Vic-Jos

När Huddingegymnasiet skulle byggas i skarven mellan 1960-70-tal krävdes ganska omfattande insatser i form av expropriation av fastigheter. Området skulle ju omfatta inte bara själva gymnasiet, utan också simhall, förvaltningsbyggnad och en jättelik parkeringsplats. Själv var jag en liten parvel men kan ännu vagt minnas mystiskt övergivna trädgårdar med prunkande blomsterprakt och dignande fruktträd. Oerhört spännande och lite förbjudet!

I området låg förutom villor också några företag och föreningslokaler. Om ett av dessa ska det handla nu: Vic-Jos. Hur många huddingeungar har inte minnen av Vic-Jos och en slät bulle i samband med mellanmål i skolan eller utflykter med badbussarna?

Tanken var att även Vic-Jos fastighet skulle exproprieras men här valde man en annan väg. Ni kan läsa mer om detta i pressklippet här, klicka för att göra det större:

I korthet gick det ut på att kommunen köpte alla aktier i bolaget för en miljon. För köpesumman fick man marken och byggnaderna men inga inventarier. Tanken var ju inte att bedriva någon verksamhet. Inte heller namnet övertog man utan ändrade detta raskt till Vihem AB. Förutvarande Vic-Jos var därmed fria att bygga upp verksamheten på nytt med det gamla namnet på ett annat ställe. Hur det blev med den saken är jag osäker på – är det någon som vet? Jag vet att det sedan fanns en fabrik för juicetillverkning i Storängens industriområde – men var det Vic-Jos? Som sagt läs pressklippet för att få grepp på alla turerna!

Vic-Jos registrerades första gången hos Patent- och registreringsverket 1958 och hette först Victoria Juicefabrik AB. Styrelsen hade sitt säte i Djursholm.

Bilderna uppifrån och ner: typisk Vic-Jos tetra; bild på fabriken som låg på numera upphörda adressen Stjärnvägen 4-6 som låg ungefär där nuvarande gymnasieparkeringen ligger, fotograf okänd. Byggnaden huserade ursprungligen ett mejeri; pressklipp ur DN Sydväst 4 februari 1970 och karta (ca 1969-70) som visar hela området för gymnasietomten, stadsäga 5026 är Vic-Jos tomt (klicka för att förstora).

 

 


Jubileer i kommunfullmäktige

Det politiska livet i Huddinge firar detta år två tunga jubileer som kanske gått de flesta förbi.

1919, alltså för jämnt 100 år sedan, inrättades kommunfullmäktige och första mötet avhölls den 21 maj i Församlingssalen. Av fullmäktiges 22 ledamöter var 21 närvarande. Endast Hr K Simonsson var frånvarande på grund av resa kan vi läsa i protokollet vars första sida ni kan se härintill (klicka på det för att förstora). Mandatfördelningen i församlingen var som följer: Arbetarpartiet 10 mandat, Borgerlig samling 6 samt Frisinnade 6. 3 av ledamöterna var kvinnor, bland dem Signe Boye, Karins mamma.

Riksdagen beslutade 1918 att i kommuner över 1500 invånare skulle kommunfullmäktige ersätta sockenstämman. 1918 hade Huddinge drygt 3000 invånare.

Som om detta inte vore nog är det nu i höst dessutom 70 år sedan den äldre delen av kommunhuset invigdes. Huset stod visserligen delvis klart 1948 men själva verksamheten drog igång 1949. Den 26/9 1949 hölls det första fullmäktigemötet i den nya vackra sessionssalen och i november samma år skedde den officiella invigningen med närvaro av landshövding och representanter från vänorterna.

Fullmäktigesalen är sig ganska lik nu 70 år senare. Det ursprungliga, av arkitekten Sture Frölén designade, möblemanget byttes dock ut för ett tiotal år sedan. Stolarna var erkänt obekväma! Om ni inte varit där kan ni med fördel besöka ett fullmäktigemöte om inte annat för att titta på själva lokalen!

En särskild plats i salen har naturligtvis Sven X-et Erixsons magnifika fresk. Den tillkom 1948-49 på initiativ av dåvarande kommunalrådet Vilgot Blixman. Inga särskilda pengar för utsmyckningen fanns med i kommunalhusbyggets budget så Blixman ordnade med en insamling som räckte inte bara till fresken utan också till Bror Hjorts staty ”Flicka med fruktkorg” som står utanför huset. X-et har själv kallat motivet för ett slags memoarer över stationssamhällen som Huddinge och Tumba (X-ets hemort). Några genuina huddingemotiv är igenkännbara: kyrkskolan, kyrkan och kyrkans altartavla.

Bilderna uppifrån och ner: Utdrag ur fullmäktiges protokoll 21 maj 1919; framsidan till program vid invigningen; ledamöter och åhörare i fullmäktigesalen 1950-tal, fotograf Olssons fotostudio; X-ets fresk fotograferad vid renovering av sessionssalen, ca 1980-90-tal, fotograf Stig Almqvist.

För den som vill meta mer om tillkomsten av sessionssalen och höra X-et själv berätta om fresken rekommenderas filmen Huddinge åren omkring 1950 – en historisk kavalkad  som finns på Youtube och på annat ställe i denna blogg.


Kommunalhuset i ovan vinkel

Den här gången tar vi utgångspunkt i en Ragnar Larsson-bild tagen under Arrendatorsvägens uppförande 1949. I mitten av bilden syns kommunalhuset s a s bakifrån med den vackra sessionssalens höga fönster och rena gavel i centrum. Vanligen brukar ju kommunalhuset fotograferas framifrån. Ännu är inte tillbyggnader i form av bibliotek och ny förvaltningsbyggnad uppförda. det skulle dröja till mitten av 1960-talet. Till vänster i bilden syns Arrendator Bengtssons villa som snart skulle rivas. Marken tillhörde kyrkan och prästgården innan kommunen tog över.

Nedan följer två försök att fotografera samma vy idag.


 


Stuvsta IF:s förlorade arkiv

Häromdagen fick kommunarkivet av Hans Wångberg ett arkivfragment från Stuvsta IF historia. Materialet består av ett par jubileumsskrifter, en gästbok och lite fotografier m m. Vid överlämnandet kom vi in på frågan var den ärevördiga föreningens arkiv kan ha tagit vägen. Ingen tycks veta. Det är ju för all del inte ovanligt att föreningars material sprids för vinden och inte sällan, åtminstone delvis, kastas vid vindsröjningar och flyttbestyr. Är det någon som vet besked om saken får ni gärna höra av er till kommunarkivet i Huddinge eller i kommentarsfältet nedan. Kan åtminstone delar av arkivet finnas hemma hos någon?

Stuvsta IF bildades 1926 och är en av kommunens verkligt betydelsefulla föreningar. Vi har i ett tidigare inlägg skrivit om Stuvsta IP(19 maj 2016): ”Stuvsta idrottsplats kom till stånd 1932 efter flera års, till stor del, ideellt arbete. Marken som Stuvsta Idrottsförening tilldelats av municipalsamhället dög inte till villatomter. Det var sankt och unket. Dränerings- och diktningsarbeten krävdes. Därför tog arbetet med att färdigställa platsen många år och mycket slit”  Där som så många gånger förut när det gäller Stuvsta hänvisas till Hans Björkmans förträffliga böcker.

Bilderna är hämtade ur det nyligen överlämnade materialet. Uppifrån och ner: Framsida till jubileumsskrift 1951, utdrag ur skriften visande föreningens framgångsrika damlag i handboll 1951, samt två bilder från verksamheten, fotograf okänd, troligen 1930-tal.


Huddinge centrum 1976

Historiebloggen Backspegeln är dessvärre vilande pga brist på tid. Det hindrar inte att vi idag gör ett undantag. Jag snubblade häromdagen över dessa fina, lätt blekta bilder i Huges äldre arkiv. Dessa vill jag inte undanhålla er. De är tagna hösten 1976 och ger en exposé över sedan länge nedlagda affärer i gamla Huddinge centrum och kring Fullersta torg. Vem av er minns Larsson Sport, Sko Bergs, Fruktcentralen, Bob Lund?


Husesyn i villa Björkebo

En fantastisk sak med arkiv är att där kan gömmas saker man inte trodde fanns. Som den kulturhistoriska dokumentation om stg 95 i Huddinge Kommun jag nyligen fann i Kulturnämndens arkiv. Dokumentationen upprättades på uppdrag av Exploateringskontoret 1980 i samband med ombyggnation och uppförandet av Vårdcentralen/Sjödalsgymnasiet.

Stg 95 är mer känd under namnet Villa Björkebo och var familjen Boyes hem från 1915 och några år framåt. Jag har tidigare skrivit om Karin Boye och Björkebo och får ofta frågor om det inte finns bilder från huset. Jag har brukat, lite ursäktande, svara att det är dåligt med det. Men nu måste jag nog revidera detta eftersom här finns gott om bilder såväl interiört och exteriört från fastigheten. Låt vara att dessa är från ett sent datum och alldeles innan rivningen. Men mycket torde ändå vara sig likt från Karins tid i huset.

Studien är författad och fotograferad av antikvarien Carl-Henrik Ankarberg och innehåller förutom sedvanlig beskrivning av fastigheten (plus en del kringliggande hus i området) och ganska rikligt med fotografier också en del intressanta inblickar om familjen Boyes tid i Björkebo. Vi saxar lite ur texten: ”Fru Signe Boye har meddelat följande: För att komma till villan när man kommit med tåget ut till Huddinge fick man från landsvägen kila över järnvägen strax intill stationen och sedan uppför backen, som var obebyggd. Biljettpriserna på tåget var låga och det spelade stor roll för familjekassan, när man hade tre barn som skulle till skolan varje dag.  Om umgängesformerna berättar en av Karins klasskamrater: ”att få gå in i biblioteket, välja en fin bok ur hyllan, sitta i trädgården och läsa med familjens hund vid sina fötter …. Vid måltiderna berättar husfadern livligt och intressant. Han var på något sätt oåtkomlig men omgiven av en atmosfär av vördnad och romantisk dyrkan”.

Karin ”vistades ofta uppe i villans vindskammare. Hon levde ett asketiskt liv med fasteövningar och förde en hård moralisk kamp”. Hennes första diktsamling Moln (1922), liksom Gömda land (1924) Härdarna (1927) kom till stor del till där i vindskammaren på Tvärvägen. 1927 tog tiden i Björkebo slut då fadern Fritz dog, varefter familjen sålde villan och bosatte sig på Kungsholmen.

Bilderna visar uppifrån och ner: villans huvudentré, detaljfoto från norr; översiktsfoto från sydost; salongen i bottenvåningen, foto mot burspråket i västväggen och nederst övre hallen, foto av den väggfasta bänksoffan.

 


Vinter i Huddinge

Vi läser i tidningen denna morgon om den irländska vintersmockan och om ett Stockholm i snöchock. Hmm … frågan är om inte denna försmak av vintern är ett minne blott redan på torsdag. Vintern var överhuvudtaget bättre förr, inte sant? Som på bilderna nedan tagna av Ragnar Larsson i december 1949. Bilderna visar Huddinge station, Huddinge slakteri ”Slaktar Pelles” samt Gustavsons sybehör och herrekipering.



När Storön skulle bebyggas

Södertörn växer så det knakar, överallt planeras det för nya bostäder. I Haninge och Nynäshamn planeras helt nya bostadsområden i Vega och Segersäng. Och Huddinge vill inte vara sämre, här planeras ny bebyggelse i Glömstadalen/Loviseberg. I dagens Backspegeln ser vi emellertid tillbaka på ett projekt som inte blev av, exploateringen av Storön i sjön Trehörningen.

Byggnadsnämnden fick i uppdrag av Kommunstyrelsen i slutet av 1995 att göra en förstudie och upprätta program för markanvändningen för Storön, inklusive intilliggande Råholmen. I förstudien presenterades flera alternativ varav ett avsåg byggande av ett bostadområde och promenadområde. Enligt uppgift hade HSB visat intresse för att bygga 50 bostadsrättslägenheter i fyravåningshus.

Protesterna lät snart höra av sig, sakägarna menade att bebyggelsen på ön var tillräcklig som den var men medgav att en upprustning för att komma till rätta med förslumningen av ön var nödvändig. Ön skulle bevaras grön och göras tillgänglig för alla, menade man. Fältbiologerna distribuerade protestlistor och menade att planerad flerbostadsbebyggelse stred mot naturvårdslagens bestämmelser om utökat strandskydd.

Självfallet blev det inga flerbostadshus, den sittande majoriteten backade från planerna bara någon vecka innan valet -98. Ni kan läsa mer om saken i pressklippen här, klicka för att förstora dem. De är hämtade ur Mitt I Huddinge 1997-98. Bilderna i övrigt visar Storön från ett vykort (50-tal) samt från ett flygfoto från 1974 (Svensk Reportagetjänst). Programkarta är hämtad ur Byggnadsnämndens arkiv.

Vill ni läsa mer om levnadsbetingelserna på Storön på 1920- 30-talen rekommenderas Ingrid Hedlunds artikel ur Huddinge hembygdsförenings årsskrift 1977/78.

 

 


Högertrafikomläggningen 50 år

På söndag, den 3 september är det femtio år sedan högertrafikomläggningen. Projektet har gått till historien som en synnerligen gedigen och lyckad informationskampanj där ca 100 000 frivilliga deltog för att göra övergången så smidig som möjlig. Inte minst skolorna var bärare av informationen. Enligt direktiv från Statens Högertrafikkommission och Kungl. Skolöverstyrelsen utsågs elever i årskurs 9 till särskilda ”vägledare” i samband med omläggningen. Passen var om två timmar och var ”i princip” frivilliga. På skolgårdarna i Trångsundsskolan, Vretskolan, Kvarnbergsskolan och Tomtbergaskolan anlades särskilda manöverbanor där osäkra bilister kunde genomföra körövningar (parkering, backning, vändning …) för befrämjandet av trafiksäkerheten. I ett särskilt utskick till föräldrarna (bilden nedan, klicka för att göra den läsbar) ombads man provgå skolvägen med sina barn och särskilt uppmärksamma potentiella trafikfällor m m.

Att övergången gick bra också i Huddinge är föga överraskande. I ett tackbrev berömmer Huddinge Polisdistrikts polismästare Lennart Printz särskilt vägledningsorganisationen: ”Inom Huddinge polisdistrikt har efter dagen H hittills icke inträffat någon trafikolycka, där fotgängare varit inblandad. Det råder ingen tvekan om att vägledningsorganisationen effektivt bidragit till detta glädjande resultat”, heter det bland annat.

Uppgifterna ovan har jag hämtat ur Folkskolestyrelsens arkiv, men i övrigt finns ganska lite information bevarat i kommunens arkiv. Inga foton finns dessvärre så bilderna här jag vi fått låna från annat håll. Den svartvita bilden från Gullmarsplan är tagen av Henrik Henriksson och den fina med damen med cykeln från Björketorps sockens hembygdsförening, fotograf Dagny Bengtsson. Tilläggas bör dock att Huddinge  har en särskild betydelse i högerstrafikomläggningen eftersom Peter Himmelstrand, vid tiden boende i Stuvsta, var kompositör till den officiella kampanjmelodin ”Håll dig till höger Svensson”, som framfördes av Telstars.

Har du minnen av dagen H, kanske rentav bilder, får du gärna bidra i kommentarsfältet.


 

 

 


”Tråkiga” vykort från Huddinge

Postmuseum har på sin facebooksida denna sommar givit exempel på tråkiga vykort från svenska orter från A till Ö. Huddinge har inte funnits representerat i denna virala kavalkad men också vi har, som framgår nedan, stolta traditioner att försvara!

Ofta brukar det handla om vykort ”från den tid då man med stolthet skickade en hälsning med motiv från ett nytt höghus, en Konsumbutik, en vägkorsning eller en parkeringsplats” – som det heter i baksidestexten till en flera böcker som skrivits i ämnet. Visst är det lätt att raljera över tristessen och den inte sällan usla bildkompositionen. Men samtidigt tycker vi som är lokalhistoriskt intresserade att det nog är synd att produktionen av kort av denna typ nästan helt upphört.

Själv är jag särskilt förtjust i kort som består av flera bilder som tillsammans visar det bästa orten har att erbjuda. Som kortet från Trångsund överst, där två av bilderna kan sägas visa vägen därifrån! En annan subgenre är de kort där gångtrafikanter, malplacerade fordon, etc, till synes oförklarligt fått vara med i bild. Dessa kort ger inte sällan ett gåtfullt intryck. Ta kortet från Solfagravägen ovan: vart är mannen på väg, varför är han med och vad har han i portföljen? Eller vems är den ensliga PV:n utanför tingshuset nedan?

Bilderna uppifrån och ner: Trångsund, utgivare Trångsunds kommundelsförvaltning, foto Jan Asplund; Felmingsberg, utan uppgifter; Solfagravägen, Atelje Harling; Tingshuset, Larssons foto; Skogås, utan uppgifter;