1:a maj 1927

Vi läser i tidningen att 1:a majtåget i arbetarstaden Norrköping i år ställs in och ersätts av bland annat ett uppträdande med barnstjärnan Amy Diamond. -Vi vill utveckla firandet och nå fler målgrupper, förklarar ombudsmannen Olle Wikmång för Norrköpings Tidningar. Annat var det 1927 i Huddinge. 1919 genomfördes visserligen allmän och lika rösträtt för kvinnor och män men många viktiga reformer återstod som bekant fortfarande. Full uppslutning således.

1 maj

Bilden ovan är tagen på Kyrkskolans gård (fotografen okänd). Husen i bakgrunden tillhörde prästbostället där Nils Bengtsson bedrev lantbruk. På platsen ligger idag Huddinge kommunalhus och huvudbiblioteket. Längst till höger i bilden syns kapellet (invigt 1923) på Tomtberga kyrkogård. Mellan grindstolparna leder vägen fram till kyrkogården. Tåget förefaller redo för avmarsch, polismakten upprätthåller ordningen. Vart går tåget? Kanske till Fullerstaparken? Nedan syns motsvarande vy idag fångad med en mobilkamera.

kyrkskolan


Världsnyhet om ett nedlagt kärnkraftverk i Ågesta

Den 24 november 1994 hade Washington Post plötsligt en förstasidesnyhet om det nedlagda, nästan bortglömda, kärnkraftvärmeverket Ågesta i Huddinge, några kilometer från Farsta i södra Stockholms stad, ” Neutral Sweden Quietly Keeps Nuclear Option Open”.

Artikeln inleds dramatiskt:

“ In the Stockholm suburb of Agesta, a small rock hillock rises amid pine forests and horse farms. It might be just another playground for Scandinavian climbers but for one startling feature: Protruding from the top of the mound, like a missile peeking from a silo, is the conical tip of a nuclear reactor cooling tower.

Thirty years ago, this 65-megawatt reactor buried 50 yards deep and capable of sizable plutonium production was a key component of a vigorous Swedish program to develop a nuclear bomb option, a project that at its Cold War height secretly employed 350 scientists and technicians at the Defense Ministry.

Now international nuclear inspectors are discovering that some key elements of that Swedish bomb project have been quietly preserved for the more than 25 years since Sweden pledged to be a nonnuclear state.

For two decades, Sweden has maintained its underground Agesta reactor in a condition that would permit start-up on relatively short notice, probably within several months, Swedish and other officials said.”

Det neutrala Sverige skulle, enligt Washington Post, även efter Sveriges anslutning till icke-spridningsavtalet 1968, ha haft kvar en möjlighet att producera plutonium för militära ändamål, som skulle ha undanhållits från det internationella atomenergiorganet IAEA:s inspektioner. Ågestas (även kallat R 3) tungvattenreaktorkonstruktion misstänktes ha kapaciteten att producera plutonium för samma typ av atombomb som släpptes över Nagasaki. Produktionskapaciteten för plutonium beräknades till två kärnvapen per år.

Wilhelm Agrell beskriver och analyserar detta intressant i boken ”Svenska förintelselsevapen”. Sverige hade sedan slutet av 1950-talet tillräckligt av höganrikat uran för att tillverka fem atombomber av samma typ som släpptes över Hiroshima (Little Boy-typ) och enligt Washington Post skulle Sverige även ha haft en hemlig reservoption för produktion av plutonium i Ågesta.

Uppgifterna i Washington Post dementerades av svenska talespersoner. Ågestareaktorn var, menade man, ett kärnkraftsvärmeverk för att förse stadsdelen Farsta med el och fjärrvärme. Verket laddades 1961 och inledde sin verksamhet 1963. År 1974 lade man ned verksamheten sedan el- och fjärrvärmeproduktionen blivit olönsam.  Efter detta avlägsnades bränslehärden. Verket stod under tillsyn av Svenska kärnkraftsinspektionen och Statens strålskyddsinstitut. Dessutom genomförde USA kontroller på grund av import av amerikanskt bränsle (300 kg uran och 300 g plutonium) och amerikanskt tungt vatten, då Ågesta var en tungvattenreaktor som drevs av naturligt uran.

atomIckespridningsavtalets kontrollfunktion, som började tillämpas i Sverige år 1975, innebar att IAEA övertog kärnkraftsinspektionerna från USA. Året innan hade Ågastareaktorn stängts och Sverige inkluderade inte det nedlagda Ågestaverket i den internationella kontrollfunktionen.

Sverige hävdade vidare i sin reaktion på uppgifterna i Washington Post att endast skyddsforskning beträffande kärnvapen bedrivits i landet. Man förnekade bestämt att plutonium från Ågesta skulle ha använts inom kärnvapenforskning.

Wilhelm Agrell visar resonemanget bakom varför Ågestareaktorn ändå skulle ha kunnat betraktas som en reservoption för ett svenskt kärnvapen. Typen tungvattenreaktor innebar att svenskproducerat naturligt (ej anrikat) uran som bränsle och importerat norskt tungt vatten (år 1966 hade man tillgång till tillräcklig mängd norskt tungt vatten för att byta ut det amerikanska tunga vattnet) – som stod utanför USA:s kontroll – kunde användas för att producera plutonium. Kärnkraftvärmeverket skulle då ha två funktioner, dels producera el och fjärrvärme, dels producera vapenplutonium som beräknades till cirka 19 kg per år, motsvarande cirka 2-3 laddningar. Det skulle dock även behövas en upparbetningsanläggning, vilket gjorde Ågesta till ett dyrt alternativ.

Sveriges anslutning till ickespridningsavtalet och därmed  IAEA-inspektioner skulle dock innebära en förändring, av möjligheten att hålla Ågesta utanför internationell kontroll. År 1968 avstod Sverige officiellt från kärnvapen i och med anslutningen till ickespridningsavtalet och Wilhelm Agrell konstaterar: ”I Stockholmsförorten Ågesta reser sig en bergknalle omgiven av tallskog. Under den vilar inte bara en lämning från en svunnen energiteknisk epok utan också den punkt där den svenska kärnvapentröskeln till sist placerades för att sedan i stillhet begravas och slutligen falla i glömska”.

År 2012 skeppades tre kilo plutonium, där huvuddelen kom från Ågestareaktorn, till USA för att tas om hand inom ramen för det amerikanska icke-spridningsprogrammet Global Threat Reduction Initiative. Verket ägs i dag av Vattenfall.

Enligt Strålsäkerhetsmyndigheten är rivningen av Ågesta planerad att starta tidigast 2020 och den beräknas ta cirka sju år.

GESTAV~1 (2)


Huddinge cyklar

cykelkarta_bild_220pxSnön är borta, värmen i tilltagande och gruset snart uppsopat. Hög tid att ta fram cykeln och upptäcka vår vidsträckta kommun på två hjul. Ta gärna hjälp av cykelkartan som går att beställa eller ladda hem på denna länk: http://www.huddinge.se/sv/trafik-vagar-och-resande/ga-och-cykla/cykelkarta/
Huddinge kommun har en cykelplan som togs fram 2009. I målformuleringen heter det bl a: Huddinge ska bli en mer cykelvänlig kommun med ett ökande antal cyklister under alla tider på året. Antalet cyklister som skadas i trafiken ska minska successivt. På sikt ska ingen cyklist dödas eller skadas allvarligt i trafiken. Målen ska uppnås genom att befintliga cykelbanor och cykelvägar utvecklas till ett sammanhängande cykelvägnät av hög standard vad gäller såväl trafiksäkerhet som framkomlighet för cyklister. Ett heltäckande och väl underhållet cykelvägvisningssystem, en konsekvent skyltning samt fler och bättre cykelparkeringar ska bidra till att marknadsföra cyklingen på bästa sätt.
Vill ni läsa hela planen finns den här: http://www.huddinge.se/sv/trafik-vagar-och-resande/ga-och-cykla/cykelplan/

Som extra inspiration bjuder vi här på lite cykelbilder från förr. Uppifrån och ner: Fyra cyklister i Sjödalsparken (fotograf Karl Sjöberg, ca 1920), systrarna Elsa och Vesta Nyberg (Nils Enkvist, 1920-tal) samt Stuvsta IF:s cykelklubb, fr v Engqvist, Fredin, Vesterberg, Scott, Liedström, Persson, Svensson och Dahlberg (Ragnar Larsson, 1930).

sjodals

nybergs

styvstacykel


Från bud-get till webbårsredovisning

bildI måndags beslutade Kommunfullmäktige att godkänna årsredovisningen för 2012. Redovisningen, som också innehåller nämndernas verksamhetsberättelser, är en mycket intressant om än lite svårgenomtränglig textmassa. I år har kommunen beslutat att inte längre producera årsredovisningen som trycksak utan har istället valt att presentera den digitalt i form av en webbplats, kallad webbårsredovisning.
Riktigt bra har det blivit, snyggt, överskådligt, med bra sökfunktion. Kolla själv här: http://www.huddinge.se/sv/arsredovisning2012/

För den mer traditionellt lagde går redovisningen också enkelt att ladda hem som PDF-fil och skriva ut. Vi har roat oss med att göra jämförelser med den avbildade skriften om Huddinges ekonomi 1973. Vi vet att sådana jämförelser över tid kan vara nog så vanskliga att göra. Så här kommer några axplock med risk för att jämförelserna haltar: befolkningen har ökat från 59 575 till 101 010 så mycket är klart; kommuninnevånarnas genomsnittliga lön har också ökat från 39 000 om året (enligt SCB:s omräkningssnurra motsvarande ca 241 800 i dagens värde) till 288 800 (2010). När det gäller verksamheternas del av den totala budgeten kan man konstatera att kultur- och fritidsverksamheten har minskat från 11% till 4. Slutligen har antalet bygglov minskat från 2400 till 1729.

bud-getTanken att försöka förenkla eller popularisera viktig men tung information är ju föredömlig men knappast ny. Huddinge 150, hittade i gömmorna en publikation om Huddinges budget och verksamhetsplanering för 1971 som bl a var tänkt att distribueras via lärare och elever till hemmen. Ett missivbrev undertecknat av drätselchefen Alf Sandström och informationschefen Örjan Åkerblom bifogades. Ni kan läsa brevet om ”popbudgeten” nedan. Man kommer ju i sammanhanget heller knappast ifrån ”Bud-geten” som ni kan se här intill på omslaget till kommunens Tidning HUM från 1981. Det arma djuret (till synes omedveten om att ha utsatts för ett ordvitsrelaterat övergrepp) fick bära fram 1982 års krisbudget i ett litet paket om halsen.
budget71


Stationssamhället

station
Vissa gamla bilder kan man stirra länge på. De stimulerar fantasin och får tankarna att börja vandra. Ibland, särskilt om man upplevt den tid som avbildas, kan de väcka upp minnen som man trott för alltid varit försvunna. Ovanstående bild på Huddinge stationsområde är en sådan. Vi vet inte vem som tagit den och inte precis när, kommunarkivet har den bara på en ganska dålig fotostatkopia, men ändå…

Bilden synes vara tagen från taket på den gamla brandstationen. Till höger syns punkthuset vid Fullersta torg. Eftersom torget stod klart 1952 kan vi någorlunda tidsbestämma bilden. Det vilar något stillsamt över scenen. Morgonrusningen är över, cykelparkeringen är knökfull; det är cyklar överallt! Prydligt uppställda. Enstaka människor rör sig mot stationsbyggnaden och kiosken utanför. Väntsalen och perrongen verkar tomma, restaurang Uddens uteservering ligger öde i vårsolen. Bord och stolar står lite huller om buller – det ser inte riktigt ut som om den på allvar tagits i bruk för säsongen. En kall vår? Kanske beror det på de grävarbeten som pågår utanför? På andra sidan järnvägen har ännu inte förändringens vindar svept in. Inget modärnt centrum, inget Domusvaruhus, inga snabbköp i sikte. Liggande skyskrapan med bensinmack, frisersalong och café på hörnet ligger alltjämt kvar. Längre bort syns Larssons villa på Lillhemsvägen med affär med ordet FOTO i stora bokstäver på fasaden. Om bara några år skulle området på andra sidan järnvägen som bekant förändras från grunden, men det är en helt annan historia.

Bilden nedan är ett valhänt försök att fånga motsvarande motiv idag. Vinkeln, lite snett uppifrån, går inte att åstadkomma idag eftersom brandstationen är riven och huset som står i dess ställe har portkod!

station 2


Folkhemsbygge i slöjden

schemaVilket är ditt förhållande till skolslöjden? Laddat? Under fjolåret hade Nordiska Museet en stor utställning i ämnet där det bland annat gavs möjlighet att bota sin slöjdångest i en speciell verkstad! Utställningen är dessvärre avslutad men på museets hemsida finns fortfarande en del matnyttigt för den som lära mer om skolslöjdens historia.

De allra flesta av oss har ju haft slöjd i skolan, ändå dröjde det ända fram till 1955 innan ämnet blev obligatorisk. Skolslöjden är en svensk uppfinning som har sina rötter i uppkomsten av slöjdlärarseminarier för träslöjd (1875) och i syslöjd (1882). Pionjärerna på området hette Otto Salomon och Hulda Lundin. Salomon uttryckte sina tankar kring slöjden med orden: Det är barnet och icke träbiten som i slöjden skall formas. Allteftersom tiden gick ändrades visserligen inriktningen på slöjden men det skulle dröja ända fram till reformen med lgr 69 innan slöjden s a s avsegregerades och det bestämdes att både pojkar och flickor skulle undervisas i båda slöjdvarianterna.

I filmklippet nedan, gissningsvis från 1950-talet, är sålunda uppdelningen intakt. Filmen är hämtad från SVT Plays öppna arkiv. I Huddinge folkskola (eller som vi känner den Tomtbergaskolan) har man utfört ett lyckat undervisningsexperiment i slöjden där både pojkar och flickor har jobbat med heminredning, heter det i beskrivningen. Reporter är Niklas Skoglund. Klicka på länken bredvid bilden för att starta filmen.
Är det förresten någon som vet var den fantastiska husmodellen tog vägen?

1370242-T
http://www.svtplay.se/klipp/164994?type=embed&external=true’


Sovjetiska intressen i Huddinge

Balingsholm11984 skulle det bli säkerhetskonferens i Stockholm. 35 stater deltog, bland dem naturligtvis Sovjetunionen. Plötsligt kom en förfrågan från Sovjetiska ambassaden till Huddinge kommun. Man ville köpa Balingsholms gård som rekreations- och representationsställe för landets delegater vid konferensen och i förlängningen för ambassadens diplomater. Huddinge erbjöd ambassaden att köpa stället för 2 miljoner kronor – en bra affär tyckte kommunalrådet Ulla-Britt Larsson (S) eftersom gården var nergången och i behov av restaurering. Allting gick mycket fort, det var bråttom lät ryssarna påskina, konferensen skulle ju starta inom någon vecka. Alltför fort, tyckte den borgerliga oppositionen med Seved Petrén (M) i spetsen som protesterade.
– Kommunen visar dålig affärsmoral och har genom avtalsförslaget till ambassaden kört över fem privatpersoner som blivit lovade att lämna anbud på gården, menade oppositionen. Och snart växte det hela till en proteststorm: 2400 namn samlades in lokalt. Dessvärre drabbades Larsson också av anonyma telefonsamtal, smädelsebrev och till slut ett bombhot.
Dessutom ville Sovjetiska ambassaden hyra ett 30-tal lägenheter i Grantorp av Huge. Tanken var att där inhysa de sovjetiska deltagarna vid säkerhetskonferensen. Huge var fullt förståeligt positiva eftersom 115 lägenheter vid denna tid stod tomma i området. Problemet var bara att ambassaden ville samla sina delegater i samma trappuppgång varför flera ordinarie hyresgäster måste flytta. Dessa skulle i sådant fall erbjudas kompensation i form av hyresrabatt eller byte till attraktivare lägenhet.

Hur gick det då?

Ett problem var att sovjets representant helt enkelt inte hörde av sig. 6 veckor efter det ursprungliga avtalsförslaget tröttnade kommunen och gav då ett ultimatum: svara innan 13 februari annars blir det ingen affär! Ryssarna ville förlänga betänketiden men fick nej. Ingen affär sålunda. Den politiska majoriteten beklagade detta, men man undrar ju om de inte samtidigt drog en suck av lättnad? Istället såldes fastigheten på sedvanligt vis genom anbud. Balingsholm köptes så småningom av Gerd Gustafzon som kom att bedriva kurs- och konferensverksamhet här. Totalt inlämnades tio bud varav Gerds var det näst högsta – det högsta, på två miljoner, lämnades in av Sovjetiska ambassaden…
Däremot blev uppgörelsen om lägenheterna i Grantorp av. Den 6 maj flyttade de första delegaterna in på Terapivägen 8 A, lagom till säkerhetskonferensens omstart några dagar senare. Totalt kom ambassaden att hyra 32 möblerade lägenheter i ca två år.

Artikeln nedan är ur Mitt i Huddinge den 7/2 1984. Det är väl inte en av de mer informativa texter som skrevs under den här affären men vi är särskilt förtjusta i bilden – som hämtad ur en samtida John le Carré-filmatisering! Bilden högst upp är tagen av Stig Almqvist. Båda går att klicka på för att förstora.

Sovjet


Prinsen på Balingsholm

Balingsholm2Balingsholms herrgård, vackert belägen vid sjön Trehörningen, byggdes 1906 av byggmästare Tisell enligt arkitekten Erik Lundroths ritningar. Lundroth är annars mest känd för övreståndsvillor på ställen som Djursholm, Lidingö, Saltsjöbaden och Djurgården. Bilden härintill är beskuren och tagen av Boo Jonsson.

Gården köptes så småningom av hovförvaltningen och användes som bostad för Prins Erik fram till 1916. Erik, prins i Sverige och hertig av Västmanland (1889-1918) var yngste son till Gustaf V och drottning Victoria. Erik föddes med vissa skador som misstänks vara orsakade av de starka mediciner som hans mor ordinerades under graviditeten. Läkarna konstaterade att Erik hade epilepsi och att han var, som det hette, mindre begåvad än andra barn. Han hölls hela sitt korta liv lite avsides från resten av familjen. Han hade en egen hovhållning och hans sköterska från barndomen, fröken Rinman, fanns vid hans sida hela livet. Han vistades i flera år på Balingsholm men när hans föräldrar fick veta, att han lekte med drängarnas barn flyttades Erik hastigt till Drottningholm. Prins Erik dog 1918. Gustaf von Platen sammanfattar prinsens liv i lakoniska ordalag i biografin Bakom den gyllene fasaden, om Gustav V och Victoria: ” …under hela sitt liv hade prinsen hållits skyddad från offentligheten, om hans handikapp och förståndsgåvor teg hovet och för svenska folket var han en icke-person – han existerade men man talade om honom bara i viskande ton.” Nedan kan ni läsa ett ”hemma hos-reportage” från Balingsholm ur Nya Idun 1911. Här finns många hovsamma omskrivningar av Eriks tillstånd: här kan han få vara sig själv, utan besök från objudna gäster eller besvärliga etikettsplikter. Det talas om prinsens känsliga nervsystem som fort blir slitet och trött af många människor och mycket jäkt.

Nästa ägare av Balingsholm blev civilingenjören Frank Hirsch. Hirsch var verkställande direktör i Svenska Maskinverken och dessutom en av föreståndarna för Stockholms mosaiska församling. Hirsch rustade upp gården, gav den mycket av sin nuvarande karaktär och flyttade sin familj dit permanent. 1964 såldes gården till kommunen. Kommunen visste väl inte riktigt vad man skulle ha stället till och det kom återigen att förfalla tills dess det såldes 1984. Omständigheterna kring den försäljningen kommer Huddinge 150 att berätta om i nästa inlägg om några dagar!

Idun1
Idun2