Tragedi i juletid

13Sundby infarten i snö 2Julen 1941 brann det gamla corps de logiet på Sundby gård ner. Det har tidigare, bland annat i Karin Hemtkes häfte om Sundby Gård – en gårds historia (Huddinge kommun, 1986), rått en viss förvirring kring år och datum för katastrofen. Men Backspegeln har hittat ett gammalt pressklipp som visserligen är daterat för hand men med hjälp av vilket vi nog kan sluta oss till att det inträffade natten till lördagen den 27/12 1941 med start ca 00:30.

sundby00016Den ståtliga byggnaden från 1700-talet, tre våningar och 22 rum ödelades fullständigt på två timmar. Brandkåren var på plats först efter en kvart och då stod inget att rädda av huvudbyggnaden. Omfattningen av brandkårens insats, som sträckte sig över två dagar,  framgår av det utdrag från insatsrapporteringen vi hämtat ur arkivet (lilla bilden). insatsrapport00018De boende på gården: familjen Malm, tjänstefolk och tillfälliga gäster över julen, räddades dock och ekonomibyggnaderna klarade sig utan skador. I elden förstördes bl a ett dyrbart renässansskåp, medan aktier och andra värdehandlingar, liksom kontanter, förvarades på bank i Stockholm. Elden utbröt i en mellanvägg i anslutning till en rökgång. Ni kan läsa mer om förloppet i pressklippet härintill. Vilken tidning det är hämtat från framgår inte. Klicka på bilderna för att göra dem läsbara.

10Sundby eller

Fotografierna är hämtade ur familjen Bångs fotoalbum. Troligen tagna av godsägaren själv, Lars-Gustaf Bång. Familen Bång ägde gården fram till 1917. 1926 köpte direktör Carl Malm Sundby. 1950 köpte sedan kommunen gården men Malm kvarstod som arrendator fram till sin död en bit in på 50-talet.

14Sundby interiör


Häradsvägen 2A

LAR 313En bild från 1948 och motsvarande motiv (så gott det går) i dag. Mycket är som synes förändrat. Här uppförs huset på Häradsvägen 2A som ni ser idag på färgbilden nedan. Huset som byggdes av kommunen huserade municipalläkaren och hyreslägenheter. stuvstakonsum00015Undervåningen hyrdes under många år ut till Konsum enligt fördelaktiga villkor. Köpmän i Stuvsta och inte minst den borgerliga oppositionen menade att den subventionerade hyran var ett exempel på otillbörligt gynnande.  Ni kan läsa mer i pressklippen från Expressen och Stockholmstidningen. Klicka för att göra bilden läsbar. Idag är som synes Konsum borta och i huset finns sedan länge en klädaffär. Huset bakom (Häradsvägen 2B), som syns i mitten av den svartvita bilden, står kvar men är idag helt dolt av 40-talsbyggnaden. Detta hus var tidigare privatvilla med idag finns här Balders Hage föräldrakooperativ. Till vänster på bilderna ser ni, då som nu, en fin 30-talsvilla: Lilla Berga.

Häradsvägen 2A

Somligt är förändrat annat sig likt. 1948 har kommunen ca 20 000 innevånare och växer så det knakar. Flerbostadshus börjar byggas som ett komplement till villaidyllerna. En ny tid är i antågande och med den ett nytt kommunhus – en symbol för det nya. Municipalsamhällena är (undantaget Segeltorp) upphörda. Kommunalnämndens ordförande sedan 1926 Wilgot Blixman ersätts av den yngre och moderne Nils Eliasson.

Bilderna är tagna av Ragnar Larsson 1948 och Göran Johansson 2015.


Semesterminne från Vårby

vårbyannons2Huddinge är kanske inte känt som ett stort semestermål precis. Men faktum är att Vårby, som dagens inlägg handlar om, har gamla anor som badort och semesterparadis! I gamla annonser som den härintill kallades trakten rentav för ”Stockholms solsida”. Här handlar det om försäljning av tomtmark 1926. Vi har tidigare (11 juni 2015) skrivit om Vårby Strandbad som bevistades av mången stockholmare som tog sig hit via båt från stan.

Berättelsen här nedanför har jag fått från Kent Meissner som hört av sig med ett minne från en campingsemester i våra trakter från 1959. Kartbilderna har Kent tagit fram själv: den ena från Google Maps och den andra från en ekonomisk karta daterad 1951 från Wårby-bryggeriet (eller ”mineralvattenfabrik” som kartan anger). Kent tillägger ”- Den dåvarande campingplatsen (då markerad på Motormännens Riksförbunds vägkarta) låg vid den nutida badplatsen, men var ytmässigt större. Den lilla allén bredvid Wårby bryggeri ner till campingplatsen motsvarar den mindre vägen (den nutida Vårby allé tycks, breddad, ligga vid sidan av den gamla) bredvid den nutida Vårby allé”. Klicka på bilden för att förstora. Stora bilden är ett vykort, gissningsvis från 50/60-tal

*

Det hände i Wårby under en bilsemester sommaren 1959. Jag och mina föräldrar tältade och resan gick från Skåne, över ostkusten till Stockholm och därefter över Örebro till Västergötland och västkusten hem igen.

karta 2Wårby campingplats var markerad på Motormännens Riksförbunds karta och min far körde dit. Den skulle vara vår bas för besöken i Stockholm under några dagar. Vi svängde vänster från Riksettan in på den smala allén förbi bryggeriet, som då ägdes av Konsumtionsföreningen Stockholm. En bit in i allén såg min far i backspegeln att en man sprang efter oss och vinkade. ”Det kanske är något fel på bilen?” trodde han och stannade. En man i trettioårsåldern fram till fars nervevade bilruta. ”Är ni från Skåne?” frågade han glatt och andfådd. Jo, det stämde. Vår Zephyr hade bokstaven M före siffrorna. Det betydde ”Malmöhus län”. Mannen arbetade på ”Mineralvattenfabrik”:en, som det stod på vår bilkarta, och hade sett hans hemläns beteckning på bilen som sakta körde förbi. Han förklarade ”Det kommer nästan aldrig någon bil från Malmöhus län hit. Var kommer ni ifrån?”. Under samtalet visade det sig att min far, som arbetade med enskilda vägar i hela Malmöhus län, och mannen hade gemensamma bekanta! Mannen lämnade sin adress och sade: ”Skriv ett vykort när ni kommer tillbaka till Åkarp!” Vi körde så vidare till campingplatsen och mannen återvände till sin arbetsplats vid bryggeriet. Vi pratade om mötet med mannen medan vi satte upp vårt tält.

vårbybadet

Så kom en Mercedes med en båt på släp och parkerade bredvid oss. Bilen hade en registreringsskylt som började på HH, dvs ”Hansestadt Hamburg” i dåvarande Västtyskland. Förmodligen en ännu mer sällsynt gäst på campingplatsen! De sjösatte båten som hade en utombordsmotor baktill. De försvann över vattnet åt Ekeröhållet. Till vår förvåning kom de inte tillbaka den kvällen och på morgonen såg vi att någon varit inne i deras tält. Min far kontaktade mannen från bryggeriet och far frågade honom om han kunde ringa till polisen. Vid denna tiden fanns inga mobiltelefoner utan bara telefonkiosker och fasta telefoner. Efter en ganska lång stund kom en polisbil med två konstaplar. Far berättade vad vi sett, ägarna till tältet hade inte kommit tillbaka och vi hade inte hört något på natten. Poliserna undersökte tältet och satte dit en lapp på svenska om att de kunde kontakta polisen. Jag vågade inte säga något till poliserna, men sade till min far, som i sin tur sade till poliserna att ägarna till tältet kanske inte kunde svenska. Jag hade en vag förhoppning om att någon – kanske jag – kunde översätta det som stod på lappen till tyska. Jag hade läst tyska på realskolan under fyra år och tyckte att jag behärskade språket. Men den ene polisen sade bara: ”Då får dom väl hitta någon som kan översätta!”

Efter att ha ätit frukost körde vi in till det centrala Stockholm. Då vi kom tillbaka på kvällen var tyskarnas tält och bil borta.

– Kent Meissner