Husesyn i villa Björkebo

En fantastisk sak med arkiv är att där kan gömmas saker man inte trodde fanns. Som den kulturhistoriska dokumentation om stg 95 i Huddinge Kommun jag nyligen fann i Kulturnämndens arkiv. Dokumentationen upprättades på uppdrag av Exploateringskontoret 1980 i samband med ombyggnation och uppförandet av Vårdcentralen/Sjödalsgymnasiet.

Stg 95 är mer känd under namnet Villa Björkebo och var familjen Boyes hem från 1915 och några år framåt. Jag har tidigare skrivit om Karin Boye och Björkebo och får ofta frågor om det inte finns bilder från huset. Jag har brukat, lite ursäktande, svara att det är dåligt med det. Men nu måste jag nog revidera detta eftersom här finns gott om bilder såväl interiört och exteriört från fastigheten. Låt vara att dessa är från ett sent datum och alldeles innan rivningen. Men mycket torde ändå vara sig likt från Karins tid i huset.

Studien är författad och fotograferad av antikvarien Carl-Henrik Ankarberg och innehåller förutom sedvanlig beskrivning av fastigheten (plus en del kringliggande hus i området) och ganska rikligt med fotografier också en del intressanta inblickar om familjen Boyes tid i Björkebo. Vi saxar lite ur texten: ”Fru Signe Boye har meddelat följande: För att komma till villan när man kommit med tåget ut till Huddinge fick man från landsvägen kila över järnvägen strax intill stationen och sedan uppför backen, som var obebyggd. Biljettpriserna på tåget var låga och det spelade stor roll för familjekassan, när man hade tre barn som skulle till skolan varje dag.  Om umgängesformerna berättar en av Karins klasskamrater: ”att få gå in i biblioteket, välja en fin bok ur hyllan, sitta i trädgården och läsa med familjens hund vid sina fötter …. Vid måltiderna berättar husfadern livligt och intressant. Han var på något sätt oåtkomlig men omgiven av en atmosfär av vördnad och romantisk dyrkan”.

Karin ”vistades ofta uppe i villans vindskammare. Hon levde ett asketiskt liv med fasteövningar och förde en hård moralisk kamp”. Hennes första diktsamling Moln (1922), liksom Gömda land (1924) Härdarna (1927) kom till stor del till där i vindskammaren på Tvärvägen. 1927 tog tiden i Björkebo slut då fadern Fritz dog, varefter familjen sålde villan och bosatte sig på Kungsholmen.

Bilderna visar uppifrån och ner: villans huvudentré, detaljfoto från norr; översiktsfoto från sydost; salongen i bottenvåningen, foto mot burspråket i västväggen och nederst övre hallen, foto av den väggfasta bänksoffan.

 


Vinter i Huddinge

Vi läser i tidningen denna morgon om den irländska vintersmockan och om ett Stockholm i snöchock. Hmm … frågan är om inte denna försmak av vintern är ett minne blott redan på torsdag. Vintern var överhuvudtaget bättre förr, inte sant? Som på bilderna nedan tagna av Ragnar Larsson i december 1949. Bilderna visar Huddinge station, Huddinge slakteri ”Slaktar Pelles” samt Gustavsons sybehör och herrekipering.



När Storön skulle bebyggas

Södertörn växer så det knakar, överallt planeras det för nya bostäder. I Haninge och Nynäshamn planeras helt nya bostadsområden i Vega och Segersäng. Och Huddinge vill inte vara sämre, här planeras ny bebyggelse i Glömstadalen/Loviseberg. I dagens Backspegeln ser vi emellertid tillbaka på ett projekt som inte blev av, exploateringen av Storön i sjön Trehörningen.

Byggnadsnämnden fick i uppdrag av Kommunstyrelsen i slutet av 1995 att göra en förstudie och upprätta program för markanvändningen för Storön, inklusive intilliggande Råholmen. I förstudien presenterades flera alternativ varav ett avsåg byggande av ett bostadområde och promenadområde. Enligt uppgift hade HSB visat intresse för att bygga 50 bostadsrättslägenheter i fyravåningshus.

Protesterna lät snart höra av sig, sakägarna menade att bebyggelsen på ön var tillräcklig som den var men medgav att en upprustning för att komma till rätta med förslumningen av ön var nödvändig. Ön skulle bevaras grön och göras tillgänglig för alla, menade man. Fältbiologerna distribuerade protestlistor och menade att planerad flerbostadsbebyggelse stred mot naturvårdslagens bestämmelser om utökat strandskydd.

Självfallet blev det inga flerbostadshus, den sittande majoriteten backade från planerna bara någon vecka innan valet -98. Ni kan läsa mer om saken i pressklippen här, klicka för att förstora dem. De är hämtade ur Mitt I Huddinge 1997-98. Bilderna i övrigt visar Storön från ett vykort (50-tal) samt från ett flygfoto från 1974 (Svensk Reportagetjänst). Programkarta är hämtad ur Byggnadsnämndens arkiv.

Vill ni läsa mer om levnadsbetingelserna på Storön på 1920- 30-talen rekommenderas Ingrid Hedlunds artikel ur Huddinge hembygdsförenings årsskrift 1977/78.

 

 


”Tråkiga” vykort från Huddinge

Postmuseum har på sin facebooksida denna sommar givit exempel på tråkiga vykort från svenska orter från A till Ö. Huddinge har inte funnits representerat i denna virala kavalkad men också vi har, som framgår nedan, stolta traditioner att försvara!

Ofta brukar det handla om vykort ”från den tid då man med stolthet skickade en hälsning med motiv från ett nytt höghus, en Konsumbutik, en vägkorsning eller en parkeringsplats” – som det heter i baksidestexten till en flera böcker som skrivits i ämnet. Visst är det lätt att raljera över tristessen och den inte sällan usla bildkompositionen. Men samtidigt tycker vi som är lokalhistoriskt intresserade att det nog är synd att produktionen av kort av denna typ nästan helt upphört.

Själv är jag särskilt förtjust i kort som består av flera bilder som tillsammans visar det bästa orten har att erbjuda. Som kortet från Trångsund överst, där två av bilderna kan sägas visa vägen därifrån! En annan subgenre är de kort där gångtrafikanter, malplacerade fordon, etc, till synes oförklarligt fått vara med i bild. Dessa kort ger inte sällan ett gåtfullt intryck. Ta kortet från Solfagravägen ovan: vart är mannen på väg, varför är han med och vad har han i portföljen? Eller vems är den ensliga PV:n utanför tingshuset nedan?

Bilderna uppifrån och ner: Trångsund, utgivare Trångsunds kommundelsförvaltning, foto Jan Asplund; Felmingsberg, utan uppgifter; Solfagravägen, Atelje Harling; Tingshuset, Larssons foto; Skogås, utan uppgifter;



Björksättra till salu

Björksättra gård är som bekant ute för försäljning. Denna pågår ännu vad det verkar – senaste budet på huvudbyggnaden är 8,7 miljoner. Ni kan följa den spännande upplösningen på Fastighetsbyråns webbsida.

Mycket har sagts om själva försäljningen men Backspegeln tänkte saxa lite ur en byggnadsinventering som gjordes av kommunen 1970 för att visa hur det såg ut då och få oss lite av gårdens historia på köpet.


För den som vill fördjupa sig ytterligare rekommenderas Ivar Roslunds: Huddinge kyrka och gårdar från 1932 eller Margaretha Seth-Stenungs: Huddinge – en i socken i storstadens skugga från 1953. Bägge böckerna finns på huvudbiblioteket och i kommunarkivets referensbibliotek om ni har vägarna förbi.


 

 


Gårdagens nyheter


Genom den s k Sverigeförhandlingen kommer som bekant Spårväg Syd byggas med start 2024 – en förbindelse mellan Flemingsberg och Älvsjö. Kommunen åtar sig å sin sida att bygga 18 500 bostäder till 2035 i spårvägens ”influensområde”. Enligt befolkningsprognoser förväntas vi vara närmare 150 000 invånare i kommunen år 2030.

I detta hisnande framtidsscenario kan det vara intressant att tänka på en tid när ”Blodpuddingen” vid Fullersta torg var kommunens högsta byggnad och ett under av modernitet. Den inrymde också, kan vi läsa, en av förorternas få spritrestauranger. Men redan i pressklippet nedan från 1954 talas om de skyskrapor som börjat byggas på andra sidan järnvägen … Klicka på bilden så är det lättare att se bildtexten. En sak är säker: också framtiden blir en gång gårdagens nyheter.

Vid Fullersta torg har Backspegeln stannat till flera gånger tidigare: i januari, april och september 2013 samt i februari 2016. Bilden högst upp är en av de ikoniska huddingebilderna med en fartfylld cyklist i rondellen framför torget, tagen av Ragnar Larsson. Teckningen är ur en annons från Vårdkasen 1952.

 


Skogås – fakta eller fantasi?

Den minnesgode kanske erinrar sig att vi för länge sedan (25 mars 2013) hade ett inlägg om kriminalromaner som åtminstone delvis utspelar sig i Huddinge. Idag tänkte vi vända blicken mot barn- och ungdomslitteratur och då speciellt en bok som heter ”Hörna från höger” av Stig Malmberg och härförleden hittades på en loppmarknad. Huddingeanknytningen är här förlagd till Skogås och väcker en del förbryllande frågor. I bokens inledning heter det:

Skogås var från början ett villasamhälle, men när Stockholm växte och fick sovstäder, sköt höghusen snart upp och förvandlade Skogås från en av stadens bortglömda och avlägsna delar till en av de populäraste förorterna. Samhället fick ett torg med affärscentrum, och detta torg kom att bilda en gräns mellan norra och södra delen av samhället lika tydligt som om någon skulle ha dragit en röd linje över det. Norr var det nya Skogås med enbart höghusbebyggelse, medan Söder var det Skogås som funnits redan på ”den gamla goda tiden”.

Malmbergs bok är utgiven 1960 – så vad är det för ett Skogås han beskrev? Ett framtida, ett planerat eller rena påhittet? Eller är det rentav Södertörns villastad och Farsta Centrum som stått som modell för skildringen. Skogås första stadsplan för de norra delarna av Skogås är från just 1960 (fastställd 1961) och 1964 följde planläggningen för de södra delarna. Då tillkom även Skogås centrum intill järnvägsstationen.

Beskrivningen av motsättningen mellan de södra och norra delarna har dessutom sin motsvarighet i den långt senare ”antagonismen” mellan västra och östra Skogås. I en artikel ur Södra Sidan från i fjol berättar Aimen Shawky för reportern Jonas Gosende Grönvik: – Ungdomar pratar om den finare och den fulare sidan. Vi hör det ofta och det är tyvärr en stor grej i Skogås. De skämtar med mig och Yousri. Gå till er sida! Bara för att vi har flyttat till den finare sidan. Så har det varit sen slutet av 70-talet. Då byggdes ett av Sveriges största radhusområde på den östra sidan av järnvägen. Den västra delen med loftgångar och höghus byggdes i början av 60-talet.

När det gäller barn- och ungdomslitteratur från Huddinge i övrigt har ju Stig Ericson skrivit en rad böcker om Huddinge Hockey och på senare år har Annika Huett skrivit ett par om Gittas uppväxt i Hörningsnäs på 1920-30-talet. Men i övrigt? Bidra gärna med egna tips.

Bilderna uppifrån och ner: omslag till Malmbergs bok, 1960, arkitektmodell över västra Skogås , 1961, utdrag ur stadsplan, 1960 samt vykort 1970-tal.


Vyer över Tomtberga och Kvarnbergsplan

Idag blir det oförblommerad bildnostalgi i Backspegeln. Området kring Kvarnbergsplan har ju förändrats mycket de senaste åren. Bostäder har byggts och många nya Huddingebor har flyttat in. Området har blivit mycket lyckat tycker jag och det är ju positivt att vi blir fler, eller hur?

Och visst kan det vara intressant för de nyinflyttade som kanske inte alls har sina rötter i Huddinge att se hur det en gång såg ut där de nu bor. För att kunna orientera sig i det förflutna är det viktigt med referenspunkter. Konstanterna i de bilder ni ser här är Huddinge kyrka och Tomtbergaskolan.

Bilderna uppifrån och ner: 1) flygfoto, Ahrenbergsflyg, från 1936 med Centralskolan (= Tomtbergaskolan), nuvarande Kommunalvägen, gamla polishuset samt bussgaraget vid Kvarnbergsplan högst upp; 2) vykort troligen taget uppifrån Kvarnberget ca 1945, fotograf okänd, visandes nuvarande Kommunalvägen med Sågbäcksån flytande under, skolan och kyrkan längst bort; 3) bussgaraget vid Kvarnbergsplan (troligen), hållplats Solfagravägen, 1939, ur Trafikverkets museisamling.


Yrkesundervisningen i Huddinge

yrke 1När Sågbäcksskolan invigdes 1961 markerades slutet på yrkesundervisningens kappsäckstillvaro i Huddinge. I och med den nya skolan samlades undervisningen till ett ställe.

Redan 1945 inrättades yrkesskola i Huddinge. De första åren handlade det om deltidskurser i ämnen som sömnad, vävning, spädbarnsvård, matlagning, bilmekanik och svetsning. Från 1950 övergick utbildningen till heltidsstudier vid 1- och 2-åriga linjer för bl a handel, elektriker och sömnad.

yrke 5

yrke 3

 

Under dessa första dryga 15 år var verksamheten hänvisad till provisoriska lokaler spridda runtom i kommunen. Lokaler av minst sagt varierande lämplighet och kvalitet. Vissa lokaler hyrdes av HUGE men rent privatägda villor och verkstäder förekom också i verksamheten. I syfte att centralisera verksamheterna, bl a till gagn för en effektivare administration, tillsattes 1954 en kommitté för att utreda organisation och projektera för en ny skolbyggnad. I kommitténs slutbetänkande 1957 presenterar arkitekten Lars Åkerlund planerna för den nya byggnaden.

yrke 2Den 3 september 1961 förrättades slutligen invigning av den nya, nio våningar höga yrkesskolan (senare kallad Sågbäcksskolan och -gymnasiet) vid Huddingevägen. Det var f. ö. samma helg som Huddinge Centrum invigdes och Arne Jones skulptur ”Daggkåpa” avtäcktes. Trots detta uppmärksammades skolans invigning i flera av de stora tidningarna.

Bilderna: högst upp ses en trycksak (gruppkorsband!) från läsåret 1963/64; här intill pressklipp ur Dagens Nyheter 4 september 1961. Fotografierna är tre exempel ur en serie av 45 jättefina bilder som visar verksamheten,  hämtade ur Yrkesskolans arkiv. Sannolikt från tidigt 60-tal. Fotograf okänd.

yrke 4


Petad av ”petmojen”

KM+71165Dagens inlägg kan sägas beröra ett teknikskifte inom telefonin och konsekvenserna av detta. I och med införandet av telefoner med fingerskiva (eller petmoj) möjliggjordes automatiseringen av telefontrafiken. I detta fall var USA förgångare där de nya telefonerna började införas kring sekelskiftet 1900. I Sverige lär det ha dröjt ända till 1920-talet innan automatiseringen inleddes och ännu 1942 fanns de gamla växlarna kvar. Åtminstone i Huddinge – om man får tro bildtexten till fotografiet till här nedan.

tele1Bildtexten lyder: 1942 31 december. Den avgående telefonstationsföreståndaren i Huddinge Carl Andersson blev på nyårsafton tackad för sin mångåriga tjänst. Tacksamma abonnenter överlämnade en större penningsumma och blommor. Hr Andersson har innehaft tjänsten i nära 30 år. I och med petmojens intåg blev han entledigad från sin befattning.

tele2Frågan är dock om mannen på bilden verkligen är hr Andersson? På den stående bilden härintill, som uppenbarligen är tagen vid samma tillfälle omnämns det äldre paret som föreståndare herr o fru Engqvist. Mystiskt. Är det någon som vem som är vem? Jag lutar nog att Andersson inte finns med på bild.

Vilka de 7 telefonisterna är förblir obekant – om inte någon känner igen en gammal släkting på bilden? Längst ner ser ni en bild av paret Engqvists villa på Hjortvägen som också utgjorde telefonstationen. Bilderna är tagna av Ragnar Larsson.

Ivar Engqvist var också skomakare och om honom kan ni läsa i ett inlägg från 2 oktober. Om Stuvsta telefonistation står även att läsa i Hans Björkmans: Stuvsta väster om Huddingevägen och i Huddinge Hembygdsförenings årsskrift 2007-2008

tele3