Petad av ”petmojen”

KM+71165Dagens inlägg kan sägas beröra ett teknikskifte inom telefonin och konsekvenserna av detta. I och med införandet av telefoner med fingerskiva (eller petmoj) möjliggjordes automatiseringen av telefontrafiken. I detta fall var USA förgångare där de nya telefonerna började införas kring sekelskiftet 1900. I Sverige lär det ha dröjt ända till 1920-talet innan automatiseringen inleddes och ännu 1942 fanns de gamla växlarna kvar. Åtminstone i Huddinge – om man får tro bildtexten till fotografiet till här nedan.

tele1Bildtexten lyder: 1942 31 december. Den avgående telefonstationsföreståndaren i Huddinge Carl Andersson blev på nyårsafton tackad för sin mångåriga tjänst. Tacksamma abonnenter överlämnade en större penningsumma och blommor. Hr Andersson har innehaft tjänsten i nära 30 år. I och med petmojens intåg blev han entledigad från sin befattning.

tele2Frågan är dock om mannen på bilden verkligen är hr Andersson? På den stående bilden härintill, som uppenbarligen är tagen vid samma tillfälle omnämns det äldre paret som föreståndare herr o fru Engqvist. Mystiskt. Är det någon som vem som är vem? Jag lutar nog att Andersson inte finns med på bild.

Vilka de 7 telefonisterna är förblir obekant – om inte någon känner igen en gammal släkting på bilden? Längst ner ser ni en bild av paret Engqvists villa på Hjortvägen som också utgjorde telefonstationen. Bilderna är tagna av Ragnar Larsson.

Ivar Engqvist var också skomakare och om honom kan ni läsa i ett inlägg från 2 oktober. Om Stuvsta telefonistation står även att läsa i Hans Björkmans: Stuvsta väster om Huddingevägen och i Huddinge Hembygdsförenings årsskrift 2007-2008

tele3

 


TV-villan på Sjövägen

tv-villaMinns ni TV-villan på Sjövägen? Den auktionerades ut tillsammans med två likadana hus i Stäket och Lomma till förmån för CP-skadade i Lennart Hylands program Stora Famnen 1959. Cerebral pares är ett samlingsnamn för ett rörelsehinder som orsakats av skada i hjärnan.   Auktionerna fick enorm uppmärksamhet i pressen – ni kan se flera exempel här. Att gå på visning kostade 1 krona och Huddingeborna vallfärdade till korsningen Sjövägen/Prästvägen. Den 31 maj sändes så auktionen i TV. Huddingevillan hade värderats högst, till 70 000 kr men budgivningen stannade på nästan det dubbla, 137 000 kr. En ansenligt summa på den tiden.

Tvilla2

Villorna uppfördes i en rasande fart, på bara några dagar och det talades därför följdaktligen om fuskbygge. Hur det var med den saken är oklart och kan vara bara elakt förtal. Huddingevillan stod i alla kvar i många år, men revs så småningom på 1980-talet om jag inte minns fel.

Tvilla1

Är det någon av våra (något) äldre läsare som har minnen av auktion och visning får ni gärna bidra! Klippen (uppifrån och ner) är hämtade ur Vårdkasen, Stockholmstidningen och Expressen. Den suddiga bilden längst ner – där radhusen på Gräsvägen och Lövängsvägen syns i bakgrunden –  är ur Stockholmstidningen.

Tvilla3


Huddingeprofil: Stig Johannesson

stig2Stig Johannesson var Trångsundsbo med rötterna i Blekinge. Han flyttade till Trångsund 1961. I det civila arbetade han som hälsovårdskonsulent i Stockholm men på fritiden var han en amatörkonstnär som gärna använde Trångsundmiljöer i sina motiv. Efter pensioneringen var han av dem som engagerade sig Trångsundsprojektet som syftade till att uppmärksamma bygdens historia. I kommunarkivet finns en del material från detta projekt. Bland detta material finns en redogörelse där Stig berättar om den första tiden i Trångsund. Vi publicerar den lätt förkortad med några av Stig bilder som illustration. Färgbilden visar utsikten från Stigs sovrumsfönster. Bilden på Stig är hämtad från ett pressklipp ur Södernyheterna 1986.

En iskall vinterkväll åkte jag till Farsta. Varför? Jo, av outgrundliga skäl hade jag efter årsvis pendlande mellan min hemort och arbetsplats i Stockholm fått en lägenhet i Trångsund. Från Farsta till Trångsund var endast ett stenkast – sas det. Det var ett långt stenkast. Nåja, jag hittade dit. Året var 1961.

stig1

Mina första intryck av samhället var synnerligen blandade. Högt uppe på ett berg fanns ett åttavåningshus. I min blivande bostad höll hantverkare på med justeringsarbeten. Ett antal liknande hus var under uppförande. Nåja i bostadsbristens dagar var jag glad över att få samla ihop min familj och vi flyttade in.

stig4Hur såg samhället ut i övrigt? Jo det fanns en hel del gamla vackra byggnader. Men efterhand försvann de. De användes oftast av brandpersonal som övningsobjekt. Något centrum fanns inte. Servicen i fråga om butiker etc. inskränkte sig till en butik. Så småningom tillkom en barack som Konsum byggt. Kommunikationerna var bedrövliga. Ett tuff-tuff-tåg gick då och då mot stan. Däremot fanns det många bussar som tyvärr oftast stod i kö vid Johanneshov. En arbetsresa från Trångsund till Gärdet kunde ta en timme. Skolor etc var provisorier. En av mina döttrar fick pendla till Huddinge eftersom högstadium inte fanns. I stort sett bestod Trångsunds centrala del av ett antal höghus utan den service vi nu är vana vid.

Men med tiden har jag kommit att tycka om Trångsund och känner mig som en länk i en kedja i ett samhälle vars tidigare öden jag är ganska obekant med – men vill kära mig känna.

Stig Johannesson, november 1986

stig3


På bio i Huddinge

bio2I årets första inlägg behöver vi hjälp med att skriva Huddinges biografhistoria. Bilden härintill är hämtad från Huddinge Tidning 1924 och visar Huddinge Biografteaters program. Men var låg denna byggnad?

bio3Ska man gå på bio i Huddinge idag är det ju Heron City eller Huddinge Filmstudio på Bio Hjärtat som gäller. Men hur var det förr? Här behöver vi lite hjälp. Är det någon som har koll på vilka biografer som funnits i kommunen och kan dela med sig av egna erfarenheter? Vi känner till att Fullersta, Stuvsta och Segeltorp har haft egna biografer – men har det funnits fler? Kanske har ni minnen av Tarzanmatinéer på Fullersta bio, bioklubbsvisningar av ryska 3-timmarsepos i gymnasiets aula eller från besök på näraliggande förortsbiografer som Focus i Hagsätra, Rondo i Högdalen eller Fanfaren i Farsta. Hör av er och bidra gärna med berättelser eller rentav bilder i kommentarsfältet.

Fotot längst ner visar interören från Fullersta bio vid tiden för invigningen 1933 och är hämtad ur KF:s arkiv. Vi har skrivit mer om byggnaden i ett ilägg från 9 oktober 2013. Filmaffischen med Elisabeth Taylor är också från Fullersta bio – hämtad ur ABF:s arkiv.

Interiör2Fullerstabio


Ishall eller inte ishall?

ishall3För några månader skrev vi om det rekordjämna valet 1976 och efterspelet till detta. Man kan säga att denna oroliga och osäkra höst kulminerade först på årets näst sista dag, alltså idag för jämnt 40 år sedan. Den 30 december 1976 mellan klockan 19.00-19.50 hölls ett extra fullmäktigemöte som i allt väsentligt ägnades ett ämne: ishallsfrågan.

Bo Öhngren har förtjänstfullt sammanfattat det komplicerade förloppet i sin bok om Samhällsutveckling, folkrörelser och politik i Huddinge 1900-1988 (nr 9 i serien Huddinges historia, 1991). Vi citerar därför Bo flitigt i detta inlägg.

ishall4Saken gällde alltså huruvida man skulle bygga en inomhusarena för ishockey i Huddinge. Svenska ishockeyförbundet hade tidigare bestämt att ishockeymatcher i översta divisionen framledes skulle spelas inomhus. Huddinge ishockeyklubb var vid den här tiden mycket framstående och hade god chans till spel i elitserien. Klubben var därför mycket angelägen att få till stånd en ishall.

De borgerliga var positiva till idén, men till följd av kort beredningstid hade man inte haft tid att fullständigt penetrera alla kostnadsaspekter. Den 20 december behandlade fullmäktige ärendet. Åhörarläktarna var fyllda till bristningsgränsen och utanför kommunalhuset demonstrerade ett par hundra av föreningens medlemmar för att politikerna skulle fatta ett positivt beslut.

ishall5ishall1Socialdemokraterna hade redan på ett tidigt stadium avvisat förslaget och menade att kommunen inte hade råd att betala kostnaderna för ishallen, vilka skulle uppgå till 2,5 miljoner kronor. Den politiska situationen var som berättats tidigare tillspetsad. Det socialistiska blocket hade vid valet i september återerövrat majoriteten i fullmäktige, men rent formellt hade de borgerliga makten fram till nyår. Efter en het och lång debatt, (mötet avslutades först halv ett på natten), blev frågan bordlagd – trots att det fanns en majoritet för ishallsbygget. För att få detta till stånd begärde S och VPK en s k minoritetsbordläggning, för vilket krävdes att minst en tredjedel av ledamöterna yrkade bifall. Syftet med denna taktik var att vid nästa ordinarie fullmäktigemöte som skulle äga rum 1977 besluta i frågan i enlighet med det socialistiska blockets förslag. Efter årsskiftet skulle ju maktförhållandena vara ändrade och det socialistiska blocket vara i majoritet. Ingen ishall alltså. Beslutet om bordläggning möttes av starka protester från stora grupper ute i samhället. De borgerliga gav inte upp och stärkta av allmänhetens upprördhet kallade man till ett extra sammanträde på årets näst sista dag för att besluta i frågan innan årsskiftet. Denna gång gick det inte att åberopa minoritetsbordläggning och beslutet blev därför att ishallen skulle byggas!

ishall2Illustrationerna på sidan: Bild på den färdiga hallen, fotograf okänd; två exempel på mängder av pressklipp, ur Dagens Nyheter och ur Aftonbladet; protokollutdrag fullmäktige 30 december och demonstrerande ishallsförespråkare,  20 december 1976, foto Stig Almqvist.


Affärslängan på Stationsvägen 21

Med anledning av planerna på rivning av den gamla affärslängan på Stationsvägen i Huddinge och protesterna som följt därav publicerar vi idag utdrag gällande den nu aktuella fastigheten, ur den bebyggelseinventering vi skrev om för en månad sedan. I inventeringen som är gjord av Carin Arnborg 1980-81 och som omfattar bara en bråkdel av husen i Stuvsta har affärslängan tagits med och klassats som ”intressant” enligt skalan: intressant-värdefull-omistlig.

Här kommer dokumentationen i sin helhet.

stationsv1 stationsv2 stationsv3


Huddinge Skidklubb 90 år

HSK2För några veckor sedan uppmärksammade vi jubilerande Trångsunds IF – idag fortsätter vi med en tio år äldre huddingeklubb.  Mig gick det förbi  att Huddinge Skidklubb i våras fyllde 90 år, måste erkännas. Det uppmärksammades inte särskilt vad jag vet och på föreningens webplats kan jag inte finna spår av historisk återblick. Man kanske samlar sig inför 100-årsjubileet? Material saknas inte: klubbens arkiv som finns bevarat  i kommunarkivet omfattar inte mindre än 15 hyllmeter, låt vara att mycket består av räkenskaper och resultatredovisning.

Klubben bildades alltså den 15 mars 1926. Från början fanns tre sektioner för längdåkning, backhoppning och skidorientering. Först på 1960-talet tillkom den gren som väl idag mest förknippas med klubben: alpin utförsåkning. Namn som Jessica Lindell Vikarby, Janette och Mattias Hargin har gjord klubben känd långt utanför kommungränsen.

HSK4Men det var snarare i hoppbacken som tonvikten låg i klubbens begynnelse. Skidklubbens initiativtagare och första ordförande Oscar Blomgren lyckades redan från början få till en rejäl hoppbacke i nuvarande Sjödalen/Storängen, på mark som skänktes av paret Sande på Stensättra gård. Skidbacksvägen i området minner om den tidigare verksamheten än idag. Under många år hölls tävlingar flitigt i backen. Lyckligtvis finns verksamheten väl dokumenterad I Ragnar Larssons fina bilder, som säkert många har sett. Olle Magnusson har skrivit om verksamheten och bilderna i sin bok om ”Larssons Huddinge” 1988.

HSK3

Bilderna uppifrån och ner: gåvobrev rörande marken för skidbacken, ur arkivet, observera att detta är daterat 1939; publikbild från backtävling 1930, foto Ragnar Larsson; bilder på uppförande av backen, ur förenings fotosamling, okänd fotograf 1926; pressklipp ur Stockholms läns tidning 1927.

HSK1


Omistlig villa i Stuvsta

lejon2I kommunarkivet finns flera intressanta kulturhistoriska bebyggelseinventeringar. Dessa gjordes i allmänhet under 1970- och 1980-talen och är i sig ett stycke historia. En av dessa, från 1980-1981, behandlar området centrala Stuvsta, d v s ungefär från Huddingevägen upp mot järnvägen och Stuvsta Station. Det är ju ett område med mängder av äldre villor men av kostnads- och tidsskäl begränsades inventeringen att omfatta ca 200 objekt. Arbete är gjort av Carin Arnborg på uppdrag av Kulturnämnden. Objekten klassas i stigande skala från intressant – värdefull – omistlig. Av objekten har endast två klassats som omistliga. Att Stuvsta station (ritat av Folke Zettervall och uppfört 1917-1919) är ett av dem överraskar ingen men det andra är kanske mer otippat. Det handlar om det så kallade ”postmästarhuset” i kvarteret Lejonet med adress Stuvstavägen 7.

lejon1Huset, som ni ser avbildat exteriört och interiört på bilderna, uppfördes av postdirektören Johannes Enger 1922-23. Villan bedöms som unik i området, med ursprunglig fasad, samt ursprungliga interiöra snickerier, kakelugnar (3 st) samt behållen ursprunglig planlösning. Husets bemålning är dock ändrad – ursprungligen var fasaden målad med brun impregneringsfärg men var 1980 ommålad med gul akrylfärg som dock inte häftar på underlaget, enligt inventeringsrapporten.

Jag vet inte särskilt mycket om detta hus men jag tror det står kvar. Jag har letat i Hans Björkman stuvstaböcker men kan inte se det omnämnas där. Är det någon som vet mer får ni gärna höra av er.

Bilderna är från 1980 och är sannolikt tagna av Carin Arnborg.

lejon3


Rening av Trehörningen

trehörn1 1955Sjön Trehörningen i Stuvsta är sedan länge den mest förorenade sjön i kommunen. Nu ska där byggas en ny dagvattenanläggning under 2017, med dammar och kanaler för att rena sjön från bl a höga fosforhalter.

-Nu igen! skulle den minnesgode skulle kunna yttra. Det är sannerligen inte första gången sjön är föremål för mer eller mindre akuta insatser. Redan 1948, inför planerna på en omfattande upprensning och byggandet av ett reningsverk vid sjön sammanfattade Byggnadsnämnden: ”Denna sjö har sannolikt genom den näringstillförsel, som erhålles genom avloppsdikena Huddingeån och Sågbäcksån erhållit ökad takt i den igenväxningsprocess, som är naturlig för de allra flesta mellansvenska sjöar. Sålunda har den fria vattenytan år från år minskats enligt uppgift av gamla ortsbor, och vassen knappar för varje år in på sjöns fria yta”

trehörn2 1955

Under 60- och det tidiga 70-talet förvärrades situationen alltmer. Vi som var barn ombads iakta försiktighet i närheten av sjön. Och det var inte drunkningsrisken som var den stora faran! 1968 startades en omfattande utredning och 1972 påbörjades ett mångårigt restaureringsarbete.

trehörn4 1955I det nu planerade arbetet har kommunen efterfrågat synpunkter från allmänheten. Tanken är nämligen att förena nytta med nöje.  Planer på att kombinera området med en satsning på friluftsliv och rentav en vision om ett framtida friluftsbad har presenterats.  Att frågan engagerar är lätt att konstatera om man tittar i kommunens e-postlåda. Förslagen är många: strandpromenad, handbollsplan, utegym, hinderbana, fågeltorn, hundrastgård…  Ni har på er till den 25 september att komma med önskemål. Se mer på kommunens webbplats.

Bilderna visar uppifrån och ner: 1-2) vattenledning av platsrör läggs ner i Trehörningen, foto Huddinge kommun 1955; 3) sommarvattenledning i närheten av Trehörningen, foto Huddinge kommun 1955; 4) badliv vid Trehörningen, 1920-tal, foto Nils Enkvist. Att inte mycket är nytt under solen kan konstateras i klippet ur Vårdkasen, nr 3 1971, längst ner.

nils enqvist 32

treartikel

 


Huddingeprofiler: Konditor Frans Oscar Isaacsson

bap2Frågan om ett nytt kommunhus har som ni säkert sett engagerat kommuninnevånarna och många ifrågasätter lämpligheten att placera huset i anslutning till Sjödalsparken. Att nagga parken i kanten är det som upprör mest. Inte minst att den gröna lilla kullen försvinner, känd bland Huddingeborna som ”Isakssons kulle”.

Men vem var egentligen denne Isaacsson (korrekt stavning) och hur såg han egentligen ut?

Frans Oscar Isaacsson föddes 1861 i Närke och sökte sig till Stockholm som 19-åring. Efter några år med diverse jobb slog han sig på bagaryrket och öppnade snart egen kaférörelse. Tillsammans med systern Klara innehade han bageri med servering och även övernattningsmöjligheter vid såväl Döbelsgatan som Hornstull. 1912 flyttade man till Huddinge, byggde hus vid – rätt gissat – Isaacssons kulle, med bageri i bottenvåningen och servering mer strategiskt nere vid Kommunalvägen (eller Huddingevägen som det var då).

isak1Vid sidan av sitt yrkesliv var Isaacsson även aktivt troende. Redan i ungdomen hade han dragits till frikyrkorörelsen och var medlem i huvudstadens första baptistförsamling Betel. Väl i Huddinge var han med att starta föreningen Sällskapet Rätt och Sanning med syfte att skapa förutsättningar för en egen predikolokal. 1929 nådde man målet då den nya Baptistkyrkan kunde invigas vid Paradisbacken. Isaacsson hade nog helst sett att denna placerades på kullen vi nuvarande Sjödalsparken men kyrkan blev ju fin och den står där än idag. Vill man läsa mer om Isaacsson rekommenderas de ”memoarer” som finns bevarade i Baptistförsamlingens arkiv i kommunarkivet. Dessa är snarare glimtar och hågkomster av religiös karaktär än en regelrätt levnadsbeskrivning men är ändå en fascinerande inblick i huddingeprofilens liv. Frans Oscar Isaacsson dog 1936.

isak2

Så gäller det då den enda kända bilden av Isaacsson (höst upp). Föreställer den Frans Oscar eller inte? Fotografen Ragnar Larsson, som kände Isaacsson väl, verkar tveka om identifieringen. Är det möjligen sotarmästare Pettersson istället? Bilden är hämtad ur baptistförsamlingens arkiv, och de verkar ju säkra på sin sak. Ni kan läsa mer om detta i Olle Magnussons bok om Larssons Huddinge. I övrigt har jag hämtat uppgifter ur Alf Nordströms Huddingeprofiler och ur baptistförsamlingens arkiv.

bap1

Bilderna uppifrån och ner: porträttbild av (förmodligen) Isaacsson, år och fotograf okänd; Isaacssons bageri, ungefär mellan kullen och Kommunalvägen i höjd med Grillpalatset, foto Ragnar Larsson 1927; Huddinge poliskår har kafferast på Isaacsson konditori, foto Larsson 1930 samt taklagsfest för baptistkyrkan, nuvarande Paradisbacken, fotograf okänd 1929.