Vårby källas 250-årsjubileum 1957

Vårby källaSom redan tidigare meddelats på dessa sidor håller verksamheten på Vårby Bryggerier på att avvecklas. Spendrups avser att succesivt flytta produktionen till Grängesberg.

Annat var det 1957. Då firades Vårby Hälsobrunns 250-årsjubileum. Bryggeriet (som vid tiden ägdes av Konsumtionsföreningen, KF) producerade då nedanstående jubileumsfilm som vi hämtat från Youtube. Kvaliteten är kanske inte den bästa (fast bleknad färgfilm ger ju en viss patina!) men vi belönas ändå med lite fina Huddingemiljöer inledningsvis. Ur tidningen Vårdkasen, juni 1957 hämtar vi den fylliga artikeln om mineralvattenfabriken här intill. Klicka upp och läst!

För den som verkligen vill fördjupa sig i källans historia och verksamheten som bedrivits där rekommenderas den bok som utgavs av Kooperativa Förbundets Bokförlag redan 1951. Inte helt lätt att få tag på men säkert tillgänglig på biblioteket.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=X2PoFOpA_jY&w=420&h=315]


Konstrond på Edsvägen

skorstenskonstskorstenHar ni som jag ofta gått förbi konstverket på skorstenen utanför Edsvägen 5 och undrat vad det är och vem som gjort det? Snyggt och lite tidstypisk är det, inte sant? Efter en smula forskande har jag kommit fram till följande: verket är skapat av Jörgen Fogelquist (1927-2005), består av emaljerade stålplåtar, kom till samtidigt som bostadsområdet 1952 och heter ”Titta på röken”. Fogelquist studerade vid tiden på Konstakademin (och före det bl a Konstfack) och blev mest känd för sin grafik och just offentliga utsmyckningar. Jag hittade även den lilla artikeln ur Stockholmstidningen till höger där vi kan läsa lite om hur verket togs emot. Märkligt nog förefaller bilden vara spegelvänd i tidningen! Klicka gärna på bilderna för att göra dem större.

Husen på Edsvägen är ritade av Sture Frölén (som ju även ritat kommunalhuset). Området är ganska nyligen renoverat och fasaderna är återigen fräscha i färgen. Särskilt snygga är de välvda portingångarna. Nedan kan se hela härligheten när det var nytt på Ragnar Larssons foto, komplett med tillhörande personbil utanför. Till vänster på fotot syns skorstenen.

edsvägen


Stenen från Kvarnberget

kvarnstenI ett medborgarförslag daterat 17 november 2011 förordar förslagsställaren Hans Wångberg att den kvarnsten som ligger på Kvarnberget bör rengöras och flyttas till en plats där fler medborgare har en möjlighet att se den. I fjol bifölls förslaget i Kultur- och fritidsnämnden och nu kan stenen rengjord och fin beskådas på sin nya plats invid infarten till skolan från Gymnasievägen. På sikt ska även en informationsskylt sättas upp. Där den ligger fungerar den som en snygg symbol för skolan, tycker jag.

En del kritik har framförts mot att flytta stenen från sin ursprungliga plats och att man istället bör rusta upp platsen där kvarnen låg som ju också utgör en fin utsiktsplats. Att utsikten från berget en gång var imponerande kan ni se på nedanstående vykort från 1940-talet. Problemet är bara att det i dag som bekant står en del hus i vägen! Diagonalt över bilden går Kommunalvägen och längst uppe till vänster syns Tomtbergaskolan. Vattendraget man kan ana hette Sågbäcksån.

Idag finns det bara en väderkvarn kvar i Huddinge, Balingsta kvarn. Men en del ort- och vägnamn som Fullerstakvarnsvägen och Kvarnbergsplan minner om andra, och om den jordbruksbygd Huddinge en gång var. Kvarnen på Kvarnberget tillhörde Stuvsta by och Stuvsta gård och lär ha förfallit under 1800-talet. Mig veterligt finns inget fotografi av kvarnen.

SJÖ 176


Bostadsförsörjning söder om huvudstaden

Var ska folk bo i Stockholm? Det är titieln på ett seminarium som Huddinge kommun arrangerar i samarbete med Mälardalsrådet under Almdelsveckan i Visby. Frågan har varit aktuell i Stockholmsområdet sedan 1800-talet då industrier och andra näringar koncentrerades till de svenska städerna. Bostadsbrist och höga hyror i huvudstaden kombinerat med stora kronomarker i norr och nordväst gjorde att Stockholms expansion till stor del kom att ske mot socknarna söderut med privatägd mark längs stambanan, som Huddinge, Botkyrka och Salem. Privata förstadsexploatörer och de större gårdarnas ägare sålde villatomter i Segeltorp, Hörningsnäs, Huddinge, Fullersta, Snättringe och Stuvsta.

Efter andra världskriget ökade den kommunala ambitionen i bostadsbyggandet genom allmännyttan och uppförandet av flerfamiljshus. Den kommunala bostadsproduktionen överfördes till Bostadsstiftelsen Huge 1955. Samordningen i Stockholmsregionen skedde bland annat genom regionplaner och tillhörande aktionsprogram för bostadsbyggandet i Stor-Stockholm. En gemensam planeringsnämnd, Stor-Stockholms planeringsnämnd, skapades på 60-talet som ett samordningsorgan mellan Stockholms stad, förortskommunerna och de statliga myndigheter som gav bostadslån till projekten. Under 70-talet kom länsplaner, som beteckning på konkreta regionalpolitiska handlingsprogram, t ex Länsprogram 70.

Stockholms stad förde en aktiv markpolitik och ville bland annat exploatera i nordligaste Vårby längs den blivande sydvästra förstadsbanan (i dag tunnelbanans röda linje 13). Marken i Sätra, Skärholmen och Vårberg tillfördes till Stockholms stad genom den så kallade Vårbyaffären 1961 för explaotering.

Vårby Gård och Masmo stannade kvar i Huddinge kommun men exploaterades av Stockholms stad i samarbete med Huddinge i samband med utbyggnaden av spårvägen. 

I Flemingsberg, som kommunen förvärvat 1958, planerade landstinget och kommunen tillsammans för byggandet av ett nytt regionsjukhus/kroppssjukhus och ett större bostadsområde. För ändamålet skapades  samordningskommittéer för Vårby respektive Flemingsbergs exploatering. Även längs Nynäsbanan, i Skogås-Trångsund, planerades för kommande exploateringar. Utbyggnaden av Östra Skogås genomfördes med Svenska Bostäder som generalentreprenör. Utbyggnaden av Huddinge centrum beslutades 1971 och skulle genomförs 1976, men utbyggnaden dröjde till 1984.

För att klara arbetspendlingen (år 1951 har 70 procent av de yrkesverksamma i Stor-Stockholm sin arbetsplats i innerstaden) till följd av den omfattande exploateringen behövdes ett modernt trafiksystem i Huddinge, som skulle klara den ökande privatbilismen och en förväntad befolkning på 139 000 invånare år 1985. Antalet sysselsatt i kommunen förväntades uppgå till 45 000-50 000. I förarbeten till 60-talets regionplaner för Stockholmstrakten skulle Södertäljevägen och Nynäsvägen bli motorvägar medan Huddingevägen skulle avlastas genom byggandet av Flottsbroleden genom Snättringe-Glömsta-Flottsbro och Fläsklösaleden genom Myrängen, Solfagra, Solgård och Visättra.

Kungshattsleden genom Glömsta, Flemingsberg, Lissma och Jordbro liksom en mer nordlig motorväg, som skulle länka samman Nynäsvägen med Ågestavägen och Häradsvägen, planerades som tvärförbindelser. Sammanlagt skulle tre stadsmotorvägar och tre fjärrmotorvägar utgöra basen i den moderna trafiklösningen för Huddinge. Stora arbetsområden planerades utmed främst Kungshattsleden för att omlokalisera arbetsplatser från innerstaden och möjliggöra ytkrävande industriområden.

1960-talets expansionsfas kom att förbytas i en stagnationsfas under 1970-talet då stora bostadsprojekt färdigställdes och det visade sig bli ett bostadsöverskott. Inflyttningen till Stor-Stockholm blev inte så stor som man prognostiserat och motorvägsleder som Flottsbroleden och Kungshattsleden bantades eller lades på is.

1960-talets expansiva bostads- och infrastrukturplanering innebar att lägenhetsbeståendet i Huddinge fördubblades från 9 590 lägenheter år 1960 till 18 819 lägenheter år 1970. Småhusbeståndet gick ned från 69,1 procent till 43,7 procent under samma period.