Snille och smak

Visste ni att Skönhetsrådet i kommunen varje år sedan 2002 delar ut ett skönhetspris till ”en byggnad eller anläggning som förtjänar uppmärksamhet för sitt bidrag till ett vackrare Huddinge”? Senast 27 september kan ni nominera, gärna här: http://www.huddinge.se/sv/Kommun-och-politik/stipendium-och-priser/skonhetspriset/vad-ar-vackrast-i-huddinge/ . I slutet av november avslöjas årets vinnare som får en bronsplakett utformad av konstnären Bo Thorén vid en särskild prisceremoni vid fullmäktigesammanträdet i december.

Det kan gälla en byggnad, en anläggning, (tomt eller trädgård, park, gatuanläggning, konstnärlig utsmyckning (etcetera) eller en annan åtgärd som gör Huddinge vackrare. Man ser från Skönhetsrådets sida gärna att förslaget är aktuellt i tiden, det vill säga har uppförts eller ställts i ordning under året. Att det dock ingalunda är ett krav kan snart konstateras när man studerar några av de senaste årens vinnare, till exempel Acke Oldenburgs utsmyckning vid Myrstuguberget, Zetas trädgård eller Fullersta gård (!). Om det inte vore för att studenthuset i Flemingsbergs Centrum redan fått priset tidigare hade det varit Huddinge 150:s kandidat. Istället väljer vi flerfamiljsbebyggelsen vid Kvarnbergsplan.

kplan1kplan2


Olle i Sjödalen minns småskolan

Skolan har startat igen. Det uppmärksammar vi med en hågkomst från förr. Här följer ett skolminne författat av Olle Hjertqvist. Källa: Redaktionskommittén för Huddinges skolhistoria. Materialet samlades in inför skrivandet av boken Från griffeltavla till IT och användes också i boken. Vi kör den igen, eftersom den är så kul. Olles berättelse från småskolan citeras i sin helhet, den är alltför underhållande för att redigeras. Teckningen är också av Olle medan skrivboken sannolikt är ett mönsterexempel!

skrivbokDet var i tjugotalet och Huddinge var landsbygd då jag som sexåring började min skolgång i Centralskolan. Ganska snart fastslogs att jag inte var skolmogen då jag kallande fröken tant och emellanåt mamma och någon skolpsykolog stod inte att uppbringa. Min kompis Roffe däremot var ett år äldre, försigkommen och självsäker, dessutom hade han hemligheter i rockfickan: ett snöre, några spik och en trådrulle. Vår lärarinna hette Engelstrand. Ingegerd Engelstrand och bodde en trappa upp i Kyrkskolan. Vi kallades ”förstagluttare-småråttor” då vi första tiden fick lära oss sitta still och att gå i led. På ABC-bokens omslag prålade en grann tupp, dock inte lika grann som vår tupp hemma, den hette Bruno Poukka och var folkilsken. Enligt den tidens läroplan angreps matematikens plus och minus med stöd av kulram och A, B och C plitades sirligt med hjälp av lutningspapper och med tungan i mungipan. Plitades särskilt fina bokstäver belönades vi med en stjärna i marginalen av fröken Engelstrand.

skolungarMorgonpsalmen ”Jesu låt mig städse börja” fyllde det soliga klassrummet med späda barnröster till frökens orgelackompanjemang och ingen visste vad ”städse” betydde…… Frukosten spisades i skolbänken bland brödsmulor och medhavd smörgås, lapande ljummen mjölk ur en flaska med kork. För att visa bänkgrannen pålägget sköt man fram fläskbiten eller korvskivan så långt det gick innan den åts upp. Mc Donalds hade ännu inte etablerat sig i Huddinge.

Kontakten med flickorna var något burdus men rättfram som att dra ut hårbandet eller på hemvägen dunka skolväskan i ryggen på den utvalda. Med en kladdig chokladbit som försoning kunde senare romantiken blomma så smått. Hemma hade vi höns och hos Roffe var det gott om frukt så en dag blev vi under stränga förmaningar av våra mammor att ”gå som folk” med ”förning” till fröken Engelstrand. Således dinglade vi iväg med ett halvt tjog ägg och en kasse med äpplen till Kyrkskolan där fröken bodde. I trappan på väggen hängde en röd brandsläckare som vållade oss huvudbry då vi aldrig sett en dylik tingest. Roffe förklarade sakligt och lugnt att det var någon form av kanon så vi klev försiktigt i den knarrande trappan på återvägen.

Att uppvakta fröken med s k ”förning” var en kvarleva från det gamla bondesamhället då föräldrarna försåg prästen, klockaren eller läraren med bidrag in natura som troligen levde kvar in i tjugotalets mitt. I dag skulle det kallas muta men en hastig blick i mina skolbetyg från den tiden vittnar tydligt om att fröken Engelstrand var omutlig…..

Olle i Sjödalen


Fullerstagruppen

Full1Under september är det kulturarvsmånad under rubriken Då, nu och sen i Huddinge. Det finns mängder av arrangemang att välja mellan: musik, utställningar, visningar och vandringar – det torde finnas något för alla smaker. Läs mer om programmet här, http://www.huddinge.se/sv/Uppleva-och-gora/16625/kulturarvsmanad-i-huddinge/
Huddinge 150 är nog mest nyfikna på en utställning på Fullersta Gård om alternativkulturföreningen Fullerstagruppen. Gruppen började sin verksamhet på 70-talet och verkade i skärningspunkten mellan progg- och punkeran. Man hade under flera år sina lokaler i gamla Fullersta bio. Utställningen invigs med vernissage den 31 augusti kl. 12.00.

sistabussenFrån omslaget till samlingsskivan 302:an från Fullersta – musik från Fullerstagruppen i Huddinge (Sista Bussen, 1980), som finns i kommunarkivets samlingar, citerar vi ett slags programförklaring:
”Fullersta är ett ställe där vi sen några år har en allaktivitetsförening. Det kan vara rätt ballt där ibland, folk pysslar med allt möjligt, som vävning, foto, växtfärgning, affischtryckning, elektronikpul, fikande o allt möjligt. Det är öppet hus med fik- och ibland musik på södagskvällarna. Allt detta i syfte att bl a bryta ner elitkulturens förlamande grepp om befolkningen.”
Skivan, pressad i flammande röd vinyl, innehåller musik med några av grupperna som höll till på Fullersta Bio, bland dem Hela Baletten, Trots Allt och Hela Huset Skakar. Bilderna är hämtade från skivomslaget.

Nedan kan ni se filmen Drömmen om Fullerstagruppen som presenterar verksamheten och samtidigt visar lite bilder från ett svunnet Huddinge Centrum. Filmen är hämtad från Youtube.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=SYPDNDlb-HE&w=420&h=315]


Gamla Södertäljevägen

Gamla Södertäljevägen sträcker sig från Vantörsvägen i Hägersten över kommungränsen, genom Segeltorp fram till Kungens Kurva. Det är det enda som finns kvar av den gamla landsvägen söderut som började anläggas redan på 1600-talet då Göta landsväg ersattes av denna. Vägen var senare en del av Riksväg 1 (Riksettan) som i sin tur kom att ersättas genom bygget av motorvägen Södertäljevägen, E4/E20 på 1960-talet. Vägen ansågs ökänt trafikfarlig och många fordon hamnade i diket, särskilt vintertid. Den mest berömda avkörningen skedde den 28 september 1946 då kung Gustaf V:s Cadillac hamnade i ett vattenfyllt dike vid vad som i dag heter Kungens Kurva.

Nedan syns några bilder från vägen tagna mellan 1940-70-tal. Uppifrån och ner: 1) En lastbil har kört i diket vid Segeltorps Centrum, 1940-tal. I bakgrunden syns Konsumbutiken och Shellmacken. Foto: Gunnar Olsson. 2) Gamla Södertäljevägen, vykort från 1950-talet. Villan till vänster är den s k ”Alphyddan”. De gamla uthusen t v fick rivas när en industrifastighet senare uppfördes. 3) Segeltorps Centrum omkring 1950. Bilden är tagen i riktning mot Stockholm. Foto: Gunnar Olsson. 4) Vid Zetas Trädgård, 1970-tal, Huddinge Fritidskontor, okänd fotograf.

GSÖ1GSÖ3GSÖ2zetas


Badbussarna

bad3Redan sommaren 1954 började badbussarna rulla mot Albybadet (numera Flottsbrobadet). En motion från Anna Nergårdh och Ragnar Norén föreslog att försöket skulle utvärderas för att sedan eventuellt permanentas. Bakom initiativet fanns på nationell nivå även Simfrämjandet och denna simskoleverksamhet fanns i många kommuner. I början var intresset ganska klent men verksamheten växte för att nå sin topp på 1960- och 1970-talet. Då badades det även på andra ställen som synes här intill. Under toppåren bussades upp till femhundra barn till baden på soliga dagar. Vid baden fanns förutom simlärare även lekledare och badvakter. Många minns en närmast militärisk disciplin inte minst när det vankades utspisning av mjölk, saft och bullar. Å andra sidan, säg den Huddingebo född på 1950- eller 1960-talet som inte blir nostalgisk när de hör om solbullar och vic-jos!

bad1Med tiden lärde sig ungarna i allmänhet att simma i inomhusbassänger istället varför verksamheten klingade av. Nedan kan ni läsa en fyllig artikel om verksamheten. Bland annat får vi veta att konsumtionen av sjukvårdsartiklar detta år uppgick till en liter desivon och tio meter plåster!

Illustrationerna är hämtade ur Fritidskontorets arkiv: en broschyr från 1969, pressklipp ur Länstidningen, 20/8 1970 samt en redogörelse för verksamhetsåret 1973 härintill. En rekordsommar f ö , ännu varmare och soligare än den vi har i år. Som vanligt, klicka på de små bilderna för att göra dem större.

bad2


Idel jubilarer

Det är inte bara hela kommunen som fyller jämnt detta år. Bara i höst duggar jubileerna tätt. Obs i Vårby invigdes för 50 år sedan, Trångsunds Centrum fyller också 50 och Vårby Gårds Centrum 40 år. Det finns säkert anledning att återkomma till detta. Tillsvidare nöjer vi oss dock med trycksaken Vårat Vårby Gård utgiven av kommunen inför den då stundande invigningen av ”stadsdelen” Vårby Gård. Invigningen varade i fyra dagar och bland höjdpunkterna fanns konserter med Solar Plexus (pris 1 krona!) och Sylvia Vrethammar, invigningstal av kommunfullmäktiges ordförande samt möjlighet till färd med tuff-tuff-tåg.

vårbycentrum