Runda villan

Nyligen har Huddinges byggnadspris 2019 utdelats. Vinnare denna gång blev en privatbostad, en trävilla ritad av arkitekten Gert Wingårdh. Bland övriga nominerade fanns en lekpark och student- och seniorbostäder.

Detta ger Backspegeln anledning att fördjupa sig i en för sin tid mycket djärv och uppmärksammad privatbostad, nämligen ”runda villan” på Annerstavägen. Har ni inte sett den rekommenderas en promenad i området. Den är ganska nyligen renoverad och ser väldigt fräsch ut. Det vore intressant att titta in för att se hur man löser inredningen i en rund villa.

Arkitekten Valdemar Hagström gjorde ritningar på uppdrag av en husfabrik i Småland som lät uppföra villan som ett visningshus på Annerstavägen 1954-55. Företaget gick emellertid snart i konkurs så några fler hus av detta fabrikat blev det inte. Hagström lär inte har fått betalt för jobbet och var därför avogt inställt till sin egen skapelse. Han gick senare vidare till KFAI (Kooperativa förbundets arkitektförbund) och ligger bakom flera Domusvaruhus och Konsumbutiker runtom i landet.

Huset uppfördes med en speciell gjutteknik där en glidform förankrad i en stolpe fylldes med byggnadsmaterial. Villan visade sig dock vara mycket svårsåld. Den stod faktiskt tom i fem år innan den såldes. Ni kan läsa om detta i pressklippet härintill. I bostadsbristens Storstockholm var det flera som upprördes över detta och riktade sig i insändare till kommunen som uppmanades att ”göra något åt saken”!

Vill ni läsa mer om runda hus, bl a då villan på Annerstavägen, rekommenderas Olle Wilsons artikel ”Hus som det svänger om” i hembygdsföreningens årsskrift 2013.

Bilderna uppifrån och ner: perspektivritning och interiörritning av Valdemar Hagström 1954, ur bygglovavdelningens digitala arkiv; pressklipp ur Expressen 9 november 1965; relativt nytagen bild hämtad från Wikipedia, fotograf Holger Ellgaard.

 


Vic-Jos

När Huddingegymnasiet skulle byggas i skarven mellan 1960-70-tal krävdes ganska omfattande insatser i form av expropriation av fastigheter. Området skulle ju omfatta inte bara själva gymnasiet, utan också simhall, förvaltningsbyggnad och en jättelik parkeringsplats. Själv var jag en liten parvel men kan ännu vagt minnas mystiskt övergivna trädgårdar med prunkande blomsterprakt och dignande fruktträd. Oerhört spännande och lite förbjudet!

I området låg förutom villor också några företag och föreningslokaler. Om ett av dessa ska det handla nu: Vic-Jos. Hur många huddingeungar har inte minnen av Vic-Jos och en slät bulle i samband med mellanmål i skolan eller utflykter med badbussarna?

Tanken var att även Vic-Jos fastighet skulle exproprieras men här valde man en annan väg. Ni kan läsa mer om detta i pressklippet här, klicka för att göra det större:

I korthet gick det ut på att kommunen köpte alla aktier i bolaget för en miljon. För köpesumman fick man marken och byggnaderna men inga inventarier. Tanken var ju inte att bedriva någon verksamhet. Inte heller namnet övertog man utan ändrade detta raskt till Vihem AB. Förutvarande Vic-Jos var därmed fria att bygga upp verksamheten på nytt med det gamla namnet på ett annat ställe. Hur det blev med den saken är jag osäker på – är det någon som vet? Jag vet att det sedan fanns en fabrik för juicetillverkning i Storängens industriområde – men var det Vic-Jos? Som sagt läs pressklippet för att få grepp på alla turerna!

Vic-Jos registrerades första gången hos Patent- och registreringsverket 1958 och hette först Victoria Juicefabrik AB. Styrelsen hade sitt säte i Djursholm.

Bilderna uppifrån och ner: typisk Vic-Jos tetra; bild på fabriken som låg på numera upphörda adressen Stjärnvägen 4-6 som låg ungefär där nuvarande gymnasieparkeringen ligger, fotograf okänd. Byggnaden huserade ursprungligen ett mejeri; pressklipp ur DN Sydväst 4 februari 1970 och karta (ca 1969-70) som visar hela området för gymnasietomten, stadsäga 5026 är Vic-Jos tomt (klicka för att förstora).

 

 


Jubileer i kommunfullmäktige

Det politiska livet i Huddinge firar detta år två tunga jubileer som kanske gått de flesta förbi.

1919, alltså för jämnt 100 år sedan, inrättades kommunfullmäktige och första mötet avhölls den 21 maj i Församlingssalen. Av fullmäktiges 22 ledamöter var 21 närvarande. Endast Hr K Simonsson var frånvarande på grund av resa kan vi läsa i protokollet vars första sida ni kan se härintill (klicka på det för att förstora). Mandatfördelningen i församlingen var som följer: Arbetarpartiet 10 mandat, Borgerlig samling 6 samt Frisinnade 6. 3 av ledamöterna var kvinnor, bland dem Signe Boye, Karins mamma.

Riksdagen beslutade 1918 att i kommuner över 1500 invånare skulle kommunfullmäktige ersätta sockenstämman. 1918 hade Huddinge drygt 3000 invånare.

Som om detta inte vore nog är det nu i höst dessutom 70 år sedan den äldre delen av kommunhuset invigdes. Huset stod visserligen delvis klart 1948 men själva verksamheten drog igång 1949. Den 26/9 1949 hölls det första fullmäktigemötet i den nya vackra sessionssalen och i november samma år skedde den officiella invigningen med närvaro av landshövding och representanter från vänorterna.

Fullmäktigesalen är sig ganska lik nu 70 år senare. Det ursprungliga, av arkitekten Sture Frölén designade, möblemanget byttes dock ut för ett tiotal år sedan. Stolarna var erkänt obekväma! Om ni inte varit där kan ni med fördel besöka ett fullmäktigemöte om inte annat för att titta på själva lokalen!

En särskild plats i salen har naturligtvis Sven X-et Erixsons magnifika fresk. Den tillkom 1948-49 på initiativ av dåvarande kommunalrådet Vilgot Blixman. Inga särskilda pengar för utsmyckningen fanns med i kommunalhusbyggets budget så Blixman ordnade med en insamling som räckte inte bara till fresken utan också till Bror Hjorts staty ”Flicka med fruktkorg” som står utanför huset. X-et har själv kallat motivet för ett slags memoarer över stationssamhällen som Huddinge och Tumba (X-ets hemort). Några genuina huddingemotiv är igenkännbara: kyrkskolan, kyrkan och kyrkans altartavla.

Bilderna uppifrån och ner: Utdrag ur fullmäktiges protokoll 21 maj 1919; framsidan till program vid invigningen; ledamöter och åhörare i fullmäktigesalen 1950-tal, fotograf Olssons fotostudio; X-ets fresk fotograferad vid renovering av sessionssalen, ca 1980-90-tal, fotograf Stig Almqvist.

För den som vill meta mer om tillkomsten av sessionssalen och höra X-et själv berätta om fresken rekommenderas filmen Huddinge åren omkring 1950 – en historisk kavalkad  som finns på Youtube och på annat ställe i denna blogg.