Översvämningen 1930 – igen

Visserligen har vi redan tidigare skrivit om den stora översvämningen 1930 (1 september 2015), men vi väljer ända att återvända till denna händelse av tre skäl:

Det är precis idag 90 år sedan det hände,

2015 valde vi av oklara skäl att inte publicera någon av Ragnar Larsson ikoniska bilder från tilldragelsen,

Nu har vi tillgång till  pressklipp från tiden.

Under natten till den 9 augusti 1930 drog ett omfattande oväder in över stockholmstrakten. Häftiga skyfall ledde till översvämningar på flera håll i området. Idrottsplatser, källare i villor, affärslokaler, åkrar och gator lades under vatten. Den pågående Stockholmsutställningen påverkades. Men allra värst verkar Huddinge och Bromma ha drabbats.

Ni kan läsa mer om detta i pressklippen från Aftonbladet här ovan, det till vänster berör mest Huddinge, (klicka för att förstora).

 

Det sankt belägna området kring stationen och nuvarande centrum vattenfylldes snabbt, vilket gjorde vägen i princip ofarbar från Huddinge kyrka. Under förmiddagen steg sedan vattnet ytterligare, även om regnet avtagit, på grund av tillflöden från andra håll i närheten.

Bilderna, som nog många sett tidigare, är ur Ragnar Larsson bildarkiv och visar översvämningen vid stationen, liggande skyskrapan och nedanför kyrkan. Väl värda att ses igen – inte sant!



”Hemester” på 1930-talet

I dessa Coronatider verkar ju sommarens semesterplaner bli föremål för revidering. Utlandsresor kan vi nog glömma. Det har nu öppnats för en ”Svemester” med iaktagen försiktighet, men det är kanske lika bra att förbereda sig på en ”Hemester”. Och varför inte? Huddinge (och Stockholmsregionen) har verkligen en hel del att erbjuda. Inte minst för den som gillar att vara i naturen. Huddinge har återigen utsetts till bästa friluftskommun i länet av Naturvårdsverket, Svenskt friluftsliv och Sveriges Fritids- och kulturchefsförening i den årliga undersökningen Sveriges friluftskommun. Arbetet med att göra naturområdena tillgängliga för alla kan särskilt uppmärksammas. Förra året invigdes Huddingeleden som binder samman 13 skyddade naturområden till en 8 mil lång vandringsled. Ni kan läsa mer om detta på kommunens webbplats under Natur och Sjöar, och ladda gärna ner Naturkartan så har ni hela härligheten i telefonen!

I dagens två pressklipp (klicka på dem för att förstora) får vi lite huddingerelaterade semestertips från 1930-talet. En tid när utlandssemestrar var mycket få förunnat och en tripp med buss från Ringvägen ut mot Södertörn kunde betraktas som lätt exotiskt för en inbiten innerstadsbo. ”Kolhydrater så långt ögat når”, som Lena Nyman sa.

I klippet signerat Gösta Wijkman, publicerat i Aftonbladet 16 maj 1936, bjuds vi på en rundtur bland de mest intressanta platserna i ”Rikstens- och Stensättraskogarna”. Här bestigs Valborgsmässoberget; kaffe och Pommac intas vid en liten servering vid Metarbron; platsen för gamla adelsgodset Gladö besöks innan vi till slut landar vid Stensättra med tillhörande fornborg. Artikeln är tacksamt nog försedd med en särskild faktaruta om lämpliga tåg- och busskommunikationer. Det var inte bättre förr kan man konstatera. Det vore intressant att försöka göra om bedriften idag – se där ett tips till sommaren!

Gösta Wijkman, som kallades ”orienteringsprofessorn”, var författare och redaktör samt aktiv orienterare. Så man kan förutsätta att han hittade i markerna.

Det andra klippet är än mer kåserade. Bakom signaturen ”Eld”dolde sig Erik Lundegård som underhöll med kåserier i lättsam vardagston i Dagens Nyheter, detta fall från 4 april 1938. Detta kåseri fokuserar närmast på själva resandet – med buss. Busstrafiken till Stockholms omgivningar beskrivs som fungerande från centrum till periferi. Värre är det med tvärförbindelserna, vilket beskrivs som ”ett nät med glesa maskor”. Efter en resa med buss 8 från Ringvägen till Hörningsnäs blir det ett längre uppehåll i Huddinge på centralkaféet (i liggande skyskrapan?) innan färden går vidare med Fittjabussen. Stamgästerna på caféet beskrivs som ”präktiga arbetare med blanka kragknappar i de nystärkta skjortlinningarna”. Exotisk värre!

Bilden överst är hämtad från kommunens webbplats. Bilden längst ner har egentligen inte något med själva inlägget att göra men är en fin illustration ändå. Den är från Svartvik, tagen ca 1940-50-tal och saknar uppgift om fotograf.

 


”Döda Bron”

Idag ska det handla om ”Döda Bron”. En bro över järnvägen i höjd med Tomtberga och Rådsbacken. Många har förundrats över namnet (vilket inte är officiellt) och varför den överhuvudtaget finns. Den verkar lite onödig. Och namnet: har någon dött här eller? Faktum är att här har funnits en bro lika länge som järnvägen funnits, den första bron här torde alltså kommit till redan kring 1860. Varför då?

Hembygdsföreningens dåvarande ordförande Ellert Ström har försökt reda ut det hela i en artikel i föreningens årsskrift 2009/2010. Så här ligger till: En arrendator hade sin gård ungefär där nuvarande biblioteket finns (jfr Arrendatorsvägen). Problemet var att hade sina kor på ena sidan av järnvägen och betesmarkerna på den andra. Marken ägdes av kyrkan som fick bra betalt för den del där järnvägen drogs fram genom ägorna. Dessutom ställde man alltså krav på att en bro skulle byggas. SJ som befann sig under tidspress gick utan prut med på förslaget och byggde bron. Det var vid järnvägens invigning 1860 den enda anlagda bron på sträckan Stockholm och Södertälje.

Och den byggdes alltså för en gäng kor!

Detta torde också vara upphovet till namnet i folkmun – en bro som enbart användes av kreatur syntes meningslös och död: Döda Bron. Mer spännande än så är det alltså inte.

Här har alltså ingen person förolyckats eller dött men det var nära ögat en gång, vilket framgår av pressklippet här ovan, från Expressen 1960. I artikeln har bron felaktigt fått namnet ”Dödens bro”. Två pojkar lekte med en metrev av stål som blev strömförande och gav pojkarna brännskador och kramper. Efter denna otäcka olycka byggdes stängsel över bron.

Som extra bonus kan ni också läsa ett litet kåseri signerat ”Thorén vid Myrängen” från Dagens Nyheter 1985. Här handlar det om hågkomster från en tid långt före Rådsbacken var bebyggd och Stambanevägen var en stig genom ”Kärleksdalen” minnsan!

Det fina fotot högst upp kommer från Barbro Nordlöf, fotograf okänd, ca 1920.


Hört talas om Hollytorp?

Trollhättans filmstad Trollywood  har ju blivit ett begrepp – men visste ni att man långt dessförinnan, på 1930-talet, talade om Hollytorp?  Hollytorpateljén låg i ett tidigare missionshus/biograf i Segeltorp, närmare bestämt vid Gamla Södertäljevägen.

Lokalen omvandlades till filmstudio i början av 1930-talet och hade de inte alltför imponerande måtten 10×15 meter.  De första filmer som spelades in i här var ”Kärlek och landstorm” och ”Ett skepp kommer lastat”. Båda inspelade 1931 av Europa Film. Redan året efter var  filmbolaget Publikfilm på plats och spelade in inte mindre än tre filmer i Hollytorp: ”Bröderna Östermans huskors”, ”Två hjärtan och en skuta” (Edvard Persson första ljudfilm) och ”Hustru för en dag”. Svensk Talfilm kom sedan att förfoga över lokalen i många år. När det hela tog slut och hur många filmer som spelades in i Segeltorp har jag inte kunnat utröna. Någon som vet besked?

Med hjälp av Svenska Filminstitutets förträffliga filmdatabas kan man läsa mer om dessa filmiska mästerverk. I flera fall är filmerna förkomna men här kan man bland annat hitta diverse produktionsdata och uppgifter om inspelningsplats. Man kan konstatera att inte bara interiörer utan också utomhusscener filmades på olika ställen i Segeltorp och Stuvsta. Och vad mera är finns en del stillbilder från filmerna publicerade. Är det någon som känner igen 30-talets Segeltorp eller Stuvsta i bilderna nedan? Är badnymfen här bredvid rentav fotograferad vid Långsjön? Eller Trehörningen?

Hollytorp var en av flera inspelningsstudior om var belägna utanför Stockholms innerstad: större och mer kända än den i Segeltorp var ateljéerna i Råsunda, Lidingö och Långängen i Stocksund. Den som vill se bilder på dessa rekommenderas sidan filmsoundsweden.se, som tillsammans med tidigare nämnda filmdatabas från Svenska Filminstitutet utgör de huvudsakliga källorna till detta inlägg.

Bilderna visar  lokalen på Gamla Södertäjevägen, fotograf Bertil Norberg 1930-tal (2 bilder); pressklipp ur Aftonbladet 2/3 1932, klicka för att förstora samt bilder ur filmerna ”Kärlek och landstorm” och ”Bröderna Östermans huskors”, 1931 respektive 1932.

 

 


Edward Bloms Huddinge

Huddinge kommun har engagerat arkivarien, kulturhistorikern, gastronomen m m Edward Blom att skriva krönikor med historisk inriktning i tidningen Vårt Huddinge. Den första av dessa krönikor har publicerats i dagarna. Har ni inte fått tidningen i brevlådan kan ni gå till kommunens webbplats och läsa den där (sök efter ”Vårt Huddinge”).

Edward berättar i sitt första inlägg om hur jakten efter hus till slut förde honom och hustrun till Stuvsta. Han tar oss med på en promenad i omgivningarna; egnahemsområden som vuxit fram organiskt, utan alltför klåfingrig samhällsplanering. Han går sedan vidare och berättar om olika stadsplaner i kommunen och vilken inspirationen bakom dessa varit.

Backspegeln har ju tidigare uppmärksammat villabebyggelsen, egnahemsrörelsen och Stuvsta ganska flitigt. Vi har rentav (i oktober 2016) uppmärksammat just den villa Edward kom att köpa (ett par år efter inlägget!).

I faktarutan i anslutning till sin krönika tipsar Blom om filmen Bostadsjakt i Stuvsta.  Med anledning av detta passar vi på att köra en repris på denna film som egentligen heter Egen härd guld värd – hur man skaffar sig ett eget hem smärtfritt. Det är en reklamfilm producerad av AB Industri- och reklamfilm för Stuvsta Fastighets AB 1928. Annonsen för bolaget högst upp publicerades ursprungligen i Svenska Dagbladet 19/7 1919.

 


Ormen Långe – igen

Ormen Långe i Vårby/Masmo är utan tvekan ett av kommunens mest spektakulära byggen. Vi har redan för några år sedan (20 februari 2013) berört Anders Carstens 300 meter slingrande ”mastodont”. Vi nämnde i detta tidigare inlägg den strid inom socialdemokratin som planerna på Ormen Långe startade. Bygget ledde till att två falanger inom partiet uppstod: en Tidefeldt-falang och en Eliasson-falang, där Tidefeldt anklagade den senare, ”Huddinges starke man” för maktfullkomlighet. Själva överklagandet föll dock på rent formella grunder och bygget blev av. Vi kompletterar nu med ett ytterligare pressklipp från DN 7/9 1962. Klicka på det för att göra det läsbart.

Men den egentliga anledningen till detta inlägg är det filminslag ni kan se nedan. Följ med Stockholms Läns Museums antikvarie Stina Hagelqvist på en initierad visning av huset. Allra längst ner avslutar vi med en översiktsbild över Masmo (fotograf okänd, 1960-tal) där Ormen Långe är självklar medelpunkt.

 


Butiksinteriörer

Backspegelns inlägg om livsmedelsaffärer tycks ha engagerat läsekretsen och en del bilder och kommentarer har flutit in. Det tackar vi för! Bland annat ovanstående fina bild från Flodströms livs i hörnet Stationsvägen/Stuvstavägen. Därför kör vi som ett extranummer lite interiörbilder från huddingeaffärer genom åren. Dessa bilder speglar också tydligt förändrade konsumtionsvanor från handel över disk till självbetjäning. Bilden ovan kommer från Kerstin Alm och grabben i den svarta mössan (nr två från höger) är hennes svärfar som jobbade som springpojke och expedit hos Flodström första halvan av 30-talet. Bilderna nedan visar uppifrån och ner: Charkuteriaffär vid Stuvsta station, Karl Sjöbergs fästmö (hon verkar inte vara begåvad med något eget namn), foto Karl Sjöberg, 1920-30-tal; personal i Sven Peterssons köttaffär vid Udden, foto Ragnar Larsson, 1947; Kvickly (Domus), Huddinge centrum, fotograf okänd, 1960-tal, ur KF:s arkiv och längst ner utgångkassorna på Obs i Vårby Haga, fotograf okänd, 1960-tal, ur KF:s arkiv

 


Stadighs och andra livsmedelsbutiker

Vi skrev ju i vårt förra inlägg (om Reynols Livs) att uppgifterna om gamla lanthandlare och livsmedelsbutiker ofta är knapphändig. Ett undantag kan var Stadighs affär i Hörningsnäs. Detta tack vare en omfattande intervju som Gunnel Jacobsen och Bernt Mattson gjorde 1979 med Togo Stadigh (1904-1984), vars far öppnade Stadighs livs i närheten av Lännavägen ca 1908. Intervjun finns utskriven i kommunarkivet men har också i stora delar tryckts i Alf Nordströms bok om Huddingeprofiler, 1992.  Stadigh d ä hade en liten speceriaffär på Götgatan då han kontaktades av tomtförsäljare från Hörningsnäs. Mark införskaffades och hus byggdes under förespeglingen att hela området skulle exploateras. Det tog nu några år och kundunderlaget var inledningsvis knappt. Det löste man genom utkörningar med häst och vagn till kommunens mer avlägsna och lantliga delar. Ett slags ambulerande livsmedelsbutik helt enkelt. Med tiden växte Hörningsnäs till sig och lönsamheten gjorde det onödigt med den uppsökande verksamheten. Nu arbetade far, son och en springpojke i affären. Med tiden blev Stadighs en renodlad livsmedelsaffär men länge hade den lanthandelns typiska utbud av hästskor, träskor, kol och koks, takpapp, fotogen …

Stadighs Livs lades sedan ner i Hörningsnäs kring 1950 men Togo flyttade så småningom verksamheten till Rådsbacken i alldeles nybyggda lokaler, ordnade av ingen mindre än Nils Eliasson. Redan 1959 upphörde dock Togo med verksamheten helt och tog istället anställning i partihandeln i Slakthusområdet.

Om övriga butiker i denna kavalkad vet vi inte alls lika mycket. Här hoppas vi på hjälp med eventuella hågkomster och information från vår kvalificerade läsekrets. Hör av er – gärna i kommentarsfältet nedan – om ni vill bidra!

Bilderna visar uppifrån och ner: Stadigs Livsmedel, Hörningsnäs (1912); Backens Livs i Flemingsberg med Grindstugan t v (1947), blev redan 1950 Konsumbutik; Aronsson Livsmedel, Källbrinksvägen 13 (1950); Topasens livsmedel, 1941, oklart var denna låg; Flodströms livsmedelsbutik i  hörnet Stationsvägen/Stuvstavägen; 1937; Hellstens livsmedel, Stuvsta, 1951. Samtliga bilder ur Ragnar Larssons bildarkiv i kommunarkivet.

 


Reynols livs

Vi har ju tidigare uppmärksammat förändringarna i detaljhandeln med fokus på nya innovationer som snabbköp och stormarknader, men ganska okänsligt lämnat det som i och med förändringarna kom att försvinna – i detta fall de lokalt belägna lanthandlarna. Lanthandlarnas (eller de privatägda livsmedelsbutikernas) historia i kommunen är svår att följa. De har i allmänhet inte lämnat något material efter sig. Ibland kan de spåras bara genom en annons i någon tidning, ett sparat kvitto eller kanske ett fotografi. Men att det funnits många butiker i kommunen utanför stora centra eller kedjor som Coop eller Ica är alldeles klart. Hans Björkman har i en sammanställning han gjort hittat inte mindre än 13 privata livsmedelshandlare i enbart Stuvsta under 1940/50-tal.

Denna gång ska vi ägna oss år Reynols Livs och om ett par veckor återkommer vi med en kavalkad av bilder på andra livsmedelsbutiker från förr. Vi kan ju inte ensidigt gynna Reynols!

I pressklippet härintill, om Reynols livs, (ur DN/Storstockholm, 14 augusti 1968), får vi ta del av varma hågkomster men också prövningarna i en förändrad omvärld. Enligt föreståndaren Tyra Reynols har dock stormarna ridits ut, kunderna har med tiden återvänt från snabbköpsbutikerna. Kundkretsen är trogen.

Det hindrar inte att Reynols livs tog ner skylten 1971, delvis på grund av ett inbrott. Inledningsvis säger Tyra att man skulle kunna skriva en hel roman med roliga minnen från Holmgård. Någon roman blev det nu inte, men väl en småskrift utgiven av Huddinge hembygdsförening 2004, författad av Tyras dotter Jill Reynols-Carlsson. Reynols livs låg i hörnet Holmgårdsbacken/Holmgårdsvägen. På en promenad i området nyligen kunde konstateras att byggnaden nu är riven. Men det var nog inte så länge sedan – se bilden från Eniros karta längst ner. Det är väl det man kallar vackert förfall. Är det någon som vet när byggnaden försvann?

Bilderna uppifrån och ner: pressklipp ur DN 1968; annons ur tidningen Vårdkasen 1950, bild på Reynols hämtad från internet, fotograf och årtal okänt samt bild från Eniro. Bilderna går att förstora genom att trycka på dem.