Villa Åkerbo

29683950_O_3Annika Huett är illustratör och författare och har skrivit boken Åkerbo – sju syskon, fyra våningar, en barnbok inspirerad av Annikas mammas uppväxt i 1920- och 30-talets Huddinge i det röda huset Åkerbo på Hörningsnäsvägen. Det är en vackert illustrerad bok som nog kan vara till glädje även för vuxna med intresse för det gamla Huddinge. Lördagen 26 oktober kl.13.00 kommer Annika till huvudbiblioteket och berättar om sin bok.

Om just Hörningsnäs har vi dessvärre inte skrivit så mycket här på Huddinge 150. Lite konstigt kan tyckas eftersom man med visst fog kan påstå att det är här de första fröna till det som ska bli det moderna Huddinge sås. Hörningsnäs gård var den första gården i Huddinge som började stycka av tomter för villabebyggelse. Redan alldeles i början av 1900-talet påbörjades tomtförsäljningen. Villa Åkerbo är ett exempel på denna första bebyggelse: stora trävillor med väl tilltagna tomter.

hönäs1Kring villasamhället skapades också kommunens första municipalsamhälle redan 1915, långt före de övriga. Ni kan titta närmare på municipalstämmans första protokoll härintill om ni tvivlar! Municipalsamhället var en administrativ enhet för vissa tätbebyggda områden inom en landskommun (och Huddinge var en sådan) där en eller flera stadsstadgor var införda.

Villa Åkerbo ligger på Hörningsnäsvägen 13 och är som synes inte längre röd. Den svartvita bilden är från en byggnadsinventering genomförd av kulturförvaltningen 1982. Bland handlingarna till denna är Åkerbo betecknad som ”intressant”. Namnet får vi förklarat redan i bokens inledning av berättaren Gitta:
Pappa har döpt huset till Åkerbo. Det gjorde han på en gång när han såg tomten där huset skulle byggas, för då var det åkrar åt alla håll och kanter. Nu finns här fullt med andra hus och trädgårdar med höga träd. Några åkrar ser man inte röken av.

hönäs2

hönäs3


Kiosken i våra hjärtan

kiosk1I veckans nummer av Mitt i Huddinge kan vi läsa om Elof ”Loffe” Bråtfors korvkiosk på Stuvsta Torg som i dagarna fyller 50 år. Många har speciella minnen kring Loffes och för den delen andra kiosker som funnits eller finns runtom i Huddinge. Så idag kör vi lite kiosknostalgi!

Från webbsidan Handelns historia hämtar vi följande (lätt redigerade) text om kioskens historia:
Ordet kiosk hämtades från turkiskan på 1700-talet, där det betecknade ett litet lusthus. Först följande sekel fick det dagens betydelse. Under det sena 1800-talet spred sig kioskerna runt om i Sverige. Vanligast var vattenkiosker som sålde mineralvatten (och senare läsk), men även cigarrkiosker, biljettkiosker, tidningskiosker, och allmänna kiosker, som saluförde lite av varje, förekom. De uppfördes vanligtvis på kommunal mark, för vilket arrende betalades. Små handelsrörelser av denna typ förestods ofta av kvinnor, som annars sällan drev affärsrörelse. En bit in på 1900-talet flyttade även glass- och korvförsäljning in i kioskbyggnader. Kioskernas främsta konkurrensmedel var öppettiderna. Vanliga butikers öppethållande var strängt reglerat, men kiosker fick i princip ha öppet när de ville. I gengäld fick de endast föra ett begränsat sortiment. De kom att få stor betydelse som försäljningskanal för press, drycker och konfektyr. Pressbyrån, med tidningarna som ägare, ägde de flesta, men även bryggerierna och godistillverkarna engagerade sig i kiosker.
Kioskens guldålder inföll under 1950-talet. Ändrade öppettidslagar och skärpta krav på arbetsmiljön fick dem sedan att minska i antal. På 1980-talet insåg man att självbetjäning lönade sig även i detta fall, varför de började göras om till små butiker. Idag lever rätt många glass- och korvkiosker vidare och nya kaffekiosker slår upp sina luckor, men som kanal för varuförsäljning tycks kiosken vara hopplöst död.

kiosk3

Bilderna visar uppifrån och ner Ida Larsson som förestod kiosken på Stuvsta Torg (okänd fotograf, troligen 1940-tal) och två vykort på Kafé Ärlan som var både kiosk och café och låg på Huddingevägen inte långt från Stockholmsgränsen. Bilderna är tagna av Holger Ståårns, gissningsvis i början av femtiotalet. I anslutning till fotografierna finns en liten berättelse signerad innehavaren Kerstin Svensson: Som kiosktant kom jag till Stuvsta 1947. På den tiden var det en glädje att vara i allmänhetens tjänst. Att dagligen få träffa trevliga människor och att ha en uppgift att fylla. Men medaljen har ju alltid en baksida, vägen var för smal och måste breddas, vår tomt måste ge det som fattades. År 1964 efter 17 år var det bara att konstatera att det var bäst att ge upp och Ärlans saga var all.

kiosk2


Fullersta Bio

biobildNär man frågar om vilken som är Huddinges vackraste byggnad brukar många höja rösten för Fullersta Bio. Särskilt de som gillar funkis. Funktionalismen som stil domineras av hus med släta, ljusa, oftast putsade och odekorerade fasader, platta tak och lådaktiga volymer uppbyggda av grundläggande geometriska former. Att som tidigare komponera och smycka ut fasader med klassiska förebilder ansågs förlegat, utförandet skulle nu utgå från funktionen. Enligt denna doktrin är onekligen Fullersta Bio en närmast idealisk representant.

InteriörFullerstabioHuset stod färdigt 1933 och var ett samarbete mellan Folkets Husföreningen, Fullersta Municipalsamhälle och det lokala hushållningssällskapet. Arkitekten Dag Ribbing vid Kooperativa Förbundets arkitektkontor anlitades, allt under överinseende av chefsarkitekten Eskil Sundahl. Väggdekorationerna i biografsalongen utformades av konstnären Kalle Lodén. Den färdiga byggnaden kom att rymma municipalkontor, biograf och samlingslokal för Folkets Hus samt Konsumbutik. Butiken upphörde på 60-talet och så småningom också biografverksamheten. Dessa kom långt senare att ersättas av en konsthall och teaterscen. Ett tag höll Fullerstagruppen till här, vilket ni kan läsa om i ett tidigare inlägg (16 augusti).

De fina historiska bilderna har vi lånat från KF:s arkiv. Jag tror inte så många sett dem förut. De är tagna av C G Rosenberg 1934 när lokalen var alldeles nyinvigd. Och visst kan man nästan känna doften av murbruk och färg?

Konsumfullersta

Interiör2Fullerstabio


Stuvsta på 1920-talet

Enkvist3I kommunarkivet finns en pärm med gamla fotografier som hittades när man renoverade en fastighet på Hjortvägen i Stuvsta. Marita Nyberg lämnade dessa skatter till kommunen 1987. Bilderna är från 1910- och 20-talen och är tagna av Nils Enkvist, en av sönerna i familjen. Motiven utgör mest familj och vänner till vardags och fest men ger också en känsla av ett framväxande samhälle, ett slags nybyggaranda, egnahemsrörelsen. Familjefadern hette Ivar Enkvist och jobbade som ortopedskomakare på Bergsgatan på Kungsholmen. Familjen bodde först i Älvsjö men köpte 1918 tomten Hjorten 5 i Stuvsta. Sten Lennblad som jobbade på kommunens kulturförvaltning påbörjade ett intervju- och forskningsarbete om och med några av personerna på bilderna. Om detta blev klart vet jag inte men en utskriven intervju med Björn Enkvist (son till Ivar) och dennes maka Elsa ger i alla fall intressanta hågkomster av 1920-talets Stuvsta. Nedan publicerar vi ett par utdrag. Bilderna föreställer uppifrån och ner: Interiör från skomakeriet på Bergsgatan – i mitten Ivar Enkvist; Holgerssons taxi; skogsbrand vid Mårdvägen, obebyggd då samt husbygge, kvarteret Hjorten 5, en av pojkarna är Björn Enkvist.

Enkvisr2
Björn Enkvist: Det här var ju den första taxin i Stuvsta, chaufförerna hette Holgersson tror jag och här uppe vid Stuvsta station. Och den använde vi ofta, vi grabbar. När vi skulle dansa åkte vi till Hagen i Älvsjö och då körde man gamla Huddingevägen och då gick vägen över järnvägen, Nynäsbanan, och där var det en liten backe upp och en backe ner på andra sidan, det var precis som en uppbuktning som järnvägen låg på. Vi satt och retade Holgersson då, att: Hur fort kan den här bilen gå? Och han körde så mycket han kunde och suffletten var uppfälld och vi åkte rakt igenom, rakt upp genom suffletten. Den var gammal och sliten av sol och vind, så vi vart stående i baksätet. Skojiga upplevelser
Lennblad: Det var inget exklusivt att åka taxi? Ni kände honom?
E: Ja, det var billigt som bara den. /…/
L: De här taxibilarna dom stod uppställda nånstans i Stuvsta
E: Ja han stod vid station ibland men för det mesta fick man ringa efter honom så kom han och körde och det var ju billigt. Efter honom kom det en som hette Erlandsson tror jag det var.
L: När ungefär var det här?
E: Det här det var väl omkring -22, -23 kanske.

Enkvist1
L: Branden! På 20-talet så där nån gång.
E: Ja det var det, i början. Man tog ruskor då och slog på elden för det bar en sån här markeld, men rätt som det var, eftersom det var varmt på sommaren tände ju även träden, de släpper ju terpentin, barrträden, så det kunde ju bara flamma till så brann träden upp. Då körde dom vakten med hästar, pappa han fick låna en häst och hade en stor tunna på. De var ju skämtsamma alla de där herrarna – skulle de köra ikapp med vattnet – tunnan var ju kvar men vattnet hade ju skvätt ur. Men då fick man doppa ruskorna i vattnet och så fick man slå – och den begränsades ju sedan helt. Elden stannade kvar på berget.
L: Det var uppe på Hjortvägen också?
E: Ja det var kvarteret Mården där uppe.
L: Då gick man man ur huse?
E: Ja det var varenda en som såg det, kom rusande från när och fjärran och hjälpte till. Brandkår fanns det inte på den tiden.

Enkvist4


Huddinge på väg mot division 1

DYobLMuVUTsGs3tPm7ZPLite i skuggan av den allsvenska slutstriden spelas på lördag (28/9) en mycket viktig match i toppen av Division 2 – Norra Svealand. Huddinge IF möter då Syrianska Kerburan på Källbrink kl 14.00. I senaste omgången besegrades Västerås på bortaplan med 3-1, efter ett äkta hattrick av Joel Johansson. På klubbens hemsida ges alla förutsättningar: med två omgångar kvar leder Huddinge IF serien med 2 poäng före jagande Akropolis och Konyaspor. Huddinge har kvar att möta Syrianska Kerburan på hemmaplan nu på lördag och sedan Rotebro IS på bortaplan nästa helg. För att göra det hela lite extra dramatiskt så möts dessutom Akropolis och Konyaspori sista omgången!

Det ser onekligen bra ut för kommunens kanske äldsta och mest anrika klubb. Med fog skulle man kunna kalla HIF för huddingeidrottens moderklubb. Flera senare riksbekanta klubbar har börjat sin bana som sektioner inom HIF, t. ex Huddinge Hockey, Huddinge Bordtennisklubb och HAIS (Huddinge Allmänna Idrottssällskap). Idag är dock HIF en renodlad fotbollsförening. Klubben bildades 1912, tydligt inspirerad av solskenolympiaden i Stockholm samma år. I fjol firades således hundraårsjubileum men vi väljer att publicera några utdrag ur en jubileumsskrift som publicerades i samband med 25-årsjubileet 1937.

HIF1
HIF2


Buss på villovägar

bokbroschyrNuförtiden när man enkelt via en app i smartphonen kan söka i bibliotekskatalogen, reservera- och låna om böcker, kan tanken på bokbussen kännas lite avlägsen. Men faktum är att en och annan alltjämt saknar den ambulerande och uppsökande kulturverksamhet som bussen utgjorde. Att frågan inte är död understryks av det faktum att Svensk Biblioteksförening alltjämt delar ut pris till årets bokbuss. Senaste vinnaren är Luleå Barn- och ungdomsbokbuss. I motiveringen heter det bl. a. att det är ”en bokbuss full med bokbaciller (som) smittar barn och ungdomar till läslust”.

bokschemaI Sverige startade verksamheten med bokbussar med en buss som utgick från Borås stadsbibliotek redan 1948. 1965 infördes statsbidrag till stöd för inköp av bokbussar, och antalet bokbussar ökade markant. Huddinges första buss, (åtminstone tror jag inte det fanns någon tidigare), levererades 1970 och var en Volvo F 82-80 hk inköpt till priset 82 817 kronor. 1981 var det sedan dags för en ny buss, denna gång av märket Scania. Det är den som syns på bilderna nedan. Bibliotekarien heter Inger Frymark. Bilderna är tagna av Stig Almqvist. Av schemat i kanten framgår att bussen gjorde 30 stopp på en vecka. Broschyren högst upp är ett exempel på de snygga och stilrena trycksaker informationsavdelningen producerade på 1970-talet. Bägge trycksakerna är hämtade ur Kulturnämndens arkiv. Du kan klicka på dem för att få dem större.

Genom en utredning föreslogs att verksamheten skulle upphöra 1998 och ersättas av ”Boken kommer”, som var en uppsökande verksamhet som riktade sig till personer som inte själva kunde besöka ett bibliotek ”på grund av sjukdom, rörelsehinder eller annat handikapp”. Böckerna levererades sedan direkt till dörren.

bokbuss1bokbuss2


Stormarknader i kooperativ regi

Idag ser vi måhända med längtan tillbaka på den gamla lanthandeln, där man beställde varorna av handlaren över disk. Men för 60 år sedan önskade kunderna något annat, något nytt. I dagens inlägg på Huddinge 150 beskriver vi en trestegsraket mot för alltid förändrade inköpsvanor!

pressklipp19551952 öppnade Konsum sitt första ”varuhus” i Huddinge. Affären vid Fullersta torg motsvarar kanske inte vår bild av ett varuhus men faktum är att det på sin tid var något av ett genombrott och att affären med sitt centrala läge förväntades bli ”de södra förorternas speciella varuhus”. Ni kan läsa mer om detta i pressklippet från tidningen Vi här intill.

interiörKvickly3

1960 öppnade sedan Kvickly (sedemera Domus) i nya Huddinge Centrum som ju kom att stå som en av symbolerna för det moderna Huddinge. Många huddingebor har minnen förknippade med skivbaren eller cafeterian här. Kvickly var ett typiskt varuhus, ett sådant som snart fanns i varje större ort landet runt. Inte så mycket att yvas över kanske, men inredningsbilder från 1960 vittnar ändå om ett slags exklusivitet som med tiden bleknade bort. På bilden ovan syns disponent Bernhard Eriksson drilla personalen på husgerådsavdelningen (fotograf okänd).

vårdobsNär sedan Obs i Vårby invigdes i slutet av 1963 var det kooperationens första riktiga stormarknad i Sverige. Konceptet hade noggrant studerats i USA, där kallades det one stop shopping som försvenskat blev ”allt under ett tak”. Prisnivån på livsmedel uppgavs vara upp till 15% lägre än i vanliga butiker. Ytan var 15 000 kvm och utanför fanns 900 parkeringsplatser. Att man verkligen kunde köpa allt här kan vi läsa i en artikel skriven av KF:s bibliotekarie Michael Hagström. Förutom livsmedel, kläder och andra daglig- och kapitalvaror kunde man rentav inhandla båtar och till och flygplan här. En Piper Cherokee i standardutförande kostade endast 79 600 kr! Vill ni läsa en annan samtida artikel kan ni förstora klippet från Vårdkasen nr 12 1963 härintill.

interiörobsreseeffekter

Vid starten tvivlade många på konceptets framgång. Skulle verkligen kunderna åka så långt utanför staden bara för att handla? Men resultatet blev över förväntan och det första året (1964) uppgick omsättningen till 36 miljoner kronor, vilket var betydligt över budgeten.

Själva byggnaden är också anmärkningsvärd. Arkitekt var Niels Lund-Hansen vid KF:s eget arkitektkontor KFAI. Byggnaden är formad som en triangel med 63 takpyramider som bildar ett intrikat mönster. Invändigt var två våningar förbundna med rullband så man lätt skulle kunna medföra sin shoppingvagn runtom i affären. Samtliga fotografier är hämtade ut KF:s arkiv.

obsparkering2


Snille och smak

Visste ni att Skönhetsrådet i kommunen varje år sedan 2002 delar ut ett skönhetspris till ”en byggnad eller anläggning som förtjänar uppmärksamhet för sitt bidrag till ett vackrare Huddinge”? Senast 27 september kan ni nominera, gärna här: http://www.huddinge.se/sv/Kommun-och-politik/stipendium-och-priser/skonhetspriset/vad-ar-vackrast-i-huddinge/ . I slutet av november avslöjas årets vinnare som får en bronsplakett utformad av konstnären Bo Thorén vid en särskild prisceremoni vid fullmäktigesammanträdet i december.

Det kan gälla en byggnad, en anläggning, (tomt eller trädgård, park, gatuanläggning, konstnärlig utsmyckning (etcetera) eller en annan åtgärd som gör Huddinge vackrare. Man ser från Skönhetsrådets sida gärna att förslaget är aktuellt i tiden, det vill säga har uppförts eller ställts i ordning under året. Att det dock ingalunda är ett krav kan snart konstateras när man studerar några av de senaste årens vinnare, till exempel Acke Oldenburgs utsmyckning vid Myrstuguberget, Zetas trädgård eller Fullersta gård (!). Om det inte vore för att studenthuset i Flemingsbergs Centrum redan fått priset tidigare hade det varit Huddinge 150:s kandidat. Istället väljer vi flerfamiljsbebyggelsen vid Kvarnbergsplan.

kplan1kplan2


Olle i Sjödalen minns småskolan

Skolan har startat igen. Det uppmärksammar vi med en hågkomst från förr. Här följer ett skolminne författat av Olle Hjertqvist. Källa: Redaktionskommittén för Huddinges skolhistoria. Materialet samlades in inför skrivandet av boken Från griffeltavla till IT och användes också i boken. Vi kör den igen, eftersom den är så kul. Olles berättelse från småskolan citeras i sin helhet, den är alltför underhållande för att redigeras. Teckningen är också av Olle medan skrivboken sannolikt är ett mönsterexempel!

skrivbokDet var i tjugotalet och Huddinge var landsbygd då jag som sexåring började min skolgång i Centralskolan. Ganska snart fastslogs att jag inte var skolmogen då jag kallande fröken tant och emellanåt mamma och någon skolpsykolog stod inte att uppbringa. Min kompis Roffe däremot var ett år äldre, försigkommen och självsäker, dessutom hade han hemligheter i rockfickan: ett snöre, några spik och en trådrulle. Vår lärarinna hette Engelstrand. Ingegerd Engelstrand och bodde en trappa upp i Kyrkskolan. Vi kallades ”förstagluttare-småråttor” då vi första tiden fick lära oss sitta still och att gå i led. På ABC-bokens omslag prålade en grann tupp, dock inte lika grann som vår tupp hemma, den hette Bruno Poukka och var folkilsken. Enligt den tidens läroplan angreps matematikens plus och minus med stöd av kulram och A, B och C plitades sirligt med hjälp av lutningspapper och med tungan i mungipan. Plitades särskilt fina bokstäver belönades vi med en stjärna i marginalen av fröken Engelstrand.

skolungarMorgonpsalmen ”Jesu låt mig städse börja” fyllde det soliga klassrummet med späda barnröster till frökens orgelackompanjemang och ingen visste vad ”städse” betydde…… Frukosten spisades i skolbänken bland brödsmulor och medhavd smörgås, lapande ljummen mjölk ur en flaska med kork. För att visa bänkgrannen pålägget sköt man fram fläskbiten eller korvskivan så långt det gick innan den åts upp. Mc Donalds hade ännu inte etablerat sig i Huddinge.

Kontakten med flickorna var något burdus men rättfram som att dra ut hårbandet eller på hemvägen dunka skolväskan i ryggen på den utvalda. Med en kladdig chokladbit som försoning kunde senare romantiken blomma så smått. Hemma hade vi höns och hos Roffe var det gott om frukt så en dag blev vi under stränga förmaningar av våra mammor att ”gå som folk” med ”förning” till fröken Engelstrand. Således dinglade vi iväg med ett halvt tjog ägg och en kasse med äpplen till Kyrkskolan där fröken bodde. I trappan på väggen hängde en röd brandsläckare som vållade oss huvudbry då vi aldrig sett en dylik tingest. Roffe förklarade sakligt och lugnt att det var någon form av kanon så vi klev försiktigt i den knarrande trappan på återvägen.

Att uppvakta fröken med s k ”förning” var en kvarleva från det gamla bondesamhället då föräldrarna försåg prästen, klockaren eller läraren med bidrag in natura som troligen levde kvar in i tjugotalets mitt. I dag skulle det kallas muta men en hastig blick i mina skolbetyg från den tiden vittnar tydligt om att fröken Engelstrand var omutlig…..

Olle i Sjödalen


Fullerstagruppen

Full1Under september är det kulturarvsmånad under rubriken Då, nu och sen i Huddinge. Det finns mängder av arrangemang att välja mellan: musik, utställningar, visningar och vandringar – det torde finnas något för alla smaker. Läs mer om programmet här, http://www.huddinge.se/sv/Uppleva-och-gora/16625/kulturarvsmanad-i-huddinge/
Huddinge 150 är nog mest nyfikna på en utställning på Fullersta Gård om alternativkulturföreningen Fullerstagruppen. Gruppen började sin verksamhet på 70-talet och verkade i skärningspunkten mellan progg- och punkeran. Man hade under flera år sina lokaler i gamla Fullersta bio. Utställningen invigs med vernissage den 31 augusti kl. 12.00.

sistabussenFrån omslaget till samlingsskivan 302:an från Fullersta – musik från Fullerstagruppen i Huddinge (Sista Bussen, 1980), som finns i kommunarkivets samlingar, citerar vi ett slags programförklaring:
”Fullersta är ett ställe där vi sen några år har en allaktivitetsförening. Det kan vara rätt ballt där ibland, folk pysslar med allt möjligt, som vävning, foto, växtfärgning, affischtryckning, elektronikpul, fikande o allt möjligt. Det är öppet hus med fik- och ibland musik på södagskvällarna. Allt detta i syfte att bl a bryta ner elitkulturens förlamande grepp om befolkningen.”
Skivan, pressad i flammande röd vinyl, innehåller musik med några av grupperna som höll till på Fullersta Bio, bland dem Hela Baletten, Trots Allt och Hela Huset Skakar. Bilderna är hämtade från skivomslaget.

Nedan kan ni se filmen Drömmen om Fullerstagruppen som presenterar verksamheten och samtidigt visar lite bilder från ett svunnet Huddinge Centrum. Filmen är hämtad från Youtube.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=SYPDNDlb-HE&w=420&h=315]