När Storön skulle bebyggas

Södertörn växer så det knakar, överallt planeras det för nya bostäder. I Haninge och Nynäshamn planeras helt nya bostadsområden i Vega och Segersäng. Och Huddinge vill inte vara sämre, här planeras ny bebyggelse i Glömstadalen/Loviseberg. I dagens Backspegeln ser vi emellertid tillbaka på ett projekt som inte blev av, exploateringen av Storön i sjön Trehörningen.

Byggnadsnämnden fick i uppdrag av Kommunstyrelsen i slutet av 1995 att göra en förstudie och upprätta program för markanvändningen för Storön, inklusive intilliggande Råholmen. I förstudien presenterades flera alternativ varav ett avsåg byggande av ett bostadområde och promenadområde. Enligt uppgift hade HSB visat intresse för att bygga 50 bostadsrättslägenheter i fyravåningshus.

Protesterna lät snart höra av sig, sakägarna menade att bebyggelsen på ön var tillräcklig som den var men medgav att en upprustning för att komma till rätta med förslumningen av ön var nödvändig. Ön skulle bevaras grön och göras tillgänglig för alla, menade man. Fältbiologerna distribuerade protestlistor och menade att planerad flerbostadsbebyggelse stred mot naturvårdslagens bestämmelser om utökat strandskydd.

Självfallet blev det inga flerbostadshus, den sittande majoriteten backade från planerna bara någon vecka innan valet -98. Ni kan läsa mer om saken i pressklippen här, klicka för att förstora dem. De är hämtade ur Mitt I Huddinge 1997-98. Bilderna i övrigt visar Storön från ett vykort (50-tal) samt från ett flygfoto från 1974 (Svensk Reportagetjänst). Programkarta är hämtad ur Byggnadsnämndens arkiv.

Vill ni läsa mer om levnadsbetingelserna på Storön på 1920- 30-talen rekommenderas Ingrid Hedlunds artikel ur Huddinge hembygdsförenings årsskrift 1977/78.

 

 


Högertrafikomläggningen 50 år

På söndag, den 3 september är det femtio år sedan högertrafikomläggningen. Projektet har gått till historien som en synnerligen gedigen och lyckad informationskampanj där ca 100 000 frivilliga deltog för att göra övergången så smidig som möjlig. Inte minst skolorna var bärare av informationen. Enligt direktiv från Statens Högertrafikkommission och Kungl. Skolöverstyrelsen utsågs elever i årskurs 9 till särskilda ”vägledare” i samband med omläggningen. Passen var om två timmar och var ”i princip” frivilliga. På skolgårdarna i Trångsundsskolan, Vretskolan, Kvarnbergsskolan och Tomtbergaskolan anlades särskilda manöverbanor där osäkra bilister kunde genomföra körövningar (parkering, backning, vändning …) för befrämjandet av trafiksäkerheten. I ett särskilt utskick till föräldrarna (bilden nedan, klicka för att göra den läsbar) ombads man provgå skolvägen med sina barn och särskilt uppmärksamma potentiella trafikfällor m m.

Att övergången gick bra också i Huddinge är föga överraskande. I ett tackbrev berömmer Huddinge Polisdistrikts polismästare Lennart Printz särskilt vägledningsorganisationen: ”Inom Huddinge polisdistrikt har efter dagen H hittills icke inträffat någon trafikolycka, där fotgängare varit inblandad. Det råder ingen tvekan om att vägledningsorganisationen effektivt bidragit till detta glädjande resultat”, heter det bland annat.

Uppgifterna ovan har jag hämtat ur Folkskolestyrelsens arkiv, men i övrigt finns ganska lite information bevarat i kommunens arkiv. Inga foton finns dessvärre så bilderna här jag vi fått låna från annat håll. Den svartvita bilden från Gullmarsplan är tagen av Henrik Henriksson och den fina med damen med cykeln från Björketorps sockens hembygdsförening, fotograf Dagny Bengtsson. Tilläggas bör dock att Huddinge  har en särskild betydelse i högerstrafikomläggningen eftersom Peter Himmelstrand, vid tiden boende i Stuvsta, var kompositör till den officiella kampanjmelodin ”Håll dig till höger Svensson”, som framfördes av Telstars.

Har du minnen av dagen H, kanske rentav bilder, får du gärna bidra i kommentarsfältet.


 

 

 


”Tråkiga” vykort från Huddinge

Postmuseum har på sin facebooksida denna sommar givit exempel på tråkiga vykort från svenska orter från A till Ö. Huddinge har inte funnits representerat i denna virala kavalkad men också vi har, som framgår nedan, stolta traditioner att försvara!

Ofta brukar det handla om vykort ”från den tid då man med stolthet skickade en hälsning med motiv från ett nytt höghus, en Konsumbutik, en vägkorsning eller en parkeringsplats” – som det heter i baksidestexten till en flera böcker som skrivits i ämnet. Visst är det lätt att raljera över tristessen och den inte sällan usla bildkompositionen. Men samtidigt tycker vi som är lokalhistoriskt intresserade att det nog är synd att produktionen av kort av denna typ nästan helt upphört.

Själv är jag särskilt förtjust i kort som består av flera bilder som tillsammans visar det bästa orten har att erbjuda. Som kortet från Trångsund överst, där två av bilderna kan sägas visa vägen därifrån! En annan subgenre är de kort där gångtrafikanter, malplacerade fordon, etc, till synes oförklarligt fått vara med i bild. Dessa kort ger inte sällan ett gåtfullt intryck. Ta kortet från Solfagravägen ovan: vart är mannen på väg, varför är han med och vad har han i portföljen? Eller vems är den ensliga PV:n utanför tingshuset nedan?

Bilderna uppifrån och ner: Trångsund, utgivare Trångsunds kommundelsförvaltning, foto Jan Asplund; Felmingsberg, utan uppgifter; Solfagravägen, Atelje Harling; Tingshuset, Larssons foto; Skogås, utan uppgifter;




Björksättra till salu

Björksättra gård är som bekant ute för försäljning. Denna pågår ännu vad det verkar – senaste budet på huvudbyggnaden är 8,7 miljoner. Ni kan följa den spännande upplösningen på Fastighetsbyråns webbsida.

Mycket har sagts om själva försäljningen men Backspegeln tänkte saxa lite ur en byggnadsinventering som gjordes av kommunen 1970 för att visa hur det såg ut då och få oss lite av gårdens historia på köpet.


För den som vill fördjupa sig ytterligare rekommenderas Ivar Roslunds: Huddinge kyrka och gårdar från 1932 eller Margaretha Seth-Stenungs: Huddinge – en i socken i storstadens skugga från 1953. Bägge böckerna finns på huvudbiblioteket och i kommunarkivets referensbibliotek om ni har vägarna förbi.


 

 


Gårdagens nyheter


Genom den s k Sverigeförhandlingen kommer som bekant Spårväg Syd byggas med start 2024 – en förbindelse mellan Flemingsberg och Älvsjö. Kommunen åtar sig å sin sida att bygga 18 500 bostäder till 2035 i spårvägens ”influensområde”. Enligt befolkningsprognoser förväntas vi vara närmare 150 000 invånare i kommunen år 2030.

I detta hisnande framtidsscenario kan det vara intressant att tänka på en tid när ”Blodpuddingen” vid Fullersta torg var kommunens högsta byggnad och ett under av modernitet. Den inrymde också, kan vi läsa, en av förorternas få spritrestauranger. Men redan i pressklippet nedan från 1954 talas om de skyskrapor som börjat byggas på andra sidan järnvägen … Klicka på bilden så är det lättare att se bildtexten. En sak är säker: också framtiden blir en gång gårdagens nyheter.

Vid Fullersta torg har Backspegeln stannat till flera gånger tidigare: i januari, april och september 2013 samt i februari 2016. Bilden högst upp är en av de ikoniska huddingebilderna med en fartfylld cyklist i rondellen framför torget, tagen av Ragnar Larsson. Teckningen är ur en annons från Vårdkasen 1952.

 


Skogås – fakta eller fantasi?

Den minnesgode kanske erinrar sig att vi för länge sedan (25 mars 2013) hade ett inlägg om kriminalromaner som åtminstone delvis utspelar sig i Huddinge. Idag tänkte vi vända blicken mot barn- och ungdomslitteratur och då speciellt en bok som heter ”Hörna från höger” av Stig Malmberg och härförleden hittades på en loppmarknad. Huddingeanknytningen är här förlagd till Skogås och väcker en del förbryllande frågor. I bokens inledning heter det:

Skogås var från början ett villasamhälle, men när Stockholm växte och fick sovstäder, sköt höghusen snart upp och förvandlade Skogås från en av stadens bortglömda och avlägsna delar till en av de populäraste förorterna. Samhället fick ett torg med affärscentrum, och detta torg kom att bilda en gräns mellan norra och södra delen av samhället lika tydligt som om någon skulle ha dragit en röd linje över det. Norr var det nya Skogås med enbart höghusbebyggelse, medan Söder var det Skogås som funnits redan på ”den gamla goda tiden”.

Malmbergs bok är utgiven 1960 – så vad är det för ett Skogås han beskrev? Ett framtida, ett planerat eller rena påhittet? Eller är det rentav Södertörns villastad och Farsta Centrum som stått som modell för skildringen. Skogås första stadsplan för de norra delarna av Skogås är från just 1960 (fastställd 1961) och 1964 följde planläggningen för de södra delarna. Då tillkom även Skogås centrum intill järnvägsstationen.

Beskrivningen av motsättningen mellan de södra och norra delarna har dessutom sin motsvarighet i den långt senare ”antagonismen” mellan västra och östra Skogås. I en artikel ur Södra Sidan från i fjol berättar Aimen Shawky för reportern Jonas Gosende Grönvik: – Ungdomar pratar om den finare och den fulare sidan. Vi hör det ofta och det är tyvärr en stor grej i Skogås. De skämtar med mig och Yousri. Gå till er sida! Bara för att vi har flyttat till den finare sidan. Så har det varit sen slutet av 70-talet. Då byggdes ett av Sveriges största radhusområde på den östra sidan av järnvägen. Den västra delen med loftgångar och höghus byggdes i början av 60-talet.

När det gäller barn- och ungdomslitteratur från Huddinge i övrigt har ju Stig Ericson skrivit en rad böcker om Huddinge Hockey och på senare år har Annika Huett skrivit ett par om Gittas uppväxt i Hörningsnäs på 1920-30-talet. Men i övrigt? Bidra gärna med egna tips.

Bilderna uppifrån och ner: omslag till Malmbergs bok, 1960, arkitektmodell över västra Skogås , 1961, utdrag ur stadsplan, 1960 samt vykort 1970-tal.


Mer om yrkesskolan

En av Backspegelns läsare Bengt Larsson har hört av sig med en berättelse om sin tid på Yrkesskolan. Måhända inspirerad av inlägget från 2 mars. Bengt bidrar inte bara med sin berättelse utan också två fina bilder. Vi tackar för detta och uppmuntrar andra som vill bidra till Backspegeln att höra av sig!

Jag satt här för leden och bläddrade i gamla fotoalbum och hittade några kort från Elektrikerutbildningen i Huddinge Yrkesskola som jag gick under två läsår, 1958/59 och 1959/60. Tänkte att fotona eventuellt kunde vara intressanta även för Backspegelns läsare även om det bara är två foton, varav ett från en skolresa till Skåne 1959.

Yrkeslärare var Sten Bruse, populär och kunnig. Utbildningen var förlagd till lokal på Domarvägen 16, om jag inte minns fel. Sedan fick vi också praktisera yrket ute på fältet hos företag och privatpersoner. En “utryckning” som vi elever ofta fick göra var till Kyrkskolan mittemot Kommunalhuset där propparna ideligen gick. Vi undersökte och satte i nya proppar och så var det “lugnt” ett tag innan larmet gick igen… Jag tror inte att det under utbildningstiden blev utrett vad orsaken var till mankemanget. Förmodligen var högre makter inblandade… Någon egen matsal hade vi inte, utan vi fick sprida ut oss vid ett långt arbetsbord utmed fönsterväggen mot gatan. Vår yrkeslärare hade det bekvämt vid lunch- och kafferasterna. Han bodde mycket nära arbetsplatsen, nämligen en eller två trapper upp i fastigheten. Och när det blev rast så kilade han helt enkelt upp till sin fru för mat och dryck. Tror att vi var 14 elever och vissa veckor fick vi praktisera i yrkesskolans förråd där materiel lämnades ut till våra praktikerjobb, både på skolan och ute på fältet. På ena fotot står jag själv i förrådet och skruvar på en kopplingsdosa för att lämnas ut till min kollega på skolan som gick under smeknamnet “Junior”. Tog på tok alldeles för få kort vid den här tidpunkten. Och har heller inga namn sparade på mina kurskollegor, men det kanske går att efterforska i kommunens arkiv.

Det andra fotot är från vår klassresa till Skåne i juni 1959 efter det första läsåret. Fotot föreställer, som man kan se i underkant på densamma, en utflykt med sightseeingbåten “RUNDAN” i Malmö. Vår lärare Sten Bruse sitter längst ut till vänster vid relingen på fjärde raden bakom båtens kapten. Och jag själv, ätandes en glass, längst ut till höger vid relingen på andra raden bakom båtens speaker. Vid resan till Skåne gjorde vi ett par besök på några fabriker, vill minnas att ett stopp i vart fall var i Perstorp där Perstorpsfabriken besöktes om jag nu minns rätt så här 58 år efteråt.

Jag var också med på två fjällresor som Yrkesskolan anordnade under vintersportloven för de olika yrkeskategorierna, målare, snickare, kontorister etc. som  Den första resan 1959 gick till Walles Fjällstuga i Bruksvallarna i Härjedalen och den andra 1960 till Valdres i Norge. Vid i vart fall första fjällresan 1959 vill jag starkt minnas att Harald Magnusson, som var ett känt namn på den tiden i kommunen, var med som ledare. Jag minns inte hans tjänst i skola etc. eller om han hade gått i pension, han var i de trakterna s.a.s. om jag minns rätt.

Efter avklarad yrkesskola i juni 1960 fick jag hösten samma år praktikertjänst hos Stellan Bruses Elektroinstallationer. Stellan var bror till Sten Bruse, vår yrkeslärare, och jag blev tydligen av Sten “rekommenderad” att påbörja en anställning i hans brors firma.

Bengt Larsson

 


Vad hände med ”Daggkåpan”?

När Olle Magnusson för HUGE:s räkning sammanfattade den offentliga konstens historia i kommunen valde han att, lätt retoriskt, att kalla boken ”Är det någon som sett konsten?”. Den titeln kan ses som en alternativ rubrik till dagens inlägg. Vad hände egentligen med Arne Jones skulptur ”Daggkåpan”? När centrumet byggdes om på 1980-talet tycktes det inte finnas plats för Jones fontän. Eller försvann den ännu tidigare – det ryktades rentav att den stod och rostade i något av gatukontorets förråd. Är det någon som vet mer?

Arne Jones som var bördig från Borgsjö i Medelpad finns flitigt representerad på offentliga platser runtom i Sverige. När man skulle bygga nytt och modernt – som ju var fallet med nya Huddinge centrum – passade en abstrakt skapelse som ”Daggkåpan” in i konceptet. Namnet på skulpturen är inte Jones eget – det kom till genom en lokal tävling. Verket var utformat i hamrad koppar i tre plan som påminner om daggkåpeblad och från vart och rinner vatten i tunna strålar.

Bilderna uppifrån och ner: pressklipp ur Expressen 31 augusti 1961 (klicka ett par gånger för att förstora); Arne Jones, okänd fotograf, troligen 1950-tal samt ”Daggkåpan” vi invigningen men Kvickly i bakgrunden, ur KF:s bildarkiv.


Vyer över Tomtberga och Kvarnbergsplan

Idag blir det oförblommerad bildnostalgi i Backspegeln. Området kring Kvarnbergsplan har ju förändrats mycket de senaste åren. Bostäder har byggts och många nya Huddingebor har flyttat in. Området har blivit mycket lyckat tycker jag och det är ju positivt att vi blir fler, eller hur?

Och visst kan det vara intressant för de nyinflyttade som kanske inte alls har sina rötter i Huddinge att se hur det en gång såg ut där de nu bor. För att kunna orientera sig i det förflutna är det viktigt med referenspunkter. Konstanterna i de bilder ni ser här är Huddinge kyrka och Tomtbergaskolan.

Bilderna uppifrån och ner: 1) flygfoto, Ahrenbergsflyg, från 1936 med Centralskolan (= Tomtbergaskolan), nuvarande Kommunalvägen, gamla polishuset samt bussgaraget vid Kvarnbergsplan högst upp; 2) vykort troligen taget uppifrån Kvarnberget ca 1945, fotograf okänd, visandes nuvarande Kommunalvägen med Sågbäcksån flytande under, skolan och kyrkan längst bort; 3) bussgaraget vid Kvarnbergsplan (troligen), hållplats Solfagravägen, 1939, ur Trafikverkets museisamling.