Var låg kurvan?

kk3Då och då reses förslag på att den exakta platsen där själva dikeskörningen vid vad som blev Kungens Kurva borde märkas ut. Och det kan ju tyckas vara en rimlig begäran. Inte minst nu när bostäder planeras och kurvan ska bli en hembygd! För den oinvigde har alltså Kungens Kurva sitt namn efter en olycka där Gustav V:s ekipage körde i diket 28 september 1946 på väg hem från en jaktresa vid Tullgarn. Problemet är att det inte alldeles lätt att veta var man skulle sätta ett sådant minnemärke; var låg själva diket, helt enkelt? Vägarnas sträckning har ändrats, nya har anlagts, bebyggelse har tillkommit, osv.

I Dagens Nyheter 1985 gjordes i alla fall ett allvarligt försök. Journalisten Eva Li Johansson hade letat upp Knut Sööhr, ett av de tunga vittnena till händelsen. Sööhr var mannen som bärgade bilen och hade klara minnen av händelsen trots att nära 40 år förflutit, han 1985 hunnit bli 72 år och avflyttat till Vagnhärad. Ni kan läsa hela artikeln längst ner. Trycket är lite svagt men ni kan som vanligt förstora för att se bättre. För säkerhets skull citerar vi avsnittet om själva placeringen:

Idag är det nästan omöjligt att hitta ”den kungliga olycksplatsen” i detta trassliga virrvarr vid sidan av E4. Men med Knut Sööhrs lokalkänndom är ingenting omöjligt. Han ledsagade DN Huddinge till en meterhög snövall, två tre hundra meter norr om Essomackens utfart och konstaterade helt lugnt – ”här var det!”

Nu har det visserligen gått ytterligare 30 år och förändringarna fortsatt men kanske kan det ge lite ledning i sökandet efter rätt plats. Är det någon av våra läsare som vet mer bestämt besked är det bara att höra av sig. Högst upp ser vi ett knappt läsbart utdrag ur DN:s förstasida 29 september 1946. Den som har tillgång till DN:s  digitala arkiv kan läsa hela reportaget där.

kk1kk2


Petad av ”petmojen”

KM+71165Dagens inlägg kan sägas beröra ett teknikskifte inom telefonin och konsekvenserna av detta. I och med införandet av telefoner med fingerskiva (eller petmoj) möjliggjordes automatiseringen av telefontrafiken. I detta fall var USA förgångare där de nya telefonerna började införas kring sekelskiftet 1900. I Sverige lär det ha dröjt ända till 1920-talet innan automatiseringen inleddes och ännu 1942 fanns de gamla växlarna kvar. Åtminstone i Huddinge – om man får tro bildtexten till fotografiet till här nedan.

tele1Bildtexten lyder: 1942 31 december. Den avgående telefonstationsföreståndaren i Huddinge Carl Andersson blev på nyårsafton tackad för sin mångåriga tjänst. Tacksamma abonnenter överlämnade en större penningsumma och blommor. Hr Andersson har innehaft tjänsten i nära 30 år. I och med petmojens intåg blev han entledigad från sin befattning.

tele2Frågan är dock om mannen på bilden verkligen är hr Andersson? På den stående bilden härintill, som uppenbarligen är tagen vid samma tillfälle omnämns det äldre paret som föreståndare herr o fru Engqvist. Mystiskt. Är det någon som vem som är vem? Jag lutar nog att Andersson inte finns med på bild.

Vilka de 7 telefonisterna är förblir obekant – om inte någon känner igen en gammal släkting på bilden? Längst ner ser ni en bild av paret Engqvists villa på Hjortvägen som också utgjorde telefonstationen. Bilderna är tagna av Ragnar Larsson.

Ivar Engqvist var också skomakare och om honom kan ni läsa i ett inlägg från 2 oktober. Om Stuvsta telefonistation står även att läsa i Hans Björkmans: Stuvsta väster om Huddingevägen och i Huddinge Hembygdsförenings årsskrift 2007-2008

tele3

 


TV-villan på Sjövägen

tv-villaMinns ni TV-villan på Sjövägen? Den auktionerades ut tillsammans med två likadana hus i Stäket och Lomma till förmån för CP-skadade i Lennart Hylands program Stora Famnen 1959. Cerebral pares är ett samlingsnamn för ett rörelsehinder som orsakats av skada i hjärnan.   Auktionerna fick enorm uppmärksamhet i pressen – ni kan se flera exempel här. Att gå på visning kostade 1 krona och Huddingeborna vallfärdade till korsningen Sjövägen/Prästvägen. Den 31 maj sändes så auktionen i TV. Huddingevillan hade värderats högst, till 70 000 kr men budgivningen stannade på nästan det dubbla, 137 000 kr. En ansenligt summa på den tiden.

Tvilla2

Villorna uppfördes i en rasande fart, på bara några dagar och det talades därför följdaktligen om fuskbygge. Hur det var med den saken är oklart och kan vara bara elakt förtal. Huddingevillan stod i alla kvar i många år, men revs så småningom på 1980-talet om jag inte minns fel.

Tvilla1

Är det någon av våra (något) äldre läsare som har minnen av auktion och visning får ni gärna bidra! Klippen (uppifrån och ner) är hämtade ur Vårdkasen, Stockholmstidningen och Expressen. Den suddiga bilden längst ner – där radhusen på Gräsvägen och Lövängsvägen syns i bakgrunden –  är ur Stockholmstidningen.

Tvilla3