”Döda Bron”

Idag ska det handla om ”Döda Bron”. En bro över järnvägen i höjd med Tomtberga och Rådsbacken. Många har förundrats över namnet (vilket inte är officiellt) och varför den överhuvudtaget finns. Den verkar lite onödig. Och namnet: har någon dött här eller? Faktum är att här har funnits en bro lika länge som järnvägen funnits, den första bron här torde alltså kommit till redan kring 1860. Varför då?

Hembygdsföreningens dåvarande ordförande Ellert Ström har försökt reda ut det hela i en artikel i föreningens årsskrift 2009/2010. Så här ligger till: En arrendator hade sin gård ungefär där nuvarande biblioteket finns (jfr Arrendatorsvägen). Problemet var att hade sina kor på ena sidan av järnvägen och betesmarkerna på den andra. Marken ägdes av kyrkan som fick bra betalt för den del där järnvägen drogs fram genom ägorna. Dessutom ställde man alltså krav på att en bro skulle byggas. SJ som befann sig under tidspress gick utan prut med på förslaget och byggde bron. Det var vid järnvägens invigning 1860 den enda anlagda bron på sträckan Stockholm och Södertälje.

Och den byggdes alltså för en gäng kor!

Detta torde också vara upphovet till namnet i folkmun – en bro som enbart användes av kreatur syntes meningslös och död: Döda Bron. Mer spännande än så är det alltså inte.

Här har alltså ingen person förolyckats eller dött men det var nära ögat en gång, vilket framgår av pressklippet här ovan, från Expressen 1960. I artikeln har bron felaktigt fått namnet ”Dödens bro”. Två pojkar lekte med en metrev av stål som blev strömförande och gav pojkarna brännskador och kramper. Efter denna otäcka olycka byggdes stängsel över bron.

Som extra bonus kan ni också läsa ett litet kåseri signerat ”Thorén vid Myrängen” från Dagens Nyheter 1985. Här handlar det om hågkomster från en tid långt före Rådsbacken var bebyggd och Stambanevägen var en stig genom ”Kärleksdalen” minnsan!

Det fina fotot högst upp kommer från Barbro Nordlöf, fotograf okänd, ca 1920.


Hört talas om Hollytorp?

Trollhättans filmstad Trollywood  har ju blivit ett begrepp – men visste ni att man långt dessförinnan, på 1930-talet, talade om Hollytorp?  Hollytorpateljén låg i ett tidigare missionshus/biograf i Segeltorp, närmare bestämt vid Gamla Södertäljevägen.

Lokalen omvandlades till filmstudio i början av 1930-talet och hade de inte alltför imponerande måtten 10×15 meter.  De första filmer som spelades in i här var ”Kärlek och landstorm” och ”Ett skepp kommer lastat”. Båda inspelade 1931 av Europa Film. Redan året efter var  filmbolaget Publikfilm på plats och spelade in inte mindre än tre filmer i Hollytorp: ”Bröderna Östermans huskors”, ”Två hjärtan och en skuta” (Edvard Persson första ljudfilm) och ”Hustru för en dag”. Svensk Talfilm kom sedan att förfoga över lokalen i många år. När det hela tog slut och hur många filmer som spelades in i Segeltorp har jag inte kunnat utröna. Någon som vet besked?

Med hjälp av Svenska Filminstitutets förträffliga filmdatabas kan man läsa mer om dessa filmiska mästerverk. I flera fall är filmerna förkomna men här kan man bland annat hitta diverse produktionsdata och uppgifter om inspelningsplats. Man kan konstatera att inte bara interiörer utan också utomhusscener filmades på olika ställen i Segeltorp och Stuvsta. Och vad mera är finns en del stillbilder från filmerna publicerade. Är det någon som känner igen 30-talets Segeltorp eller Stuvsta i bilderna nedan? Är badnymfen här bredvid rentav fotograferad vid Långsjön? Eller Trehörningen?

Hollytorp var en av flera inspelningsstudior om var belägna utanför Stockholms innerstad: större och mer kända än den i Segeltorp var ateljéerna i Råsunda, Lidingö och Långängen i Stocksund. Den som vill se bilder på dessa rekommenderas sidan filmsoundsweden.se, som tillsammans med tidigare nämnda filmdatabas från Svenska Filminstitutet utgör de huvudsakliga källorna till detta inlägg.

Bilderna visar  lokalen på Gamla Södertäjevägen, fotograf Bertil Norberg 1930-tal (2 bilder); pressklipp ur Aftonbladet 2/3 1932, klicka för att förstora samt bilder ur filmerna ”Kärlek och landstorm” och ”Bröderna Östermans huskors”, 1931 respektive 1932.

 

 


Edward Bloms Huddinge

Huddinge kommun har engagerat arkivarien, kulturhistorikern, gastronomen m m Edward Blom att skriva krönikor med historisk inriktning i tidningen Vårt Huddinge. Den första av dessa krönikor har publicerats i dagarna. Har ni inte fått tidningen i brevlådan kan ni gå till kommunens webbplats och läsa den där (sök efter ”Vårt Huddinge”).

Edward berättar i sitt första inlägg om hur jakten efter hus till slut förde honom och hustrun till Stuvsta. Han tar oss med på en promenad i omgivningarna; egnahemsområden som vuxit fram organiskt, utan alltför klåfingrig samhällsplanering. Han går sedan vidare och berättar om olika stadsplaner i kommunen och vilken inspirationen bakom dessa varit.

Backspegeln har ju tidigare uppmärksammat villabebyggelsen, egnahemsrörelsen och Stuvsta ganska flitigt. Vi har rentav (i oktober 2016) uppmärksammat just den villa Edward kom att köpa (ett par år efter inlägget!).

I faktarutan i anslutning till sin krönika tipsar Blom om filmen Bostadsjakt i Stuvsta.  Med anledning av detta passar vi på att köra en repris på denna film som egentligen heter Egen härd guld värd – hur man skaffar sig ett eget hem smärtfritt. Det är en reklamfilm producerad av AB Industri- och reklamfilm för Stuvsta Fastighets AB 1928. Annonsen för bolaget högst upp publicerades ursprungligen i Svenska Dagbladet 19/7 1919.