Hvad tjänar det till att göra Huddinge till stad?

Under tidigt 1900-tal organiserade sig Huddinges villasamhällen i så kallade municipalsamhällen för att kunna tillämpa vissa stadsstadgor. Från 1930-talet hade dessa mindre municipalsamhällen vuxit ihop och frågan väcktes om hur Huddinge skulle organisera sig. En större utredning tillsattes 1933 med syfte att slå ihop municipalsamhällena till en stormunicip. Ett förslag fanns även att ombilda hela Huddinge socken till en köping, som skulle ha inneburit en juridsk mellanställning mellan landskommun och stad.

samhällenslåsihop

Redan tidigt i utredningsskedet stod det klart att ett ombildande till köping skulle bli för dyrt eftersom en köping skulle omfatta hela socknen och att Huddinge skulle ha mist sitt bidrag till polisväsendet. Kommunen skulle också ha blivit tvungen att anställa en allmän åklagare.

Nämndeman A. W. Åberg, som år 1933 var en av kommunens äldsta invånare och ordförande i hälsovårdsnämnden, anförde mot en sammanslagning av municipalsamhällena:

”Min erfarenhet säger mig att det nuvarande sättet med små municipalsamhällen, styrda av nämnder som arbeta gratis och vilkas medlemmar in i detalj känna sina kommittenters behov och önskemål är det bästa och billigaste.”

År 1946 stod det klart att en stormunicip bestående av Hörningsnäs villasamhälle, Stuvsta, Huddinge, Fullersta och Snättringe skulle bildas från och med 1947. Segeltorp valde tills vidare att vara kvar som eget municipalsamhälle. Den omgivande landsbygden i socknen stannade också utanför stormunicipen.

En invånare hade invändningar: ”Hvad tjänar det till att göra Huddinge till stad?”

brevordf2

Från 1952 centraliserades hela samhällsorganisationen under Huddinge kommun för att åter decentraliseras i kommundelsnämnder med start från 1986 – en epok som varade fram till 2003.


Restaurang Udden

fullersta
”Det finns en särskild stämning på vissa förortskrogar. Udden är en sådan. Matsalen vittnar till en del om ett slags övergivenhet, som om den får sköta sig själv. Den luktar gammal rök, gammal svett, gammalt fett utan att för den sakens skull kännas obehaglig, snarare tvärtom. Den ende kyparen har inte bråttom och klockan fem på eftermiddagen är det oftast halvtomt. Någon enstaka pensionär är kanske redan på plats, en och annan arbetslös invandrare. Stället vibrerar inte av liv, det andas lugnt.
Det är en krog som följer med kunderna, inte en krog som kunderna får följa efter. På helgerna lever den upp, under veckan sjunker den i dvala.
Den finns där och den har alltid funnits där. Det är dess mest framstående merit.”

-Theodor Kallifatides, Ett enkelt brott, Albert Bonniers förlag 2000

udden1

Restaurang Udden låg vid Fullersta Torg. Numera huserar en grekisk restaurang i lokalerna. Ursprungligen drevs restaurangen av Huddinge kafé- och restaurangbolag med kommunen som huvudägare. Efter lönsamhetsproblem gick bolaget i konkurs 1957. Lokalen utarrenderades då och restaurangrörelsen kunde fortsätta. Namnet Udden går tillbaka på en udde i den insjö som för länge sedan låg på platsen för det nuvarande torget. Långt senare låg på platsen en lanthandel med namnet Udden. Fullersta Torg stod klart 1952.

udden2

Bilderna, dels en interiörbild från restaurangen och dels en bild på torget med Udden i högra hörnet, är tagna på 1950-talet av Ragnar Larsson. Teckningen överst är något redigerad och hämtad från en annons i Vårdkasen 1952.



Våra fyrfota vänner

Hund 1Kommunens arkiv innehåller inte bara material som speglar de stora och viktiga skeendena och besluten i Huddinge. Där finns också sådant bevarat vars betydelse man så här i efterhand kan undra över. Men också i det till synes triviala kan man dra slutsatser om förändringar i samhället. Bara viljan är god! Så är fallet med den enstaka volym hundskattelängder som står prydligt uppställd i Kommunstyrelsens arkiv (signum D11:1). Kartongen innehåller 7 st registerböcker förda mellan åren 1948-1960.
Hundskatt var en mellan 1923-1996 i Sverige uttagen skatt för hundar äldre än tre månader. De influtna medlen som väl inte var så betydande kunde användas till diverse smärre ändamål. Till exempel kråkors dödande som framgår av ett tidigare inlägg på Huddinge 150.
Och vad kan man då utläsa av dessa register? Förutom om influtna medel, ägare och hundras m.m. kanske också något om en förändring i synen på hunden som individ. I de första registren finns ingen kolumn för att fylla i hundens namn, under 50-talet kommer sedan en sådan kolumn men den används sällan. När vi sedan kommer fram till 1960 är angivande av Snoppans eller Argos namn närmast legio. Kan man här ana en glidning från brukshund till sällskapsdito? Klicka på bilden till vänster så ser ni ett utdrag ur registret.
Att hundhållningen var en allvarlig fråga, då som nu, framgår av inkommande korrespondens. Synpunkter på kommunens service förekom också, då som nu. Se brevkortet nedan.

hund-2


En epok går i graven

bild

Läser i Mitt i Huddinge den tråkiga nyheten om nedläggningen av Vårbybryggeriet. Det är inte bara arbetstillfällen som försvinner från kommunen utan också en kulturhistorisk verksamhet med rötter i 1700-talet. 1707 provade Urban Hiärne hälsovattnet vid Vårby Källa, vilket godkändes och klartecken gavs för inrättandet av en brunnsanstalt. Hälsobrunnsverksamheten lades visserligen ner i mitten av 1700-talet men vattnet fortsatte att vara vida känt och försåldes buteljerat i Stockholm. 1934 kom så Wårby Hälsobrunn AB till, med produktion av vatten och läskedrycker i stor skala. 1942 såldes fabriken till Konsumtionsföreningen och 1960 övergick ägandet till Kooperativa Förbundet (KF) varvid ölproduktion lades till repertoaren, nu under namnet Vårby Bryggerier AB. 1989 slutligen sålde kooperationen fabriken till Spendrups AB som förblivit ägare till idag. Men nu är det alltså slut – vi tar oss en klunk Vårby Källo (bilden ovan) och utbringar en skål för Urban Hiärne!
Nedan syns försättsbladet till den brunnspredikan som avhölls 14 juni 1708. Originalet förvaras i Kungliga biblioteket.

DOC070113-07012013080914-0001