes Sandrews TV-vecka och det kan sägas vara starten för televisionen i Sverige. TV-veckan var ett försök till kommersiell television årtionden innan den svenska publiken fick se kommersiell TV igen. TV-veckan sammanföll med de politiska diskussioner som fördes om framtiden för mediet och som så småningom ledde fram till beslutet i riksdagen i maj 1956 om att införa det nya mediet i Radiotjänst. Beslutet resulterade i en kanal som sände några timmar om dagen vilket gav den en unik position som bärare av gemensamma erfarenheter.

Stuvsta RadioDiskussionen som fördes var att filmbolagen var de som hade erfarenhet av produktion av rörliga bilder, något som radion inte hade. Men filmbranschen, och framförallt biografägarna, var måttligt intresserade av television.

Utifrån pressuppmärksamhet och tittarantal var TV-veckan en stor framgång även om den inte övertygade riksdagen. Vad som gjorde veckan till en stor händelse var spridningen av TV-apparater på offentliga platser: i skyltfönster hos radiohandlarna, varuhus, restauranger och biograffoajeer. Totalt gav polisen 72 tillstånd för publika visningar och antalet TV-apparater utspridda på dessa platser uppgick till drygt tusen. Åtminstone en av dessa syns på klippet ur Vårdkasen, nr 6 1954, högst upp på sidan. Ur samma tidning har vi också hämtat annonsen från Stuvsta Radio som enligt egen uppgift var Huddinges enda specialaffär för radio och television (klicka på bilden för att göra den större).