Tragedi i juletid

13Sundby infarten i snö 2Julen 1941 brann det gamla corps de logiet på Sundby gård ner. Det har tidigare, bland annat i Karin Hemtkes häfte om Sundby Gård – en gårds historia (Huddinge kommun, 1986), rått en viss förvirring kring år och datum för katastrofen. Men Backspegeln har hittat ett gammalt pressklipp som visserligen är daterat för hand men med hjälp av vilket vi nog kan sluta oss till att det inträffade natten till lördagen den 27/12 1941 med start ca 00:30.

sundby00016Den ståtliga byggnaden från 1700-talet, tre våningar och 22 rum ödelades fullständigt på två timmar. Brandkåren var på plats först efter en kvart och då stod inget att rädda av huvudbyggnaden. Omfattningen av brandkårens insats, som sträckte sig över två dagar,  framgår av det utdrag från insatsrapporteringen vi hämtat ur arkivet (lilla bilden). insatsrapport00018De boende på gården: familjen Malm, tjänstefolk och tillfälliga gäster över julen, räddades dock och ekonomibyggnaderna klarade sig utan skador. I elden förstördes bl a ett dyrbart renässansskåp, medan aktier och andra värdehandlingar, liksom kontanter, förvarades på bank i Stockholm. Elden utbröt i en mellanvägg i anslutning till en rökgång. Ni kan läsa mer om förloppet i pressklippet härintill. Vilken tidning det är hämtat från framgår inte. Klicka på bilderna för att göra dem läsbara.

10Sundby eller

Fotografierna är hämtade ur familjen Bångs fotoalbum. Troligen tagna av godsägaren själv, Lars-Gustaf Bång. Familen Bång ägde gården fram till 1917. 1926 köpte direktör Carl Malm Sundby. 1950 köpte sedan kommunen gården men Malm kvarstod som arrendator fram till sin död en bit in på 50-talet.

14Sundby interiör


Häradsvägen 2A

LAR 313En bild från 1948 och motsvarande motiv (så gott det går) i dag. Mycket är som synes förändrat. Här uppförs huset på Häradsvägen 2A som ni ser idag på färgbilden nedan. Huset som byggdes av kommunen huserade municipalläkaren och hyreslägenheter. stuvstakonsum00015Undervåningen hyrdes under många år ut till Konsum enligt fördelaktiga villkor. Köpmän i Stuvsta och inte minst den borgerliga oppositionen menade att den subventionerade hyran var ett exempel på otillbörligt gynnande.  Ni kan läsa mer i pressklippen från Expressen och Stockholmstidningen. Klicka för att göra bilden läsbar. Idag är som synes Konsum borta och i huset finns sedan länge en klädaffär. Huset bakom (Häradsvägen 2B), som syns i mitten av den svartvita bilden, står kvar men är idag helt dolt av 40-talsbyggnaden. Detta hus var tidigare privatvilla med idag finns här Balders Hage föräldrakooperativ. Till vänster på bilderna ser ni, då som nu, en fin 30-talsvilla: Lilla Berga.

Häradsvägen 2A

Somligt är förändrat annat sig likt. 1948 har kommunen ca 20 000 innevånare och växer så det knakar. Flerbostadshus börjar byggas som ett komplement till villaidyllerna. En ny tid är i antågande och med den ett nytt kommunhus – en symbol för det nya. Municipalsamhällena är (undantaget Segeltorp) upphörda. Kommunalnämndens ordförande sedan 1926 Wilgot Blixman ersätts av den yngre och moderne Nils Eliasson.

Bilderna är tagna av Ragnar Larsson 1948 och Göran Johansson 2015.


Semesterminne från Vårby

vårbyannons2Huddinge är kanske inte känt som ett stort semestermål precis. Men faktum är att Vårby, som dagens inlägg handlar om, har gamla anor som badort och semesterparadis! I gamla annonser som den härintill kallades trakten rentav för ”Stockholms solsida”. Här handlar det om försäljning av tomtmark 1926. Vi har tidigare (11 juni 2015) skrivit om Vårby Strandbad som bevistades av mången stockholmare som tog sig hit via båt från stan.

Berättelsen här nedanför har jag fått från Kent Meissner som hört av sig med ett minne från en campingsemester i våra trakter från 1959. Kartbilderna har Kent tagit fram själv: den ena från Google Maps och den andra från en ekonomisk karta daterad 1951 från Wårby-bryggeriet (eller ”mineralvattenfabrik” som kartan anger). Kent tillägger ”- Den dåvarande campingplatsen (då markerad på Motormännens Riksförbunds vägkarta) låg vid den nutida badplatsen, men var ytmässigt större. Den lilla allén bredvid Wårby bryggeri ner till campingplatsen motsvarar den mindre vägen (den nutida Vårby allé tycks, breddad, ligga vid sidan av den gamla) bredvid den nutida Vårby allé”. Klicka på bilden för att förstora. Stora bilden är ett vykort, gissningsvis från 50/60-tal

*

Det hände i Wårby under en bilsemester sommaren 1959. Jag och mina föräldrar tältade och resan gick från Skåne, över ostkusten till Stockholm och därefter över Örebro till Västergötland och västkusten hem igen.

karta 2Wårby campingplats var markerad på Motormännens Riksförbunds karta och min far körde dit. Den skulle vara vår bas för besöken i Stockholm under några dagar. Vi svängde vänster från Riksettan in på den smala allén förbi bryggeriet, som då ägdes av Konsumtionsföreningen Stockholm. En bit in i allén såg min far i backspegeln att en man sprang efter oss och vinkade. ”Det kanske är något fel på bilen?” trodde han och stannade. En man i trettioårsåldern fram till fars nervevade bilruta. ”Är ni från Skåne?” frågade han glatt och andfådd. Jo, det stämde. Vår Zephyr hade bokstaven M före siffrorna. Det betydde ”Malmöhus län”. Mannen arbetade på ”Mineralvattenfabrik”:en, som det stod på vår bilkarta, och hade sett hans hemläns beteckning på bilen som sakta körde förbi. Han förklarade ”Det kommer nästan aldrig någon bil från Malmöhus län hit. Var kommer ni ifrån?”. Under samtalet visade det sig att min far, som arbetade med enskilda vägar i hela Malmöhus län, och mannen hade gemensamma bekanta! Mannen lämnade sin adress och sade: ”Skriv ett vykort när ni kommer tillbaka till Åkarp!” Vi körde så vidare till campingplatsen och mannen återvände till sin arbetsplats vid bryggeriet. Vi pratade om mötet med mannen medan vi satte upp vårt tält.

vårbybadet

Så kom en Mercedes med en båt på släp och parkerade bredvid oss. Bilen hade en registreringsskylt som började på HH, dvs ”Hansestadt Hamburg” i dåvarande Västtyskland. Förmodligen en ännu mer sällsynt gäst på campingplatsen! De sjösatte båten som hade en utombordsmotor baktill. De försvann över vattnet åt Ekeröhållet. Till vår förvåning kom de inte tillbaka den kvällen och på morgonen såg vi att någon varit inne i deras tält. Min far kontaktade mannen från bryggeriet och far frågade honom om han kunde ringa till polisen. Vid denna tiden fanns inga mobiltelefoner utan bara telefonkiosker och fasta telefoner. Efter en ganska lång stund kom en polisbil med två konstaplar. Far berättade vad vi sett, ägarna till tältet hade inte kommit tillbaka och vi hade inte hört något på natten. Poliserna undersökte tältet och satte dit en lapp på svenska om att de kunde kontakta polisen. Jag vågade inte säga något till poliserna, men sade till min far, som i sin tur sade till poliserna att ägarna till tältet kanske inte kunde svenska. Jag hade en vag förhoppning om att någon – kanske jag – kunde översätta det som stod på lappen till tyska. Jag hade läst tyska på realskolan under fyra år och tyckte att jag behärskade språket. Men den ene polisen sade bara: ”Då får dom väl hitta någon som kan översätta!”

Efter att ha ätit frukost körde vi in till det centrala Stockholm. Då vi kom tillbaka på kvällen var tyskarnas tält och bil borta.

– Kent Meissner 


Wårbydrycker

sinalco_headerIdag tänkte vi göra ohämmad reklam för nedlagda Wårbybryggerier och i synnerhet för citrusläsken Sinalco. Är det någon som minns den?

sinalco 100013Sinalco är en läskedryck som lanserades redan 1905 i Duisburg, Tyskland och är därmed en av de allra äldsta läskedyckerna i Europa. Redan på 1930-talet såldes drycken på licens i Sverige och i början av 60-talet var det som synes Wårbybryggeriernas tur att ta över lanseringen. Pressklippet där drycken förtärs av såväl landshövding som högvakten är hämtat ur Kooperativa förbundets tidning Storstaden 1961. Klicka på artikeln för att göra den läsbar.

På bilden nedanför syns Wårbyprodukter i ett av Kvicklys skyltfönster i Huddinge Centrum. Den skarpögde kan se ett antal Sinalcoflaskor ungefär i mitten av bilden till salu från 52 öre flaskan. Bilden är ur KF:s arkiv, fotograf okänd, tidigt 60-tal.

kvicklyskyltning2

Sinalco var som ni ser en licensprodukt, men det var inte ovanligt att bryggerierna försökte lansera egna varianter av världsprodukter som t.ex Coca-Cola. Apotekarnes hade sin Cuba Cola och Wårby Mexi Cola. Vi avslutar med lite reklam för den senare.

Mexicola


”Oljefabriken” strax innan rivningen

oljefabrik 5Fabriksområdet i Fullersta ofta kallat Oljefabriken hade sitt namn efter Christiernssons oljefabrik som huserade i lokalerna från ca 1917 fram till 1939. Fabriksområdet låg ungefär mellan Huddinge station och tingshuset. Centralt värre med andra ord. Före Christiernssons var här en maskinreparationsverkstad och efter 1939 en strumpfabrik (som vi skrivit om tidigare på Backspegeln). Sista större hyresgästerna var L M Ericsson som bedrev tillverkning av transmissionsutrustning i lokalerna mellan åren 1954 och 1966. Efter det förföll området och revs slutligen 1974.

oljefabrik 1

Backspegeln publicerar idag några mycket sällan sedda bilder från området strax före rivningen. Sannolikt tagna efter 1973 eftersom bilarna på en av bilderna har registreringsskyltar utan länsbokstav. Interiörbilden med takfönstren kan jämföras med den vi publicerade från strumpfabriken (7 juni 2013).  Bilderna är hämtade ur kulturnämndens arkiv men den ursprungliga källan är sannolikt en annan. Fotograf okänd. Bilden högst upp är hämtad från ett annat sammanhang. Här syns fabriken nere till höger i sin omgivning. Bilden (som är något beskuren) är tagen i mitten av 50-talet från brandstationens slangtorkartorn.

oljefabrik 700012

Har ni minnen från fabriksområdet får ni gärna bidra med en kommentar.

oljefabrik 4


Onöjaktigheter inom kommunförvaltningen

800px-Vårby_gård_mjölnarbostaden_1951Mjölnarbostaden vid Vårby Gård revs den 2 oktober 1976.  När Vårby Gård Scoutkår, som trodde att kommunen erbjudit stugan som föreningslokal, skulle titta till sina nya lokal fann de den plötsligt riven. Frågan är om rivningen rentav var ett missförstånd?

Exploateringskontorets handläggning JO-anmäldes av Föreningen Fittja Bro Miljöverkstad som menade att kommunen låtit riva byggnaden utan att ha erhållit sökt rivningslov. Man påpekade att kommunens kulturnämnd tidigare ansett att huset varit av kulturhistoriskt värde och därmed borde bevarats. Exploateringskontoret menade å sin sida att området låg i ett känsligt gravfält, enligt gällande stadsplan utlagt som park ”utan bibehållande av tidigare omgivande bebyggelse”. Huset skulle m a o rivas med hänsyn till andra kulturaspekter! Vi ska inte närmare gå in i alla turer i detta infekterade ärende men kan konstatera att JO i sitt utslag menade att kommunen gjort fel som låtit riva utan giltigt lov. Slutklämmen lyder:

Jag utgår ifrån att kommunstyrelsen i fortsättningen övervakar att onöjaktigheter av detta slag inte förekommer inom kommunförvaltningen. I övrigt finner jag inte anledning till vidare åtgärd i ärendet

mjölnar100004

Vid ovan nämnda kulturhistoriska inventering 1969 var mjölnarbostaden fortfarande bostadshus men under 70-talet förföll fastigheten, vilket syns på bilden här nedanför. Huset lär ha anor tillbaka till 1700-talet och utgjorde torp för mjölnaren vid Vårby Gård.

Stugan är för alltid borta men Backspegeln bidrar här med inte mindre än tre foton av lokaliteten. Uppifrån och ner:  bild från 1951, Malms reportagebyrå; bild ur kulturhistorisk inventering 1969, Huddinge kommun, fotograf okänd samt bild 1975 ur exploateringskontorets inlaga till kommunstyrelsen, fotograf okänd.

mjölnar200005


Storängens industriområde

industri2000022009 togs en fördjupad översiktsplan fram för Storängen. Huvudinriktningen i planen är att omvandla området till en så kallad blandstad, där bostäder utgör huvuddelen men där verksamheter som är förenliga med bostäder får finnas kvar i området. Markägoförhållandena i Storängen är mycket varierande varför omvandlingen kommer att ske långsiktigt på fastighetsägarnas eget initiativ. En förutsättning för att omvandlingen ska kunna realiseras fullt ut är sålunda att verksamhet som är oförenlig med blandstaden flyttas. Då måste dessa företag erbjudas annan lokalisering, helst inom kommunen. Ni kan läsa mer om detta på kommunens hemsida. Den som går längs Sjödalsvägen kan dock se att förändringen påbörjats.

Storängen fick sin första stadsplan 1951. I den ingick inte bara planer för hyreshus vid Edsvägen och Ängsnäsvägen utan också industribebyggelse på den sanka delen av området. Industrier skulle lockas hit och ge huddingeborna fler arbetstillfällen. Först bebyggdes kvarteren runt Dalhemsvägen och Centralvägen – kvarteren Fabriken, Verkstaden, Hantverket, Förrådet samt Brandstegen. Marken som idag utgör Storängen bestod tidigare av jordbruksmark på gammal sjöbotten tillhörande Fullersta Gård.

Storängen 4Storängen 2

Bilderna uppifrån och ner: Åsbrinks fabrik i hörnet Sjödalsvägen/Förrådsvägen, ur Vårdkasen nr 4 1957; företagare i industriområdet, foto Göran Johansson 2009 samt översiktsbild med Dalhemsvägen och Storängsvallen högst upp, foto Boo Jonsson 1975.

industri00001


Bussnostalgi

buss 200010Idag ska Backspegeln ägna sig åt lite bussnostalgi. Mer om trafikformen som sådan än enskilda fabrikat dock: att skilja en Leyland från en Scania ingår inte i uppdraget! Att med några ord beskriva busstrafikens och kollektivtrafikens historia i Huddinge är en grannlaga uppgift. Jag har inte hittat någon bra sammanställning och vi ska inte ge oss på något försök här. Generellt kan sägas att busstrafiken i länet innan Hörjelöverenskommelsen 1964 bedrevs av en rad olika aktörer. Under 1920-talet sköttes busstrafiken av flera lokala privata företagare. I Huddinge fanns bl a Stuvsta Lokaltrafik AB. Dessa köptes sedan i allmänhet upp av större regionala bussbolag som inte sällan ägdes av länets olika järnvägsbolag (t.ex. Nynäsbanan, Roslagsbanan och statliga SJ). Just SJ trafikerade Huddinge med bland annat linjerna 3 och 6 vars linjesträckning ni kan se nedan till höger.

2113

buss 100009Den rådande ordningen med olika aktörer i länet innebar ett samordningsproblem som ledde till att resenärerna fick sämre service. Framför allt omstigningen mellan olika trafikslag och aktörer förde med sig att resorna fördyrades och bristen på samordning av tidtabeller gjorde resandet ineffektivt. Hörjelöverenskommelsen (som har sitt namn efter Nils Hörjel , stadssekreterare i Kommunikations-departementet) innebar en principöverenskommelse mellan landstingskommunen och Stockholms stad som ledde fram till att all kollektiv lokaltrafik i Stockholms län kom att samlas under AB Storstockholms Lokaltrafik.

buss 400005buss 300002

 

Bilderna uppifrån och ner: Tidtabell för Huddingelinjerna, 1960; linje 16X (?) på Sjödalsvägen, bild Spårvägsmuseet, fotograf okänd; linjekarta 1959; två bilder från bussgaragen vid Kvarnbergsplan, ca sent 60-tal-tidigt 70-tal, Huddinge kommun, okänd fotograf;  Snättringebussen på plats utanför Stuvsta station, 1940-tal, vykort ur Trafikverkets museisamling fotograf okänd. Samtliga bilder blir större om ni klickar på dem.

Jvm.KDAA13205


Centrum med sjönära läge

sjöförslag 3Träsk blir city i Huddinge – så stod att läsa i lokaltidningen Söderort redan 1955 inför planerna på ett nytt centrum i Sjödalen. Med åren kom centrum sedan att beskrivas som en koloss på lerfötter, (se Håkan Ljungs teckning från DN 1982 härintill). Den gamla leriga sjöbottnen rörde sig, den inte bara sjönk utan försköts i sidled också. Efter flera år av räddningsaktioner enligt lappa-och-laga systematik beslutade kommunen i slutet av 1970-talet att på allvar ta tag i frågan om centrumförnyelsen. Tidigare tankar på att avyttra delar av anläggningarna lades åt sidan. Först byggdes en vård- och servicecentral vid Paradistorget, varefter planerna för de kommersiella delarna av området påbörjades. Den ursprungliga intentionen var att i tidens anda bygga ett inomhuscentrum. Dessa planer mötte stort ogillande hos allmänheten och förkastades snart på grund av markförhållandena. I stället förordades nu ett öppet centrum med stadskaraktär i form av gågator och torg, där kommersiella centrumfunktioner integrerades med bostäder. Omdaningen påbörjades 1984 och blev färdig i flera etapper med start 1985. Hur det blev kan ni lätt kolla genom att promenera genom dagens centrum.

sjöförslag 7Backspegeln väljer emellertid att presentera ett av de förslag som förkastades av en ganska enig politisk majoritet men som vann stort gillande hos andra – Erik Lindholms sjöförslag. Många menade att förslaget behandlades styvmoderligt och närmast raljant av de styrande inom bägge blocken. Men kanske är det så att Lindholms förslag med dess betoning på småskalighet, miljöhänsyn och kulturverksamhet i själva verket var det mest framåtsyftande? Det menade i alla fall en rad kulturarbetare, verksamma i kommunen, som skrev ett upprop för att förslaget skulle tas på allvar – också i kommunalhuset.

sjöförslag 4Centralt i Lindholms idéförslag är alltså anläggandet av en sjö mellan dåvarande Domus- och Tempovaruhusen. ”– Jag vill återge vattnet dess betydelse i området och skapa ett miljömässigt och tekniskt bra centrum. Helt enkelt anlägga en sjö med fiskar och växter. Där man kan bada på somrarna och åka skridskor på vintrarna” , säger han i en intervju i DN 1981.

Vattnet skulle hämtas från den kulvert som finns placerad i anslutning till centrum, som leder överskottsvatten från Gömmaren till Trehörningen. I och med anläggandet av en sjö skulle dessutom trycket på lermassorna minska.

sjöförslag 5

 

Erik Lindholm är som arkitekt här i Huddinge mest känd för bostadsområdet Milsten och ABF:s studiehem vid Kommunalvägen 26. Han flyttade till kommunen på själva fredsdagen 1945 och var länge verksam sjöförslag 6som ordförande i ABF Huddinge. Han var socialdemokrat och som sådan kulturnämndens förste ordförande 1967. Han var också en av initiativtagarna till Karin Boye-sällskapet. Illustrationerna i detta inlägg är, undantaget fotot från gamla centrum, hämtade ur Erik Lindholms personarkiv som finns förvarat i kommunarkivet.

Bilderna uppifrån och ner (klicka för förstoring): Teckning av Håkan Ljung ur Dagens Nyheter 16/9 1982; platsen där sjön skulle anläggas, bild sent 70-tal, fotograf okänd; Bravo Erik!, teckning av Oskar Karlsson 1981, en av kulturarbetarna bakom uppropet; ritning på Lindholms idéförslag; Erik Lindholm i arbete med modell av tidigare centrumförslag, fotograf okänd 1950-tal och härunder en enkät ur Huddinge Extrablad 1983 där det sedan genomförda förslaget ”C16” ställs mot Lindholms förslag i en läsartävling. Domen från läsarna blev sedan tydlig: 97,4% av de 528 inkomna svaren lade sin röst på Sjöförslaget. Hur skulle du ha röstat idag? Lägg din röst i kommentarsfältet!

sjöförslag 1