Stadighs och andra livsmedelsbutiker

Vi skrev ju i vårt förra inlägg (om Reynols Livs) att uppgifterna om gamla lanthandlare och livsmedelsbutiker ofta är knapphändig. Ett undantag kan var Stadighs affär i Hörningsnäs. Detta tack vare en omfattande intervju som Gunnel Jacobsen och Bernt Mattson gjorde 1979 med Togo Stadigh (1904-1984), vars far öppnade Stadighs livs i närheten av Lännavägen ca 1908. Intervjun finns utskriven i kommunarkivet men har också i stora delar tryckts i Alf Nordströms bok om Huddingeprofiler, 1992.  Stadigh d ä hade en liten speceriaffär på Götgatan då han kontaktades av tomtförsäljare från Hörningsnäs. Mark införskaffades och hus byggdes under förespeglingen att hela området skulle exploateras. Det tog nu några år och kundunderlaget var inledningsvis knappt. Det löste man genom utkörningar med häst och vagn till kommunens mer avlägsna och lantliga delar. Ett slags ambulerande livsmedelsbutik helt enkelt. Med tiden växte Hörningsnäs till sig och lönsamheten gjorde det onödigt med den uppsökande verksamheten. Nu arbetade far, son och en springpojke i affären. Med tiden blev Stadighs en renodlad livsmedelsaffär men länge hade den lanthandelns typiska utbud av hästskor, träskor, kol och koks, takpapp, fotogen …

Stadighs Livs lades sedan ner i Hörningsnäs kring 1950 men Togo flyttade så småningom verksamheten till Rådsbacken i alldeles nybyggda lokaler, ordnade av ingen mindre än Nils Eliasson. Redan 1959 upphörde dock Togo med verksamheten helt och tog istället anställning i partihandeln i Slakthusområdet.

Om övriga butiker i denna kavalkad vet vi inte alls lika mycket. Här hoppas vi på hjälp med eventuella hågkomster och information från vår kvalificerade läsekrets. Hör av er – gärna i kommentarsfältet nedan – om ni vill bidra!

Bilderna visar uppifrån och ner: Stadigs Livsmedel, Hörningsnäs (1912); Backens Livs i Flemingsberg med Grindstugan t v (1947), blev redan 1950 Konsumbutik; Aronsson Livsmedel, Källbrinksvägen 13 (1950); Topasens livsmedel, 1941, oklart var denna låg; Flodströms livsmedelsbutik i  hörnet Stationsvägen/Stuvstavägen; 1937; Hellstens livsmedel, Stuvsta, 1951. Samtliga bilder ur Ragnar Larssons bildarkiv i kommunarkivet.

 


Reynols livs

Vi har ju tidigare uppmärksammat förändringarna i detaljhandeln med fokus på nya innovationer som snabbköp och stormarknader, men ganska okänsligt lämnat det som i och med förändringarna kom att försvinna – i detta fall de lokalt belägna lanthandlarna. Lanthandlarnas (eller de privatägda livsmedelsbutikernas) historia i kommunen är svår att följa. De har i allmänhet inte lämnat något material efter sig. Ibland kan de spåras bara genom en annons i någon tidning, ett sparat kvitto eller kanske ett fotografi. Men att det funnits många butiker i kommunen utanför stora centra eller kedjor som Coop eller Ica är alldeles klart. Hans Björkman har i en sammanställning han gjort hittat inte mindre än 13 privata livsmedelshandlare i enbart Stuvsta under 1940/50-tal.

Denna gång ska vi ägna oss år Reynols Livs och om ett par veckor återkommer vi med en kavalkad av bilder på andra livsmedelsbutiker från förr. Vi kan ju inte ensidigt gynna Reynols!

I pressklippet härintill, om Reynols livs, (ur DN/Storstockholm, 14 augusti 1968), får vi ta del av varma hågkomster men också prövningarna i en förändrad omvärld. Enligt föreståndaren Tyra Reynols har dock stormarna ridits ut, kunderna har med tiden återvänt från snabbköpsbutikerna. Kundkretsen är trogen.

Det hindrar inte att Reynols livs tog ner skylten 1971, delvis på grund av ett inbrott. Inledningsvis säger Tyra att man skulle kunna skriva en hel roman med roliga minnen från Holmgård. Någon roman blev det nu inte, men väl en småskrift utgiven av Huddinge hembygdsförening 2004, författad av Tyras dotter Jill Reynols-Carlsson. Reynols livs låg i hörnet Holmgårdsbacken/Holmgårdsvägen. På en promenad i området nyligen kunde konstateras att byggnaden nu är riven. Men det var nog inte så länge sedan – se bilden från Eniros karta längst ner. Det är väl det man kallar vackert förfall. Är det någon som vet när byggnaden försvann?

Bilderna uppifrån och ner: pressklipp ur DN 1968; annons ur tidningen Vårdkasen 1950, bild på Reynols hämtad från internet, fotograf och årtal okänt samt bild från Eniro. Bilderna går att förstora genom att trycka på dem.


Skogås Centrum – nu 51 år!

Backspegeln låg ju som bekant nere under fjolåret. Det förde dessvärre med sig att vi inte uppmärksammade Skogås Centrums 50-årsdag. Det beklagar vi naturligtvis. Men vad jag förstår firades jubileet grundligt utan vår medverkan! Hursomhelst, vi tar skadan igen och uppmärksammar nu denna 51-åring!

Om inte annat så för att publicera några sällan sedda bilder och pressklipp från tilldragelsen. Invigningen skedde den 14 september 1968. Vid tillfället invigdes också Skogåshallen officiellt och en rundtur bland de nybyggda bostadskvarteren företogs, vilket ni kan se nedan.

Vem som tagit bilderna vet vi dessvärre inte men sannolikt någon från kommunen. Pressklippet är hämtat ur DN Syd, onsdagen efter invigningen.


Vic-Jos

När Huddingegymnasiet skulle byggas i skarven mellan 1960-70-tal krävdes ganska omfattande insatser i form av expropriation av fastigheter. Området skulle ju omfatta inte bara själva gymnasiet, utan också simhall, förvaltningsbyggnad och en jättelik parkeringsplats. Själv var jag en liten parvel men kan ännu vagt minnas mystiskt övergivna trädgårdar med prunkande blomsterprakt och dignande fruktträd. Oerhört spännande och lite förbjudet!

I området låg förutom villor också några företag och föreningslokaler. Om ett av dessa ska det handla nu: Vic-Jos. Hur många huddingeungar har inte minnen av Vic-Jos och en slät bulle i samband med mellanmål i skolan eller utflykter med badbussarna?

Tanken var att även Vic-Jos fastighet skulle exproprieras men här valde man en annan väg. Ni kan läsa mer om detta i pressklippet här, klicka för att göra det större:

I korthet gick det ut på att kommunen köpte alla aktier i bolaget för en miljon. För köpesumman fick man marken och byggnaderna men inga inventarier. Tanken var ju inte att bedriva någon verksamhet. Inte heller namnet övertog man utan ändrade detta raskt till Vihem AB. Förutvarande Vic-Jos var därmed fria att bygga upp verksamheten på nytt med det gamla namnet på ett annat ställe. Hur det blev med den saken är jag osäker på – är det någon som vet? Jag vet att det sedan fanns en fabrik för juicetillverkning i Storängens industriområde – men var det Vic-Jos? Som sagt läs pressklippet för att få grepp på alla turerna!

Vic-Jos registrerades första gången hos Patent- och registreringsverket 1958 och hette först Victoria Juicefabrik AB. Styrelsen hade sitt säte i Djursholm.

Bilderna uppifrån och ner: typisk Vic-Jos tetra; bild på fabriken som låg på numera upphörda adressen Stjärnvägen 4-6 som låg ungefär där nuvarande gymnasieparkeringen ligger, fotograf okänd. Byggnaden huserade ursprungligen ett mejeri; pressklipp ur DN Sydväst 4 februari 1970 och karta (ca 1969-70) som visar hela området för gymnasietomten, stadsäga 5026 är Vic-Jos tomt (klicka för att förstora).

 

 


Huddinge centrum 1976

Historiebloggen Backspegeln är dessvärre vilande pga brist på tid. Det hindrar inte att vi idag gör ett undantag. Jag snubblade häromdagen över dessa fina, lätt blekta bilder i Huges äldre arkiv. Dessa vill jag inte undanhålla er. De är tagna hösten 1976 och ger en exposé över sedan länge nedlagda affärer i gamla Huddinge centrum och kring Fullersta torg. Vem av er minns Larsson Sport, Sko Bergs, Fruktcentralen, Bob Lund?


Vinter i Huddinge

Vi läser i tidningen denna morgon om den irländska vintersmockan och om ett Stockholm i snöchock. Hmm … frågan är om inte denna försmak av vintern är ett minne blott redan på torsdag. Vintern var överhuvudtaget bättre förr, inte sant? Som på bilderna nedan tagna av Ragnar Larsson i december 1949. Bilderna visar Huddinge station, Huddinge slakteri ”Slaktar Pelles” samt Gustavsons sybehör och herrekipering.



Vad hände med ”Daggkåpan”?

När Olle Magnusson för HUGE:s räkning sammanfattade den offentliga konstens historia i kommunen valde han att, lätt retoriskt, att kalla boken ”Är det någon som sett konsten?”. Den titeln kan ses som en alternativ rubrik till dagens inlägg. Vad hände egentligen med Arne Jones skulptur ”Daggkåpan”? När centrumet byggdes om på 1980-talet tycktes det inte finnas plats för Jones fontän. Eller försvann den ännu tidigare – det ryktades rentav att den stod och rostade i något av gatukontorets förråd. Är det någon som vet mer?

Arne Jones som var bördig från Borgsjö i Medelpad finns flitigt representerad på offentliga platser runtom i Sverige. När man skulle bygga nytt och modernt – som ju var fallet med nya Huddinge centrum – passade en abstrakt skapelse som ”Daggkåpan” in i konceptet. Namnet på skulpturen är inte Jones eget – det kom till genom en lokal tävling. Verket var utformat i hamrad koppar i tre plan som påminner om daggkåpeblad och från vart och rinner vatten i tunna strålar.

Bilderna uppifrån och ner: pressklipp ur Expressen 31 augusti 1961 (klicka ett par gånger för att förstora); Arne Jones, okänd fotograf, troligen 1950-tal samt ”Daggkåpan” vi invigningen men Kvickly i bakgrunden, ur KF:s bildarkiv.


Färg TV:n – årets julklapp 1970?

jul 1970Årets julklapp är ju som bekant VR-glasögon, åtminstone enligt Handelns Utredningsinstitut. Någon sådan utnämning fanns inte 1970 men om så hade varit fallet kunde det mycket väl ha varit färg-TV:n som blivit årets val.

Visserligen hade försök med färg tv-sändningar gjorts sedan i mitten av 1960-talet och en del apparater såldes sannolikt för dem ”i framkant”, men den officiella starten skedde så sent som den 1 april 1970 – då regeringen gav klartecken för sex färgtimmar i veckan, fördelat på de två tv-kanalerna, (TV 2 hade startat i december 1969).

jul 1970 3Dagens klipp är hämtade ur samma nummer av DN-Sydväst (11/12 1970) och om man bläddrar igenom tidningen förstår man att TV-apparater detta år var ”big business”. På var och varannan sida lockas med olika fabrikat från olika återförsäljare. Redan på framsidan berättas om att stressade föräldrar ”parkerat” barnen framför apparaterna på Obs, eftersom man inte hunnit hem till årets julkalender, med det i sammanhanget lämpliga namnet ”Regnbågslandet”. Vi publicerar också i objektivitetens namn en sammanställning över fabrikat från SIFU.

Huddinge 150Att en färg-TV var en stor investering som sved rejält i plånboken är lätt att fatta om man använder en historisk prisomräknare. Jag vet att det inte är alldeles lätt att göra sådana jämförelser över tid men det kan kanske ändå vara intressant, låt vara taget med en nypa salt. I annonsklippet härintill ser vi en TV av märket Monark (!) som erbjuds till priset 3 100 kr på Telektrola vid Stuvsta Torg. Detta motsvarar ungefär 25 000 kr i dagens penningvärde!

test

Fotografiet ovan är taget vid utgångskassorna vi Obs i Masmo, i mitten av 60-talet. Bilden är hämtad ut KF:s arkiv. Fotograf okänd.


Reaktortransport till Ågesta 1961

Jvm.KBDB12393 06I dagarna är det jämnt 55 år sedan en mycket uppmärksammad transport gick genom Huddinge. Reaktordelarna anlände till Huddinge station per tåg från Degerfors natten till onsdagen den 8 november. Under onsdagen skedde omlastning från tågvagnar till landsvägsboggi. Omlastningen var mycket komplicerad – bara reaktorblocket vägde 75 ton – och beräknades ta 12 timmar i anspråk. Vägtransporten till Ågesta skedde sedan natten till torsdagen i mycket låg fart, 5 km i timmen enligt pressklippet ur Dagens Nyheter nedan. Färden gick från Kommunalvägen – Björkängsvägen – Västergårdsvägen – Sofiebergsvägen – Ågestavägen – Peder Smeds väg fram till slutdestinationen. Är det någon som var vaken och minns denna häpnadsväckande kolonn?

ågesta2Ågestareaktorn var det första kärnkraftverket i Sverige (om man inte räknar en försöksreaktor på KTH). Tanken var  att förse stadsdelen Farsta med el och fjärrvärme. Verket laddades 1961 och inledde sin verksamhet 1963. År 1974 lade man ned verksamheten sedan el- och fjärrvärmeproduktionen blivit olönsam. Många förknippar kärnkraftsmotståndet med 1970-talet och folkomröstningen, men faktum är att det redan 1959 bildats en motståndsorganisation lokalt i form av Intresseföreningen Magelungen. Syftet var att föra en process gentemot Aktiebolaget Atomenergi och hävda att sjön Magelungen var olämplig som plats för ett atomkraftverk. En publicitetskampanj fördes under flera år: insändare skrevs, smärre artiklar publicerades och åtminstone en större artikel med rubriken ”Blir jag atomförgiftad” publicerades i Folket i Bild  1959. Ni kan läsa den längre ner på sidan. I kvällstidningarna var tonläget uppskruvat, Aftonbladet talade om en ”pyrande atombomb” och i Expressen kallades reaktorn för ”Ågestamonstret”.

Alla bilder och pressklipp går att förstora med ett klick. Uppifrån och ner: Bild från omlastningen vid Huddinge station, lånad från Sveriges Järnvägsmuseum; artikel ur Dagens Nyheter 9 nov 1961; artikel i Folket i Bild 1959 i fem delar.

fib1 fib2 fib3

 

 

fib4 fib5


Huddingeprofiler: Konditor Frans Oscar Isaacsson

bap2Frågan om ett nytt kommunhus har som ni säkert sett engagerat kommuninnevånarna och många ifrågasätter lämpligheten att placera huset i anslutning till Sjödalsparken. Att nagga parken i kanten är det som upprör mest. Inte minst att den gröna lilla kullen försvinner, känd bland Huddingeborna som ”Isakssons kulle”.

Men vem var egentligen denne Isaacsson (korrekt stavning) och hur såg han egentligen ut?

Frans Oscar Isaacsson föddes 1861 i Närke och sökte sig till Stockholm som 19-åring. Efter några år med diverse jobb slog han sig på bagaryrket och öppnade snart egen kaférörelse. Tillsammans med systern Klara innehade han bageri med servering och även övernattningsmöjligheter vid såväl Döbelsgatan som Hornstull. 1912 flyttade man till Huddinge, byggde hus vid – rätt gissat – Isaacssons kulle, med bageri i bottenvåningen och servering mer strategiskt nere vid Kommunalvägen (eller Huddingevägen som det var då).

isak1Vid sidan av sitt yrkesliv var Isaacsson även aktivt troende. Redan i ungdomen hade han dragits till frikyrkorörelsen och var medlem i huvudstadens första baptistförsamling Betel. Väl i Huddinge var han med att starta föreningen Sällskapet Rätt och Sanning med syfte att skapa förutsättningar för en egen predikolokal. 1929 nådde man målet då den nya Baptistkyrkan kunde invigas vid Paradisbacken. Isaacsson hade nog helst sett att denna placerades på kullen vi nuvarande Sjödalsparken men kyrkan blev ju fin och den står där än idag. Vill man läsa mer om Isaacsson rekommenderas de ”memoarer” som finns bevarade i Baptistförsamlingens arkiv i kommunarkivet. Dessa är snarare glimtar och hågkomster av religiös karaktär än en regelrätt levnadsbeskrivning men är ändå en fascinerande inblick i huddingeprofilens liv. Frans Oscar Isaacsson dog 1936.

isak2

Så gäller det då den enda kända bilden av Isaacsson (höst upp). Föreställer den Frans Oscar eller inte? Fotografen Ragnar Larsson, som kände Isaacsson väl, verkar tveka om identifieringen. Är det möjligen sotarmästare Pettersson istället? Bilden är hämtad ur baptistförsamlingens arkiv, och de verkar ju säkra på sin sak. Ni kan läsa mer om detta i Olle Magnussons bok om Larssons Huddinge. I övrigt har jag hämtat uppgifter ur Alf Nordströms Huddingeprofiler och ur baptistförsamlingens arkiv.

bap1

Bilderna uppifrån och ner: porträttbild av (förmodligen) Isaacsson, år och fotograf okänd; Isaacssons bageri, ungefär mellan kullen och Kommunalvägen i höjd med Grillpalatset, foto Ragnar Larsson 1927; Huddinge poliskår har kafferast på Isaacsson konditori, foto Larsson 1930 samt taklagsfest för baptistkyrkan, nuvarande Paradisbacken, fotograf okänd 1929.